- -Prxz
- -Prxz?
- -"Prexis"... Fast fånigare.
1 november 2006
Den finska ruggugglans pyjamas
Nedanstående konversation är naturligtvis helt påhittad och inte alls en avskrift av två roliga människors filosofier kring Finlands schlagerstolthet.
- Bra gjort! (Finsk brytning)
- Arja Saijonmaa?
- Nej, snarare hon i Ondskan!
- Jaha, jo, hon är inte lika ruggig som Arja.
- Nä, inte direkt. Arja är liksom... rysligt ruggig.
- Hon är en finsk rugguggla.
- I blåa paljetter.
- Oftast. Förhoppningsvis har hon något annat som pyjamas.
- Fy ja. Dels får man nog väldigt jobbiga liggmärken efter paljetterna och dels kanske man råkar snusa in några och säta i halsen när man sover. Inte bra.
- Nej, verkligen inte. Man kanske skulle skicka henne en flanellpyjamas?
- För att undsätta henne från paljettmönster på ryggen? Kanske.
- Fast hon fick säkert en massa paljettpyjamasar när hon var med i Let's Dance...
- Säkert sponsrade från nåt ställe. Typiskt alltså.
(Hörde jag ordet "uttråkad"?)
- Bra gjort! (Finsk brytning)
- Arja Saijonmaa?
- Nej, snarare hon i Ondskan!
- Jaha, jo, hon är inte lika ruggig som Arja.
- Nä, inte direkt. Arja är liksom... rysligt ruggig.
- Hon är en finsk rugguggla.
- I blåa paljetter.
- Oftast. Förhoppningsvis har hon något annat som pyjamas.
- Fy ja. Dels får man nog väldigt jobbiga liggmärken efter paljetterna och dels kanske man råkar snusa in några och säta i halsen när man sover. Inte bra.
- Nej, verkligen inte. Man kanske skulle skicka henne en flanellpyjamas?
- För att undsätta henne från paljettmönster på ryggen? Kanske.
- Fast hon fick säkert en massa paljettpyjamasar när hon var med i Let's Dance...
- Säkert sponsrade från nåt ställe. Typiskt alltså.
(Hörde jag ordet "uttråkad"?)
Om dörrar och kramar
Nu har jag kickat igen en dörr som egentligen aldrig var öppen. Hårt. Men vänligt.
Hoppas bara att den andra dörren står på glänt och att det inte bara verkar så. För isåfall sitter jag i skiten, ensam och eländig.
Ge mej en kram, jag vill ha kramar!
Hoppas bara att den andra dörren står på glänt och att det inte bara verkar så. För isåfall sitter jag i skiten, ensam och eländig.
Ge mej en kram, jag vill ha kramar!
Telefonfobi
Jag suddar ut alltihop.
Pys väck!
Nu över till någonting som jag har funderat på ganska länge.
Man knappar in siffrorna. Fine. Och sedan blir det inget mer. Knappen med en grön telefon på är som omgiven av ett kraftfält eller något, den går inte att trycka ner. Vad är det som är så skrämmande med telefoner och telefonsamtal? Visserligen beror det på vem man ska ringa men lite läskigt är det alltid. Man skickar en störsignal in i en annan människas pågående liv. Som en liten och väldigt högljudd komet. Raderar siffrorna på skärmen. Skriver dit dom igen. Hjärnhalvorna motarbetar varandra så det sprätter om det. Ringa?
Nej. Intedå.
Jo, det är klart, hur farligt är det?
Mycket farligt.
Fegis.
Fegis.
Än en gång: Jag vill inte tappa kontrollen, jag vill inte falla föränn jag är säker på att någon fångar mej innan jag slår i marken. Och eftersom jag aldrig är det vågar jag varken slå mej eller ringa.
Jag hatar mej själv.
Verkligen.
Pys väck!
Nu över till någonting som jag har funderat på ganska länge.
Man knappar in siffrorna. Fine. Och sedan blir det inget mer. Knappen med en grön telefon på är som omgiven av ett kraftfält eller något, den går inte att trycka ner. Vad är det som är så skrämmande med telefoner och telefonsamtal? Visserligen beror det på vem man ska ringa men lite läskigt är det alltid. Man skickar en störsignal in i en annan människas pågående liv. Som en liten och väldigt högljudd komet. Raderar siffrorna på skärmen. Skriver dit dom igen. Hjärnhalvorna motarbetar varandra så det sprätter om det. Ringa?
Nej. Intedå.
Jo, det är klart, hur farligt är det?
Mycket farligt.
Fegis.
Fegis.
Än en gång: Jag vill inte tappa kontrollen, jag vill inte falla föränn jag är säker på att någon fångar mej innan jag slår i marken. Och eftersom jag aldrig är det vågar jag varken slå mej eller ringa.
Jag hatar mej själv.
Verkligen.
I don't mind spending every day out on the corner in the pouring rain...
Det är lite obehagligt att läsa de äldsta grejerna i bloggen. Jag har förändrats väldigt mycket sen förra hösten. Hjärnan tänker "varför skrev jag dethär?" mest hela tiden.
Jag trodde att jag kände mej själv då. Såfan heller. Jag var skitskraj nästan jämt. Jag är fortfarande skraj, för att inte räcka till, att göra fel och så vidare, men jag vet att jag är bra. Det kunde jag inte ens tänka då. Det är mycket som har förändrat mej, men jag vet precis vad som är den verkliga boven (räddaren). Och jag vet att jag har skrivit och sagt det tusen gånger förut.
MUKO
Musik och Kommunikation eller Lär känna dej själv och testa dina gränser när du får chansen / gruppterapi mot scenskräck-kursen.
Usch.
Ångest i kubik.
Hela tiden.
Men det blev ju bra tillslut. Jag får kortare minnesluckor iallafall. Och mer självförtroende. Jag vet ju vad jag vill. Jag vill förmedla intryck och känslor. Och då är det bra att ha fått öva på det. Det handlar bara om att vilja någonting tillräckligt mycket. Jag ville inte ha en tegelmur runt mej, för det är en skrämmande fin gräns mellan att stöta bort folk helt och att bara hålla dem på avstånd. Man kan inte förmedla saker om man har en mur i ögonen som hindrar det innerliga och äkta från att komma ut. Det var bara att börja riva. Och det tar tid, muren finns fortfarande kvar, men den är lika sönderfallande som ett Sovjetiskt imperium.
Det handlar bara om att verkligen brinna. För något, någon eller alltihop på samma gång. Motivation, motivation och vilja. Jag vill inte känna att jag hindrat mej själv från att bli den jag verkligen vill vara.
Jag trodde att jag kände mej själv då. Såfan heller. Jag var skitskraj nästan jämt. Jag är fortfarande skraj, för att inte räcka till, att göra fel och så vidare, men jag vet att jag är bra. Det kunde jag inte ens tänka då. Det är mycket som har förändrat mej, men jag vet precis vad som är den verkliga boven (räddaren). Och jag vet att jag har skrivit och sagt det tusen gånger förut.
MUKO
Musik och Kommunikation eller Lär känna dej själv och testa dina gränser när du får chansen / gruppterapi mot scenskräck-kursen.
Usch.
Ångest i kubik.
Hela tiden.
Men det blev ju bra tillslut. Jag får kortare minnesluckor iallafall. Och mer självförtroende. Jag vet ju vad jag vill. Jag vill förmedla intryck och känslor. Och då är det bra att ha fått öva på det. Det handlar bara om att vilja någonting tillräckligt mycket. Jag ville inte ha en tegelmur runt mej, för det är en skrämmande fin gräns mellan att stöta bort folk helt och att bara hålla dem på avstånd. Man kan inte förmedla saker om man har en mur i ögonen som hindrar det innerliga och äkta från att komma ut. Det var bara att börja riva. Och det tar tid, muren finns fortfarande kvar, men den är lika sönderfallande som ett Sovjetiskt imperium.
Det handlar bara om att verkligen brinna. För något, någon eller alltihop på samma gång. Motivation, motivation och vilja. Jag vill inte känna att jag hindrat mej själv från att bli den jag verkligen vill vara.
jag ska brinna så länge jag lever
ingen ska nånsin få släcka min glöd
jag ska brinna så alla kan se mej
-jag vägrar vara levande död!
ingen ska nånsin få släcka min glöd
jag ska brinna så alla kan se mej
-jag vägrar vara levande död!
Västkusten + November = Blötsnö
Jag känner bara att det underbara fenomenet förtjänar en plats på min fortgående lista över ohyggligt onödiga saker/fenomen. Kan någon förklara för mej vad det är för mening med snö som upphör att existera när den kommer inom en decimeter från marken?
Det är bara äckligt.
Plötsligt förstår jag alla sommargäster och pelikaner som packar ihop och flyr så fort lokaltidningen slutat publicera badvattentemperaturen på förstasidan. Dom flyr hem till Borås och Stockholmstrakterna i samma sekund som semestern slutar för att hösten här nere kan sammanfattas med ett ord: Miserabel.
Nu överdriver jag, det regnade inte en enda gång på nästan hela september. Men nu är det alltså snöblandat regn. Varför?
Det är bara äckligt.
Plötsligt förstår jag alla sommargäster och pelikaner som packar ihop och flyr så fort lokaltidningen slutat publicera badvattentemperaturen på förstasidan. Dom flyr hem till Borås och Stockholmstrakterna i samma sekund som semestern slutar för att hösten här nere kan sammanfattas med ett ord: Miserabel.
Nu överdriver jag, det regnade inte en enda gång på nästan hela september. Men nu är det alltså snöblandat regn. Varför?
Varför?!
Kan ge mej fan på att snön lägger sej i Borås och Stockholm. Som grädde på moset, liksom. Eller snöhög på gatan, whatever. Här är det iallafall bara meningslöst och äckligt slask.
31 oktober 2006
Free Hugs
Inte ofta jag hittar filmer på YouTube som gör mej helt varm och bubblig i magen. Det är så skönt att veta att folk faktiskt försöker sprida lite glädje, och alla behöver väl en kram då och då.
Free Hugs!
Free Hugs!
Farväl Falkenberg?
Och vad var det jag hade tänkt skriva, det minns jag inte. Det var nog inget viktigt. Jag skulle lägga in en bild, eftersom digitalkameran har vaknat till liv igen. Det ska jag, ja det ska jag. Jag har energi. Och så vidare, och jag har inte kollat klart på Skruva Den Som Beckham och jag tror att jag ska göra det strax. Och lägg märke till de fina gröna rubrikbokstäverna, tack ännu en gång.
Tillbaka Till Framtiden Ett
Hej Grubblaren! Vi har verkligen saknat dej (under de tre och en halv minuterna som du inte ockupperade min hjärna alltså), har du haft det bra?
jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket
Det är bara så. Aaaaargh!
Kom just att tänka på en några dagar gammal konversation som inte ska återges här av diverse olika skäl* och den stämmer fan nästan överallt. Jag borde bygga en tidsmaskin eller något, tvåtusentalet är fanimej helt outhärdligt. Femtiotalet var nog inte så tokigt, bra musik, fina klänningar och folkparksdans. Slå mej i huvudet, hur skulle jag klara mej utan min skateboard och min musik? Fast jag skulle kunna bli som Marty McFly, men tjej, och inte riktigt lika galen i Van Halen.
Har My Chemical Romance lyssnat för mycket på Queen? Det är inte bara Welcome To The Black Parade som är inspirerad, det är snarare hela plattan. Och The Sharpest Lives är lätt bästa spåret hittills. Just nu iallafall, ni vet hur det är, jag bytar favoritlåtar minst lika ofta som jag bytar humör.
Dags för en bit tacopaj.
* Nej, inte det skälet.
jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket
Det är bara så. Aaaaargh!
Kom just att tänka på en några dagar gammal konversation som inte ska återges här av diverse olika skäl* och den stämmer fan nästan överallt. Jag borde bygga en tidsmaskin eller något, tvåtusentalet är fanimej helt outhärdligt. Femtiotalet var nog inte så tokigt, bra musik, fina klänningar och folkparksdans. Slå mej i huvudet, hur skulle jag klara mej utan min skateboard och min musik? Fast jag skulle kunna bli som Marty McFly, men tjej, och inte riktigt lika galen i Van Halen.
Har My Chemical Romance lyssnat för mycket på Queen? Det är inte bara Welcome To The Black Parade som är inspirerad, det är snarare hela plattan. Och The Sharpest Lives är lätt bästa spåret hittills. Just nu iallafall, ni vet hur det är, jag bytar favoritlåtar minst lika ofta som jag bytar humör.
Dags för en bit tacopaj.
* Nej, inte det skälet.
30 oktober 2006
Time slipping through my fingers...
Jag har fått en överdos på folk tror jag. Efter en vecka först i Stockholm och sen på jobbet är den sociala delen av min hjärna lika spänstig som en urvriden disktrasa. Så idag gör jag ingenting. Nästan.
Jag har plockat upp saker från golvet i mitt rum, för jag kom inte fram till elgitarren.
Jag har ätit makaroner, och druckit Oboj. (Inte samtidigt, det hade varit tämligen äckligt. Ketchup + choklad, burr!)
Jag har konstaterat att jag borde damma och dammsuga. Jag kanske gör det, troligen inte.
Jag har glott på en dataskärm.
Fast det är nog nödvändigt. Jag orkar inte vara social idag helt enkelt, men jag blir nog så illa tvungen, för min far vill ha med mej och bror på bio. Det är nu ingen större uppoffring och det är inte än. Jag hinner slappa några timmar till först. Och kanske kolla på Sjunde Himlen, bara för att befästa min position som extremt slö person?
Jag vill ha en röd luvtröja.
Och bara en gnutta mod.
Jag har plockat upp saker från golvet i mitt rum, för jag kom inte fram till elgitarren.
Jag har ätit makaroner, och druckit Oboj. (Inte samtidigt, det hade varit tämligen äckligt. Ketchup + choklad, burr!)
Jag har konstaterat att jag borde damma och dammsuga. Jag kanske gör det, troligen inte.
Jag har glott på en dataskärm.
Fast det är nog nödvändigt. Jag orkar inte vara social idag helt enkelt, men jag blir nog så illa tvungen, för min far vill ha med mej och bror på bio. Det är nu ingen större uppoffring och det är inte än. Jag hinner slappa några timmar till först. Och kanske kolla på Sjunde Himlen, bara för att befästa min position som extremt slö person?
Jag vill ha en röd luvtröja.
Och bara en gnutta mod.
28 oktober 2006
Big Big World
Världen är liten... Falkenberg är litet. Och det bekymrar mej ibland. Men jag ska inte säja någonting, för då kan jag lika gärna packa mina väskor och flytta härifrån, det hoppas jag att du förstår. Man kan inte få allt nämligen. Och jag har bestämt mej för vad jag vill ha.
Alltså vad jag vill försöka få.
Sen får vi se hur det går.
Allt handlar, som vanligt, om att släppa kontrollen.
Allt handlar, som vanligt om att jag inte vill släppa föränn jag vet att jag kommer landa någorlunda mjukt.
Och att jag är hemlighetsfull.
Dags att äta något...
Alltså vad jag vill försöka få.
Sen får vi se hur det går.
Allt handlar, som vanligt, om att släppa kontrollen.
Allt handlar, som vanligt om att jag inte vill släppa föränn jag vet att jag kommer landa någorlunda mjukt.
Och att jag är hemlighetsfull.
Dags att äta något...
22 oktober 2006
The Art Of Drowning
Jag har fått en ny bräda i födelsedagspresent. Mycket bra, för min gamla var lite fyrkantig. Tyvärr har jag inte kunnat provåka den än, för det har regnat/varit mulet precis hela tiden jag har varit i Stockholm. Hoppas att det blir bättre väder snart, eller att det är bra väder hemma imorgon. Annars kanske man kan få smygåka Frysen lite när det nu var vi skulle dit på studiebesök. Onsdag? Jaja, det löser sej nog.
Nu ska jag duscha och sen packa och ut på stan. Stockholm är fortfarande brutalt häftigt, igår var vi nere i SoFo, jag yrade runt på PetSounds hur länge som helst. Snacka om skön skivbutik. Otroligt laid-back, alla bara står och letar i skivraderna, ingen storstadshets här inte. Min indiekompis skulle nog drunkna helt där, fast jag hade gärna sett lite mer pop-punk och sånt. Iallafall, fyra skivköp so far:
Nu ska jag duscha och sen packa och ut på stan. Stockholm är fortfarande brutalt häftigt, igår var vi nere i SoFo, jag yrade runt på PetSounds hur länge som helst. Snacka om skön skivbutik. Otroligt laid-back, alla bara står och letar i skivraderna, ingen storstadshets här inte. Min indiekompis skulle nog drunkna helt där, fast jag hade gärna sett lite mer pop-punk och sånt. Iallafall, fyra skivköp so far:
- Death Cab - Transatlanticism
- TBS - Where You Want To Be
- Thrills - So Much For The City
- AFI - The Art Of Drowning
Omslaget på AFI-skivan är för övrigt ett rejält mysterium. Någon som har sett omslagen till Decemberunderground och Sing the Sorrow? Dom är minimalistiskt spöksnygga. Art of Drowning ser ut som jag vet inte vad, korsat med rejält mycket Hallowe'en. Hur kan så snygg musik ha ett så fult skivomslag? Yo no comprendo! Som tur är är det bra musik. Mycket.
Svisch!
20 oktober 2006
Humlan i stora världen
Eller i stora staden, vilket som.
Här finns allt. Cykelbudet som förmodligen hellre hade kört Tour de France men som aldrig orkade ända fram. De tre fjortisarna täckta av kajal, knappar och palestinasjalar. Identiska och åh så alternatiiiiva. Grönsaker i saluhallarna, det är verkligare grönsaker än dom som finns på Willys hemma i västkusthålan. Fiket halvvägs upp på Söders höjder där man ser rakt in på kontoret mittemot. Mannen som jobbar där har bara gröna pärmar i bokhyllan, det kan vara ett tecken på någon mystisk mani. Tusentals nertrampade tuggummin, söndersnackade åsikter och den fantastiska lukten i tunnelbanan (men inte på blåa linjen, den är fräsch).
Anyhow: När jag och moster går genom Sturegallerian (och det är verkligen inte min sida av stan!) känner jag att även om världen säjer att det är tvärtemot, så är min väldigt randiga mössa från HM tusen gånger häftigare än alla Lacosteskor på Tures. Om någon därinne råkade se min mössa istället för en av alla karriärister som trängs där och tänkte "vilken hemsk mössa" skulle det vara en seger i sej. Det är bara att inse, en skitunge från en pyttestad på västkusten är häftigare än hela Stureplan, Svampen inkluderad.
Här finns allt. Cykelbudet som förmodligen hellre hade kört Tour de France men som aldrig orkade ända fram. De tre fjortisarna täckta av kajal, knappar och palestinasjalar. Identiska och åh så alternatiiiiva. Grönsaker i saluhallarna, det är verkligare grönsaker än dom som finns på Willys hemma i västkusthålan. Fiket halvvägs upp på Söders höjder där man ser rakt in på kontoret mittemot. Mannen som jobbar där har bara gröna pärmar i bokhyllan, det kan vara ett tecken på någon mystisk mani. Tusentals nertrampade tuggummin, söndersnackade åsikter och den fantastiska lukten i tunnelbanan (men inte på blåa linjen, den är fräsch).
Anyhow: När jag och moster går genom Sturegallerian (och det är verkligen inte min sida av stan!) känner jag att även om världen säjer att det är tvärtemot, så är min väldigt randiga mössa från HM tusen gånger häftigare än alla Lacosteskor på Tures. Om någon därinne råkade se min mössa istället för en av alla karriärister som trängs där och tänkte "vilken hemsk mössa" skulle det vara en seger i sej. Det är bara att inse, en skitunge från en pyttestad på västkusten är häftigare än hela Stureplan, Svampen inkluderad.
18 oktober 2006
Note To Self
in case you failed to notice
in case you failed to see
this is my heart bleeding before you
this is me down on my knees
and these foolish games are tearing me apart
in case you failed to see
this is my heart bleeding before you
this is me down on my knees
and these foolish games are tearing me apart
Estocolmo
Imorgon åker jag till Den Knugliga Hufvudstaden, fast först ska jag till mormor i Uppsala. Det ska bli så skönt, jag behöver se något annat än Falkenberg, då kanske jag slutar grubbla. Och sen kommer jag hem, tvättar och åker igen.. fast med klassen. Det ska bli lite spännande. Men inga gitarrer på bussen, för då är det Wonderwall hela vägen och det pallar man icke.
Nu ska jag bränna en skiva med The Promise Ring.
Hörs väl om en vecka eller två?
