Mimmi kom förbi nu på eftermiddagen, det var jättekul att träffa lite folk. Har inte träffat nån förutom mamma sen tisdag kväll och jag gillar inte att vara helt isolerad. Typ. Men jag mår bättre nu, och det är nog inte så konstigt för jag har ätit två portioner glass.
Vims och jag funderade över "övergiven cirkus/miljöförstöring"-låten och jag tror att jag måste göra den i princip själv. För jag har en idé, och den är rätt svår att förklara. Jag vet inte om jag ska förklara. Men det handlar om en övergiven clown, ett övergivet nöjesfält och en värld som är utsliten och omöjlig att förstå. Tänk lite Charn i första Narnia-boken, Min Morbror Trollkarlen eller vad den heter. Charn fast ett nöjesfält. Och jag är drottning Jadis, utan att vilja
vara det, utan att kunna förändra någonting alls. Det låter väl som en djävla ödessymfoni men det är mer ett sorgset konstaterande. Jag har ingen eller åtminstone ytterst liten förmåga att ensam påverka en hel värld, jag är inte Bono eller Bob Geldof, förtusan.Strunt samma.
Jag försöker vara lika positiv som David i Livet Är En Schlager, mimartistgrejen alltså. Han gör helt rätt. han ser möjligheterna, inte problemen. Han ser målet. Det är det som spelar roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar