Facebookish

Hedda is:

• saknar Sofie
• saknar Den Lille
• saknar Lillebror
• saknar Moa
• saknar Johanna
• saknar CC
• saknar Emelie
• saknar Alexander
• saknar Lina
• saknar Lisa
  
• saknar alldeles for manga for att det ska vara riktigt halsosamt.

Hedda is in ValTho dar det varker ner nysno och det gor henne en smula studsbollig i magen nar hon tanker pa morgondagen. Gardagen, eller natten vill hon daremot glomma en smula. Usch. Franvarande, narvarande, whatever, inte var det jag som var dar iallafall.

I will meet you in the corner of Lucky Avenue & 7:th, and I'll take you all the way. To where the streets don't have no shadows, to where tomorrow is today.

Fucking Falkenberg, att det ska vara sa langt bort.
Det kanns som om det ar en helt annan varld.
42 dagar av pasta, grot, sno och kamp mot sociala fobier har gjort avstandet sa oandligt langt, och jag onskar att ni var narmre an vad ni ar.
Jag tror inte att ni fattar hur mycket.

Jag tror inte att det finns tillrackligt med ord.

ValTho 071214

Jag har varit inaktiv.
Det blir sa nar man inte har obegransad datortillgang.
Om nagon (otroligt nog) har missat det sa finns jag pa Resedagboken, nickname Heddious.

Men eftersom jag for en gangs skull har lite tid over tankte jag ta hand om min lilla blogg, agna den lite uppmarksamhet och sa.
Saknar prickarna over o:na och a:na.

Annat jag saknar:

• Bocker, det eminenta stallet ValTho har vad jag vet (och jag har letat) ingen bokhandel, och efter en vecka var alla fem bockerna + Ordfront utlasta. Gav mej pa Abbys eller Eleanors Cosmopolitan i ren desperation. Traaaakig!
• Fisk. Min fiskintag har minskat drastiskt sedan den 25 november. Undrar varfor.
• Rokforbudet. Har roker alla overallt, sarskilt pa krogen. Alla mina nagorlunda snygga trojor luktar rok. Isch.
• Jobbet. Give me rutiner, bitte! Jaja, nasta vecka far jag val det.
• Bregott. Franskt smor ar ackligt.
• Kompisarna, och alla andra donickar :)

Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt.. jag fick seperyck igar och rojde undan alla Abbys och Eleanors saker, hangde upp jackor, skurade koksbordet och diskbanken, sa nu (eller iaf nar jag gick hemifran) ser det riktigt vettigt ut i lyan. Kommer en ny tjej idag, Mikaela, sa jag fick lamna ifran mig tva hyllor i hallen till henne. Orkade inte tjata pa de andra tva, som har mycket mer klader och fler hyllor an mej, att de skulle kno sej, sa nu ar alla mina saker i total oreda. Oh well, det smalter in i den ovriga miljon.

Det jag saknar mest ar nog nan som ar pa min niva, i livet, i backen och sadar. Jag ar lite pa ett horn just nu. Det har jag iofs varit forut har i livet, men jag hade precis vant mej av med det. Sa nu kanner jag mig lite malplacerad igen. Det ar val bade bra och lite tjeligt, att man har folk att sakna. Bra att man saknar dom, daligt att man saknar dom.

Lucia existerar forressten inte i Frankrike.
Och idag aker alla Oxford & Cambridgenissar hem och ersatts med dubbelt sa manga fran Leeds, Manchester & Birmingham, tror jag att det var.
Hjalp.

Intelligensreserven i Kardamena, fast pa sno.

04:25

The emperor has left the building.

Tonight I Have To Leave It

Jupp, kära snokare, så är det.
Hedda beger sej söderut, till snön.

Jag kommer, databeroende som jag är, försöka hålla er uppdaterade om mina bravader, men kanske inte jätteofta. Finns även på Resedagboken, nickname Heddious.

Det var väl allt, tror jag.
Nu ska jag försöka sova någon timme eller två.