Nu ska jag bränna en skiva med The Promise Ring.
Hörs väl om en vecka eller två?
17 oktober 2006
Utsidan
Jag har bytt färg. På bloggen alltså. Jag tyckte att vitt kändes lite bättre, jag har haft svart i snart ett år. Omväxling förnöjer.
Om någon vet hur man fixar andra färger på rubrikerna och så så vill jag gärna veta, för jag fattar ingenting.
Någon är glad, hon fick en stärkare i födelsedagspresent!
Om någon vet hur man fixar andra färger på rubrikerna och så så vill jag gärna veta, för jag fattar ingenting.
Någon är glad, hon fick en stärkare i födelsedagspresent!
Olyckligt sjuk
Igår kände jag mej olyckligt kär. Idag är jag olyckligt sjuk. Jag är helt hundra på vem det är som har smittat mej, för jag tog en halv klunk öl ur hans burk i lördags. Och en annan kompis som rökte samma vattenpipa börjar också bli dålig. Hmm, ja... snart är väl halva klassen sjuk om jag funderar lite. På vilka som var ute i lördags alltså.
Men så jäkla duktigt av mej då, feber och hysteriskt mycket ont i halsen, och jag fyller år och ska ha släkten här. För en halv klunk öl. Meningslöst.
Jaja, i värsta fall får jag väl däcka i feber imorgon, för jag ska vara pigg på torsdag när jag drar till släkten norröver. Fattas bara annat. Nu har jag en känsla av att det är en massa saker jag borde göra. jag ska plocka undan på mitt rum, för gitarrer och kusinbarn är en rätt dålig kombination. Och hänga undan jackorna i hallen och lägga undan kläder och allt vad det var. Jag har inte tid att vara sjuk, jag tänker fylla år färdigt först. Jaja.
Vi får se hur det blir med det.
[The Kids Aren't Alright - The Offspring]
Men så jäkla duktigt av mej då, feber och hysteriskt mycket ont i halsen, och jag fyller år och ska ha släkten här. För en halv klunk öl. Meningslöst.
Jaja, i värsta fall får jag väl däcka i feber imorgon, för jag ska vara pigg på torsdag när jag drar till släkten norröver. Fattas bara annat. Nu har jag en känsla av att det är en massa saker jag borde göra. jag ska plocka undan på mitt rum, för gitarrer och kusinbarn är en rätt dålig kombination. Och hänga undan jackorna i hallen och lägga undan kläder och allt vad det var. Jag har inte tid att vara sjuk, jag tänker fylla år färdigt först. Jaja.
Vi får se hur det blir med det.
[The Kids Aren't Alright - The Offspring]
16 oktober 2006
Hedda, hon blir nog aldrig stor...
Jag är olyckligt kär.
I livet.
Det känns som om det aldrig blir som jag vill att det ska vara, och att jag inte kan göra någonting åt det heller. Jag vill inte vara kvar här, men samtidigt finns det ingen annanstans där jag trivs så bra. Det här är min asfalt, mina kullerstenar, klätterträd och barndom. Och jag kommer aldrig att släppa taget helt, även om jakten på mej själv, äventyren och kärleken kanske får mej att försvinna ett tag. Jag är en eskapist med separationsångest, hon som drömmer sej bort i fantasyböcker men inte vågar hoppa själv.
Jag är ett krumelurbarn.
En kompis mamma hade sagt det, att Hedda hon blir nog aldrig stor, hon kommer alltid att vara lite barn. Det är så. Jag har så mycket drömmar och underliga idéer, små iakttagelser och teorier. Jag kan skratta åt sånt som är så lite roligt att ingen egentligen förstår. Jag är ett krumelurpiller, krumelurbarn.
En liten lista såhär på artonårsaftonen:
Och min önskan kvarstår: Krama någon som du inte brukar krama och le mot främlingar, världen behöver glädje!
I livet.
Det känns som om det aldrig blir som jag vill att det ska vara, och att jag inte kan göra någonting åt det heller. Jag vill inte vara kvar här, men samtidigt finns det ingen annanstans där jag trivs så bra. Det här är min asfalt, mina kullerstenar, klätterträd och barndom. Och jag kommer aldrig att släppa taget helt, även om jakten på mej själv, äventyren och kärleken kanske får mej att försvinna ett tag. Jag är en eskapist med separationsångest, hon som drömmer sej bort i fantasyböcker men inte vågar hoppa själv.
Jag är ett krumelurbarn.
En kompis mamma hade sagt det, att Hedda hon blir nog aldrig stor, hon kommer alltid att vara lite barn. Det är så. Jag har så mycket drömmar och underliga idéer, små iakttagelser och teorier. Jag kan skratta åt sånt som är så lite roligt att ingen egentligen förstår. Jag är ett krumelurpiller, krumelurbarn.
En liten lista såhär på artonårsaftonen:
- Amélie från Montmartre, för att ingenstans är kärleken lika krånglig, självklar och busig som i den filmen.
- Nothing Feels Good, för att jag verkligen känner igen mej. Läs den, eller kanske inte... emonörderi på hög nivå.
- All musik, musik är det enda språk som alla människor kan förstå.
- Universum, för att det är vackert
- Sagan om Belgarion, för att fantasin är gränslös och ingen kan stjäla den
Och min önskan kvarstår: Krama någon som du inte brukar krama och le mot främlingar, världen behöver glädje!
Den 6574:de dagen av mitt liv nalkas
Så.
Nu släpper vi "dethär". Det gör ingen nytta alls och jag ska inte grubbla och älta något mer. Fast det kommer jag göra, men jag ska inte skriva om det för hur kul är det att läsa grubblerier om huruvida man ska grubbla eller inte. En sista gång bara:
Fanfanfan
Färdigt.
Jag var inte duktig idag, man ska inte skippa lektioner, men ibland mår man bra av att stå högst upp i trapphallen och konstatera att man ser bort till havet, över Tröingeberg och så vidare. Hade det varit fönster på alla sidor hade man kunnat se bort till Glommen. Den här stan kan konsten att dra ner mej på bottnen, men den är ganska dålig på att dra upp mej igen. Det får jag klara på egen hand.
Imorgon fyller jag år. Jaha..?
Trevligt, typ. Men jag orkar inte stressa upp mej längre. Arton år. Jaha.
Det är bara ännu en dag.
Den sextusenfemhundrasjuttiofjärde.
Aj, det är mycket. 6574. Känn på den ni.
Ouch...
Jag vill ha ett mirakel i födelsedagspresent. Inte nåt stort mirakel, nödvändigtvis, men det vore trevligt om det hände något oväntat. Vardagsmirakel liksom. Kramar går bra det med. Jag ska nog önska mej det tror jag. Att alla kramar någon de tycker om men inte kramar så ofta. Bara för att sprida lite kärlek och värme i denhär kassa världen. Gör det, även om du bara är en förbipasserare här i bloggen. Skicka vidare liksom.
Adjö.
Nu släpper vi "dethär". Det gör ingen nytta alls och jag ska inte grubbla och älta något mer. Fast det kommer jag göra, men jag ska inte skriva om det för hur kul är det att läsa grubblerier om huruvida man ska grubbla eller inte. En sista gång bara:
Fanfanfan
Färdigt.
Jag var inte duktig idag, man ska inte skippa lektioner, men ibland mår man bra av att stå högst upp i trapphallen och konstatera att man ser bort till havet, över Tröingeberg och så vidare. Hade det varit fönster på alla sidor hade man kunnat se bort till Glommen. Den här stan kan konsten att dra ner mej på bottnen, men den är ganska dålig på att dra upp mej igen. Det får jag klara på egen hand.
Imorgon fyller jag år. Jaha..?
Trevligt, typ. Men jag orkar inte stressa upp mej längre. Arton år. Jaha.
Det är bara ännu en dag.
Den sextusenfemhundrasjuttiofjärde.
Aj, det är mycket. 6574. Känn på den ni.
Ouch...
Jag vill ha ett mirakel i födelsedagspresent. Inte nåt stort mirakel, nödvändigtvis, men det vore trevligt om det hände något oväntat. Vardagsmirakel liksom. Kramar går bra det med. Jag ska nog önska mej det tror jag. Att alla kramar någon de tycker om men inte kramar så ofta. Bara för att sprida lite kärlek och värme i denhär kassa världen. Gör det, även om du bara är en förbipasserare här i bloggen. Skicka vidare liksom.
Adjö.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
