Mysteriskt.

Det var lugnt på jobbet idag.
Och imorgon är jag ledig.
Och jag skejtade.

Fast fötterna fattar ännu mindre än vanligt.
Och jag har en sån där glad klump i magen som jag bara får när jag lyssnar på Jimmy Eat World och samtidigt grubblar över
skateboard.

För jag kommer fan aldrig fatta.
Jag är den mest hopplösa som någonsin satt sin fot på en bräda, i total avsaknad av balans och motorik, och ändå mår jag bra. jag bara rullar runt, gör inget speciellt, bara existerar. För en gångs skull är det villkorslöst, och jag antar att det är därför.

No pressure.

Och det kommer tillbaka, och jag ska inte tappa motivationen. Jag har gäspat mej igenom hela veckan, varit oförklarligt trött och hängig, men nu mår jag som en prins(essa). För det bara flyter. Allting är som det ska. Killarna är där, och det är bara "tja, vart har du varit hela sommaren?" "jobbat" "okej" och sen är jag tillbaka i min lilla utkantsvärld.
Och jag ska fan hitta poppen.
För förra september kunde jag 50-50.
Jag ska.

Jag mår bra. Just precis nu mår jag bra.