Drakar

Jag vill tro att det finns drakar, på riktigt, jag vill det. Och någonstans inuti mej finns en röst som säjer att jag har rätt. Dom finns. Det är samma röst som jag hör när jag läser och verkligen är inne i en bok, när orden bara flyter. Min inre sagoröst.

Och visst finns dom, drakarna. Här fanns både drakar och änglar, en gång för länge sedan, men allt eftersom människan förstört och erövrat jorden har de övergett oss, gömt sej i de oländigaste och mest outforskade platserna den här lilla planeten kan uppbåda. De är födda med vetskapen om hur fel vi kan göra om vi hittar dom, och samtidigt vet dom att vi även har möjligheten att göra väldigt mycket rätt. Men som det är nu håller de sej gömda i berg och urskogar. Änglarna lever i gläntor vid iskalla glaciärsjöar, där solljuset skär i den tunna luften så det nästan sprakar. Människor har sett dom, men de tror, och blir sagda, att de sett i syne, det är syrebristen och den rena luften som gör en snurrig. Drakarna äter bara kottar och hallon. Det är mitt mål i livet, att leva bra nog för att få se en drake. För de kanske, kanske skulle visa sej för en som vill väl, kanske. Men så ska man ju hitta deras revir också, det är nog svårt.

Men man kan ju drömma...

Ibland är det bara så.

I Will Follow You Into The Dark

Knivskarpt

Håna oss om ni vill
Vi rör oss
Ni står still

Telly

Jag har spelat elgitarr hela eftermiddan, jag och min Telly.
Telecaster, alltså.

Imorse repade jag och det ska jag göra imorgon bitti med. Halv elva, men det kommer kännas som halv tio, taxåjättemykke dumma sommartid. Det mest känns dystert idag, jag vet inte varför. Jag vill så mycket. Tror jag. Jag skulle behöva lite mer vårvärme, lite lycka och eufori. Visst är jag glad, men inte sådär underbart tokglad. Men det kommer väl.

Jag tänkte skriva om en låt jag vill att alla ska höra, men jag tänker inte göra det, för jag vill inte att "alla" ska höra den för då kanske den börjar gå på radio och låtar som går på radio är allmän egendom och jag vill ha den för mej själv, jag är en dryg musikegoist. Jag vill att texten ska betyda saker, jag vill inte att alla ska veta vad den betyder. För då betyder den inte lika mycket för mej. Speciella låtar ska man hålla för sej själv, och vårda ömt, för annars kanske de blir ärgade och mossiga.

Vuxenpoängsräknare

Nu blev jag bara rakt av toksugen på mörk apelsinchoklad, såndär riktig finchoklad. Med små små bitar av apelsinskal i mörk choklad. Kanske för att jag vet att vi inte har någon sån hemma. Och för att jag aldrig skulle köpa sån själv heller, nej jag tar av mammas.

Det är nog det enda sättet jag kan samla vuxenpoäng på.

Mörk choklad.

Jag övningskörde innan. 105 på Årstadrakan, nytt hastighetsrekord faktiskt. Och jag fick bara fem kärringstopp. Bara. Jag är rätt kass. Min hjärna funkar inte riktigt under stress. Nu ska jag ringa mamma och se om hon kommer hem snart eller om jag ska äta själv för att inte dö av svält. Mat, inte choklad.

Socker. Så. Fin.

Vadsjutton, börjar jag återupptäcka Kent eller?

Apropå att ha kul

-Sova är trevligt.
-Ibland.
-Ibland är det bara nödvändigt...

Fredag, jäkla fredag.

Jag har en finne precis vid näsborren. Eller kommer att få, ont gör det hursomhelst.
Jag är odrägligt hungrig eftersom min lunch bestod av en våffla. Jag kan inte rå för att soppan var slemmig. Jag väntar med att äta för jag tänkte fika med mamma när hon kommer hem. När hon nu gör det. Snart hoppas jag.

Ungefär så kul har jag just nu.

• Pressure - Paramore
• Frank - Kent
• What Sarah Said - Death Cab For Cutie
• Polaris - Jimmy Eat World

Och angående Polaris. Jimmy Eat World är från Arizona, alltså menar dom inte den polarisen som finns vid nord och sydpolen och däromkring. Det finns verkligen ingen polaris i Arizona, jag tror att där är lite öken-aktigt. Men jag har aldrig varit där så jag är inte helt säker.

Finns det snö i Arizona? Svar skickas till kommentarsfältet.

Androgyn

En gång till. Jag upprepar mej kanske, jag tror att jag har skrivit om dethär innan men skit samma. Jag hatar när jag går i koridoren och folk som sitter där när jag går förbi säjer "var det en tjej eller kille?". Komigen era blinda jävlar, bara för att jag har säckiga jeans och t-shirt ser jag väl inte helt androgyn ut? Eller?

För att förtydliga lite:

Jag.
Är.
Tjej.

Jag lovar.
Även vintertid, det är bara så att jag föredrar att täcka mina spinkiga lemmar med förhållandevis mycket tyg. Och jag är 1.77, och det går inte att göra nåt åt.

Den Felande Länken

Note to self: Inte blogga i skolan, fy mej.

Iallafall, jag funderade på det imorse när jag cyklade till skolan, att varför är jag den enda jag vet som dyker upp fem i åtta med rinnsnuva och lite halvt andfådd, varenda dag? Ett tag trodde jag att det var för att jag lyssnade på snabb musik när jag cyklade, för det får iallafall mej att cykla lite onödigt fort, men jag slutade lyssna på musik och jag hade rinnsnuva i allafall. Den hemska sanningen är nog att jag har en genetisk defekt som gör att jag får rinnsnuva mellan tio i och fem i åtta varje dag, vad jag än gör. Jag ska tänka på det nu under helgen och se om det kanske stämmer.

Eller så drabbas bara märkliga typer med mössa som lyssnar på emo av "cykla till skolan"-rinnsnuva. För allvarligt talat, hur ofta ser man en enligt gällande normer "häftig" person stå och torka sej under näsan med en ganska smutsig tumvante samtidigt som den låser cykeln? Just det. Jag har funnit den felande rinnsnuvelänken!

På filmkunskapen idag kollade vi på Sällskapsresan. Stig-Helmer är nog också förknippad med den felande rinnsnuvelänken. Malin tror att alla nog har en Stig-Helmer imon sej på ett eller annat sätt. Meningen att vilja väl mot alla levande varelser. Eller nåt. Han är en söt antihjälte iallefall. På onsdag ska vi analysera karaktärerna i filmen, alla utom Stig-Helmer. Jag vet bara att jag får magont av Gösta Angerud. han är hemsk. Och att Majsan är lite lik vår kulturhistorialärare, fast yngre, och rödhårig.

Alex skriver om sociala fobier. Igenkänningsfaktor 100% på den texten. Jag är nog ganska socialt fobisk. Fobiisk? What the heck....

Engelska nu....

Det är inte så att jag inte bryr mej...

.. det är mer det att jag inte vill riskera att bry mej för mycket. För då blir det lite jobbigt. Jag tror att jag tänker ägna ett halvsekel eller så åt att bygga en tegelmur runt mej, så att jag kan leva ostörd och finurlig till tidens ände.

Jag tror att jag fegar lite med bloggeriet.
Men men, fega på du.


It's the soul afraid of dying that never learns to live.

Jag borde kanske berätta om min dag, eller nåt.

Okej. Religion klockan åtta. Lucas var trött och virrig och stavade fel på Mahajanabuddhism fyra gånger. Note to self: Prov om två veckor på det mesta, förutom det vi redan haft prov på. Börja på grupparbete om sekter/new age. Scientologi? Sen förjde jag med bildarna upp till fotolabbet och Tobbe och Mia lärde mej att framkalla bilder, jag tyckte att torkmaskinen var den största behållningen. Sen gick jag bort till natur och satt och terroriserade först Johanna och sen Moa, Alvis och Petra. Mat. Potatismos och korv med Ajvar Relish och bostongurka på. Katastrof. Jag upprepar.

Ajvar Relish och bostongurka.
Blotta tanken, uääh!

Sen hade Joakim i trean projektarbetesredovisning, jag, Moa och Malin proppade öronen med toapapper och det var riktigt bra. Bra musik också, han kan grabben. Inså.. trött. Muko...trött. Kör...übertrött.

Johanna och jag skrattade åt knäppa lärare i skolkatalogen, och sen var vi på möte i replokalen. Både Lovisa och Mimmi hade kommit ihåg det, very good. Lite kul att se vilka andra typer det är som huserar där när vi inte gör det.
Mamma har häxmöte, alltså är köket ockuperat av en massa pratande mammor, och jag sitter med hörlurar och pratar med Johanna om vad LunarStorm var och är. Det var bättre än vad det är nu, det är åtminstone ett som är säkert. Damn, tiden går....

Måste den göra det?

Lika Med Noll

Skulle påminna Lovisa om mötet i replokalen ikväll klockan sex. Så när jag mötte henne utanför matsalen tjoade jag helt utan associationsförmåga "Sex ikväll Lovisa!" och efter en kort tankepaus från henne hör jag ett "Nämen Hedda, verkligen inte!".

Slutsats: Heddas associationsförmåga är lika med noll.

Och det var nog det roligaste som hänt mej på hela dan.
Ynkepynkepö.

I'm Going Mad

Fast det ska vara åtta a:n i "mad", ellerur Lovisa?

I'm going mad. Jag vet inte vad jag vill, inte vad jag borde och inte vad jag ska. Typ. Det är förskräckligt påfrestande.

Jag lyckades lära mej Billie Jean på bas idag på ensemblen, jättefort. Men sen när jag väl fått kläm på det, då ska det bytas tonart, hej och hå. Jaja, hellre Billie Jean än Everywhere. Den är så...förra året liksom. Jag lyssnade på den hela tiden då, och nu känns den tråkig, men eftersom alla verkar gilla den är det inte mycket till val. Jag kan ju också föreslå låtar. Men hur lät är det att föreslå nåt med Death Cab For Cutie, egentligen? Det är så speciell musik liksom.

Jag kan inte släppa att Lunar har fulblogg. Jag bara stör mej nåt fullkomligt, oerhört, kopiöst på det. Men jag är lite barnslig ibland.

And some people will last forever....

Var är du?
Saknar.

Slowmotion

Frukost.
Jag vet.

Men jag kom just på hur djävla mycket jag saknar lördagmornarna sommarlovet mellan åttan och nian. Dagg i gräset, grönt överallt och jag och en röd cykel. Shit alltså, jag måste börja cykla oftare igen. Jag saknar det. Mycket. Och efter träningen cyklade jag ner till badtrappan på piren, och sen hem. Ynk.

Godmorgon Solstråle!

Vaknar man sju av att solen skiner och himlen är blå blir man glad. Åtminstone om man heter Humlan. Jag läste tidningen, och kom på att jag är sådär stört skejtsugen som jag kan bli ibland. Det bara kliar i fötterna. Så jag gick upp och tänkte att jomenvisst, jag hinner kanske skejta lite innan plugget.
Sen slog det mej.

Grus.

Minusgrader.

No good.

Men jag ska ge det en chans, eftersom jag börjar tio. Har det blivit plusgrader tills dess så får min lilla bräda följa med till skolan idag. Jag och resten av de lyckliga jävlarna som gjort klart mattekurserna har ju håltimma mellan typ halv tolv och två. Och jag har svårt att tro att jag kommer göra nåt vettigt under den tiden. Jag ska köpa färgade kuvert till sommarjobbsansökningarna bara. Gröna tror jag, grönt är fint, och harmoniskt.
Men nu måste jag sluta, jag börjar om en timme, och jag har fortfarande inte ätit frukost och jag har inte duschat, och inte ägnat mej åt min nya morgonhobby (blåsa håret, även pojkflickor kan om dom vill, ha!). Yeye, jag slänger in en bild på Anton från i somras som symboliserar det mesta med frihet. Och yes, jag tog bilden. Bästa bilden jag tagit i hela mitt liv.

The Vätebomb Explanation

Ungefär en femtedel av alla som hittar hit har sökt på Vätebomb på Google. Ni kommer bli stört besvikna, inlägget handlade om huvudvärk och en allmänt vanlig dag, tror jag, jag minns inte. Välkommna iallafall.

Och jag håller på med min Australienredovisning. Alltså sitter jag och läser "Ett Liv I Exil" på lektionstid, haha. Från början till slut. Jäkligt långt.

Gonatt.

Knet

Det kanske handlar om min motvilja mot att stå helt handfallen i en för välbekant miljö och höra sej själv skrika inuti skallen. Det kanske handlar om att få någon att förstå att man måste rycka upp sej, och hitta något nytt att leva för. Det kanske handlar om att välja.

Jag vill inte stå där och glo, torka rinnsnoret som dyker upp helt oförklarligt med en smutsig, grön stickevante. Jag vill inte lyssna men jag kan heller inte vända och gå. Superlimmet trycker fast mej på klinkerplattorna och det enda jag verkligen vill är att skrika och slå. Inte vet jag vad jag ska skriva heller. Knepiga relationer med föräldrar är väl inte det enklaste precis.

The places you once loved have now turned into those you fear the most...

Jag ska låtcitera lite också. Inte för att någon förstår mer än jag, men för en gångs skull är Kent bäst igen. Himmel och Helvete samma sekund.

Duett - Kent

Jag fick ett brev
Ett riktigt brev med frimärken
Ett vykort ifrån längesen
Då framtiden var vår
Och som du skrev
Om din spaning efter friheten
Ord bevingade som fjärilen
Och jag tror att jag förstår
***
Nu är det en salig blandning, två berättelser i en, livet tog ett glädjeskutt, landade på dörrmattan och föll ihop totalt. Lilla Humlan, vad ska det bli av dej egentligen?

Tjejsnack v.12

Här kommer veckans Tjejsnack typ en halvtimme för tidigt... Men so what?

Vecka tolv, Favoritplatser:

Vilken är din favoritplats i din stad? Ojojoj, det finns så många, stranden en försommmarkväll är inte helt fel, inte alls. Och Vallarna, Gruebäck bakom Willys, Stomma Kulle hur många som helst. Det beror väl på. Men utomhus i naturen då är jag nöjd. Fast måste jag välja blir det Näset eller Bastuholmen en varm kväll i juni när solen börjar gå ner. En brasa, trevligt folk, filtar och gitarr är trevligt tillbehör.
I ditt hemland? Det får nog bli samma där.. delat med fjällen på vintern och Bo01 i Malmö på sommaren. Skejt, skejt, skejt och bad. Bo01 är ett trevligt plejs. Och i sommar ska man ju skejta Stapelbäddsparken också. Helst.
I hemmet? Mitt rum.
I världen? Jag kan uppriktigt sagt inte välja. Det beror väl på hur jag mår, humör och allt sånt. Hjälp alltså.
I fantasin? Fantasyälskaren i mej vill gärna bo i världarna som finns i Sagan om Ringen, World of Warcraft och David Eddings Belgarion-böcker. Vattenfall, berg, skogar, städer, borgar, alltihop. Jag vill jag vill jag vill. Fast fick jag bara en chans att välja skulle det bli Nangilima. För i Äppeldalen blommar äppelträden. Astrid Lindgren var fantastisk.

Uppvaknande

Wake Up - Coheed & Cambria, nattens finaste.

Johanna, lova att du kollar på dom på Hultan åt mej. Lova det. Helt suveräna.

Jag spelade Warcraft II nyss, man kan lungt säja att dataspelsutvecklingen gått fort fram. Det är inte tio år gammalt än vad jag vet. Inte för att jag vet, jag har noll koll på sånt, men iallafall, jämför man WC II med World of Warcraft, alltså det är som att jämföra en plastburk md ett trumset. Nästan. Men det är gulliga röster på Warcraft. "Yes, my lord" Fåren är helt bäst också. Uppifrån ser dom ut som Virus hela högen. Inte för att fåren fyller någon funktion i spelet, mer än att vara ivägen, och explodera om man klickar för mycket på dom, men ändå. Trevlig detalj liksom.

Badboll ringde innan, hon har varit sjuk en hel vecka, men hon informerade iallafall om att vi inte har Kulis imorgon, för sömnpillret är tjänstledig. Alltså sovmorgon till kvart över elva, vi tackar och tar emot.

Jag önskar att jag hade nåt mer intressant att skriva om, men jag har nog inte det. Det känns bara som om jag behöver skriva lite, låta orden flyta ut en aning, men jag vet inte. Varför ska jag skriva om jag inte har nåt att skriva om? Fast jo, tjejsnacken för vecka tolv damp ner i mejlboxen innan, jag skulle kunna skriva det. På en ny post. Jupp, det gör vi.

Fröken Humla

(Jag vet, jag vet, jag är inte det minsta fröknig av mej. Men vissa kallar mej så.)

Jag borde lära mej html, jag känner det. Men jag valde bort webbdesignskursen för jag orkar inte sitta framför datorer fyra timmar i veckan om någon annan ska bestämma vad jag ska göra. Jag kan sitta och läsa geniala bloggar fyra timmar, men då är det för att jag själv har valt att göra det. Men visst vore det fint att komma på hur jag ska göra för att ändra färgen på bokstäverna i rubriken, eller lägga in en bild tillochmed. Fast det finns förstås viktigare saker att göra. En annan dag, någon annanstans.

Det finns alltid något viktigare att göra.

Det handlar bara om att man ska prioritera lite, som det så fint heter. Prioritera.
Kunde det inte heta något mindre byråkrati-luktande?

-Nu byter vi plötsligt ämne, hej och hå. Över till dagens intervjuoffer, fröken Humla. Så fröken Humlan, hur skulle du beskriva ditt humör idag?

-Jag vet inte riktigt, jag har liksom inte tänkt efter. Men eftersom jag inte kommer på det kan ni väl skriva att jag inte har något humör?

-Okej, då säjer vi väl det då. Men vad tycker du om Melodifestivalen då?

-Jag ser Carola som det slutgiltiga på att gud varken finns eller bryr sej.

-Det var klara besked det, men vilken låt var din favorit?

-Ingen, jag satt och zappade till Simpsons mest hela tiden. Bart "utförde mirakel" i det avsnittet, det tyckte jag var lite halvt ironiskt. Men så har jag rätt konstig humor också.

-Hur skulle du beskriva dej själv med tio ord?

-Oj, det var en kluring det. Hmm.. låt mej klia mej i huvet först. Svårt dethär. Tja jag är väl egensinnig, lång, friktiv, musikberoende, vänlig, öppensinnad, grönögd, jeansperson, skejtare och ordtok. Tror jag.

-Grönögd. Är det så speciellt?

-Ja, det är klart att det är. Alla människor är speciella och unika, och eftersom jag är en grönögd människa är det väl speciellt?

-Okej, det var allt. Tack för intervjun Fröken Humla.

---
Vad är jag? Jag sitter och bloggar. Jag har inte duschat sen i fredags, kom jag på nu, jag har min stora (enorma) beiga gosetröja och gråa långkalsonger och lyssnar på CC Cowboys med Imperiet. Det mest händelserika jag gjort idag är att jag har motionerat Virus (marsvinet) på köksgolvet två gånger och försökt skriva ett vettigt CV. Jag är ingen vidare representant för medel-sjuttonåringen. Jag borde ligga bakfull någonstans och lyssna på Magnus Uggla. Men jag är nog rätt bra på att vara jag. Trots alla hugg i maggropen, känslan av att inte höra till, att inte vara med, att inte räcka till. För bakom skuggan i spegeln blixtrar nånting till, gröna ögon som hör till någon som är lång och ganska arg, men mest nyfiken och lite liten.

Dagens låt: Paramore - Pressure

Eurovisions-schlagerfestivals-noja.

Och Carola vann. Med en låtjävel som har 0.000001% "nynna-med"-faktor. Jag minns inte en enda ton från den låten, men eftersom det är Carola som gör den kan jag gissa på åtminstone ett utbrott i stämbandsstretch a lá "wooooouåooouååååoheyeeeah". Hade någon annan ställt upp med den smörjan hade den inte ens tatt sej till Globen, mark my words. Inte för att det spelar någon roll men BWO hade kunnat vinna ESC, och Andreas Johnsson har åtminstone en låt som man kommer ihåg fler ord ur än typ..två. För mej är Carola det slutgiltiga beviset på att gud antingen inte finns eller verkligen inte bryr sej. Och tack till Niklas Wikegård för att du kidnappade Magnus Bäcklunds otroligt urfula brallor. Du har gjort svenska folket en enorm tjänst.

Kan fortsätta på SVT-temat, haha. I fredags kollade jag på Så Ska Det Låta, och min enda kommentar är att Peter Settman förmodligen är det töntigaste jag någonsin sett. Gulligt töntig, men ändå liksom.. tja...

Band/artister jag skulle vilja se i schlagern:

• Christer Sjögren, bara för att glädja alla som verkligen tror att Hawaii uttalas "havaj". Tyvärr är sliskfaktorn alldeles för hög även för medelsvensson. Elletr tyvärr, vad snackar jag om? Det är väl positivt.
• Kent. Alla Sveriges nyfrälsta kentfjortisar skulle ringa ner telefonröstningen totalt och orsaka överhettning i högtalarsystemet så det inte fungerade och ingen alltså hörde låten, men Kent vinner ändå och vägrar ställa upp i europafinalen. Haha.
• Broken Social Scene, eller We're From Barcelona. Spelar ingen roll vilket, musikerkollektiv är underreprestenterade i schlagern. Fast det kanske beror på att man bara får vara sex pers på scenen. Hur gör man då? Drar lott?
• Hawthorne Heights. Mohaha.
  

Hårsprejsreaktionen

Vissa vet det förmodligen redan, men jag är lite smått överkänslig mot hårsprej. Och jag har inte lyckats tvätta ur allt klet ur håret de senaste dagarna, och därför har jag skaffat mej lite halsont och rinnande ögon. Det är synd om mej. Upplysningsvis.

Skolans nya ketchuptryckut-saker är en komplett besvikelse. Man kan inte göra gubbar på makaronerna med dom, och det är, enligt mej, en rättighet man bör ha som gymnasieelev. Dom gamla var bättre, kladdigare men bättre. Fast dom såg ut som... tja.. (komigen nu, gissa!)

Estetföreställningarna är somsagt över och förbi.
Funderar på om jag ska kolla på Miffo, slutet på teve, det är en riktigt bra film.
Virus är hungrig.
Jag är trött, o så trött.
Ursäkta, jag skriver askasst när jag är trött.
Jag ska aldrig mer.

Mitt

Little Miss Mascara

Estetföreställningar, jag, en bas och massa massa bendarr. Jag som vill vara skugga längst bak hamnar mitt på en scen, under ljuset och nästan gillar det. Nästan, men det är bra för att vara jag. Med lite mascara och hårsprej kan man dränka scenskräcken och dra åt sej komplimanger istället. Men visst, det kan kännas lite surt innerst inne, trots alla "fin du är", att det ska krävas scenskräck och mascara för att få dom. Kanske är det där under ljusriggen som jag verkligen trivs, jag kan liksom traska runt på scen i en liten mystisk ring, eftersom jag aldrig riktigt har koll på hur långt sladden räcker, och bara ta in alltihop. Under all nervositet och medhörning finns det ändå något som jag tar. Det finns ansiktslösa människor därborta, och mellan dom och mej finns bara Gustav, Anna och en scenkant. Och sen jag. Dom ser mej och jag ser bara ljus och mörker. Jätteflum, och jättegrejt.

Spegeldjuret försvinner liksom (spegeldjuret är jag, men min blyga, skrämda sida) och den riktiga tar plats istället. Den som sparkar, slänger med håret och ser argt in i ögonen på vemsomhelst. Den som vågar ha kul och vara scared shitless samtidigt.
"Det är den som levererar mest som syns mest"
Inte för att det är min uppgift, jag ska förhoppningsvis leverera ett bra bakgrundskomp, jag är ingen frontfigur, inte alls. Men jag tycker på nåt vis att jag ska ha rätt att vara stolt över det jag gör. För jag trycker ner skräcken i tårna, hur trögt det än är nu, för jag vill inte missa, och glömma, för att jag vart nervös. So what om jag går i en smått oförklarlig cirkel, min scenvana kan räknas på ena handens fingrar.

Nu ska jag tillbaks igen, on stage 19:00, be there för vi ska rocka sockorna av er.

(Ps, början blev flummig idag, det jag menade var att jag tycker att jag är skitcool på scen, men jag känner mej konstig när jag är tillfixad, men sånt är kanske livet. Jag är egentligen cool alltid, det är bara det att universum inte fattat det än.)

Synthvarning

Jag gillar Personal Jesus med Depeche Mode. Egentligen gillar jag det mesta med Depeche, men just den är häftig.

Trendsetter?

Lunar har skapat om "dagboken" till "bloggen". Duh.
Hej och hå, ska Sveriges fjortiselit börja blogga?
Så känns det. Det är väl en fem-sex pers i min klass som vet vad en blogg är förnåt. Låt det vara så.
Allt jag börjar gilla blir inne, ungefär ett år, eller ibland ett halvt efter att jag upptäckt det. För att dra några exempel: skateboard, post-hardcore (emo, dummies), Green Day, bloggar, converseskor etc.etc.
Och jag är fan ingen trendsetter. Jag är bara jag. Jag råkar snava in på det mesta precis innan det blir mainstream tror jag. Eller så är det redan inne, men att jag inte märker det föränn jag börjar intressera mej? Halleleluja...

Idag har vart en upp och ner-dag. Vg i slutbetyg på matten, och starkt Vg på nationella provet, jag är duktig! Riggat scen och kännt mej allmänt sysslolös, repat, kass skolmat och så vidare. Imorgon smäller det. The Phantom of the Opera is here, inside my mind...

Tjejsnack v.11

Här kommer veckans Tjejsnack.

Vecka elva, Vanor och Ovanor:

Innan jag går hemifrån kollar jag att...Virus (marsvinet) har mat. Roligare än så är det inte, inga spisnojor, ingenting. Kan bero på att jag är sjutton.
Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker, jag kan ändå inte... sluta klämma finnar, och riva sårskorpor, tro mej, jag försöker. Det är inte kul att se ut som en prickigkorv, men jag gör det automatiskt. Men jag ska skuta, jag ska.
Jag äter förmycket... choklad? Det skulle väl vara det enda då. Jag är en mycket måttfull person. När vi fikar i replokalen är jag alltid segast, men det är inte det att jag äter mindre, men jag äter saktare och då känner jag när jag blir mätt och äter inte för mycket, typ. Men choklad är inte mat, choklad är bättre.
Jag brukar alltid... sätta msn på "Inte Vid Datorn" även om jag sitter och snackar med fem personer samtidigt. Bara för att det inte ska bli ännu fler, jag är askass på att hålla koll på mer än två diskussioner samtidigt.
Jag har svårt att... förstå människor som inte tycker att alla människor har lika värde, och jag har även svårt att förstå varför man kan tycka att man ska få så bra utbildning och sjukvård som man kan betala för. Fan ta privatiseringen. Åtminstone i den offentliga sektorn. Det känns bara så djävla stenålders, förlåt alla som råkar ha högeråsikter, jag vet att jag har trampat er på tårna nu, men jag har vart vänstervriden sen dagen jag föddes, och jag respekterar att ni har era åsikter men jag kan verkligen inte förstå dom. Lika värde för mej är lika värde. Och där kom en sak till som jag har svårt för. Jag har otroligt svårt för att inte säja vad jag tycker. Men det kanske är positivt?

Humlan och Gula Faran, en barndomshistoria.

Johanna musikbombar mej. Hello Saferide och BoxCar Racer. Mohahah, nu ska hon få. Thrice, upp över öronen.
Det är underbart att sätta iTunes på shufflevarianten. Men ibland är det skrämselhicksvarning, för jag la in precis alla mina cd-skivor för ett tag sen (utom Smurfhits och Blümchen) och nuförtiden får jag en mindre chock av att jag verkligen kommer ihåg alla texterna på Linkin Parks Hybrid Theory. Jäkla kvasi-hiphop. Dom har liksom inte passerat nostalgigränsen än. Jag kan lyssna på Hanson och bara gilla läget, det luktar Lego och fantasyböcker, och en alldeles ny gul cykel på långt håll. Linkin Park luktar mer... tja, hat mot tajta utsvängda jeans, osäkerhet och högstadiekorridorer. Det konstiga är att jag lyssnade på dom samtidigt som jag upptäckte The Ark, och jag är fortfarande envis Ark-fantast. Och cykeln var med då också. Lite sliten, inte lika stor, i förhållande till mej, och ganska komisk.
Min gula cykel. Gula Faran, haha. Alla vet vilken det är, fler känner cykeln än som känner mej. Och kommer du till Falkenberg en sommardag i juli och går ner mot stranden och ser en gammal gul hoj med en glu drickaback på pakethållaren, då är det Heddan som är i farten, för den cykeln är så mycket jag som nånting som inte har mina celler kan bli.
Måste fota den nån dag, så den också får sina fifteen minutes of fame. Min fina hoj.
Imorgon ska det riggas, och fås matteprovsresultat. Usch. Gonatt.

Åtta minus, solen skiner.

Och lilla Heddious vaknar obeskrivligt pigg redan halv sju. Jag gillar när solen skiner in genom mitt fönster. Med en kamera och ett par instrument har dethär förutsättningar att bli en bra dag dessutom. Jag känner mej sådär äckligt kreativ, och glad, på nåt vis. Jag har ingen aning om varför, det bara känns bra. Och jag har inget vettigt att skriva heller, inte just nu. Jag vill inte skriva riktigt vadsomhelst här. Faktiskt. Det finns ju inget som hindrar mitt gullpucko till lillebror från att läsa tillexempel, eftersom vi har samma ip:nummer. Inget staket, lille bror, men du är en kul typ.

Han ser föressten ut såhär:








Jag har dessutom hittat ett gäng nya låtar, eller okej, mamma hittade, man kan låna skivor på bokbussen, men nåväl, here comes:

• The Infanta - The Decemberists
• Welcome - Heather Nova
• Annie Lennox - Walking on Broken Glass
  

100

Nu har min blogg haft hundra besökare, det känns trevligt. Jag får uppmärksamhet iallafall.

Rigg

Det känns som om nästa vecka kommer bli en märklig vecka. Imorgon ska Dandruffs repa, och Mimmi, vår olycksfågeltrummis får hålla sej till bastrumman ett par veckor. Jag ska fjäska för lillebror så vi får låna honom istället. På tisdag är det rigga scen som gäller. Jag är glad att jag är i rigg-gruppen, för rigga är kanske lite strävigt, bära massa saker och så, men det är fan så mycket roligare än att sitta och glo på ett soundcheck i tre timmar. Onsdag: Genrep, genrep, genrep all day long, och sen på kvällen är det föreställning för en hord med parenteser, småsyskon och andra förvirrade släktingar. Tordag och fredag ska vi inte ens tala om. Nåväl.

Sen kanske det känns som om vissa fattas lite också. Men inte så länge, som tur är.
Hejdå, nu ska jag äta.

Saker jag inte kan, del två:

Platta håret: Inte hela håret iallafall. Luggen och sidorna går jättebra, om jag inte blir stolt över mej själv och slutar vara så otroligt koncentrerad för då bränner jag fingrarna. Håret på baksidan av huvudet däremot, jag har gett upp, slutat försöka, finito. Jag kan inte helt enkelt. Dessutom gillar jag mitt självfall. Fast i mitt fall borde det heta självrufs eller nåt.

Laga mat: Det är en djävla tur att jag inte levde på 1800-talet eller något för då hade jag varit komplett misslyckad som människa, för det enda man gjorde dåförtiden var väl att laga mat? Och städa, och det är jag åtminstone bra på. Men over to the matlagning nu. Listan över saker jag kan laga är inte lång. Väldigt intelång.

• Koka pasta, fast spagetti är svårt
• Steka falukorv
• Värma köttbullar i micron
• Pannkakor
• Chokladmuffins
• Korv och makarongryta
• Pulverbearnaise

Om föräldrar inte funnits hade jag levt på pasta, mjölk, choklad och korv, typ. Jisses, jag har kass överlevnadsförmåga.

Jag är häftig.

Jag skejtade innan, ute på trottoaren i eftermiddagsljuset. Nere vid Sloalyckan hade jag hittat en fem sex meter icke-grusig trottoar, och mygod, vad kul det var! Nya brädan åkte äntligen på svensk vårvinterasfalt. Det var så länge sen jag skejtade en bräda med pop och hjul med en diameter mer än 40 mm. Jag satte frontside 180 hur många gånger som helst, och en miniboneless, nosegrabs, nästan sadgrab och ollies. Fast jag är fan kass på ollies nu, det var svårt att få nån hyfs på dom, eller så är det för att jag liksom alltid får dom till en viss höjd nu, och ajg är van vid det, så känns det dåligt. Eller inte vet jag. men det är frihet iallafall. Sex meter trottoar, iloveit, yes I do!

Och eftersom Frontside 180 Ollie är det snyggaste tricket som finns, tillsammans med twekade Ollies och Sads, Five-O s och Fs Tails är jag lite häftig, jajjemänsan.

Världens klantigaste lilla Vims

Dethär är nånting vi inte lär få se på ett tag. Jag tycker att jag är klantig när jag hoppar under ribban istället för över när jag hoppar höjdhopp. Mimmi är värre. Mycket värre.
Via ett ynkligt telefonsamtal vid tvåtiden idag informerade hon mej om att: Ett, att det var förskräckligt fruktansvärt Synd Om Henne. Två, att hon hade trillat när hon sprang baklänges på dansen igår. Tre, att när hon gjorde det hade hon tagit emot sej med händerna och stukat vänster handled och brutit, eller fått en spricka i, den högra.

Stackars lilla Vimsen, vi lider med dej, det gör vi. Du kan inte skriva, inte skejta, inte trumma, inte åka snowboard, inte lyfta saker, inte knyta skorna, ingenting. Jo, några saker kan man göra.
Hedda, med positiv röst: "Du kan gå långa promenader!"
Mimmi, argt: "Jomenvisst... morr"


Drick mycket mjölk, det är bra för benstommen.

Saker jag inte kan, del ett:

Hoppa höjdhopp: Att ha långa ben innebär inte att man automatiskt är bra på att hoppa höjdhopp. Jag gillar att hoppa höjdhopp, genetligen. Ibland iallafall. Höjdhopp på idrotten i skolan var en trevlig och feedlig sysselsättning. Åtminstone så länge man fick hoppa över ett vänligt rosa snöre som inte gjorde ont någonstans. Att hoppa över en elak metallpinne däremot, det är mindre roligt. Det blev terror när jag lyckades landa på ryggen på ribban i femman när jag tänkte att, jomen, jag kan nog flopp-hoppa över en meter. För eventuella trögtänkta varelsers skull: Det kunde jag inte. Sen dess har Heddious envist hoppat under ribban istället. Även om den ligger på 80 cm. Och då kan jag egentligen kliva över, men det känns som om det är mer sport att slänga sej under. Det blir en utmaning, om man inte lyckas med att glidflyga upp på madrassen, det är väl en 30-40 centimeters mellanrum mellan den och den verry evul järnpinne, utan istället fastnar på kanten av madrassen, då är det väldigt lätt hänt att man slår huvet eller ryggen i ribban ändå.

Hur man hoppar höjdhopp på mitt vis: Normal ansats. När du är en tre fyra meter från madrassen böjer du dej ner. Fortsätt springa. Precis innan du egentligen borde ta sats för att hoppa över slänger du dej liksom framåt, neråt. Om du gör rätt ska du glidflyga in under ribban, kanske fem cm över madrassen och landa på mage. Gör du fel springer, eller flyger du med huvet före in i en evul metallpinne som har som livsuppgift att ge dej bulor och blåmärken.

Kort beskrivning av matteprovet.

Fakkt App!

Men nu slipper jag åtminstone skiten.

Den Mystiska Personalen

Falkenberg-stats 9 mars -06:

• Temperatur kl. 20:23: -5.6
• Väder: Kallt
• Skolmat: Lasagne och ekvationer
• Mössa: Synnerligen

Jag har pluggat matte med Alex och Sara idag. Sara är klok, mycket smartare än jag. Oboj, vi kläckte skumma ideér må jag säja.

Alex - Bakterier dubblar sej varje timme det vet jag.
Sara - Dom förökar sej 20% varje timme, det står här (i en ekvation)
Alex - Det är nog inte såna bakterier som jag känner till.
Hedda + Sara - "Jätteskratt"

Okej, jag veeet, jag vet, man ska inte skriva ner skämt, det blir aldrig lika bra, men jag är lite udda. Det är därför alla tycker så mycket om mej. Not. Men blä.
Om jag cyklar i mörker önska jag alltsomoftast att det kankse inte bara var min cykellampa som lyste upp vägen framför. Två cykellampor skiner mer än en. Det är logik. Och Hedda plus logik är oftast ingen bra kombination. Men det är sånt man får ta här i livet.

Later, alligator.

Och imorgon är det sluttplutt med matte för min del. Frihet, weii!

LunarStorm

Eftersom jag inte kan kopiera in text i bloggen av nån puckad anledning ber jag härmed alla som skulle råka läsa att gå in på LunarStorm och läsa Toves dagbok från idag där. Det är viktigt. Och hon skriver mycket bättre om viktiga saker än vad jag gör.

Tjejsnack

Här hittade jag något som tydligen kallas Tjejsnack. Fem frågor varje vecka som man kan svara på. Eftersom jag gillar frågor så, here comes a värry good försök. Och ja, om jag skriver på svengelska fler gånger är det tillåtet att arkubusera mej. Jättetillåtet.

Vecka tio:

Hur många timmar sover du per natt och är det tillräckligt för dej? Tja, mellan sju och åtta timmar, beroende på om jag fastnar i en bok eller nåt innan jag somnar. Oftast är det tillräckligt, men inte alltid. Om jag inte sovit ordentligt bör jag matas med choklad, annars blir jag farlig.
Har du lätt för att bli arg eller upprörd? Nej, inte egentligen, jag kan bli småarg på skoj, men inte riktigt arg. Rasism, fördomar och annan skit däremot, det gör mej galen av ilska.
Dricker du mycket kaffe, kanske för mycket? Kaffe är illasinnat i kombination med Heddious. Heddious blir spattig av allt som innehåller koffein, vare sej det är Cola eller kaffe. Oboj däremot, det är toppen.
Har du mobiltelefon, och isåfall, använder du den för mycket? Jo, jag har mobil, och alla som nån gång försökt nå mej via den vet hur lätt det är. De tycker att jag använder den för lite istället. Är jag inte hemma så är jag inte, get done with it.
Hur många timma tillbringar du vid datorn varje dag? Det varierar. Är det fint väder, noll eller kanske bara kolla mejlen. Om jag blir blogg-manisk, eller det är massa kul typer på msn, då blir det mer. I genomsnitt en eller två timmar per dag. Alldeles för mycket.. Iiik.

Små detaljer

Jag bryr mej inte om att det är tre decimeter snö och nollgradigt ute. Hela himlen, hela luften skriker vår! Allt det där andra är bara små olägenheter. Ge mej jeansjackor, torra skor och vitsippor, bums!

Vårfaktor 100:

• Jeansjacka
• Converse eller Vans utan raggsockor
• Ljudet av skateboards
• Fågelkvitter
• Vitsippor
• Ljusa kvällar
• Glädje i maggropen
• Hallonsaft i solen

Och inte att förglömma; att sitta lutad mot matsalsväggen i skolan och sola i värmen som blir mot fönsterglasen. Så bra, bara.

Lappetilapp

Grattis till körkortet Anders.
Helt apropå.

Statistiknörden fortsätter...

...för jag gillar statistik, det är kul att ha senare i livet, eller nåt. Djupt som fasen iallafall.

Falkenberg-stats 8 mars -06

• Temperatur kl. 16:14: +0.8
• Väder: Knallsol, lite blåsigt
• Skolmat: Fisksoppa, riktigt god faktiskt
• Mössa: Ja, men inte inomhus

Jag är jätteglad, jag har haft en tokbra dag, och jag vet inte ens varför. Jag fick MVG i Dans & Gestaltning A och det hade jag aldrig trott, för jag har som jag sagt tusen gånger nu, extremt usel grundmotorik och koordination. Jag tar mej igenom världen som Bambi på hal is ungefär. Fast på två ben, inte fyra. Och jag längtar till nästa vecka för då är det estetföreställningar och det ska bli så sjukt roligt, det trodde ni inte va? Jag, scenskräcken personifierad, längtar till estetföreställningarna. Men detär inte uppträdandet i sej jag gillar, det är mer allt runtikringandet, att skratta ihop, nervositeten (i lagom mängd) det är bara kul. Och att få spela en massa och allt sånt. Föreställningarna för allmänheten är föressten klockan sju på både onsdagen och torsdagen. Kom dit förtusan! Jag är den blonda basisten som spelar Phantom of the Opera. Om ingen jävel färgar håret på mej förståss, men jag har vart blond i sjutton år och det tänker jag fortsätta med.

Igår sa jag en rätt knäpp sak om mej själv, hmm.. jag kom att tänka på det, så jag skriver upp det också. "Jag är knappast nån av de snyggaste tjejerna i universum, men jag är å andra sidan väldigt snäll." Det symboliserar nog mej. Jag är en sån där typ som alla kan bli kompis med. Det är en sjukdom, jag tar mediciner och blir snart frisk, och det smittar inte. Jag är snäll. Men ibland vill jag vara mer än snäll. Bläh.

Nu ska jag plugga matte tror jag, nationella på fredag, Hurka!

Get Over It

Det här skulle kunna vara ett brev från vem som helst som känner mej från typ igår eller förrgår eller nåt. Nu är det ett brev fråm mej själv till mej själv. Är det ett fiktivt brev då?

Anywaaay...

Kära Humlan!

För allmänhetens allmäna trivsel ombedes du, å det snaraste, att sluta tjura för att det är snö och att Falkenberg för tillfället inte har någon skatehall. Det blir mycket långrandigt i längden. Gör något kreativt istället, kanske orsaka upplop eller spränga något?

Med hopp om snar upppiggning och vänliga hälsningar, XXXXX

Oyeah, det är säkert tre p i upppiggning. Min svenskalärare skulle döda mej. Lite åtminstone. Här återfinns dessutom det slutgiltiga beviset på att jag blir alldeles för imponerad av mej själv när jag börjar skriva med aningen mer komplicerade ord än riksgenomsnittet (och då menar jag alltså inte att riksgenomsnittet är ett komplicerat ord, utan att svenska folket skriver lättfattligt), se meningen "mycket långrandigt i längden". Nähä? Säjer inte det sej själv?
Dessutom bevisar det att jag är lika sysslolös som jag önskar att jag vore.
Vad sjutton är det med mej, jag bara svamlar, är jag hög på O'boj kanske?
Och varför har allting som säljs på apoteket mintsmak, eller möjligen ingen smak alls? Gurksmak, eller hallonsmak vore väl trevliga alternativ, för omväxlings skull?

Falkenberg-stats 7 mars -06

• Temperatur kl. 08:42: -14.8
• Väder: Soligt och fint
• Skolmat på Gymnasiet: Stekt korv, spenat och potatis. Hmm..?
  
• Mössa: Ja, om inte öronen ska begå landsflykt.
  

Mimmi skejtar, September...

Freedom I said, freedom it is.

Det Brinner.

Kanske var det bara en knuten hand i en vante, en iskall dag i mars.
Kanske var det bara viljan att aldrig fastna, att aldrig bli en del av vanligheten.
Kanske är det bara känslan av frihet, en gnutta liv.

Skateboard.

Jag tror att jag blir tokig. Jag gick upp på Konsumgaraget på matrasten, och såg mej omkring. Golvet har aldrig varit så oinspirerande, grus, skräp och frusna vattenpölar. I ett hörn stod den konstiga kickern och några lastpallar, masoniten var uppblött och mjuk. Det enda jag kom att tänka på var "är det här våran skatehall?". Just nu är det väl det. Jag får sopa lite i eftermiddag, för jag orkar inte en dag till. Inte en dag till utan skateboard, det är mer än jag egentligen klarar av. Jag vill bara rulla nerför en backe, få lite vind i ansiktet och lite skak i fötterna. Nöta frontside ollies vid Bussgodsterminalens lastkaj, glida runt på trottoarerna och göra freegrinds.

Jag vill ha fart.

Om jag fick önska mej en sak skulle det vara att skatehallen fanns igen. Minirampen, Loftet, Flyoffen och allt det andra. Bara en dag för jag vill inte sitta på ett parkeringstak och frysa. Jag vill inte gissa hur lång tid det tar innan Securitas kommer, jag vill inte sopa avgassmuts och grus
som kommer tillbaks lika fort igen. Jag vill bara åka skateboard.
Punkt.

Genialt

Jag måste snart sticka, jag börjar 10:10. Pust, så tidigt. Men för att uppväga hemskheter som kultur och idéhistoria (idé? vi pratar bara om tavlor...) skriver jag upp en hög låtar igen. bara för att pigga upp det världsvida nätet en smula.

• Back to Stoneberry Road - Lisa Miskovsky
• Gnällpipan - Michael B Tretow
• Everything Evil - Coheed & Cambria
• Beautiful World - Colin Hay
• Personal Jesus - Depeche Mode
• Red Sky - Thrice
• Someone Special - Hardcore Superstar
• Jellycones - The Unicorns
• Warning - Green Day
• Hurricane Gilbert - Håkan Hellström
• Blå Himlen Blues - Imperiet
• Simple Man - Lynyrd Skynyrd
• About A Girl - Nirvana
• Well That Was Easy - Franz Ferdinand
• Wake Up - Alanis Morissette
• Stay/Stay Away - Sahara Hotnights
  

Puligt

Okej, jag har nada kunskap när det handlar om html, om man inte räknar det lilla som man behöver kunna för att haja LunarStorms presentationsredskap. Men det tog faktiskt förtio minuter för mej att få den lilla besöksräknaren att både fungera, synas och synas på ett snyggt sätt. Dessutom är den deprimerande. Jag har haft 37 besökare sen typ september. Damn, det finns för många bra bloggar i världen för att min ska synas. Morr. Innerst inne lever vi alla med en medvetenhet om att jag är bäst. Och då menar jag inte individen med medvetenheten, att den är bäst, utan att jag är bäst.

Ursäkta storhetsvansinnet, jag har inte ätit frukost. Måste vara det...


Falkenberg-stats 6 mars -06:

• Temperatur kl. 08:48: -13.3
• Väder: Inte knallsol men inte mulet heller
• Skolmat på Gymnasiet: Blodpudding, alltså inget ätligt
• Mössa: Ja, försjutton!

(Förlåt alla blodpuddingsälskare om jag har förolämpat er nu, men jag kan inte med att äta nånting som egentligen är stekt blod upplandat med mjöl. Plus att min jag på måndagarna kan räkna minuterna på min matrast på fingrarna. Och det är inte schemaläggningskrångel, det är gitarrlektion.)

