Igårkväll hade jag över trettionio graders feber. Nu har jag bara knappt trettioåtta och känner mej alltså pigg som en mört. Skit i det, fullkomligt ointressant.
När jag var helt groggy kollade jag och mamma på Livet Är En Schlager. Man måste bara gilla den filmen. Den är jätterolig, och jättetragisk på samma gång. Alla vidriga försåsejpåare som pratar med David som om han är en bäbis, och Candy-Darlings självironi, för han vet att han ska dö, även om ingen annan vill acceptera den riktigt än.
Den bästa repliken är nog ändå när David söker jobb och tanten där frågar honom vad han vill bli.
-Mimartist.
-Men lille vän, du kan ju knappt röra dej.
-Minimalistisk mimartist.
Då ser man verkligen lösningarna istället för problemen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar