Tänk Om

Vid vissa tillfällen gör livet en såndär våldsam U-sväng. Sådär så man nästan trillar av både vägen och livets berg-och-dalbana på samma gång. Det förändras från Nyckelpigan till Balder på ungefär en sekund.
Helt plötsligt hittar man en ny sida av sej själv, som man knappt visste fanns. Det är både obehagligt och befriande. Någon ny känsla eller en ny variant. Jag kan faktiskt inte förklara. Jag får inte förklara. Jag önskar bara (fortfarande) att jag inte fegade ur när jag för en gångs skull hade en möjlighet att göra något oväntat. Jag hade behövt det. Hade behövt förvåna mej själv, inse att jag inte alltid behöver vara som jag tror att jag är. Bara vara en annan version av mej själv en stund.

Men det är svårt att bryta mönster.
Och det är obehagligt irriterande med detdär fula "tänk om:et" som snurrar runt huvudet på mej. Att man inte kan spola tillbaka och göra om. Ändra beslut, riva sönder mönstren. Och i mitt fall; vara egoist.

Försenat nyårslöfte: Var egoist.
Det är nog mest hälsosamt.

Varför känns det såhär?

Fanfanfan...