Den försoffade generationens förfall...

Nu har jag suttit på filmkunskapen i en dryg timme och kollat på stumfilm. Det var en film om film förr i tiden, och bara för att göra det extra autentiskt hade ljudinspelningen gett upp så det var inte ens nåt piano till. Chaplin kan vara precis hur söt som helst, men det är jättesvårt att koncentrera sej på en ljudlös filmsnutt från ungefär 1915. Speciellt om man är jättetrött som jag är idag. Och det är Amici ikväll, hej och hå, hur ska jag hålla mej vaken?

Varför är rörelserna i gamla filmer alltid lite för snabba, så de blir ryckiga och suddiga? Råkade redigerarna komma åt fast forward-knappen av misstag eller nåt?

Nu har jag håltimma till ungefär kvart över tolv, och jag tror att jag kommer dö av tristess långt innan dess. Det regnar, är mulet och jämngrått ute så gå en sväng är verkligen inget alternativ. Jag borde gå upp till Wake Up och kolla om ryktet att Amicibiljetterna är slut stämmer, om inte har jag order från lillebror att införskaffa två stycken till honom och Martin. Varför kunde de inte köpt igår? Då sålde dom ju uppe på Tånga. Morr! Fast jag funderar på att sitta kvar här en stund, att lämna Alex och hans psykosociala uppsats ensamma verkar väldigt elakt. Jag skulle aldrig palla att ha psykosocialt arbete, jag skulle nog analysera sönder mej själv.

Jag har lite halv social fobi sådär. Det vet jag redan.

Och så är jag hungrig också. Får kolla på skolans hemsida vad det är för mat. Internet är ett underbart bidrag till den försoffade generationens förfall. Man gör inte som när jag gick på Mölle eller Tånga, gick till närmaste anslagstavla eller matsalen och kollade vad det var för man, nej nu sitter man där man sitter och klickar på en länk istället. Fascinant så det förslår.

26 mars 2006, 10:32, mellan Heberg och Skrea

Farmor

Eftersom bussen var vid Laxbutiken klockan nio och dom öppnade tio ägnade jag en timme åt att vandra runt på den halländska slätten. Jag fick kalla kårar när jag gick under motorvägsbron, tror fan det. Där de håller på att laga är betongen alldeles svart. Men men, trafiken flyter på, och det är det väsentliga, ur den stora massans synvinkel. Det var sjukt vackert egentligen, massa åkrar som var sådär lite halvgröna vissa av dom och solen tog sej igenom molnen och det kändes som om det var vår. Bara jag och en massa bilar och universum. När en ensam liten solstrimma kan värma ett par urtvättade, föredetta svarta jeansben är det vår. Det bestämmer jag nu.

Halland är platt. Men buckligt. Sådär lagom småkulligt och sandigt.

Jag gillar verkligen min farmor. Hon är som en sagotant, men allt hon berättar är sant. Hon vet saker om Falkenberg och alla som bodde här långt innan jag ens var påtänkt som så få minns. Och det är så kul att hon hela tiden förundras över att hon är nittio. Fast som jag sa till henne innan idag, att det är ingen större skillnad mot att vara åttionio, det bara låter mycket värre.

Rubriker är trams, ibland.

Just nu tycker jag förmycket om:

• Death Cab For Cutie
• Jordgubbsfil
• Geggamoja
• Choklad, men det är nog ett konstant beroende.

OC vore komplett värdelöst utan Seth. Han är som jag, fast kille. Och lite konstigare. Men bara lite. Och han surfkillen är rätt soft han med.

Dagens Konstaterande

Trött.

Som.

Sjutton.



Bör nog tillägga att jag har ont i halsen och har sovit dåligt i tre nätter. Bara för att säkert fylla "det är synd om mej"-kvoten en liten bit åtminstone.

Hur fan tar man sej till Laxbutiken, det är nästa intressanta fråga det.

Det går framåt...

Jobbintervju på Laxbutiken imorgon klockan tio, det är inte så tokigt väl? Och ett nästan helt säkert VG i Gemu A. Gemu är Gerhörs och Musiklära, och ja, det är nästan lika tråkigt som det låter. Men nyttigt. Ungefär som knäckebröd.

Humlan

To Be Needed

Jag behöver skriva nu. Jag vet inte om vad. Jag mådde pyton i skolan så jag cyklade hem, jag har väl blivit smittad av mamma. På ensemblen blev jag helt yr och trött och jag spelade fel på Billie Jean precis hela tiden. Det var en konstig lektion överhuvudtaget, eller det kanske är inbillning men det kändes konstigt bara. Sådär lite tryckt liksom. Eller, jag vet inte men skitsamma. Hursomhelst konstaterade jag att kulturhistoria plus vimmelkantighet är lika med bad combination så hem med mej. Första lektionen var också helt skum, vi har fritt val på gympan, alltså man får välja på massa olika saker att göra och jag hade valt att jogga men det gick inte så bra för det har regnat så slingan var isgata och det hade gått bättre med skridskor än springskor där idag och jag hade inte ens springskor utan gamla lagade skejtskor. Så cykeln och jag rullade vidare till stranden som var helt tom och blåsig och jag sprang en sväng och sen gick jag ut på bryggan. Himlen var helt grå och stormig förutom en blå fläck bort över Näset där solen lyste igenom, det var levande. Jag gick längst ut på bryggan och ställde mej med vinden i ryggen och tittade in mot land. Om fyra månader är här invasion, tänkte jag. Tonåringar som kastar i varann, små barn, föräldrar, maneter, turister... Men idag var det bara jag. Och vinden och havet. Det var stora vågor idag, och hade inte vattentemperaturmätaren visat på en plusgrad och det varit nästan vinter hade jag gärna legat på rygg i vattnet och tittat på moln.

Imorgon är jag ledig. Kompledig för estetföreställningarna. Ledig haha, visst, jag ska fortsätta med mitt Australienprojekt.

Det här är mitt alldeles egna egocentriska forum.

Lite För Liten

År tvåtusen. Det låter så speciellt, som en gräns, eller något att uppnå. Det kan jag berätta för mina barnbarn (om jag nu får några), att jodå, mormor var faktiskt barn på nittonhundratalet. Och det var alldeles förfärligt länge sedan. Men år tvåtusen, vad var det för ett jävla skitår egentligen? Jag fyllde tolv. Jag började i sexan. och i Falkenbergs Kommun betyder det att man förflyttas till någon av de fem tegelkartongerna som benämns högstadieskolor. Om man inte är lycklig och går på Montessori. Det heter inte ens högstadium längre, det heter nåt annat, och det spelar ingen roll alls för alla kallar det för högstadiet ändå.

Jag var den första av oss som öppnade den gråa aluminiumdörren i augusti 2000. Oss, alltså tjejerna från Möllevägsskolan som kommit i samma klass. Jag var skiträdd men någon skulle ju vara först. Tittade in i uppehållsrummet med drygt hundra beigegråa skåp, några bord och stolar och en röd soffa som jag kände på mej att jag inte skulle sitta i så ofta. Okej, så dethär är alltså B-laget. Arbetslag B, kalla det vadfan somhelst. Jag hade svarta jeans och en vit tröja och jag var liten. Jättejätteliten. Om man nu kan kalla något tolvårigt, enåsextifyra långt för litet. Men jag var så mycket barn. Alldeles för mycket märkte jag sedan. Jag knatade runt i korridorerna med min cd-freestyle som spelade The Ark så högt jag vågade utan att få ont i öronen och märkte inte riktigt när det hade vart läge att börja förändras, bli stor. Jag satt vid en hemlig liten damm på långrasterna och läste för jag gillade det. Men visst, jag var delaktig i mycket, men det var så mycket jag var för liten för att förstå. Mentalt. Fast det fattade jag inte, men jag tror att de andra fattade. Spelar roll egentligen, det är så länge sedan nu.

(Det viktiga var att jag fick överskåp. Utan någon under. Det är lyx. Skåpnummer 508, med grannar som jag oftast kom överrens med.)

Jag upptäckte Håkan Hellström, fast inte tvåtusen, det var lite senare. Det är den mest sönderspelade cd-skiva jag har, Känn Ingen Sorg För Mej Göteborg. Jag borde köpa en ny och rama in den gamla eller nåt. Jag lyssnade sönder En vän med en bil först, och nu har nästan alla låtarna gett upp. Det finns så mycket i den skivan, minnen och jox. Jag lyssnade på Vi två, sjutton år, jag var nog tretton då, och mina äldsta kompisar var femton, så sjutton var väldigt avlägset. Vi är förlorade sjöng Håkan, förlorade? tänkte jag. Vadå förlorad? Det är nog ganska trevligt att vara sjutton och förlorad tänkte jag sen, hoppas att jag också blir det. För att i nästa ögonblick förlora mej själv i ännu en fantasybok.

Nu är jag sjutton. Och snart ett halvt.
Är jag förlorad?
Näh.

Vilken besvikelse.

Klockan närmar sej tio...

Och jag försöker trassla loss mitt hår från hörlurarna och mamma blänger på mej för hon är sjuk och vill sova. iTunes spelar gammal blues.

Vilket liv.

Humlan and her Virus

Jag gillar min lilla västkusthåla, trots alla pelikaninvasioner* och Ge-Kås. Trots att Stefan och Krister är det pinsammaste jag vet. När man är i en stor stad och pratar med folk och de inte vet var Falkenberg ligger så säjer man, "Jomen du vet, Stefan & Krister är därifrån, och så har vi ju Ge-Kås, såklart" och då ler de och säjer "Jaha, men då vet jag ju" och ibland tillägger de ".. och vilken fin strand ni har." Så intressant kan det vara. Men jag är glad att jag bor i en småstad, även om det blir lite alla-känner-alla ibland. Men just nu när jag sitter och vill skriva intressanta saker om mitt liv då är det inet kul alls. För här händer inte så mycket. På fredag är det Amici-galan, massa band ska uppträda, Hardcore Superstar är det stora affischnamnet och sen finns det massa lokala band, och några halvkända exempel, Vains of Jenna och Union Square. Det ska bli riktigt roligt. Annars regnar det mest hela tiden, och när det inte regnar är det äntligen påväg att bli vår. Jag cyklade hem från replokalen innan, och jag vet, det är patetiskt att cykla trehundra meter, men sån är jag, och jag stannade vid bäcken bakom Willys. Allt smältvatten i kombination med det nya röret som leder bäcken under vägen och bort halvvägs till Sloalyckan har gjort så att hela skogen mellan Willys och stora vägen är översvämmad. Och jag skulle såklart ner och kolla om det var nåt som täppt igen röret, fördämmningsnörd som jag är, men jag kom aldrig så långt. Jag trampade fast i snön som låg på skuggsidan, snubblade och satte andra foten i en föredetta snödriva, numera lerpöl. Mina nya fina skor blev alldeles geggiga. Jisses, det tar på krafterna att vara en nyfiken natur. Sen åt jag och jag ville ut och skejta, för det liksom spritter i fötterna, men då hade det börjat regna igen, så jag hamnade här istället. Och nu har jag läst en massa bloggar som är bättre än denhär, och det känns som om alla fina ideér jag har när jag loggar in och ska börja skriva rinner ut som leran som alltid lyckas hamna i just mina skor.

Det är som att jag får en bild i huvudet av det bruna smältvattnet och de kala träden som stod mitt i, och en kall kall vårhimmel bakom grenarna, och jag vet precis hur det känns, jag vet precis hur jag vill berätta att det känns, men jag får inte rätt ord.

Nu ska jag motionera Virus**, hon börjar bli tjock.

*Pelikan, jag kallar turisterna pelikaner. De är uppklädda, lite virriga och nästan alltid från Tyskland eller Borås.

**Virus är mitt marsvin. Hon är fem och ett halvt år gammal och har som favoritsysselsättning att slicka mej överallt i ansiktet, speciellt i öronen. Om hon inte är hungrig eller på dåligt humör, då bits hon. Och motionera innebär att man sätter henne på köksgolvet och hoppas att hon ska gå en sväng. Om man har tur gör hon det.

Musikegoist Delüxe

Jag har sagt det förut, och jag kommer förmodligen att säja det igen, jag avskyr när min favoritmusik blir känd, hamnar på Tracks och på varannan lunarfjortis presentation. Jag vill ha mina små upptäckter för mej själv. Det är väl sin sak om någon annan gillar dom, men då ska det vara för att man lurkat upp dom i mörka små indiehörnor, inte för att man hittat dom på RixFM. Och ja, jag lyssnar på innemusik, och jag har till och med börjat lyssna på musik när den har blivit känd men det är en annan sak. Det är när musik som varit egen blir inne som jag inte tycker att det är kul. Jag är väl en musikegoist då, men det finns nog värre saker man kan vara.

De senaste veckornas upptäckter:

• Atom and His Package
• Atreyu
• Paramore
• Boy Sets Fire
• The Decemberists

Resten är *harkelharkelhost* Hämligt!

Den Överambitiösa Skrivaren

Har engelskalektion just nu, och försöker jobba med min Australienredovisning. Försöker. Haha, jag gick in på Wikipedia och skulle ha lite fakta om delstaterna, som jag bestämde mej för att skriva ut för det är sjukt jobbigt att sitta och läsa på en dataskärm hela tiden. Det såg ut att vara kanske tre sidor. Antingen är jag, datorn, skrivaren eller alla tre lite halvknäppa för nu sitter jag här med trettio sidor om precis allt som är basic och intressant om Australiens delstater och territiorier. Yikes! Och det och mycket mer ska jag lyckas få ihop tills på fredag. Jag tror att jag har vatten (eller papper) över huvudet.

Jaja, det löser sej nog i slutänden, nu har jag åtminstone gjort en liten halvdisposition.

Australienplanering

Aspekter:

• Historiska
• Sociala/demografiska
• Ekonomiska
• Natur/geografiska
• Livsstil
• Politiska

Jämför med andra länder, tillexempel Sverige. Tio minuters muntlig redovisning.

Kolla upp:

• Historia, kort om aboriginer, kolonisering osv.
• Sport, en stor del av australiensarnas liv.
• Natur, miljö, djurliv, ozonlagret.
• Leva i Australien, studier?
• Resten.. vadå resten?

Note to self: Sluta blogga på lektionstid, nu har tre veckor gått och du har gjort exakt vadå? Ungefär en vecka kvar nu, grej jobb Humlan!

Bonnie Tyler

Jag tränade spinning innan, och det var jätteskönt. Jag orkade mycket mer än jag trodde att jag skulle orka så jag körde mycket längre än vad jag hade tänkt. Nu funderar jag på att gå ut i det läskiga vädret och kolla om bäcken blivit översvämmad än och sen gå och lägga mej. Man sover så gott när man är genomtränad.

Jag ska försöka träna mer, jag mår bra av det. Och om jag väl kommer igång är det inte jobbigt alls sen, det handlar bara om att skapa rutin.

Nästa gång Frasse spelar omgjorda åttiotalshits på träningen slänger jag nog ut både honom och stereon genom fönstret, och det är ett ganska lamt hot för träninglokalen ligger i en källare. Men försök träna till en technovariant av Turn Around (Bright Eyes) med Bonnie Tyler. Uöääääh!

Orginalet är åtminstone uthärdligt.

Dagens låt: Cautioners - Jimmy Eat World

Tjejsnack v.13

Vecka tretton, Rent Hus:

Brukar du göra en grundlig vårstädning? På mitt rum, ja, men oftast leder det bara till att jag hittar en massa gamla saker som jag börjar organisera och damma av, så jag får inte så mycket gjort. Men jag brukar åtminstone damma allting, och damma bakom sängen och soffan och alla lister och sånt. Om inte annat för att kompisar med dammallergi ska slippa allergichocker.
Vem tvättar fönstren hemma hos dej? Mamma, jag skulle aldrig i livet våga tvätta fönstrena, jag är höjdrädd och vi bor på fjärde våningen så..
Vad använder du för medel till golven? Det enda som funkar och luktar gott, vanlig Grumme Grönsåpa. Alla specialformulerade citrondoftande frätmedel kan dra dit pepparn växer!
Vad är roligast/tråkigast i hushållsarbetet? Roligast är väl.. jadu.. sortera strumpor och julpynt och sånt. Och skotta snö, och tvätta handfat. Tråkigast är damma och laga mat. Mest för att jag är en matlagningskatastrof.
Hur ofta tvättar du? Vi har tvättid varje söndagkväll, men det är mamma som tvättar. Iofs skulle jag nog hjälpt till om hon bett mej, och det har jag sagt också, men oftast hjälper jag till med att bära ner tvätten bara.

Länk till Tjejsnack

Manual

Jag är hopplös. Jag blir glad i magen bara av att kolla på skatefilmer och videoklipp. Jag struntar i om det snöar ute, och att det är den tjugosjätte mars.

Kolla in denhär manualen. Den kan göra vem som helst glad. Fast jag inser att jag inte har rätt att bli mallig för att jag gjort spacewalk manual tvärs över skatehallen. Det var bara 25 meter eller nåt.

Drakar

Jag vill tro att det finns drakar, på riktigt, jag vill det. Och någonstans inuti mej finns en röst som säjer att jag har rätt. Dom finns. Det är samma röst som jag hör när jag läser och verkligen är inne i en bok, när orden bara flyter. Min inre sagoröst.

Och visst finns dom, drakarna. Här fanns både drakar och änglar, en gång för länge sedan, men allt eftersom människan förstört och erövrat jorden har de övergett oss, gömt sej i de oländigaste och mest outforskade platserna den här lilla planeten kan uppbåda. De är födda med vetskapen om hur fel vi kan göra om vi hittar dom, och samtidigt vet dom att vi även har möjligheten att göra väldigt mycket rätt. Men som det är nu håller de sej gömda i berg och urskogar. Änglarna lever i gläntor vid iskalla glaciärsjöar, där solljuset skär i den tunna luften så det nästan sprakar. Människor har sett dom, men de tror, och blir sagda, att de sett i syne, det är syrebristen och den rena luften som gör en snurrig. Drakarna äter bara kottar och hallon. Det är mitt mål i livet, att leva bra nog för att få se en drake. För de kanske, kanske skulle visa sej för en som vill väl, kanske. Men så ska man ju hitta deras revir också, det är nog svårt.

Men man kan ju drömma...

Ibland är det bara så.

I Will Follow You Into The Dark

Knivskarpt

Håna oss om ni vill
Vi rör oss
Ni står still

Telly

Jag har spelat elgitarr hela eftermiddan, jag och min Telly.
Telecaster, alltså.