Och inte tänka på alla jag redan saknar.

Onödigt Vetande

Jag har 21 par trosor. Och jag har packat alla utom två.

SGH, how I hate it.

Jag höll nästan på att glömma.
Säsongsavslutning på Grey's Anatomy.

Frustration.
Big Time.

Skoj att dom skriver in Lexie också.. det kan bli kul.
Meredith är ju så bra på det där med familj.
Inte.

Mindre skoj att George flunkade. Och att Callie blev befordrad.
Och att dom inte gör slut.

Uuusch. Jäkla cliffhangers.

Det är inte resfeber, det är separationsångest.

Denna text är även publicerad på Resedagboken, så ni som har läst den där behöver ju inte läsa den här också, och vice versa. Oh well, Hedda goes omtänksam.

Jag är å ena sidan helt kolugn, och å andra sidan helt hyperspazzig.
Jag åker om två dar.

Två dar.

Det är, typ ingen tid alls.

Och jag har inte ens börjat packa.
Inte ens funderat på att börja packa.
Det enda jag har funderat ens lite på är hur jag ska få ett jobb så fort som möjligt, för jag måste ha ett jobb, för då får man rabatt på säsongsliftkortet, och det verkar synnerligen jobbigt att förklara för en fransman att man undrar om man kan få retroaktiv rabatt.

Äsch.

Det löser sej.
Det gör ju alltid det, på ett eller annat sätt.

Får väl se liten och borttappad ut och säja "hjälp!" om inget annat fungerar.
Jag vet inte ens vad "hjälp" heter på franska.
Toppen.

Egentligen lider jag nog mest av separationsångest.
Major separationsångest.

Oh, well.

Jag har iallfall slutat noja över projekt Lära Mig Åka Snowboard. Jag tror att det kommer gå alldels utmärkt. Betänk att det inte är sportlovsträngsel i backarna denhär gången, och förhoppningsvis inte slask heller, så risken att krocka med hjälmfotingar är hyfsat liten. Tyvärr har alperna, till skillnad från fjällen, en rätt hög stolliftstäthet, vilket min skidåkarhjärna inte har något alls emot, medan min Lära Mig Åka Snowboard-hjärna hade tyckt mycket bättre om en gammal långsam ankarlift.

Toto, we're so not in Duved anymore.

Ehe?

Imorgon ska jag till Willys, dom har extrapris på choklad. Projekt "Gå Upp I Vikt, Eller Iallafall Inte Ner" går sådär.
55.2, som vanligt.
Men jag äter hela tiden. Nästan. Oh well, jag ska hursomhelst köpa en ny burk hårgelé också. Och ansiktskräm, för min hy blir torr och flagar om det blir kallt. Efter köldknäppen förra sportlovet (-25 grader) betedde mitt ansikte sig som om det hade mjäll. Hur jag samtidigt lyckades få tusen nya finnar är för mig ett mysterium. Jag menar, torr hud och finnar? Det är väl en motsägelse?

Och det har inget alls med skibummande att göra. Håll ut kära släkt, vänner och andra sneaky filurer, snart kommer jag bara tjata om snö, vädret överhuvudtaget, misslyckade försök till matlagning, våndan över att inte ha jobb än/ha ett jobb och känna mej askass på det, blåmärken på knäna, festande vs social fobi och annat relevant. Då kommer ni sakna tjatet om ansiktskrämer, tro mej.

Ska vi räkna timmar?

52 timmar kvar i Falkenberg.
._.

Amazing Because It Is

Jag har raderat flera gånger.
Det blir aldrig riktigt som jag vill.
Det är åtminstone väldigt svårförklarligt.

Vad hade du känt, om du stod ensam vid toppen av sexstolsliften i Duved och det var strålande solsken, 25 minusgrader och drygt trehundra fallhöjdsmeter ner till byn? Inte en kotte i backen, inte ett spår, bara nypistad snö.
Det är häftigt.

Att vara först.

Inga snöhögar storlek puckelpist, inget skrapljud från tröttsamma isfläckar.

