Jag hade aldrig orkat göra intagningsprov till estet, så nere som jag var den våren. Jag kunde inte sjunga ens, för när jag mår dåligt kan jag inte det. Man kan väl säj att jag hade lite medflyt också, bra betyg hela högstadiet igenom, så jag sänkte mej bara i två ämnen. Orkar inte tänka på det faktiskt. Jag är bara så otroligt glad att jag äntligen kan tycka att skolan är rolig, även om jag alltid gnäller över kulturhistorian. Jag bryr mej inte om att jag har bip-test imorgon, det spelar ingen roll. Det är liksom upplyftande bara att gå till skolan och veta att det alltid finns någon att prata med, och att det aldrig är folk som undviker varann som pesten. Det får mej att må bra, att min omgivning mår bra.

Lycka till imorgon lilla Vims, så kan vi kasta papper på varann i skåphallen om några månader. Det är du värd.
Men någon har försvunnit..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar