Vacker vansinning värld.

Jag får magknip. Så vackert är det. Vad är det med mej som gör att jag älskar vissa saker så mycket? Jag älskar naturen, det som finns runtomkring. Himlen, för den är aldrig likadan. Molnen, färgen, vinden, stjärnorna, allt förändras hela tiden. Allt förändras alltid, inte bara himlen, men den är ett fint exempel. Jag älskar bäcken som rinner bakom Willys. Att sitta på sandbanken när det är vår, och solen strilar genom de tunna gröna löven och värmer min rygg, bara lite men tillräckligt. Jag älskar snön, orörd och mjuk. När vinden lagt den i drivor, med kanter och vågor. Att gå ner på stranden när det stormar och vinden sliter i håret och kläderna som en plågoande, och vågorna slår upp genom plankorna på bryggan.
Det är en fin värld vi lever i. Och jag är glad för att jag får leva i en del av världen där jag kan leva som jag vill, utan att behöva vara kall, sjuk eller hungrig. Jag har rätt att säja det jag vill, tro det jag vill, göra det jag vill, så länge det inte skadar någon annan.

Och jag har rätt att skrika inuti. Skrika i ren frustration över att jag tillhör de tjugo procenten av världens människor som lever på åttio procent av dess tillgångar. Jag har rätt att skrika. Och fick jag bara lyckas med en enda sak i livet vill jag att det skulle vara att skrika. Skrika ut alla fel, så högt att de som verkligen har makten att göra något åt de insåg det, och för en enda gångs skull gjorde något.
Och jag har rätt att drömma.
Det är en av de få saker som alla, verkligen alla har. För ingen kan se dina drömmar, ingen kan ta dem ifrån dej.

Det är en vacker värld vi lever i.
Vansinnigt vacker.
Och den styrs av de vansinnigaste, maktgalnaste människorna vi har.

Cat Stevens, är bäst.