-11 Blixtrar

-11 och typ trettio centimeter snö. I mars. Men det är fint iallafall.

In sleep he sang to me, in dreams he came.. aww, nu är det bara en vecka till estetföreställningarna. Men det ska bli kul, jag längtar faktiskt. Det är bra att spela bas, man behöver inte synas så jäkla mycket heller. Jag är jättenyfiken på vad alla de andra ska göra, ettorna och dans/teaterklassen. Det är det enda dumma med estet, att vi har så lite koll på vad de andra gör, vi borde samarbeta mer, tycker jag. Men det är inte så lätt, vi har ju olika scheman, och teater och dansarna har ju sina lokaler upp på Smedjan...

Yeye.

Jag satt på min bräda innan. Jag la den på hallgolvet och satt och glodde in i spegeldörren på vår garderob. Jag såg rätt häftig ut faktiskt. Vanlig, men häftig. Jag hade min Sahara Hotnights-tröja, blåa ganska hängiga jeans, de är lite för stora så de hasar ner sej mest hela tiden iallafall, knallgrönt bälte och ett grönt hänge runt halsen. Satt där och glodde på min spegelbild. Den som såg tillbaks såg ut som jag. Fast bättre. Jag är finast på avstånd tror jag. Jag blängde på spegelflickan, argt och länge, det var lite gröna blixtar ur ögonen ett tag. Hon blängde tillbaka, hon hade självförtroende, hon gillade läget. Det gjorde inte jag. För jag hatar att se mej själv, jag hatar att se den jag kan vara. Jag hatar att inte alltid vara den jag är. Det svider. När ska spegelflickan krossa spegeln? När ska jag flyga iväg? När ska alla orden, alla tankarna, all viljan bli fri? Det bestämmer jag nog själv. Om jag törs. Det svåra är just det, att våga.




Damn, jag är så pretto.

Vad vore en dag på brädan...?

Den kan ju vara dötrist, och tråkig, och dötrist... *suck*

Jag är inte Askungen, inte på långa vägar.
Jag är bara en sjuttonåring med långa ben, dålig motorik och inget självförtroende. Men jag vill skejta. Nu. Jag gillar snö, såklart jag gör. Jättemycket. Men eftersom djävla kommunen stängde skatehallen har all snön inneburit att mitt skateboardåkande denhär vintern har blivit i stort sett obefintligt. Jag vill inte frysa häcken av mej på Konsums parkeringstak, framförallt vill jag inte vara där för att där hänger en massa omogna fjortisar som försöker få skejtarnas uppmärksamhet genom att slå på saker och föra en massa liv. Gå hem skitungar, tycker jag. Willys lastkaj, jomenvisst, ungefär lika mycket skateyta där som i mitt rum, nada alltså. Och så gnäller vuxenvärlden på att barn och ungdomar blir mer och mer stillasittande. Jess, vi spelar förmycket dataspel, jess, vi käkar fel mat, jess, vi rör oss förlite. Men. Om man inte gillar idrott med regelbundna tider och tränare och så, då finns det inte speciellt mycket kvar. Satsa på spontanidrott för tusan. Och fritidsledare. Stapelbäddsparken tycker jag låter som ett fino projekt. Men tyvärr bor jag inte i Malmö. Pfft.

Och föressten, jag gillar idrott med regelbundna tider också, men just idag, just nu vill jag skejta. Skejta tills skorna faller sönder och knäna skriker. Så.

Dagens I-Landsproblem

Jäkla SVT. Dom direktsänder inte kombinationstävlingen imorgon, jag som hade tänkt ha en seg framför teven-morgon. Sammandrag, pfft.. men heja liksom. Och Eurosport sänder inte dom heller. Morr säjer jag bara.

Föressten, The Ark / The Darkness = Jättebra.

Kram

Du är fin. Jag är inte arg på dej. Alls. Faktiskt.
Kram.

Fyra timmars håltimma...

...som kunde varit fyra timmars sovmorgon. Gaaah!

Alltså: Igår hördes spridda rykten om att religionsläraren var sjuk och att det inte skulle vara någon lektion imorgon. Men eftersom jag är Duktig så vågade jag inte ta sovmorgon på chans utan cyklade hit ändå i snöyran. Total uppslutning, alltså jag Alex och Mia. Tjohoo! För att förstå vidden av katastrofen borde jag nog skriva upp mitt schema för torsdagarna.

8.00 - 9.10 Religion
12.00 - 12.15 - Elevhandledning
12.40 - 13.10 - Sånglektion
13.15 - 14. 30 - MuKo
14.50 - 16.00 - Kör

Den observante bör nu ha insett att mellan religionen och handledningen har jag ingenting, alltså ingenting i tre timmar. Och eftersom även religionen bortföll idag har jag ingenting i fyra timmar. Som kunde varit sovmorgon. Uäääääh!

Jag har försökt fördriva tiden, verkligen. Jag vill inte cykla hem, för det snöar och är halt. Jag har gjort klart Sannolikhet och Statistik i matteboken, så nu har jag bara repetitionerna kvar innan nationella nästa fredag. Jag har suttit på en stol och lyssnat på en konversation mellan några klasskamrater, men eftersom konversationen handlade om frisyrer och frisörer hade jag och mitt oorganiserade blonda rufs inget att bidra med. Jag har tappat bort Mia och Alex (jag orkar inte leta efter dom, skolan är stor och jag är... lat) och nu sitter jag och bloggar i studiehallen på en dator som är avsedd för studier. Just det. Men på förbudslappen står bara Lunarstorm, Msn, Icq, Helgon, Playahead och nåt mer så jag är inte komplett olydig. Bara nästan.

Om jag inte vore så förbaskat snäll skulle jag gå upp till natur och tvinga mina kära vänner att leka med mej men det tänker jag inte göra för:

1. Dom skulle ändå inte leka med mej för
2. Dom slutar inte föränn elva
3. Och jag orkar inte gå genom halva skolan och upp för trapporna. Jo men, äsch...

Och för att förvärra det hela. Ärtsoppa till lunch. Ärtsoppa! Gul gegga från helvetet. Varför, varför är det alltid konstig mat de dagar jag går från åtta till fyra? Kan någon förklara det för mej? Gud, Marvin, vem som helst.

Ärtsoppa - mitt liv är förstört.

Gnällverksamheten Avslutas (Kanske)

Såja, såja lilla tös, du har haft en skitdag, vi förstår det.
Du har fått beklaga dej via msn.
Du har gnällt.
Det räcker nu.

(Med tyst röst säger jag "jag har inte gnällt klart än")

Jag har tvingats lyssna på min lillebror som sjunger med i I Don't Wanna Miss A Thing med Aerosmith så högt han någonsin kan. Wellpappsdörrar, toppen liksom. Och sen byter han till nåt som låter som Peter LeMarc, eller dansband, inte kul iallafall. Ta inte illa upp lille bror, jag tycker om dej, men snälla, låt mej slippa dina volkalistiska vårkänsleyttringar när jag är gnällig. Snälla! Dessutom är det inte vår än, inte här i allafall.

Jag har försökt att diskutera meningen med livet med mitt marsvin. Jag pratade. Virus gnagde intensivt på mina ömma fingertoppar. (Det är kul att spela bas, men man får ont i fingrarna efter ett tag.) Virus tröttnade och försökte påkalla min uppmärksamhet, så hon gnagde ett hål i min sovtröja för att få en bit gurka istället för mina hudceller.

Jag är självupptagen. Det känns så.
Äuööööh! Bekräfta mej!

Min vinbärsfläskläpp börjar försvinna nu. Den har gett upp sin existens helt enkelt. Spännande. Iallafall i en ospännande verklighet.

Hjälp mej!!!

Tre utropstecken, det säjer väl det mesta?

Hursomhelst: Vet någon vänlig själ i sajberrymden hur man kan ta reda på hur många som läser ens blogg? Vemsomhelst, anyone!

Kommentera iallafall lite.
Jag är gnölig.

Another day passes by...

Och vilken djävla skitdag sen. Men det skriver jag inte om här. Nä. Jag tar de knäppa småsakerna istället.

Gympalektion: Basketboll som helt oförhappandes studsar på förvånad tjejs ansikte (hur nådde den ens upp, jag är 1.77, ffs) orsakar nåt som påminner om en fläskläpp. Jag har allvarliga misstankar om att den även orsakade näsblodet jag fick på lunchrasten tre timmar senare. Men misstankar är inte rena fakta. Iallafall. På nått djävla vis sprack det allra yttersta hudlagret på min lilla fläskläpp nyss, och det enda jag kommer att tänka på är när man klämmer lite på röda vinbär, då spricker dom på samma sätt.

Vad fan skriver jag om? Vinbär? Vinbär är sura och väldigt ondskefulla. Eventuella tvivlare hänvisas till Michael B Tretows låt "Russin" för bekräftelse. Okej, jag veeeeeet. Vinbär är inte russin. Men nära nog.

Lunchrast: Sitter och äter potatismos, strimlade morötter och korv med mina med-esteter (om man kan säja så.). Korven är tyvärr besudlad med kletigt grönt jox, lyckligtvis bortpetbart sådant. Näsblodet jag nämnde innan dyker upp, lite småt och omärkligt bara. Av nån dum anledning säjer jag inte "jag har näsblod, ska bara hämta papper". Jag säjer "måste på toa, kommer strax". Varför? Jag vet inte. Möjliga skäl är:

1. Jag är på dåligt humör och vill inte bli ojad med. Inte alls troligt. Jag var på dåligt humör, men jag tror inte att mina kära med-esteter skulle bli överbeskyddande för att jag fått lite näsblod.

2. Jag är pryd och tycker att det är pinsamt med näslod. Hell no!

3. Jag vill inte råka förolämpa någon om nån nu skulle råka vara äckelmagad. Mer troligt. Jag kan faktiskt vara väldigt hänsynsfull när jag anstränger mej lite.

4. Totalt hjärnsläpp.

Och ja, jag har inget att göra, det är därför jag bloggar. Men det var väl å andra sidan ingen nyhet, hoppas jag. Men att jag inte har nånting att göra var en lögn. Jag har massa saker att göra. Tråkiga saker. Prioriteringar, my dear friends, prioriteringar. Jag ska nog kolla på Scrubs nu, eller inte.

Letterbomb

Standing still when it's do or die
You better run for your f*cking life!

Catchy, yepp.

Mer bra:

• Someone Special - Hardcore Superstar
• Rebel Rebel - David Bowie
• Buddy Holly - Weezer
• Get It Faster - Jimmy Eat World
  

Dagens Filosofilektion

Jag och Lovisa går i snökaoset påväg hem från replokalen.

Hedda: -Det här är inte väder, det är nånting annat...
Lovisa: -Oväder!


Ja, vi är intelligenta.

Bill Gates

Jag gjorde just ett IQ-test på nätet. Jag har 127 i IQ, jag undrar om det är bra. Jag vill inte vara som Bill Gates.

Shame on you...

Fy skäms på mej.
Verkligen.

Självporträtt

Kamikazeplanering

Just nu känns det som om jag har tusen viktiga (och de flesta även tråkiga) saker att göra. Min kropp har startat det fina "nu är du stressad"-larmet. Jag blir vimmelkantig, förvirrad, mer självkritisk än vanligt, får ont i magen och så vidare. Yesyes, jag veeeet, jag har höga krav på mej själv, men jag är dessutom en alldeles katastrofalt dålig planerare.

Jag har en oemotståndlig förmåga att alltid, helt utan undantag glömma läxor i de ämnen jag har lätt för, speciellt svenskaläxor. Jag ägnar hellre den tiden åt att läsa böcker. Jag skjuter upp tråkiga/jobbiga saker som jag vet att jag måste göra så länge det bara går, och sen sitter jag där med magknip och ont om tid.

Måste-lista:

1. En egenkomponerad dans tills på onsdag (imorgon alltså) minst en minut lång, eller 8 x 8. Och jag har nada fritid på tisdagar, mygod, hur i he* ska jag hinna med?
2. Skriva en hög med sjuhelsikes bra sommarjobbsansökningar för jag måste ha jobb. Inget jobb = Ingen Hultsfredsfestival = Olycklig Humla. Jag kan inte skriva sommarjobbsansökningar, jag är för blygsam för det. Nej, det är jag inte, men jag blir så trött på allt "jag är bra på det och det"-tjafset.
3. Plugga matte, plugga matte, plugga matte. Nationella B-provet är om elva dagar, idag inräknat, och jag är inte ens klar med alla kapitel än. Sannolikhet är i och för sej inte svårt, men det bör göras. Sannolikheten för att jag får ryck på matte och blir kamikazepilot inom elva dagar är högre än sannolikheten för att jag klarar provet, det är iallafall säkert.
4. Göra roliga saker, alltså skejta, cykla, musicera och annat... Närdå?

Iiiik.... jag börjar 9.55, alltså om 55 minuter och jag har inte duschat, filurat vidare på dansen eller borstat tänderna. Och det är minusgrader ute. Blött hår + minusgrader = OTREVLIGT!
Men jag har iaf hittat en låt. Get It Faster med allas mitt favoritband. Som börjar på J och slutar på immy Eat World.

Om jag inte vore så förbannat duktig skulle jag skolka från engelskan och göra klart dansen och sen gå på matten. Jag dör inte av att missa en engelskalektion. Men min frånvarostatistik och övernitiska handledare skulle drabbas av svårartade depressioner som orsakar läskiga utfrågningar om vad jag egentligen gjorde tisdag förmiddag, och "jag försov mej" är inget ursäktsalternativ, för jag är morgonpigg. Det orkar jag inte med.

Äsch, åthelfvete med det hela.

Übersegt

Gå aldrig till skolan om du har vart i fjällen en hel vecka och kommit hem sent på natten. Föjande anledningar kommer jag på, förslag på fler kan lämnas i kommentarfältet.

• Det är tråkigt
• Du somnar på lektionerna
• Du får syrebrist, för klassrumsluften är mycket sämre än fjäll-luften
• Du blir vinglig
• Det är emot din religion (används som ursäkt för det mesta)
• Solen skiner, utanför fönstret, och du befinner dej innanför.
  

Minusgrader

Sportlovet är för kort. Vissa människor (läs: jag) skulle behöva åtminstone två veckor till. Förste en extravecka som även den kunde spenderas i fjällen, och sen en vecka efter den för att vila upp trötta knän och ben. Jag vill inte till skolan! Jag vill framförallt inte sitta i ett djävla klassrum och ha djävla kulturhistoriahelvetespisslektion i en timme. Jag kommer somna. Punkt.
Och det har jag inte råd med för jag gjorde förmodligen dåligt ifrån mej på förra provet.


Det är kallare här än i Dalarna.
Mycket.
Märkligt.
-9.3 här idag, Falkenberg
-2.4 där igår, Stöten

Växthuseffekt?

Jag måste duscha, jag är skabbig, jag har suttit i en buss i sju timmar.
Yepp.

Föressten, radiosportens kommentatorer är bättre än tevens, för jag har aldrig orkat se en hel hockeyperiod på teve, men igår lyssnade jag på två. Men det kan har vart för att det var OS. Kläm finnen!

"Och pucken studsar faktiskt på en, två, tre personer... och två datorer innan den lägger sej tillrätta!"

Skrälle på Semester.

Om bloggskrället kan uppdatera sej meddelar jag härmed att jag är på skidsemester från imorgon och en vecka framöver. Planerna är att jag ska försöka åka snowboard också, yikes!

Kram iallafall.

Och heja hockeytjejerna föressten, äntligen fick USA stryk!

...

Det käns inte som om det är lov, det känns mer som en alldeles vanlig helg. Jag lyssnar på fin musik, Move On med Jet, och vadsomhelst med Joni Mitchell. Joni Mitchell ja, hon är häftig. Jag hade med Ladies of the Canyon till skolan idag och spelade på engelskan. Jag tycker det är viktigt att ha hört Big Yellow Taxi. Den är så himla finurlig. Miljöpolitisk och filosofisk på samma gång.

Introt till A Sunday med allas mitt favoritband, gissa vilket, låter som snöglitter. Sprött, som iskristaller i minusgradsluft.

I övermorgon är jag i fjällen, det ska bli så skönt att bara komma bort från allting. Fast det blir nog lite av en prövning att bara umgås med mamma och Oscar en hel vecka. Inget staket, men min lille bror kan vara förskräckligt påfrestande ibland. Men men, alla har vi väl våra sidor antar jag. Men jag orkar inte höra alla tekniska fakta om hans jäkla hörlurar fler gånger. Åh, ja, dom är jätteisolerade jag hör precis vad Per Gessle sjunger och du är i hallen och jag i vardagsrummet. Usch, domdär lurarna gör mej galen. Men åksjuketabletter har jag iallafall skaffat (Mamma skaffat alltså), för sist jag åkte buss länge mådde jag inte alls bra. Det var till Sarajevo, och det är länge sedan nu. Jag har inte satt in korten därifrån i album än, jag kom mej aldrig för. Det var en häftig resa det. Jag kommer ihåg resan ner, när Otto åt äggmackor mitt i natten, Lelle och Janko hade mitt lakan och jag och Moa delade, alltså hon tog alltihop och jag låg intryckt mot en askall fönsterruta och frös. Och när vi vaknade i Slovenien och det var som en helt ny del av världen, tyckte jag iallafall. Det var grått och mulet den dagen, och vi åt medhavd frukost på en grå rastplats någonstans i närheten av Maribor. Helt plötsligt fanns det trasiga hus, skotthål i väggarna, övergivna för nästan tio år sedan...

Och tunneln, usch. Fyfan, jag önskar att krig inte fanns...

Spegelbild

Varför ser jag alltid skuggor istället för min spegelbild?
Tja, förutom hemma då. Hemma kan jag stå och granska mej själv i spegeln länge länge. Vem är jag? Vad vill jag? Men när jag ser mitt morgonrufsiga ansikte i glasdörrarna i skolan är det mer en skugga.

Usch, jag är för trött för dethär. Men eftersom startsidan på min kära lilla blogg inte uppdaterat sej sen innan Sverige tog OS-guld i sprintstafett så måste jag provocera servern lite, det är ett innerligt behov jag har. Och jag längtar verkligen till lovet, till den riktiga snön. Men sen saknar jag ju alltid folk här hemma, även om jag bara är borta en vecka. Men snö. Åååh. Jag borde bygga mej ett berg, kanske på Ge-Kås, för Ge-Kås är mest fånigt ändå, så jag kan åka skidor lite oftare. Men nej, föressten, Ullared har ju en skidbacke, på Ge-Kås camping. Jag lovar, en dag kommer Ge-Kås att ta över världen, ungefär som Coca-Cola och McDonalds försöker. Men det vore hemskt. Alla multimegaevil-internationella företag är läskiga.

Nu måste jag sova.
Jag är hungrig, hrmpff...

Dammit

Bloggeländet uppdateras inte, jag har skrivit en massa inlägg, men det kommer inte upp nåt nytt på förstasidan. Morr var ordet.

Alla Hjärtans Vad?

Jag visste inte att det var det när jag vaknade. Upptäckte det när jag läste tidningen och sen dess har jag ägnat i princip hela dagen åt att baktala fenomenet.
Lovisa och Mimmi hade en bra idé: Alla Misslyckade Hjärtans Dag.
Johannas förtidiga var inte helt väck den heller.

Anyway, kommersiellt trams.

I brist på bättre

Kan jag högaktningsfullt informera om att jag körde ut till Mimmi idag. Åttiofem på nittioväg, men jag tyckte att det gick jättejättefort ändå. Men det kan bero på att skruttbilen låter väldigt mycket.

Bäst i OS 11/2

Svenska puckelpisttjejen Sara Kjellin.
Vad jag hoppades att fransyskan skulle köra bort sej. Dessutom landade hon på rumpan efter sista volten. Men en fjärdeplats i OS är inte så illa..

Trasselvärme

Jag kommer nog aldrig att förstå Håkan Hellström. Jag vill nog inte förstå heller, för om jag förstod varför låtarna är så bra skulle magin försvinna. Ungefär som när man var liten och fick reda på att varken tomten, påskharen eller rumpnissarna fanns på riktigt. Det blev aldrig lika fint igen. Låt mej vara oförstående, men förundrad. Det är inte mycket som gör mej sådär glad och trasselvarm som Håkan Hellströms låtar. Världen behöver lite mer trasselvärme.

(Och ja, jag ska försöka hitta någon annan artist att tjata om, jag lovar.)

Men om jag lyckas det vette faen.
Makaroner, som sagt.

Toscapågar

Det är en tom känsla i min mage nu. Det kan nog bero på att jag levt på Toscapågar sen halv tio imorse, så jag ska strax göra makaroner och köttbullar. Och städa mitt rum. Resten av kvällen tillbringas nog med en filt och en teveapparat. Det är bra att det är OS, då finns det alltid nånting att kolla på.

Jag kan inte låta bli att undra...

Bäst i OS 10/2

Svenska landslagets tumvantar.
Blåa. Med flaggan på handflatan. Gulligt.

Återkommer imorgon.

OS

Jepp, så var det igång också. Det jag verkligen kommer att kolla på är det alpina, och kanske lite konståkning, backhoppning, skidåkning och skidskytte också. Vadsomhelst så länge jag slipper hockeyn. Hockey är astråkigt!

Transworld

Kolla skivrecensionerna i nya Transworld Skateboarding. Louie Barletta diggar The Ark. Det tycker jag är lite kul ändå, att bitar av den svenska musikexporten hamnar i världens största skateboardtidning. Eller det kanske är Thrasher? Men lite häftigt, hursomhelst.

Overkill är en bra låt.

Lilla rebell

"Det är konstigt ändå" tänkte hon när hon för femtioelfte gången rättade till mössan. Hon satt med ryggen mot skåpen och läste med mössan ända ner över ögonen och en halsduk ungefär upp till näsan. Bara för att säkert signalera "Jag är upptagen". Golvet var hårt, och tegelplattorna hade antagligen vant sej vid att hon satt på dom, hon tyckte inte om stolar. Inte de som fanns i skolan iallafall. De var inte bekväma nånstans. Fast problemet var egentligen inte stolarna, utan bänkarna i klassrummet. Fyrkantiga saker med två rödlackerade T-ben. Tyvärr hade tillverkaren inte tänkt på att ingen jävel som går i skolan orkar sitta rak i ryggen en hel lektion och hade därför satt ett stålrör mellan bänkbenen, ungefär en decimeter under bordsskivan. Det hade som följd att ingen som var längre än 1.70 ungefär, kunde sitta bekvämt vid sin bänk utan att slå knäna i det förbannade stålröret. Alltså fanns det bara två tillgängliga alternativ, antingen ligga med huvet/hakan på bänken och se abnormt oengagerad och sömnig ut, vilket alltsom oftast var fallet, eller att sitta otroligt bakåtlutad, liksom på framkanten av stolens sits, ungefär som alla killar satt på skolkorten i högstadiet, men det var rätt besvärligt om det skulle antecknas. Man skulle ju kunna lägga upp fötterna på bänken också, men det skulle förmodligen inte uppskattas. Men åter till tegelgolvet vid skåpen.
Hon satt där helt inne i boken, och sin egen värld. Tankarna flög iväg åt alla håll, skateboarden som legat under sängen sedan det börjat snöa, matteprovet som hon helt utan förväntningar lyckats få VG+ på, och tillbaks till boken igen. Vidare till en annan bok hon läst en gång. Huvudpersonen i den boken passerade en kille som satt i korridoren, på golvet, lutad mot ett skåp och läste, och konstaterade att vissa mäniskor inte kunde leva utan böcker, helst proggiga pocketböcker med myrbokstäver. "Haha, tänk om det är så folk som går förbi ser på mej", tänkte hon och puttade upp mössan en bit. Det kanske var bra att se sej om en stund, lysrörsljus och pocketböckernas mikrobokstäver kom inte så bra överrens alltid. Hon reste sej och sträckte på armarna litegrann. "Det vore inte dumt att ha en utfällbar soffa i skåpet."
"Kom nu, vi börjar strax!"
"Yeye, kommer. Ska bara..."
Hon öppnade skåpet, tog engelskaböckerna och lufsade iväg mot de andra, som struntat i skåpen idag, och suttit på de tämligen obekväma bänkarna en bit bort. Förmodligen för att det var slask.
Påväg hem efter engelskan sjöng Joni Mitchell i mp3-spelaren.

