Ångvältad

Oh. My. God.

Vad jag är sleten.

Jag känner mej väldigt förvirrad, jag får inte riktigt grepp om någonting. Och när jag för en gångs skull är ledig en söndag är det jag allra helst vill att sova. Att duscha, fixa håret, leta reda på något att ha på sej och slänga iväg ett sms till hon som alla tror är min storasyster känns väldigt, väldigt jobbigt.

Avlägset.

Jag har, på nåt djävla mysteriskt vis levt ett halvt liv sen förra veckan.
Utan att göra ett dugg.

Jag städar ur hjärnan nu. Plockar bort saker från hyllorna längst in, sånt som man ändå aldrig gör någonting av. Så på sätt och vis kanske jag gör någonting, ändå, fast inte.
Jag vet för mycket. Jag vet ingeting.

Och tack vare / på grund av mitt whinande om att det är jobbigt (frusterande) att jobba med nyingarna i spring fick jag helt plötsligt lära mej butiken. Tack Stalin!!
Det var inte särskilt svårt heller, bortsett från att första kunden skulle ha dagens att ta med, andra kunden var engelsman som ville har gravad i bit och jag höll på att glömma femte kundens gubbröra. Dessutom en buss, misslyckade desserter och Emelie som kom förbi. Bra dag.

Men trött nu.
Fast jag slänger nog iväg ett sms ändå, så kan jag sova till höjdhoppet imorgon.
Åh vad det känns som om dom kommer ringa in mej imorrn om jag går ut ikväll.
Vem bryr sej?