Imorse repade jag och det ska jag göra imorgon bitti med. Halv elva, men det kommer kännas som halv tio, taxåjättemykke dumma sommartid. Det mest känns dystert idag, jag vet inte varför. Jag vill så mycket. Tror jag. Jag skulle behöva lite mer vårvärme, lite lycka och eufori. Visst är jag glad, men inte sådär underbart tokglad. Men det kommer väl.

Jag tänkte skriva om en låt jag vill att alla ska höra, men jag tänker inte göra det, för jag vill inte att "alla" ska höra den för då kanske den börjar gå på radio och låtar som går på radio är allmän egendom och jag vill ha den för mej själv, jag är en dryg musikegoist. Jag vill att texten ska betyda saker, jag vill inte att alla ska veta vad den betyder. För då betyder den inte lika mycket för mej. Speciella låtar ska man hålla för sej själv, och vårda ömt, för annars kanske de blir ärgade och mossiga.

Vuxenpoängsräknare

Nu blev jag bara rakt av toksugen på mörk apelsinchoklad, såndär riktig finchoklad. Med små små bitar av apelsinskal i mörk choklad. Kanske för att jag vet att vi inte har någon sån hemma. Och för att jag aldrig skulle köpa sån själv heller, nej jag tar av mammas.

Det är nog det enda sättet jag kan samla vuxenpoäng på.

Mörk choklad.

Jag övningskörde innan. 105 på Årstadrakan, nytt hastighetsrekord faktiskt. Och jag fick bara fem kärringstopp. Bara. Jag är rätt kass. Min hjärna funkar inte riktigt under stress. Nu ska jag ringa mamma och se om hon kommer hem snart eller om jag ska äta själv för att inte dö av svält. Mat, inte choklad.

Socker. Så. Fin.

Vadsjutton, börjar jag återupptäcka Kent eller?

Apropå att ha kul

-Sova är trevligt.
-Ibland.
-Ibland är det bara nödvändigt...

Fredag, jäkla fredag.

Jag har en finne precis vid näsborren. Eller kommer att få, ont gör det hursomhelst.
Jag är odrägligt hungrig eftersom min lunch bestod av en våffla. Jag kan inte rå för att soppan var slemmig. Jag väntar med att äta för jag tänkte fika med mamma när hon kommer hem. När hon nu gör det. Snart hoppas jag.

Ungefär så kul har jag just nu.

• Pressure - Paramore
• Frank - Kent
• What Sarah Said - Death Cab For Cutie
• Polaris - Jimmy Eat World

Och angående Polaris. Jimmy Eat World är från Arizona, alltså menar dom inte den polarisen som finns vid nord och sydpolen och däromkring. Det finns verkligen ingen polaris i Arizona, jag tror att där är lite öken-aktigt. Men jag har aldrig varit där så jag är inte helt säker.

Finns det snö i Arizona? Svar skickas till kommentarsfältet.

Androgyn

En gång till. Jag upprepar mej kanske, jag tror att jag har skrivit om dethär innan men skit samma. Jag hatar när jag går i koridoren och folk som sitter där när jag går förbi säjer "var det en tjej eller kille?". Komigen era blinda jävlar, bara för att jag har säckiga jeans och t-shirt ser jag väl inte helt androgyn ut? Eller?

För att förtydliga lite:

Jag.
Är.
Tjej.

Jag lovar.
Även vintertid, det är bara så att jag föredrar att täcka mina spinkiga lemmar med förhållandevis mycket tyg. Och jag är 1.77, och det går inte att göra nåt åt.

Den Felande Länken

Note to self: Inte blogga i skolan, fy mej.

Iallafall, jag funderade på det imorse när jag cyklade till skolan, att varför är jag den enda jag vet som dyker upp fem i åtta med rinnsnuva och lite halvt andfådd, varenda dag? Ett tag trodde jag att det var för att jag lyssnade på snabb musik när jag cyklade, för det får iallafall mej att cykla lite onödigt fort, men jag slutade lyssna på musik och jag hade rinnsnuva i allafall. Den hemska sanningen är nog att jag har en genetisk defekt som gör att jag får rinnsnuva mellan tio i och fem i åtta varje dag, vad jag än gör. Jag ska tänka på det nu under helgen och se om det kanske stämmer.

Eller så drabbas bara märkliga typer med mössa som lyssnar på emo av "cykla till skolan"-rinnsnuva. För allvarligt talat, hur ofta ser man en enligt gällande normer "häftig" person stå och torka sej under näsan med en ganska smutsig tumvante samtidigt som den låser cykeln? Just det. Jag har funnit den felande rinnsnuvelänken!

På filmkunskapen idag kollade vi på Sällskapsresan. Stig-Helmer är nog också förknippad med den felande rinnsnuvelänken. Malin tror att alla nog har en Stig-Helmer imon sej på ett eller annat sätt. Meningen att vilja väl mot alla levande varelser. Eller nåt. Han är en söt antihjälte iallefall. På onsdag ska vi analysera karaktärerna i filmen, alla utom Stig-Helmer. Jag vet bara att jag får magont av Gösta Angerud. han är hemsk. Och att Majsan är lite lik vår kulturhistorialärare, fast yngre, och rödhårig.

Alex skriver om sociala fobier. Igenkänningsfaktor 100% på den texten. Jag är nog ganska socialt fobisk. Fobiisk? What the heck....

Engelska nu....

Det är inte så att jag inte bryr mej...

.. det är mer det att jag inte vill riskera att bry mej för mycket. För då blir det lite jobbigt. Jag tror att jag tänker ägna ett halvsekel eller så åt att bygga en tegelmur runt mej, så att jag kan leva ostörd och finurlig till tidens ände.

Jag tror att jag fegar lite med bloggeriet.
Men men, fega på du.


It's the soul afraid of dying that never learns to live.

Jag borde kanske berätta om min dag, eller nåt.

Okej. Religion klockan åtta. Lucas var trött och virrig och stavade fel på Mahajanabuddhism fyra gånger. Note to self: Prov om två veckor på det mesta, förutom det vi redan haft prov på. Börja på grupparbete om sekter/new age. Scientologi? Sen förjde jag med bildarna upp till fotolabbet och Tobbe och Mia lärde mej att framkalla bilder, jag tyckte att torkmaskinen var den största behållningen. Sen gick jag bort till natur och satt och terroriserade först Johanna och sen Moa, Alvis och Petra. Mat. Potatismos och korv med Ajvar Relish och bostongurka på. Katastrof. Jag upprepar.

Ajvar Relish och bostongurka.
Blotta tanken, uääh!

Sen hade Joakim i trean projektarbetesredovisning, jag, Moa och Malin proppade öronen med toapapper och det var riktigt bra. Bra musik också, han kan grabben. Inså.. trött. Muko...trött. Kör...übertrött.

Johanna och jag skrattade åt knäppa lärare i skolkatalogen, och sen var vi på möte i replokalen. Både Lovisa och Mimmi hade kommit ihåg det, very good. Lite kul att se vilka andra typer det är som huserar där när vi inte gör det.
Mamma har häxmöte, alltså är köket ockuperat av en massa pratande mammor, och jag sitter med hörlurar och pratar med Johanna om vad LunarStorm var och är. Det var bättre än vad det är nu, det är åtminstone ett som är säkert. Damn, tiden går....

Måste den göra det?

Lika Med Noll

Skulle påminna Lovisa om mötet i replokalen ikväll klockan sex. Så när jag mötte henne utanför matsalen tjoade jag helt utan associationsförmåga "Sex ikväll Lovisa!" och efter en kort tankepaus från henne hör jag ett "Nämen Hedda, verkligen inte!".

Slutsats: Heddas associationsförmåga är lika med noll.

Och det var nog det roligaste som hänt mej på hela dan.
Ynkepynkepö.

I'm Going Mad

Fast det ska vara åtta a:n i "mad", ellerur Lovisa?

I'm going mad. Jag vet inte vad jag vill, inte vad jag borde och inte vad jag ska. Typ. Det är förskräckligt påfrestande.

Jag lyckades lära mej Billie Jean på bas idag på ensemblen, jättefort. Men sen när jag väl fått kläm på det, då ska det bytas tonart, hej och hå. Jaja, hellre Billie Jean än Everywhere. Den är så...förra året liksom. Jag lyssnade på den hela tiden då, och nu känns den tråkig, men eftersom alla verkar gilla den är det inte mycket till val. Jag kan ju också föreslå låtar. Men hur lät är det att föreslå nåt med Death Cab For Cutie, egentligen? Det är så speciell musik liksom.

Jag kan inte släppa att Lunar har fulblogg. Jag bara stör mej nåt fullkomligt, oerhört, kopiöst på det. Men jag är lite barnslig ibland.

And some people will last forever....

Var är du?
Saknar.

Slowmotion

Frukost.
Jag vet.

Men jag kom just på hur djävla mycket jag saknar lördagmornarna sommarlovet mellan åttan och nian. Dagg i gräset, grönt överallt och jag och en röd cykel. Shit alltså, jag måste börja cykla oftare igen. Jag saknar det. Mycket. Och efter träningen cyklade jag ner till badtrappan på piren, och sen hem. Ynk.

Godmorgon Solstråle!

Vaknar man sju av att solen skiner och himlen är blå blir man glad. Åtminstone om man heter Humlan. Jag läste tidningen, och kom på att jag är sådär stört skejtsugen som jag kan bli ibland. Det bara kliar i fötterna. Så jag gick upp och tänkte att jomenvisst, jag hinner kanske skejta lite innan plugget.
Sen slog det mej.

Grus.

Minusgrader.

No good.

Men jag ska ge det en chans, eftersom jag börjar tio. Har det blivit plusgrader tills dess så får min lilla bräda följa med till skolan idag. Jag och resten av de lyckliga jävlarna som gjort klart mattekurserna har ju håltimma mellan typ halv tolv och två. Och jag har svårt att tro att jag kommer göra nåt vettigt under den tiden. Jag ska köpa färgade kuvert till sommarjobbsansökningarna bara. Gröna tror jag, grönt är fint, och harmoniskt.
Men nu måste jag sluta, jag börjar om en timme, och jag har fortfarande inte ätit frukost och jag har inte duschat, och inte ägnat mej åt min nya morgonhobby (blåsa håret, även pojkflickor kan om dom vill, ha!). Yeye, jag slänger in en bild på Anton från i somras som symboliserar det mesta med frihet. Och yes, jag tog bilden. Bästa bilden jag tagit i hela mitt liv.

The Vätebomb Explanation

Ungefär en femtedel av alla som hittar hit har sökt på Vätebomb på Google. Ni kommer bli stört besvikna, inlägget handlade om huvudvärk och en allmänt vanlig dag, tror jag, jag minns inte. Välkommna iallafall.

Och jag håller på med min Australienredovisning. Alltså sitter jag och läser "Ett Liv I Exil" på lektionstid, haha. Från början till slut. Jäkligt långt.

Gonatt.

Knet

Det kanske handlar om min motvilja mot att stå helt handfallen i en för välbekant miljö och höra sej själv skrika inuti skallen. Det kanske handlar om att få någon att förstå att man måste rycka upp sej, och hitta något nytt att leva för. Det kanske handlar om att välja.

Jag vill inte stå där och glo, torka rinnsnoret som dyker upp helt oförklarligt med en smutsig, grön stickevante. Jag vill inte lyssna men jag kan heller inte vända och gå. Superlimmet trycker fast mej på klinkerplattorna och det enda jag verkligen vill är att skrika och slå. Inte vet jag vad jag ska skriva heller. Knepiga relationer med föräldrar är väl inte det enklaste precis.

The places you once loved have now turned into those you fear the most...

Jag ska låtcitera lite också. Inte för att någon förstår mer än jag, men för en gångs skull är Kent bäst igen. Himmel och Helvete samma sekund.

Duett - Kent

Jag fick ett brev
Ett riktigt brev med frimärken
Ett vykort ifrån längesen
Då framtiden var vår
Och som du skrev
Om din spaning efter friheten
Ord bevingade som fjärilen
Och jag tror att jag förstår
***
Nu är det en salig blandning, två berättelser i en, livet tog ett glädjeskutt, landade på dörrmattan och föll ihop totalt. Lilla Humlan, vad ska det bli av dej egentligen?

Tjejsnack v.12

Här kommer veckans Tjejsnack typ en halvtimme för tidigt... Men so what?

Vecka tolv, Favoritplatser:

Vilken är din favoritplats i din stad? Ojojoj, det finns så många, stranden en försommmarkväll är inte helt fel, inte alls. Och Vallarna, Gruebäck bakom Willys, Stomma Kulle hur många som helst. Det beror väl på. Men utomhus i naturen då är jag nöjd. Fast måste jag välja blir det Näset eller Bastuholmen en varm kväll i juni när solen börjar gå ner. En brasa, trevligt folk, filtar och gitarr är trevligt tillbehör.
I ditt hemland? Det får nog bli samma där.. delat med fjällen på vintern och Bo01 i Malmö på sommaren. Skejt, skejt, skejt och bad. Bo01 är ett trevligt plejs. Och i sommar ska man ju skejta Stapelbäddsparken också. Helst.
I hemmet? Mitt rum.
I världen? Jag kan uppriktigt sagt inte välja. Det beror väl på hur jag mår, humör och allt sånt. Hjälp alltså.
I fantasin? Fantasyälskaren i mej vill gärna bo i världarna som finns i Sagan om Ringen, World of Warcraft och David Eddings Belgarion-böcker. Vattenfall, berg, skogar, städer, borgar, alltihop. Jag vill jag vill jag vill. Fast fick jag bara en chans att välja skulle det bli Nangilima. För i Äppeldalen blommar äppelträden. Astrid Lindgren var fantastisk.

Uppvaknande

Wake Up - Coheed & Cambria, nattens finaste.

Johanna, lova att du kollar på dom på Hultan åt mej. Lova det. Helt suveräna.

Jag spelade Warcraft II nyss, man kan lungt säja att dataspelsutvecklingen gått fort fram. Det är inte tio år gammalt än vad jag vet. Inte för att jag vet, jag har noll koll på sånt, men iallafall, jämför man WC II med World of Warcraft, alltså det är som att jämföra en plastburk md ett trumset. Nästan. Men det är gulliga röster på Warcraft. "Yes, my lord" Fåren är helt bäst också. Uppifrån ser dom ut som Virus hela högen. Inte för att fåren fyller någon funktion i spelet, mer än att vara ivägen, och explodera om man klickar för mycket på dom, men ändå. Trevlig detalj liksom.

Badboll ringde innan, hon har varit sjuk en hel vecka, men hon informerade iallafall om att vi inte har Kulis imorgon, för sömnpillret är tjänstledig. Alltså sovmorgon till kvart över elva, vi tackar och tar emot.

Jag önskar att jag hade nåt mer intressant att skriva om, men jag har nog inte det. Det känns bara som om jag behöver skriva lite, låta orden flyta ut en aning, men jag vet inte. Varför ska jag skriva om jag inte har nåt att skriva om? Fast jo, tjejsnacken för vecka tolv damp ner i mejlboxen innan, jag skulle kunna skriva det. På en ny post. Jupp, det gör vi.

Fröken Humla

(Jag vet, jag vet, jag är inte det minsta fröknig av mej. Men vissa kallar mej så.)

Jag borde lära mej html, jag känner det. Men jag valde bort webbdesignskursen för jag orkar inte sitta framför datorer fyra timmar i veckan om någon annan ska bestämma vad jag ska göra. Jag kan sitta och läsa geniala bloggar fyra timmar, men då är det för att jag själv har valt att göra det. Men visst vore det fint att komma på hur jag ska göra för att ändra färgen på bokstäverna i rubriken, eller lägga in en bild tillochmed. Fast det finns förstås viktigare saker att göra. En annan dag, någon annanstans.

Det finns alltid något viktigare att göra.

Det handlar bara om att man ska prioritera lite, som det så fint heter. Prioritera.
Kunde det inte heta något mindre byråkrati-luktande?

-Nu byter vi plötsligt ämne, hej och hå. Över till dagens intervjuoffer, fröken Humla. Så fröken Humlan, hur skulle du beskriva ditt humör idag?

-Jag vet inte riktigt, jag har liksom inte tänkt efter. Men eftersom jag inte kommer på det kan ni väl skriva att jag inte har något humör?

-Okej, då säjer vi väl det då. Men vad tycker du om Melodifestivalen då?

-Jag ser Carola som det slutgiltiga på att gud varken finns eller bryr sej.

-Det var klara besked det, men vilken låt var din favorit?

-Ingen, jag satt och zappade till Simpsons mest hela tiden. Bart "utförde mirakel" i det avsnittet, det tyckte jag var lite halvt ironiskt. Men så har jag rätt konstig humor också.

-Hur skulle du beskriva dej själv med tio ord?

-Oj, det var en kluring det. Hmm.. låt mej klia mej i huvet först. Svårt dethär. Tja jag är väl egensinnig, lång, friktiv, musikberoende, vänlig, öppensinnad, grönögd, jeansperson, skejtare och ordtok. Tror jag.

-Grönögd. Är det så speciellt?

-Ja, det är klart att det är. Alla människor är speciella och unika, och eftersom jag är en grönögd människa är det väl speciellt?

-Okej, det var allt. Tack för intervjun Fröken Humla.

---
Vad är jag? Jag sitter och bloggar. Jag har inte duschat sen i fredags, kom jag på nu, jag har min stora (enorma) beiga gosetröja och gråa långkalsonger och lyssnar på CC Cowboys med Imperiet. Det mest händelserika jag gjort idag är att jag har motionerat Virus (marsvinet) på köksgolvet två gånger och försökt skriva ett vettigt CV. Jag är ingen vidare representant för medel-sjuttonåringen. Jag borde ligga bakfull någonstans och lyssna på Magnus Uggla. Men jag är nog rätt bra på att vara jag. Trots alla hugg i maggropen, känslan av att inte höra till, att inte vara med, att inte räcka till. För bakom skuggan i spegeln blixtrar nånting till, gröna ögon som hör till någon som är lång och ganska arg, men mest nyfiken och lite liten.

Dagens låt: Paramore - Pressure

Eurovisions-schlagerfestivals-noja.

Och Carola vann. Med en låtjävel som har 0.000001% "nynna-med"-faktor. Jag minns inte en enda ton från den låten, men eftersom det är Carola som gör den kan jag gissa på åtminstone ett utbrott i stämbandsstretch a lá "wooooouåooouååååoheyeeeah". Hade någon annan ställt upp med den smörjan hade den inte ens tatt sej till Globen, mark my words. Inte för att det spelar någon roll men BWO hade kunnat vinna ESC, och Andreas Johnsson har åtminstone en låt som man kommer ihåg fler ord ur än typ..två. För mej är Carola det slutgiltiga beviset på att gud antingen inte finns eller verkligen inte bryr sej. Och tack till Niklas Wikegård för att du kidnappade Magnus Bäcklunds otroligt urfula brallor. Du har gjort svenska folket en enorm tjänst.

Kan fortsätta på SVT-temat, haha. I fredags kollade jag på Så Ska Det Låta, och min enda kommentar är att Peter Settman förmodligen är det töntigaste jag någonsin sett. Gulligt töntig, men ändå liksom.. tja...

Band/artister jag skulle vilja se i schlagern:

• Christer Sjögren, bara för att glädja alla som verkligen tror att Hawaii uttalas "havaj". Tyvärr är sliskfaktorn alldeles för hög även för medelsvensson. Elletr tyvärr, vad snackar jag om? Det är väl positivt.
• Kent. Alla Sveriges nyfrälsta kentfjortisar skulle ringa ner telefonröstningen totalt och orsaka överhettning i högtalarsystemet så det inte fungerade och ingen alltså hörde låten, men Kent vinner ändå och vägrar ställa upp i europafinalen. Haha.
• Broken Social Scene, eller We're From Barcelona. Spelar ingen roll vilket, musikerkollektiv är underreprestenterade i schlagern. Fast det kanske beror på att man bara får vara sex pers på scenen. Hur gör man då? Drar lott?
• Hawthorne Heights. Mohaha.
  

Hårsprejsreaktionen

Vissa vet det förmodligen redan, men jag är lite smått överkänslig mot hårsprej. Och jag har inte lyckats tvätta ur allt klet ur håret de senaste dagarna, och därför har jag skaffat mej lite halsont och rinnande ögon. Det är synd om mej. Upplysningsvis.

Skolans nya ketchuptryckut-saker är en komplett besvikelse. Man kan inte göra gubbar på makaronerna med dom, och det är, enligt mej, en rättighet man bör ha som gymnasieelev. Dom gamla var bättre, kladdigare men bättre. Fast dom såg ut som... tja.. (komigen nu, gissa!)

Estetföreställningarna är somsagt över och förbi.
Funderar på om jag ska kolla på Miffo, slutet på teve, det är en riktigt bra film.
Virus är hungrig.
Jag är trött, o så trött.
Ursäkta, jag skriver askasst när jag är trött.
Jag ska aldrig mer.

Mitt

Little Miss Mascara

Estetföreställningar, jag, en bas och massa massa bendarr. Jag som vill vara skugga längst bak hamnar mitt på en scen, under ljuset och nästan gillar det. Nästan, men det är bra för att vara jag. Med lite mascara och hårsprej kan man dränka scenskräcken och dra åt sej komplimanger istället. Men visst, det kan kännas lite surt innerst inne, trots alla "fin du är", att det ska krävas scenskräck och mascara för att få dom. Kanske är det där under ljusriggen som jag verkligen trivs, jag kan liksom traska runt på scen i en liten mystisk ring, eftersom jag aldrig riktigt har koll på hur långt sladden räcker, och bara ta in alltihop. Under all nervositet och medhörning finns det ändå något som jag tar. Det finns ansiktslösa människor därborta, och mellan dom och mej finns bara Gustav, Anna och en scenkant. Och sen jag. Dom ser mej och jag ser bara ljus och mörker. Jätteflum, och jättegrejt.

Spegeldjuret försvinner liksom (spegeldjuret är jag, men min blyga, skrämda sida) och den riktiga tar plats istället. Den som sparkar, slänger med håret och ser argt in i ögonen på vemsomhelst. Den som vågar ha kul och vara scared shitless samtidigt.
"Det är den som levererar mest som syns mest"
Inte för att det är min uppgift, jag ska förhoppningsvis leverera ett bra bakgrundskomp, jag är ingen frontfigur, inte alls. Men jag tycker på nåt vis att jag ska ha rätt att vara stolt över det jag gör. För jag trycker ner skräcken i tårna, hur trögt det än är nu, för jag vill inte missa, och glömma, för att jag vart nervös. So what om jag går i en smått oförklarlig cirkel, min scenvana kan räknas på ena handens fingrar.

Nu ska jag tillbaks igen, on stage 19:00, be there för vi ska rocka sockorna av er.

(Ps, början blev flummig idag, det jag menade var att jag tycker att jag är skitcool på scen, men jag känner mej konstig när jag är tillfixad, men sånt är kanske livet. Jag är egentligen cool alltid, det är bara det att universum inte fattat det än.)

Synthvarning

Jag gillar Personal Jesus med Depeche Mode. Egentligen gillar jag det mesta med Depeche, men just den är häftig.

Trendsetter?

Lunar har skapat om "dagboken" till "bloggen". Duh.
Hej och hå, ska Sveriges fjortiselit börja blogga?
Så känns det. Det är väl en fem-sex pers i min klass som vet vad en blogg är förnåt. Låt det vara så.
Allt jag börjar gilla blir inne, ungefär ett år, eller ibland ett halvt efter att jag upptäckt det. För att dra några exempel: skateboard, post-hardcore (emo, dummies), Green Day, bloggar, converseskor etc.etc.
Och jag är fan ingen trendsetter. Jag är bara jag. Jag råkar snava in på det mesta precis innan det blir mainstream tror jag. Eller så är det redan inne, men att jag inte märker det föränn jag börjar intressera mej? Halleleluja...

Idag har vart en upp och ner-dag. Vg i slutbetyg på matten, och starkt Vg på nationella provet, jag är duktig! Riggat scen och kännt mej allmänt sysslolös, repat, kass skolmat och så vidare. Imorgon smäller det. The Phantom of the Opera is here, inside my mind...

Tjejsnack v.11

Här kommer veckans Tjejsnack.

Vecka elva, Vanor och Ovanor:

Innan jag går hemifrån kollar jag att...Virus (marsvinet) har mat. Roligare än så är det inte, inga spisnojor, ingenting. Kan bero på att jag är sjutton.
Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker, jag kan ändå inte... sluta klämma finnar, och riva sårskorpor, tro mej, jag försöker. Det är inte kul att se ut som en prickigkorv, men jag gör det automatiskt. Men jag ska skuta, jag ska.
Jag äter förmycket... choklad? Det skulle väl vara det enda då. Jag är en mycket måttfull person. När vi fikar i replokalen är jag alltid segast, men det är inte det att jag äter mindre, men jag äter saktare och då känner jag när jag blir mätt och äter inte för mycket, typ. Men choklad är inte mat, choklad är bättre.
Jag brukar alltid... sätta msn på "Inte Vid Datorn" även om jag sitter och snackar med fem personer samtidigt. Bara för att det inte ska bli ännu fler, jag är askass på att hålla koll på mer än två diskussioner samtidigt.
Jag har svårt att... förstå människor som inte tycker att alla människor har lika värde, och jag har även svårt att förstå varför man kan tycka att man ska få så bra utbildning och sjukvård som man kan betala för. Fan ta privatiseringen. Åtminstone i den offentliga sektorn. Det känns bara så djävla stenålders, förlåt alla som råkar ha högeråsikter, jag vet att jag har trampat er på tårna nu, men jag har vart vänstervriden sen dagen jag föddes, och jag respekterar att ni har era åsikter men jag kan verkligen inte förstå dom. Lika värde för mej är lika värde. Och där kom en sak till som jag har svårt för. Jag har otroligt svårt för att inte säja vad jag tycker. Men det kanske är positivt?

Humlan och Gula Faran, en barndomshistoria.

Johanna musikbombar mej. Hello Saferide och BoxCar Racer. Mohahah, nu ska hon få. Thrice, upp över öronen.
Det är underbart att sätta iTunes på shufflevarianten. Men ibland är det skrämselhicksvarning, för jag la in precis alla mina cd-skivor för ett tag sen (utom Smurfhits och Blümchen) och nuförtiden får jag en mindre chock av att jag verkligen kommer ihåg alla texterna på Linkin Parks Hybrid Theory. Jäkla kvasi-hiphop. Dom har liksom inte passerat nostalgigränsen än. Jag kan lyssna på Hanson och bara gilla läget, det luktar Lego och fantasyböcker, och en alldeles ny gul cykel på långt håll. Linkin Park luktar mer... tja, hat mot tajta utsvängda jeans, osäkerhet och högstadiekorridorer. Det konstiga är att jag lyssnade på dom samtidigt som jag upptäckte The Ark, och jag är fortfarande envis Ark-fantast. Och cykeln var med då också. Lite sliten, inte lika stor, i förhållande till mej, och ganska komisk.
Min gula cykel. Gula Faran, haha. Alla vet vilken det är, fler känner cykeln än som känner mej. Och kommer du till Falkenberg en sommardag i juli och går ner mot stranden och ser en gammal gul hoj med en glu drickaback på pakethållaren, då är det Heddan som är i farten, för den cykeln är så mycket jag som nånting som inte har mina celler kan bli.
Måste fota den nån dag, så den också får sina fifteen minutes of fame. Min fina hoj.
Imorgon ska det riggas, och fås matteprovsresultat. Usch. Gonatt.

Åtta minus, solen skiner.