Bara jag.
Och fyfan vad man kan stå på när man vet att backen är perfekt.
Backen man åkt hundratals gånger, så många sportlov, och äntligen har för sej själv. Vågar stå på över sista lilla krönet, där man alltid tvekat och kört nedanför förut. Jag vet att det bara är Mullfjällsbacken i Duved, den är inte ohemult brant eller en mil lång, men ändå.

Det är häftigt.
Det är värt frost på framsidan av jackan och halsduken.
Det är värt en timme i värmestugan med.

Domdär första fyra-fem åken, detdär flinet liftnissarna gav mig när jag dök upp för femte gången, och dendär tokgalna känslan som dyker upp ibland, när allting bara klickar. Dendär "jag skulle förmodligen orka springa till Göteborg eller simma till Danmark"-känslan. En helt överväldigande lyckokick.

Det var häftigt.

Jag: Någon

Egentligen är det väldigt enkelt.

För 1½ år sedan kände jag inte en djävel där, och jag var blyg som satan och vågade knappt prata med folk.
Idag har jag fått fler kramar än jag kan räkna.

Jag är liksom inte så osynlig längre.
Trevligt.

Jätteförvirrad Hejdå-Laxenblogg

Sista dagen på Laxen idag, iallafall på ett djävla tag. Blandade känslor faktiskt. Slutet på en femdagarsvecka som varit allt annat än slapp, och tröttheten sen i fredags dök upp igen så fort det körde ihop sej det minsta. När jag inte hann med, och inte kunde fokusera ville jag bara dra därifrån, direkt, utan tvekan, det var bara 100% skitjobbigt. Jag hatar att inte hinna/orka med.

Fast det var ännu jobbigare att säja Hejdå. Jag kommer sakna allihop, och några kommer jag sakna helt löjligt mycket... jag antar att ni vet vilka ni är. Det är trots allt personer jag har träffat åtminstone ett par dagar i veckan sedan i somras, och vissa längre än så. Och nu ska jag överleva i 18-20 veckor utan dom?! Det låter helt galet, men det är så det är, och det är bara att intala mej själv det, om och om igen att "I'll Be Back!".

"We'll Be Back."

Det är aslöjligt, och det är antagligen väldigt få som verkligen fattar det, men jag kommer sakna det. Okej, kanske inte dom obekväma skjortorna, eller spazziga överstressade kunderna, men allt det andra kommer jag sakna. Alla andra.

Fick en Tumme av CC, och den kan jag behöva. Ett resesällskap.

Och Russin, du kanske har rätt, vi kanske borde sagt hejdå där och då.. trötta och flummiga, men det skiter jag i. Det är jobbigt, men jag ska ha så djävla skoj därnere, jag ska fixa dethär. Så det är värt att det suger att säja hejdå. Även om jag inte orkar tänka på det just precis nu.

Vi ses till våren.
Drick mycket Oboy.

Sponge Head

Dagen till ära iklädde jag mej Svamphatt.

Det råder delade meningar om huruvida det var ett bra drag, eller inte.

Det var hursomhelst gulligt.

Imorgon kör vi omröstning, m'key?

Hysteriskfredag

"Du är ju alldeles vild i ögonen!"

Nej, jag är inte vild, jag är bara beyond sönderstressad.
Jag hatar fredagar.

Det är ungefär allt jag har att säga om idag. Var konstant efter och vi började städa fem i sju. Herregud. Förhoppningsvis är det lugnare imorgon. Men jag tvivlar.
Lönehelg.
Mer behöver jag väl knappast säja?
Bara hoppas att det finns fler än jag som får lönen på måndag.

Men det kommer bli en bra helg.
Det ska bli en bra helg.
Sista helgen på Laxen ju, ja jisses, iallafall på ett bra tag.
Ibland börjar jag nästan undra.. är dom så beroende av mej som dom kan få det att låta..? Ja, jag ställer alltid upp, ja, jag försöker alltid vara flexibel.. men, det är jag inte ensam om väl? På sätt och vis är det väl trevligt om jag vore lite svårersättlig, men allvarligt talat så har jag svårt att tro det. Men damn vad jag kommer sakna detdär stället ändå.
Löjligt mycket.

Så nu sitter jag här och filar på min sista mixskiva (svåårt!) och tänker tillbaka litegrann. Jag glömde säja ordentligt hejdå till Jenny idag, vilket är synd, för hon är en rolig jäkel. Hon var nog den första därute som fick mej att fatta att jag inte var helt hopplös ändå. Det var häftigt, när jag faktiskt fattade att jag var bra på något som jag aldrig trodde att jag skulle kunna lära mej. Att jag ens hamnade där är rätt otroligt, jag som alltid sett mej som en ensamjobbare.
Det var bra.
En välbehövlig nystart.
Tänk om jag börjat jobba på Ge-Kås istället?!
Tänk om jag aldrig hade lärt känna Sofie, Emelie, Minelli, CC och alla dom andra?

Eeeeh, scary.

En sak är säker.

MmmBop är given. Precis som A Man From Argentina.
Och - säja vad ni vill - Älskade Ängel.

Godnatt.

Of Greetings And Goodbyes

Jag börjar samla på mej "hejdån" nu.

Det känns sådär.
Lite ynkepynkigt om jag ska vara ärlig.

Och veckodagsförvirringen fortsätter. Idag har jag trott att det varit måndag, tisdag och torsdag. Imponerande. Inte en siffra rätt. Jag tror fortfarande att det är torsdag, faktiskt. Det känns så torsdagsaktigt idag på något vis.
Imorgon är det torsdag på riktigt.
Torsdag och "knäcka ryggen"-dagens.

We say Yay!

Men jag tror att jag får träffa en av mina Starfishes imorgon.

Och den andra Starfishen har nästan fått mej att gilla Snook. Stod i helveteshörnet idag och fuldansade till Såpbubblor, och småflinade. Jag kanske har blivit mottaglig för positiva vibbar, eller något?

High School

Det senaste halvåret har min relation till skolan varit hundra procent obefintlig. Jag gick ut därifrån den åttonde juni, och jag har inte saknat det en sekund.
Fast det är nog lite lögn, inser jag nu.

Precis hemkommen från åttanföreställningen, och jag är för det första sjukt imponerad.
Och för det andra ganska avundsjuk.
För det finns en grej jag saknar.
Jag saknar att spela med andra, och slita, bli osams, hata allt och sedan få den där underbara känslan av "yes-vi-klarade-det", när allting väl klaffar.
Det saknar jag.

Även om jag såhär i efterhand inser att gymnasiet inte gav mej vänner för livet fick jag uppleva väldigt mycket med dom jag delade de tre åren med.
Och det är ju också värt någonting, på sitt sätt.

Och jag fick en gruvlig revansch på tvivlarna, fast det tror jag inte att de någonsin förstod.

Why don't you come to your senses?

Veckodagar är egentligen mest förvirrande.

Idag är det lördag. I min hjärna är det lördag. På onsdag kommer det vara måndag. Och lördag är torsdag, fast ändå inte, för helgerna är jag plågsamt medveten om.

Men när helgen är över börjar Hedda-helgen. Måndag-tisdag bara sover jag. Sover, sitter och kollar filmer från ValT på YouTube och käkar mackor.
110% helg.

Och därför blir jag jätteförvirrad på onsdagarna (som jag tror är måndagar) när det är mycket att göra och jag bara "va, det är ju måndag!?"

Juppsåäre.

...and if it's a speciall occation, buy it @ Marks&Spencers

Tjejkväll i förrgår, Bruce, Håkan och Avril, choklad och cider.
Väldigt trött igår morse, vissa transportkomplikationer, ut till jobbet.
Dagen verkligen sniglade sej fram.
Från klockan tre gick den nästan baklänges, så sakta gick det.