Isvattenpölar

Ooh, yes, jag vill att det ska töa. Mest av allt för att jag är så himla trött på att fastna med cykeln i diverse fåniga snöhögar som befinner sej på eller precis brevid min skolväg. Och isvattenpölarna då? Dessa helvetiska skapelser har tagit över helt. Eller de är åtminstone resultatet av tö och snöhögar över gatubrunnarna. Jag tror att de hade varit mer uthärdliga om de bara hade varit stora vattenpölar. Men allteftersom vädret skiftar innehåller de allt ifrån segt slask som orsakar tvärstopp till smutsigt iskallt vatten som rinner in i skorna. Tvärstoppsslasket är nog det värsta, för då måste man allt som oftast sätta ner en fot, eller två, och har man otur sätter man foten i något mer slaskigt slask som helt plötsligt invaderar ens trasiga converseskor och blöter ner både dom, och de två paren strumpor plus fötter som befinner sej inuti. Det är inte lätt, nej.

Eftersom jag är helt uppe i min självupptagenhetsmentalitet kan jag passa på att skriva att jag är störst bäst och vackrast också. Fast det ska tas med en nypa salt. Men modig är jag. Ibland.

Boktips: Rebell med frusna fötter. Jättebra. Fast jag har inte läst ut den än.

Skriver nog mer strax.

Du går ju som en fotomodell!

Minns inte om det var Linn eller Sofie som sa det, men hursomhelst.
Vi satt och tjötade, våran maxihåltimma är inte nådig kan jag säja. Om ditt och datt, vi pratade om i-valet, dansen alltså, och de knepiga plié, snurr-på-tå sakerna. Massa knepiga stegkombinationer som vi gör på diagonalen. Så sa nån av dom ungefär såhär "Vet du, Hedda, det är så kul, för när vi går på diagonalen så går du sådär rakt och snyggt som en fotomodell och tittar på klockan" Jag får en smärre chock, för är det något jag inte känner mej som på dansen är det som en fotomodell. Snarare något långbent och instabilt, lite som Bambi kanske...
Men jag blev lite glad faktiskt. Jag vet egentligen att jag kan gå snyggt, det är bara det att ute i den verkliga världen är jag typen med tung väska full med böcker, mössa eller keps för ögonen och blicken precis vid tårna. Jag går rent ut sagt som en hösäck med dåligt självförtroende. I danssalen där jag vet att jag ska sträcka på mej, då gör jag det. Skulle jag gå som jag kan göra där ute i verkligheten skulle jag få snea blickar.

Apropå, nu tar jag text från The Rose:

It's the heart afraid of breaking that never learns to dance
It's the dream afraid of waking that never takes the chance
It's the one who won't be taken who can not seem to give
And the soul afraid of dying that never learns to live

Jag har letat lite.

Basisten

Det är jag det. Haha, fast jag har aldrig någonsin lärt mej att spela bas, däremot är jag rätt grym på gitarr. Not.

It's like ten thousand spoons when all you need is a knife...

Luftrum

Det finns där hela tiden som en molande känsla i magen. Tomt. Lite ilsket. Jag är inte arg på dej, inte ett dugg. Jag är arg på mej själv, för det är nog egentligen bara jag som är konstig. Det är som en saknad av nåt. Jag är nog född utan social kompetens. Jag är som en trasdocka som förvirrat följer i allas fotspår och blir lealös och osjälvständig. Som en grå klump. Så kan det kännas.

Mmm, jag önskar att jag vore mer som du.

Men jag är jag, på gott och ont, och det är så lätt att ta telefonluren. Men det är svårt ändå. Jag vill inte bli en skugga, vi kan väl lysa lite tillsammans? Jag vill inte att du ska läsa dethär, så jag skriver det, för du kommer inte att läsa det och även om du läser det kommer du inte att förstå. Fast det gör du nog, det gör du alltid. Tror jag iallafall. Dammit, att det kan vara så svårt. Varför kan jag inte ta upp lite luftrum, jag med? Men det är klart att jag gör, fast inte som jag skulle vilja. Äsch, skitsamma, jag bara maler, jag vet inte vart jag vill komma med dethär. Jag raderar det nu.
Nej det gör jag inte.
Jo, nu.
Inte.

Iboblolanondod soskokulollole jojagog voviloljoja vovarora momeror sosomom...

Skriva rövarspråket, så djävla meningslöst.

Räknedosa

Kan inte alla som råkar läsa denhär bloggen skriva en kommentar, bara för att jag vill veta om någon läser.
Tackar.

New Jersey Turnpike

Bara för att det är fint.

Bip-testet idag gick åt he* men jag är ju konstant förkyld så det är inte så lätt. Fast ensemblen var riktigt bra. Det är roligt att jamma. Jag vill också vara sådär bra. Det är ju därför jag aldrig fattat dethär med att jamma, för jag kan inte så mycket än. Men jag ska fanimej lära mej. Jag ska bli bäst. Men det är jag redan.
Bäst på att vara jag, haha.

Ojälp, nu blev jag egocentrisk.

Jag gillar fridans. Det är jätteroligt.
Och jag gillar musik. Hittade en skiva jag inte lyssnat på sen jag var tio, Jagged Little Pill med Alanis Morissette. Och av någon konstig anledning minns jag nästan alla låttexterna. Det är konsigt, men det är ännu konstigare att ajg kan en massa Blümchenlåtar också, och jag kan inte ett ord tyska. Nästan.
Usch så pinsamt. Jag har lyssant på Blümchen.
Jag döööör.


Och Shania Twain.
Suicide.
Bums.

Ambitiös

Nu har jag laddat ner massa skalor till både gitarr och bas, mina öron börjar verkligen tröttna på blues nu. Ska leta lite låtförslag till bandet med tror jag. Visst, eget är bäst, men en cover eller två till skulle nog inte skada.

Och så ska jag sova.
Kanske råkar...

Gonatt.

Hrafn nånting = Korp på isländska.

Oteknisk

Jag är så grymt jäkla oteknisk!
Av någon lustig anledning ville Chronic Sickness låna våran replokal idag, och efter lite tjöt fick dom det. Inte mej emot, deras är mycket mysigare, med affischer, matta och ljusslingor i taket. Haha, men ingen av oss är speciellt teknisk, Mimmi kunde inte sänka trumpallen, ingen av oss fattade PA:t och jag tog en sladdände, som inte alls hade anda änden i basen och kopplade in i basstärkaren. Sen visade det sej att jag pluggat in PA:t i basstärkaren. Jaja, försök se vilken av alla sladdändar på en skitig matta i en halvmörkt rum som hör till sladden du pluggat i basen.

När vi sen flyttade tillbaka in i vår lokal så hade grabbsen vänligt nog sänkt hela trumsetet så mycket det någonsin gick bara för att jäklas med Vimsen. Tihi.

Jag försökte komma på trumkompet till Summer of '69. Det gick nästan bra.
Bip-test imorgon, uääh!

Morning Morgantown

God morgon, och ja det är det. Det är väldigt gött att vakna halv sju och ligga och dra sej till åtminstone åtta. Gå upp, duscha, käka frukost och lyssna igenom alla låtar jag har med DCFC. Indie-emo-pop när det är som bäst. Men egentligen, skit i genre, jag har aldrig orkat bry mej om genrer. Hur dumt är det inte på en skala, att om man gillar Millencolin förväntas man även gilla Blink 182, Yellowcard och Sum 41? Bara för att alla ovanstående band räknar in under punkrock behöver man inte gilla allihop. All musik är unik. Kankse borde tillägga att jag gillar Millencolin mycket, Sum 41 och Blink 182 funkar att skejta till och Yellowcard lämnar jag till lillebror, jag har knappt hört nåt.

Nu ska jag till skolan, engelska. Blö.

Jag är ett geni

Eller lite smått iallafall.
Jag har gjort trettiofem matteuppgifter sen klockan sju, med paus för Commander in Chief. Nu sitter jag och lyssnar på Mew och försöker ändra länklistan i bloggen. Med tanke på hur mycket jag kan om html-koder (ingenting alltså) så är det inte så förvånande att det inte alls fungerar. Morr. Jag får göra en lista för att kompensera mina misslyckanden.

• Apocalypso
• I'm Sleeping In A Submarine
• Soul Meets Body
• False Idols Fall
• Leftovers

Och nu märker säkert något snille att jag inte skrivit några eventuella bandnamn. Undrar vad det beror på? Knata bakåt i bloggen en dag eller två så hittar ni nog anledningen.

Knep och knåp

Se om jag fattat hur man länkar nudå, kolla in Johannas blogg, för hon är trevlig.

Om det inte funkar är det för att jag är tekniskt obegåvad och har dålig grundmotorik.

Bakdag

På våran nuvarande Raskerpåse står det "BAKDAG 4 FEB".
Versaler.
Tjusigt.

Bakdag.

Marsvinens historia.

Så, jag kan inte hålla liv i mina krukväxter. Utan mamma hade de mött döden för över ett år sedan, det är jag alldeles säker på. Lite märkligt då att jag klarat av att ha två marsvin med bravur. För även om de egentligen bara vill ha gurka hela tiden, bits när de blir tjuriga och måste städas oftare än jag vill så är de väldigt trevliga.

Jag satt och pratade med Virus innan. Envägskommunikation alltså, jag pratade och Virus satt och gnagde på ett höstrå och var allmänt marsvinsintrovert. Jag undrar om hon saknar Compaq. Compaq var marsvin nummer ett som flyttade in i buren den andra januari 2001. För att hon inte skulle känna sej ensam fick hon sällskap av Virus vecka nio och till dags dato. Compaq var ett speciellt marsvin. Ungefär lika lång som tjock, abnormt långhårig och med ett temperament som skulle få vilken lättretad mammut som helst att verka fredlig. Fast egentligen var hon mest av allt lättskrämd. Compaq fick cancer vintern 2004, och dog på våren. I maj.

Usch, jag hade varit hos mormor i Uppsala och mamma mötte mej på flygplatsen i Halmstad och berättade att Compaq slutat äta och att vi skulle köra till djursjukhuset påvägen hem. Hon satt i en korg i framsätet på bilen, i sin favorithandduk och nästan blundade. På bilgolvet låg en skokartong lagom stor för ett litet djur och en handduk. Jag klappade henne på näsan och paratade tyst med henne, jag undrar om hon hörde. Hon knorrade så tyst att det nästan inte hördes.
Vi planterade sallad på hennes grav jämte cykelskjulet.
Hon tyckte väldigt mycket om sallad.

Virus var ovanligt tyst hon med i några veckor, jag undrade om hon skulle dö av ensamhet eller något, men hon vande sej rätt fort. Virus har alltid varit mer lättadministrerad. När hon var liten var hon det mest sävliga djur jag någonsin träffat. Om jag satte ner henne och Compaq på köksgolvet sprang Compaq runt en massa. Virus satt still och tittade förskräckt omkring sej, hoppade jämfota in i närmsta hörn och satt där och väntade på antingen räddning eller mat. Hon var som en klump med massa päls och skära öron. Hon har blivit mer och mer bestämd med tiden. Nåde den som tar hennes mat nu. Eller klipper hennes klor. Då hamnar man i långsint marsvinsonåd.

Varför sitter jag och kortar ner mina marsvins livshistoria?
Därom tvista di lärde.

I marsvinens himmel är det fullt med grönsaker, gräs och saker att sitta och kura under. Det tror jag.

Hela huvet stormar

Jag vaknade halv sju. Fast sen somnade jag om till klockan åtta. Det faller en massa blötsnö och det är på gränsen till plusgrader. Pfft...
Jag är alldeles vimmelkantig, jag var det när jag vaknade, men jag gick upp och åt frukost och duschade för ibland kan vimmelkantighet gå över om man äter en bit. Så var icke fallet idag. Jag är fortfarande alldeles yr, nu har jag dessutom försökt plugga matte en stund, så nu ska jag gräva ner mej i sängen med en bok och ett glas vatten.

Krya på mej.

iTunes

Jag har satt iTunes på "blanda"
Och när jag precis ska logga och sova och allt, så kommer en låt med Håkan, och jag blir så trasig inuti, för finns allt som finns i Håkans låtar? Fast samtidligt lite varm. För det är det fina med Håkan Hellströms musik. Den är trasig och hel på samma gång.

Och alla söndagar sitter jag här för länge, för mycket.
Jag är dum.

Nu ska jag sova.
Men först ska jag öppna fönstret och sitta och läsa fantasy en stund. Hålla i nånting konstant och inte våga existera fullt ut. Och ja, jag har fem nallar och en fisk. Annars känner jag mej ensam. Och Virus så klart, min lilla gris. Men hon bor i sin bur. Puss på dej älskade marsvin.

Krukväxter

Så sitter jag här. Igen.
Med smaken av multivitamingegga i munnen, för jag blir så trött av mörkret. Jag behöver vitaminer. Och det smakar inte illa, inte direkt. Men det lilla som fastnar är äckligt.

Och jag har nada att skriva.
Multivitamingegga, vad fan tänker jag på?

Johanna var trött idag, hon svor när vi repade. Det händer inte ofta.

Igen ja. Jag håller mej vaken, jag grubblar. Jag bloggar, alltså lever jag. Eller inte. Jag tror att jag lever ett halvliv ibland, mittemellan den verkliga verkligheten och mina drömmar. Någonstans går gränsen mellan världen med gitarrvalkiga fingrar, Håkan Hellström och öppet fönster mitt i natten så minusgraderna väller in, trasiga skateskor och gröna ögon bakom en oreda av grå mössa och lugg, och den där riktiga världen som får mej att vilja krypa ihop och skrika lite. Jag vill inte dit. Inte än, helst aldrig. Låt mej få vara skranglig, självkritisk och i största allmänhet tonåring ett tag till. Det passar mej rätt bra. Jag vill vara här, nu och veta att jag lever.

Ibland glömmer jag bort mina krukväxter, de nästan-dör, så hur i helvete skulle jag kunna ta hand om mej själv? Gräv ner mej under en grå filt med Death Cab.

Min största fiende är mej själv.
Mina krukväxters största fiende är verkligen mej själv.

Fnyk

Mmm, det fnyker snö ute. Härlig fluffsnö. Jag gillar inte kramsnö, det är kletigt och blött. Men fnyksnö är trevligt.

Jag har varit ute och gått igen. Det är en av mina mest underliga ovanor. När det snöar och är mörkt måste jag liksom ut och gå. Upp till rondellerna, och fotografera mörkret i det varma lampljuset. Idag var det fint. I den lilla skogsdungen mellan Willys, Vindilen och Västgötavägen satt det tusentals kajor i vartenda träd och kraxade. Fast kraxet dränktes i allt fladder från vingarna. Jag klättrade upp på snöhögen jämte avfallsbehållarna, den är säkert två meter hög nu, tre rejäla snöfall som inte smält bort ordentligt, det blir endel. Balanserade på kammen som blivit högst upp. Fantiserade en liten stund om att jag vandrade bland höga berg i någon fantasyvärld. Sedan trillade jag ner. Men jag landade i den nya delen av snöhögen så det var mjukt. Sedan knatade jag genom den djupa snön jämte parkeringen bort till cykelbanan och ner i sänkan där det är små roliga tunnlar och sånt.
Ja, jag är lättroad, redan upptäckt det?

Jag tog en massa kort, lite svårt att fota min egen skugga, men det blev ganska fint faktiskt. Jag gillar det varma lampljuset. Jag gjorde snöänglar, fastnade men foten i en snöhög, hoppade i snöhögar och pulsade runt och mådde allmänt bra helt enkelt. Om det är soligt imorgon ska jag upp och fota diket bakom dungen, morgonsol och snöglitter, aww. Jag smälter. Det är vackert.

Och just när jag pulsade runt i snön i mina jättestora skidkläder och mössa, med snö i håret och överallt, då kände jag mej fin. Så som jag ska vara. Mej själv. Orginal, naturlig, helt Heddig och jättefin. Synd bara att jag var ensam ute i snön och tomheten. Bara bilarnas strålkastare som höll mej sällskap. Och mina gatlyktor. Och min snö. Men på fullt allvar, finner någon mer än jag nöje i att knata runt på öde cykelbanor när det snöar och är mörkt och tomt?

Vante på dej.
Puss.

Moln

Häftig bild?
Så ska himmelen se ut när man skejtar i september. Det gjorde den också. Fyfan vad jag saknar skatehallen. Ynkepynk.
Cheer me up, please. Jag ska äta glass, sen ska jag ut och gå i snön. Fota snödrivor och översnöade saker. Sa någon "lättroad"?

Nej. Utomhusmänniska.

Hmm..

Baba O' Riley

Image of the Invisible

Lyssna på den låten. Nu. Innan alla Sveriges radiokanaler huggigt tag i Thrice och gjort världens bästa "nu vill jag höra brötig musik"-band till mainstream radiogegga. De har gjort det med Håkan, de har gjort det med Kent och tillochmed Thåström. Hoppas att de aldrig aldrig får tag i Thrice med. Och vilket ägg jag är med mina "bra musik"-listor. Jag ger ju bort min favoritmusik till nätets alla kritiker, härmapor och kanske någon riktig musikälskare. Slut med dom nu. Jag ska bara göra "kass musik"-listor från och med nu. Men det var inte det jag skulle skriva egentligen. Egentligen skulle jag skriva att jag tycker om foton.

Helst svartvita, lite suddiga, eller jätteskarpa. Färgbilder med mycket kontraster är fint också. Men det viktiga är nog att vissa kort säjer något. En misslyckad bild på en polare, som blundar eller ser helt lost ut kan efter ett tag vara mycket finare än det perfekta leendet i skolkatalogen. Skolkatalogen är ändå bara full med skal. Den konstiga grimasen kan man garva åt i tusen år och leder till tusen olika knäppa saker som hänt, sagts eller tänkts. Ett kort som tagits samtidigt som lilla jag som höll i kameran behövde nysa kan bli fint, även om hälften av det tänkta motivet inte kom med.

Keep it true.
(Ohmygod, så pretentiöst. Är jag pretentiös?)
Matte var det ja.

Och du, glöm inte bort att leva.

Just nu lyssnar jag på Bon Jovi. Det är inte Heddigt, i vanliga fall, men just nu försöker jag låta bli att lyssna sönder ****** och ***** *** ***** så jag lyssnar på Bon Jovi och Avril istället. Avril är inte så dålig föressten, det är lite fjortonårsnostalgi över hennes debutskiva. För jag var väl tretton, fjorton då. Shit, jag skejtade inte då. Jag kunde inet spela gitarr. Mygod, jag hade inget liv.

Universum är ett monster...

...men det gör ingenting idag.

Låten är nästan klar, behövs ett stick och kanske ett solo eller nåt.
Och idag vaknade jag klockan åtta och var jättepigg och mådde bättre än på länge. Man sover gott när man har tränat ordentligt, iallafall jag. Det snöade när jag vaknade, det har snöat hela dagen, säkert en sex-sju centimeter. Stackars alla som tycker att snö är krångligt och dumt, jag däremot njuter fullt ut. Vitt, fluffigt och vindstilla, det kan nog inte bli bättre, eller jo. Om solen skiner imorgonbitti. Då ska jag tassa ut i dungen uppe vid Willys och ta en massa kort. Just nu är jag nog kär i livet tror jag, bortsett från att jag måste ägna hela eftermiddagen åt att räkna matte. Men kan det bli bättre?

Det kan det kanske alltid, men jag mår bra just nu.

Om jag skulle råka..?
Nej.
Plugga matte nu, duktig Hedda.

Men allvarligt talat, vad är ett matteprov jämfört med att göra snöänglar och åka pulka? Ungefär ingenting alls, ur min synvinkel. Men jag ska plugga matte, för jag blir lessen på mej själv om jag inte fixar vg i slutbetyget, och med tanke på hur *host* bra det förra provet gick så behöver jag göra bättre ifrån mej nu.

Hey, I'm In The Band.
Hellacopters...

Hejåhå

ta mej till kärlek
ta mej till dans
ge mej nåt som tar mej någonstans

Energisk eller vad?

Thaiboxning igår, cykla idag, matte imorgon.

Jag och Lidde var på bio. Fin film det, Att Göra En Pudel. Feel-good ungefär, lite flummig, lite allvarlig, väldigt fin. Lena Nyman är asrolig.

Jag tappar ord.
Vad vill jag?
Jag vet.
Inte.
Jo.
Nej.
Jo.

Mycket sport idag, Kajsa Bergqvist satte nytt inomhusvärldsrekord, 2.08, Anja delade storslalomen med Rienda och två svenskar vann i längdskidåkning också. Och dagens pucko: Kostelic, man kör inte storslalomvärldscup med feber i kroppen. Man anstränger sej inte alls med feber i kroppen faktiskt, då kan det gå som för morfar. Och det vill vi inte.

Againts All Odds

Ohyeah, det är en powerballad av klass.

Men.
Inte när the Postal Service gör en cover på den. Tänk vinylrasp, kontiga elektroniska ljud och en tyst, tunn, ljus röst. Och sen byt till något som jag tycker låter som Destinys Child-komp, akustisk gitarr och vanlig sång. Och elektroniska ljud såklart.

Grejt, it is.

Mer grejt musik är:

• Comforting Sounds - Mew
• Drip Drop Teardrop - Cardigans
• Styrofoam Plates - Death Cab For Cutie
• The Weakness In Me - Joan Armatrading
  

Avskuren från världen

Msn fungerar inte.
Mitt liv är förstört.
Not.

Skönt att slippa msn ibland, jag är mer en telefonpratare. Jag hatar bristen av tonfall på msn. Egentligen tycker jag bäst om att prata med folk i verkligheten. Utan kroppsspråk blir det så torrt. En bild säjer mer än tusen ord säjer dom. Jag säjer att en blick säjer mer än tusen ord.

Undrar om min bror har bestämt sej för att det finns mer musik än sextiotalsmusik, Gesslemusik och Peps? Nyss försökte han prata med mej om Travis och Death Cab (!) men jag är oerhört trött och asocial för tillfället. Och har en helt abnorm skateboardabstinens. Jag minns inte ens när jag skejtade sist, mer än att jag nästan satte kickflip. Fyfan vad jag vill lära mej det djävla tricket nu. Så skönt att kunna få den obligatoriska frågan "kan du kickflip" och kunna svara "ja, faktiskt". På ett snällt vis, det ser bara tyket ut när jag skriver det. Se, msn och internet är torftigt. Vad är ett samtal utan tonfall och ögonkontakt?
Visst, det kan vara kul att chatta med polare, men är det något viktigt ringer jag.

Ge mej lite verklighet.
Ge mej blåslagna knän och trasiga skor.
Ge mej lite Thrice.
Ge mej livet.