Och lilla Heddious vaknar obeskrivligt pigg redan halv sju. Jag gillar när solen skiner in genom mitt fönster. Med en kamera och ett par instrument har dethär förutsättningar att bli en bra dag dessutom. Jag känner mej sådär äckligt kreativ, och glad, på nåt vis. Jag har ingen aning om varför, det bara känns bra. Och jag har inget vettigt att skriva heller, inte just nu. Jag vill inte skriva riktigt vadsomhelst här. Faktiskt. Det finns ju inget som hindrar mitt gullpucko till lillebror från att läsa tillexempel, eftersom vi har samma ip:nummer. Inget staket, lille bror, men du är en kul typ.

Han ser föressten ut såhär:








Jag har dessutom hittat ett gäng nya låtar, eller okej, mamma hittade, man kan låna skivor på bokbussen, men nåväl, here comes:

• The Infanta - The Decemberists
• Welcome - Heather Nova
• Annie Lennox - Walking on Broken Glass
  

100

Nu har min blogg haft hundra besökare, det känns trevligt. Jag får uppmärksamhet iallafall.

Rigg

Det känns som om nästa vecka kommer bli en märklig vecka. Imorgon ska Dandruffs repa, och Mimmi, vår olycksfågeltrummis får hålla sej till bastrumman ett par veckor. Jag ska fjäska för lillebror så vi får låna honom istället. På tisdag är det rigga scen som gäller. Jag är glad att jag är i rigg-gruppen, för rigga är kanske lite strävigt, bära massa saker och så, men det är fan så mycket roligare än att sitta och glo på ett soundcheck i tre timmar. Onsdag: Genrep, genrep, genrep all day long, och sen på kvällen är det föreställning för en hord med parenteser, småsyskon och andra förvirrade släktingar. Tordag och fredag ska vi inte ens tala om. Nåväl.

Sen kanske det känns som om vissa fattas lite också. Men inte så länge, som tur är.
Hejdå, nu ska jag äta.

Saker jag inte kan, del två:

Platta håret: Inte hela håret iallafall. Luggen och sidorna går jättebra, om jag inte blir stolt över mej själv och slutar vara så otroligt koncentrerad för då bränner jag fingrarna. Håret på baksidan av huvudet däremot, jag har gett upp, slutat försöka, finito. Jag kan inte helt enkelt. Dessutom gillar jag mitt självfall. Fast i mitt fall borde det heta självrufs eller nåt.

Laga mat: Det är en djävla tur att jag inte levde på 1800-talet eller något för då hade jag varit komplett misslyckad som människa, för det enda man gjorde dåförtiden var väl att laga mat? Och städa, och det är jag åtminstone bra på. Men over to the matlagning nu. Listan över saker jag kan laga är inte lång. Väldigt intelång.

• Koka pasta, fast spagetti är svårt
• Steka falukorv
• Värma köttbullar i micron
• Pannkakor
• Chokladmuffins
• Korv och makarongryta
• Pulverbearnaise

Om föräldrar inte funnits hade jag levt på pasta, mjölk, choklad och korv, typ. Jisses, jag har kass överlevnadsförmåga.

Jag är häftig.

Jag skejtade innan, ute på trottoaren i eftermiddagsljuset. Nere vid Sloalyckan hade jag hittat en fem sex meter icke-grusig trottoar, och mygod, vad kul det var! Nya brädan åkte äntligen på svensk vårvinterasfalt. Det var så länge sen jag skejtade en bräda med pop och hjul med en diameter mer än 40 mm. Jag satte frontside 180 hur många gånger som helst, och en miniboneless, nosegrabs, nästan sadgrab och ollies. Fast jag är fan kass på ollies nu, det var svårt att få nån hyfs på dom, eller så är det för att jag liksom alltid får dom till en viss höjd nu, och ajg är van vid det, så känns det dåligt. Eller inte vet jag. men det är frihet iallafall. Sex meter trottoar, iloveit, yes I do!

Och eftersom Frontside 180 Ollie är det snyggaste tricket som finns, tillsammans med twekade Ollies och Sads, Five-O s och Fs Tails är jag lite häftig, jajjemänsan.

Världens klantigaste lilla Vims

Dethär är nånting vi inte lär få se på ett tag. Jag tycker att jag är klantig när jag hoppar under ribban istället för över när jag hoppar höjdhopp. Mimmi är värre. Mycket värre.
Via ett ynkligt telefonsamtal vid tvåtiden idag informerade hon mej om att: Ett, att det var förskräckligt fruktansvärt Synd Om Henne. Två, att hon hade trillat när hon sprang baklänges på dansen igår. Tre, att när hon gjorde det hade hon tagit emot sej med händerna och stukat vänster handled och brutit, eller fått en spricka i, den högra.

Stackars lilla Vimsen, vi lider med dej, det gör vi. Du kan inte skriva, inte skejta, inte trumma, inte åka snowboard, inte lyfta saker, inte knyta skorna, ingenting. Jo, några saker kan man göra.
Hedda, med positiv röst: "Du kan gå långa promenader!"
Mimmi, argt: "Jomenvisst... morr"


Drick mycket mjölk, det är bra för benstommen.

Saker jag inte kan, del ett:

Hoppa höjdhopp: Att ha långa ben innebär inte att man automatiskt är bra på att hoppa höjdhopp. Jag gillar att hoppa höjdhopp, genetligen. Ibland iallafall. Höjdhopp på idrotten i skolan var en trevlig och feedlig sysselsättning. Åtminstone så länge man fick hoppa över ett vänligt rosa snöre som inte gjorde ont någonstans. Att hoppa över en elak metallpinne däremot, det är mindre roligt. Det blev terror när jag lyckades landa på ryggen på ribban i femman när jag tänkte att, jomen, jag kan nog flopp-hoppa över en meter. För eventuella trögtänkta varelsers skull: Det kunde jag inte. Sen dess har Heddious envist hoppat under ribban istället. Även om den ligger på 80 cm. Och då kan jag egentligen kliva över, men det känns som om det är mer sport att slänga sej under. Det blir en utmaning, om man inte lyckas med att glidflyga upp på madrassen, det är väl en 30-40 centimeters mellanrum mellan den och den verry evul järnpinne, utan istället fastnar på kanten av madrassen, då är det väldigt lätt hänt att man slår huvet eller ryggen i ribban ändå.

Hur man hoppar höjdhopp på mitt vis: Normal ansats. När du är en tre fyra meter från madrassen böjer du dej ner. Fortsätt springa. Precis innan du egentligen borde ta sats för att hoppa över slänger du dej liksom framåt, neråt. Om du gör rätt ska du glidflyga in under ribban, kanske fem cm över madrassen och landa på mage. Gör du fel springer, eller flyger du med huvet före in i en evul metallpinne som har som livsuppgift att ge dej bulor och blåmärken.

Kort beskrivning av matteprovet.

Fakkt App!

Men nu slipper jag åtminstone skiten.

Den Mystiska Personalen

Falkenberg-stats 9 mars -06:

• Temperatur kl. 20:23: -5.6
• Väder: Kallt
• Skolmat: Lasagne och ekvationer
• Mössa: Synnerligen

Jag har pluggat matte med Alex och Sara idag. Sara är klok, mycket smartare än jag. Oboj, vi kläckte skumma ideér må jag säja.

Alex - Bakterier dubblar sej varje timme det vet jag.
Sara - Dom förökar sej 20% varje timme, det står här (i en ekvation)
Alex - Det är nog inte såna bakterier som jag känner till.
Hedda + Sara - "Jätteskratt"

Okej, jag veeet, jag vet, man ska inte skriva ner skämt, det blir aldrig lika bra, men jag är lite udda. Det är därför alla tycker så mycket om mej. Not. Men blä.
Om jag cyklar i mörker önska jag alltsomoftast att det kankse inte bara var min cykellampa som lyste upp vägen framför. Två cykellampor skiner mer än en. Det är logik. Och Hedda plus logik är oftast ingen bra kombination. Men det är sånt man får ta här i livet.

Later, alligator.

Och imorgon är det sluttplutt med matte för min del. Frihet, weii!

LunarStorm

Eftersom jag inte kan kopiera in text i bloggen av nån puckad anledning ber jag härmed alla som skulle råka läsa att gå in på LunarStorm och läsa Toves dagbok från idag där. Det är viktigt. Och hon skriver mycket bättre om viktiga saker än vad jag gör.

Tjejsnack

Här hittade jag något som tydligen kallas Tjejsnack. Fem frågor varje vecka som man kan svara på. Eftersom jag gillar frågor så, here comes a värry good försök. Och ja, om jag skriver på svengelska fler gånger är det tillåtet att arkubusera mej. Jättetillåtet.

Vecka tio:

Hur många timmar sover du per natt och är det tillräckligt för dej? Tja, mellan sju och åtta timmar, beroende på om jag fastnar i en bok eller nåt innan jag somnar. Oftast är det tillräckligt, men inte alltid. Om jag inte sovit ordentligt bör jag matas med choklad, annars blir jag farlig.
Har du lätt för att bli arg eller upprörd? Nej, inte egentligen, jag kan bli småarg på skoj, men inte riktigt arg. Rasism, fördomar och annan skit däremot, det gör mej galen av ilska.
Dricker du mycket kaffe, kanske för mycket? Kaffe är illasinnat i kombination med Heddious. Heddious blir spattig av allt som innehåller koffein, vare sej det är Cola eller kaffe. Oboj däremot, det är toppen.
Har du mobiltelefon, och isåfall, använder du den för mycket? Jo, jag har mobil, och alla som nån gång försökt nå mej via den vet hur lätt det är. De tycker att jag använder den för lite istället. Är jag inte hemma så är jag inte, get done with it.
Hur många timma tillbringar du vid datorn varje dag? Det varierar. Är det fint väder, noll eller kanske bara kolla mejlen. Om jag blir blogg-manisk, eller det är massa kul typer på msn, då blir det mer. I genomsnitt en eller två timmar per dag. Alldeles för mycket.. Iiik.

Små detaljer

Jag bryr mej inte om att det är tre decimeter snö och nollgradigt ute. Hela himlen, hela luften skriker vår! Allt det där andra är bara små olägenheter. Ge mej jeansjackor, torra skor och vitsippor, bums!

Vårfaktor 100:

• Jeansjacka
• Converse eller Vans utan raggsockor
• Ljudet av skateboards
• Fågelkvitter
• Vitsippor
• Ljusa kvällar
• Glädje i maggropen
• Hallonsaft i solen

Och inte att förglömma; att sitta lutad mot matsalsväggen i skolan och sola i värmen som blir mot fönsterglasen. Så bra, bara.

Lappetilapp

Grattis till körkortet Anders.
Helt apropå.

Statistiknörden fortsätter...

...för jag gillar statistik, det är kul att ha senare i livet, eller nåt. Djupt som fasen iallafall.

Falkenberg-stats 8 mars -06

• Temperatur kl. 16:14: +0.8
• Väder: Knallsol, lite blåsigt
• Skolmat: Fisksoppa, riktigt god faktiskt
• Mössa: Ja, men inte inomhus

Jag är jätteglad, jag har haft en tokbra dag, och jag vet inte ens varför. Jag fick MVG i Dans & Gestaltning A och det hade jag aldrig trott, för jag har som jag sagt tusen gånger nu, extremt usel grundmotorik och koordination. Jag tar mej igenom världen som Bambi på hal is ungefär. Fast på två ben, inte fyra. Och jag längtar till nästa vecka för då är det estetföreställningar och det ska bli så sjukt roligt, det trodde ni inte va? Jag, scenskräcken personifierad, längtar till estetföreställningarna. Men detär inte uppträdandet i sej jag gillar, det är mer allt runtikringandet, att skratta ihop, nervositeten (i lagom mängd) det är bara kul. Och att få spela en massa och allt sånt. Föreställningarna för allmänheten är föressten klockan sju på både onsdagen och torsdagen. Kom dit förtusan! Jag är den blonda basisten som spelar Phantom of the Opera. Om ingen jävel färgar håret på mej förståss, men jag har vart blond i sjutton år och det tänker jag fortsätta med.

Igår sa jag en rätt knäpp sak om mej själv, hmm.. jag kom att tänka på det, så jag skriver upp det också. "Jag är knappast nån av de snyggaste tjejerna i universum, men jag är å andra sidan väldigt snäll." Det symboliserar nog mej. Jag är en sån där typ som alla kan bli kompis med. Det är en sjukdom, jag tar mediciner och blir snart frisk, och det smittar inte. Jag är snäll. Men ibland vill jag vara mer än snäll. Bläh.

Nu ska jag plugga matte tror jag, nationella på fredag, Hurka!

Get Over It

Det här skulle kunna vara ett brev från vem som helst som känner mej från typ igår eller förrgår eller nåt. Nu är det ett brev fråm mej själv till mej själv. Är det ett fiktivt brev då?

Anywaaay...

Kära Humlan!

För allmänhetens allmäna trivsel ombedes du, å det snaraste, att sluta tjura för att det är snö och att Falkenberg för tillfället inte har någon skatehall. Det blir mycket långrandigt i längden. Gör något kreativt istället, kanske orsaka upplop eller spränga något?

Med hopp om snar upppiggning och vänliga hälsningar, XXXXX

Oyeah, det är säkert tre p i upppiggning. Min svenskalärare skulle döda mej. Lite åtminstone. Här återfinns dessutom det slutgiltiga beviset på att jag blir alldeles för imponerad av mej själv när jag börjar skriva med aningen mer komplicerade ord än riksgenomsnittet (och då menar jag alltså inte att riksgenomsnittet är ett komplicerat ord, utan att svenska folket skriver lättfattligt), se meningen "mycket långrandigt i längden". Nähä? Säjer inte det sej själv?
Dessutom bevisar det att jag är lika sysslolös som jag önskar att jag vore.
Vad sjutton är det med mej, jag bara svamlar, är jag hög på O'boj kanske?
Och varför har allting som säljs på apoteket mintsmak, eller möjligen ingen smak alls? Gurksmak, eller hallonsmak vore väl trevliga alternativ, för omväxlings skull?

Falkenberg-stats 7 mars -06

• Temperatur kl. 08:42: -14.8
• Väder: Soligt och fint
• Skolmat på Gymnasiet: Stekt korv, spenat och potatis. Hmm..?
  
• Mössa: Ja, om inte öronen ska begå landsflykt.
  

Mimmi skejtar, September...

Freedom I said, freedom it is.

Det Brinner.

Kanske var det bara en knuten hand i en vante, en iskall dag i mars.
Kanske var det bara viljan att aldrig fastna, att aldrig bli en del av vanligheten.
Kanske är det bara känslan av frihet, en gnutta liv.

Skateboard.

Jag tror att jag blir tokig. Jag gick upp på Konsumgaraget på matrasten, och såg mej omkring. Golvet har aldrig varit så oinspirerande, grus, skräp och frusna vattenpölar. I ett hörn stod den konstiga kickern och några lastpallar, masoniten var uppblött och mjuk. Det enda jag kom att tänka på var "är det här våran skatehall?". Just nu är det väl det. Jag får sopa lite i eftermiddag, för jag orkar inte en dag till. Inte en dag till utan skateboard, det är mer än jag egentligen klarar av. Jag vill bara rulla nerför en backe, få lite vind i ansiktet och lite skak i fötterna. Nöta frontside ollies vid Bussgodsterminalens lastkaj, glida runt på trottoarerna och göra freegrinds.

Jag vill ha fart.

Om jag fick önska mej en sak skulle det vara att skatehallen fanns igen. Minirampen, Loftet, Flyoffen och allt det andra. Bara en dag för jag vill inte sitta på ett parkeringstak och frysa. Jag vill inte gissa hur lång tid det tar innan Securitas kommer, jag vill inte sopa avgassmuts och grus
som kommer tillbaks lika fort igen. Jag vill bara åka skateboard.
Punkt.

Genialt

Jag måste snart sticka, jag börjar 10:10. Pust, så tidigt. Men för att uppväga hemskheter som kultur och idéhistoria (idé? vi pratar bara om tavlor...) skriver jag upp en hög låtar igen. bara för att pigga upp det världsvida nätet en smula.

• Back to Stoneberry Road - Lisa Miskovsky
• Gnällpipan - Michael B Tretow
• Everything Evil - Coheed & Cambria
• Beautiful World - Colin Hay
• Personal Jesus - Depeche Mode
• Red Sky - Thrice
• Someone Special - Hardcore Superstar
• Jellycones - The Unicorns
• Warning - Green Day
• Hurricane Gilbert - Håkan Hellström
• Blå Himlen Blues - Imperiet
• Simple Man - Lynyrd Skynyrd
• About A Girl - Nirvana
• Well That Was Easy - Franz Ferdinand
• Wake Up - Alanis Morissette
• Stay/Stay Away - Sahara Hotnights
  

Puligt

Okej, jag har nada kunskap när det handlar om html, om man inte räknar det lilla som man behöver kunna för att haja LunarStorms presentationsredskap. Men det tog faktiskt förtio minuter för mej att få den lilla besöksräknaren att både fungera, synas och synas på ett snyggt sätt. Dessutom är den deprimerande. Jag har haft 37 besökare sen typ september. Damn, det finns för många bra bloggar i världen för att min ska synas. Morr. Innerst inne lever vi alla med en medvetenhet om att jag är bäst. Och då menar jag inte individen med medvetenheten, att den är bäst, utan att jag är bäst.

Ursäkta storhetsvansinnet, jag har inte ätit frukost. Måste vara det...


Falkenberg-stats 6 mars -06:

• Temperatur kl. 08:48: -13.3
• Väder: Inte knallsol men inte mulet heller
• Skolmat på Gymnasiet: Blodpudding, alltså inget ätligt
• Mössa: Ja, försjutton!

(Förlåt alla blodpuddingsälskare om jag har förolämpat er nu, men jag kan inte med att äta nånting som egentligen är stekt blod upplandat med mjöl. Plus att min jag på måndagarna kan räkna minuterna på min matrast på fingrarna. Och det är inte schemaläggningskrångel, det är gitarrlektion.)

-11 Blixtrar

-11 och typ trettio centimeter snö. I mars. Men det är fint iallafall.

In sleep he sang to me, in dreams he came.. aww, nu är det bara en vecka till estetföreställningarna. Men det ska bli kul, jag längtar faktiskt. Det är bra att spela bas, man behöver inte synas så jäkla mycket heller. Jag är jättenyfiken på vad alla de andra ska göra, ettorna och dans/teaterklassen. Det är det enda dumma med estet, att vi har så lite koll på vad de andra gör, vi borde samarbeta mer, tycker jag. Men det är inte så lätt, vi har ju olika scheman, och teater och dansarna har ju sina lokaler upp på Smedjan...

Yeye.

Jag satt på min bräda innan. Jag la den på hallgolvet och satt och glodde in i spegeldörren på vår garderob. Jag såg rätt häftig ut faktiskt. Vanlig, men häftig. Jag hade min Sahara Hotnights-tröja, blåa ganska hängiga jeans, de är lite för stora så de hasar ner sej mest hela tiden iallafall, knallgrönt bälte och ett grönt hänge runt halsen. Satt där och glodde på min spegelbild. Den som såg tillbaks såg ut som jag. Fast bättre. Jag är finast på avstånd tror jag. Jag blängde på spegelflickan, argt och länge, det var lite gröna blixtar ur ögonen ett tag. Hon blängde tillbaka, hon hade självförtroende, hon gillade läget. Det gjorde inte jag. För jag hatar att se mej själv, jag hatar att se den jag kan vara. Jag hatar att inte alltid vara den jag är. Det svider. När ska spegelflickan krossa spegeln? När ska jag flyga iväg? När ska alla orden, alla tankarna, all viljan bli fri? Det bestämmer jag nog själv. Om jag törs. Det svåra är just det, att våga.




Damn, jag är så pretto.

Vad vore en dag på brädan...?

Den kan ju vara dötrist, och tråkig, och dötrist... *suck*

Jag är inte Askungen, inte på långa vägar.
Jag är bara en sjuttonåring med långa ben, dålig motorik och inget självförtroende. Men jag vill skejta. Nu. Jag gillar snö, såklart jag gör. Jättemycket. Men eftersom djävla kommunen stängde skatehallen har all snön inneburit att mitt skateboardåkande denhär vintern har blivit i stort sett obefintligt. Jag vill inte frysa häcken av mej på Konsums parkeringstak, framförallt vill jag inte vara där för att där hänger en massa omogna fjortisar som försöker få skejtarnas uppmärksamhet genom att slå på saker och föra en massa liv. Gå hem skitungar, tycker jag. Willys lastkaj, jomenvisst, ungefär lika mycket skateyta där som i mitt rum, nada alltså. Och så gnäller vuxenvärlden på att barn och ungdomar blir mer och mer stillasittande. Jess, vi spelar förmycket dataspel, jess, vi käkar fel mat, jess, vi rör oss förlite. Men. Om man inte gillar idrott med regelbundna tider och tränare och så, då finns det inte speciellt mycket kvar. Satsa på spontanidrott för tusan. Och fritidsledare. Stapelbäddsparken tycker jag låter som ett fino projekt. Men tyvärr bor jag inte i Malmö. Pfft.

Och föressten, jag gillar idrott med regelbundna tider också, men just idag, just nu vill jag skejta. Skejta tills skorna faller sönder och knäna skriker. Så.

Dagens I-Landsproblem

Jäkla SVT. Dom direktsänder inte kombinationstävlingen imorgon, jag som hade tänkt ha en seg framför teven-morgon. Sammandrag, pfft.. men heja liksom. Och Eurosport sänder inte dom heller. Morr säjer jag bara.

Föressten, The Ark / The Darkness = Jättebra.

Kram

Du är fin. Jag är inte arg på dej. Alls. Faktiskt.
Kram.

Fyra timmars håltimma...

...som kunde varit fyra timmars sovmorgon. Gaaah!

Alltså: Igår hördes spridda rykten om att religionsläraren var sjuk och att det inte skulle vara någon lektion imorgon. Men eftersom jag är Duktig så vågade jag inte ta sovmorgon på chans utan cyklade hit ändå i snöyran. Total uppslutning, alltså jag Alex och Mia. Tjohoo! För att förstå vidden av katastrofen borde jag nog skriva upp mitt schema för torsdagarna.

8.00 - 9.10 Religion
12.00 - 12.15 - Elevhandledning
12.40 - 13.10 - Sånglektion
13.15 - 14. 30 - MuKo
14.50 - 16.00 - Kör

Den observante bör nu ha insett att mellan religionen och handledningen har jag ingenting, alltså ingenting i tre timmar. Och eftersom även religionen bortföll idag har jag ingenting i fyra timmar. Som kunde varit sovmorgon. Uäääääh!

Jag har försökt fördriva tiden, verkligen. Jag vill inte cykla hem, för det snöar och är halt. Jag har gjort klart Sannolikhet och Statistik i matteboken, så nu har jag bara repetitionerna kvar innan nationella nästa fredag. Jag har suttit på en stol och lyssnat på en konversation mellan några klasskamrater, men eftersom konversationen handlade om frisyrer och frisörer hade jag och mitt oorganiserade blonda rufs inget att bidra med. Jag har tappat bort Mia och Alex (jag orkar inte leta efter dom, skolan är stor och jag är... lat) och nu sitter jag och bloggar i studiehallen på en dator som är avsedd för studier. Just det. Men på förbudslappen står bara Lunarstorm, Msn, Icq, Helgon, Playahead och nåt mer så jag är inte komplett olydig. Bara nästan.

Om jag inte vore så förbaskat snäll skulle jag gå upp till natur och tvinga mina kära vänner att leka med mej men det tänker jag inte göra för:

1. Dom skulle ändå inte leka med mej för
2. Dom slutar inte föränn elva
3. Och jag orkar inte gå genom halva skolan och upp för trapporna. Jo men, äsch...

Och för att förvärra det hela. Ärtsoppa till lunch. Ärtsoppa! Gul gegga från helvetet. Varför, varför är det alltid konstig mat de dagar jag går från åtta till fyra? Kan någon förklara det för mej? Gud, Marvin, vem som helst.

Ärtsoppa - mitt liv är förstört.

Gnällverksamheten Avslutas (Kanske)

Såja, såja lilla tös, du har haft en skitdag, vi förstår det.
Du har fått beklaga dej via msn.
Du har gnällt.
Det räcker nu.

(Med tyst röst säger jag "jag har inte gnällt klart än")

Jag har tvingats lyssna på min lillebror som sjunger med i I Don't Wanna Miss A Thing med Aerosmith så högt han någonsin kan. Wellpappsdörrar, toppen liksom. Och sen byter han till nåt som låter som Peter LeMarc, eller dansband, inte kul iallafall. Ta inte illa upp lille bror, jag tycker om dej, men snälla, låt mej slippa dina volkalistiska vårkänsleyttringar när jag är gnällig. Snälla! Dessutom är det inte vår än, inte här i allafall.

Jag har försökt att diskutera meningen med livet med mitt marsvin. Jag pratade. Virus gnagde intensivt på mina ömma fingertoppar. (Det är kul att spela bas, men man får ont i fingrarna efter ett tag.) Virus tröttnade och försökte påkalla min uppmärksamhet, så hon gnagde ett hål i min sovtröja för att få en bit gurka istället för mina hudceller.

Jag är självupptagen. Det känns så.
Äuööööh! Bekräfta mej!

Min vinbärsfläskläpp börjar försvinna nu. Den har gett upp sin existens helt enkelt. Spännande. Iallafall i en ospännande verklighet.

Hjälp mej!!!

Tre utropstecken, det säjer väl det mesta?

Hursomhelst: Vet någon vänlig själ i sajberrymden hur man kan ta reda på hur många som läser ens blogg? Vemsomhelst, anyone!

Kommentera iallafall lite.
Jag är gnölig.

Another day passes by...

Och vilken djävla skitdag sen. Men det skriver jag inte om här. Nä. Jag tar de knäppa småsakerna istället.

Gympalektion: Basketboll som helt oförhappandes studsar på förvånad tjejs ansikte (hur nådde den ens upp, jag är 1.77, ffs) orsakar nåt som påminner om en fläskläpp. Jag har allvarliga misstankar om att den även orsakade näsblodet jag fick på lunchrasten tre timmar senare. Men misstankar är inte rena fakta. Iallafall. På nått djävla vis sprack det allra yttersta hudlagret på min lilla fläskläpp nyss, och det enda jag kommer att tänka på är när man klämmer lite på röda vinbär, då spricker dom på samma sätt.

Vad fan skriver jag om? Vinbär? Vinbär är sura och väldigt ondskefulla. Eventuella tvivlare hänvisas till Michael B Tretows låt "Russin" för bekräftelse. Okej, jag veeeeeet. Vinbär är inte russin. Men nära nog.

Lunchrast: Sitter och äter potatismos, strimlade morötter och korv med mina med-esteter (om man kan säja så.). Korven är tyvärr besudlad med kletigt grönt jox, lyckligtvis bortpetbart sådant. Näsblodet jag nämnde innan dyker upp, lite småt och omärkligt bara. Av nån dum anledning säjer jag inte "jag har näsblod, ska bara hämta papper". Jag säjer "måste på toa, kommer strax". Varför? Jag vet inte. Möjliga skäl är:

1. Jag är på dåligt humör och vill inte bli ojad med. Inte alls troligt. Jag var på dåligt humör, men jag tror inte att mina kära med-esteter skulle bli överbeskyddande för att jag fått lite näsblod.

2. Jag är pryd och tycker att det är pinsamt med näslod. Hell no!

3. Jag vill inte råka förolämpa någon om nån nu skulle råka vara äckelmagad. Mer troligt. Jag kan faktiskt vara väldigt hänsynsfull när jag anstränger mej lite.

4. Totalt hjärnsläpp.

Och ja, jag har inget att göra, det är därför jag bloggar. Men det var väl å andra sidan ingen nyhet, hoppas jag. Men att jag inte har nånting att göra var en lögn. Jag har massa saker att göra. Tråkiga saker. Prioriteringar, my dear friends, prioriteringar. Jag ska nog kolla på Scrubs nu, eller inte.