Fast jag var trött ändå. Men det var nog sömnbrist, inte jobbtrötthet.

Jag och mamma kollade på Kalenderflickorna, fullkomligt underbar film!
"I never thought broccoli could be so intriguing!"

Sen somnade jag, fast jag tvingade mej själv att läsa GP först, bara för att säkert få lite prettopoäng. Drömde skumma grejer om först Liseberg (Balder gick sönder, asläskigt!) och sportloven i Duved. På något mystiskt sätt hade jag lärt mej att raila och hoppa riktigt snyggt, jag som aldrig provat ett par twintipskidor ens. Tur att det var en dröm.

Vaknade halv åtta, läste tidningen, somnade om och vaknade halv tolv. Helt emot mina principer, men jag antar att det var välbehövligt. Nu funderar jag på om jag ska ta och äta frukost också. Och göra av med pengar, för jag behöver en digitalkamera.

Måste ju fota all snön därnere, liksom.

Scally Wag!

Soundtracket till Pirates of the Caribbean är mäktigt.

För er som inte redan visste det alltså.

Ladda ner spåren "Barbossa Is Hungry" och "Skull & Crossbones".
Instant gåshud.

Fånga En Solkatt

Tiden går, som sagt, väldigt fort just nu.

Jag försöker låta bli att räkna dagarna, men snart är det så få kvar att det blir ofrånkomligt. Oh well. Det ska bli skönt att komma bort från allt ett tag, fast allt och allt, det är inte så mycket. Jag gick från Slättenrondellen, och tänkte telefonterrorisera folk, men kom bara på en handfull nummer att ringa. Ingen svarade, såklart.

Jag tänkte ringa Johanna, men hon är som bekant i Skottland, och det är inte jättebilligt att ringa Moa i Oschlo heller.

Det är inte så mycket att åka ifrån, särskilt inte om man vet att man kommer tillbaka.

Fast det var inte det jag skulle skriva, egentligen. Jag är ju så bra på att tappa ämnet, enda gången jag inte gjorde det fick jag ett MVG på uppsatsen i SvenskaB. Men det hör inte hit.

I bilen hem från jobbet hade dom på en skiva med låtarna från svenska Mamma Mia-musikalen. En ganska okänd låt egentligen, någonting om att fånga en solkatt i en bur.
Det var fint.

Det var väl allt, tror jag.

Det Snöar!

Visserligen inte här, men i Val Thorens, och det är fan så mycket viktigare.

Shit, jag längtar.
Längtar och är vettskrämd på samma gång.

Wohoo!

Pratkvarnens Måndag

Är man innehavare av ett busskort kan man göra onödiga saker.
Om det tillexempel är minusgrader och mörkt när man skuttar av 351:an vid stationen och passerar 556:ans skylt och inser att den går om fem minuter, och tar mig mer än halvvägs hem, då väntar man på bussen.

Verkligen.

I övrigt har dagen varit lugn, om man bortser från att jag råkade ha sönder fyra vinglas och en kaffekopp. Det är livsfarligt med lugna dagar. Min arbetsmoral blir extremlåg, och jag nästan skapar ursäkter för att få stå inne i Kallis och prata. Jag kan inte hjälpa att jag faktiskt blivit social. Det är ju jobbets fel det med.
Nästa vecka får jag stå där inne och både prata och jobba, det blir ännu bättre. Jag har saknat det.

Och apropå det, thanks to gymnasieskolans öppethus-dag jobbar jag hela helgen. Eller ja, söndagen kan jag kanske inte skylla på det, men iallfall lördagen. Alla spring går ju i skolan, och vem är ledig och saves the day?

Så nu är det back to basics på riktigt. Håhå jaja.
Slipper iallfall skjortan till förmån för mina älskade tenniströjor.
Och kommer inte ha drickan på söndag heller, snacka om traditionsbrott.
(Hedda har alltid drickan. Och definitivt alltid på söndagarna. Det är okej. Drickan på veckorna är värre, för då är det ihopslaget med toaletterna. Usch!)