Gospel-vajande

I've got birds in my ears and a devil on my shoulder...

Dang! Ibland är det gulligt, eller hur. Passande dessutom, Cute Is What We Aim For. Yes, grabbar, ni lyckades. Väldigt bra faktiskt. Sötaste låten jag trillat in i på ganska länge. Fast det kan ju vara sött på olika sätt också. Vissa låtar med bandet jag aldrig kan sluta tjata om (Death Cab) är lika söta, men på ett annat, minde Blink-aktigt sätt.

Boy, måste man bara inte älska att sätta iTunes på att blanda låtar? Jag snurrar runt med huvudet i urgullig pop-punk och tre sekunder senare hamrar en riktig skriklåt med Atreyu igång. Men det trevliga med Atreyu är att de sjunger också, inte bara skriker. Omväxling, dynamik och sånt viktigt. Och jag är en tjötröv av rang.

Jag är allergisk mot "gospel-klapp", åtminstone om jag förväntas delta i det. Okej, Joyful är en gospel-låt, men jag kan inte med att stå och vaja och klappa händerna. Sin sak om man är troende och vajar för Jesus skull, eller verkligen gillar att vaja och klappa händerna i största allmänhet, men jag är ateist och ganska anti klappar, så helst inte. Men vad gör man inte för skolkören?

Orka ha kjol imorgon?