Egentligen är det väldigt enkelt.
För 1½ år sedan kände jag inte en djävel där, och jag var blyg som satan och vågade knappt prata med folk.
Idag har jag fått fler kramar än jag kan räkna.
Jag är liksom inte så osynlig längre.
Trevligt.
25 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar