När man kommer hem efter att ha jobbat i åtta timmar vill man äta, ta ett bad, kolla mejlen och sova. Man vill inte upptäcka att en för tillfället ytterst impopulär yngre släkting har installerat nån fjantig ny version av MSN på datorn som slår ut iTunes och allt som har minsta koppling till MSN/Hotmail.
Här är händelseförloppet:
Datorn startar.
Bra.
Klickar som vanligt på ikonerna för internetanslutning och iTunes.
Datorn säjer poff och är en nanosekund senare mindre levande än Bockstensmannen.
Datorn startar om sej själv efter en stund.
Hedda försöker logga in.
Datorn hänger sej.
I en kvart.
Startar om sej själv.
Hedda lyckas logga in, och komma ut på internet.
Wow!
Msn funkar inte.
iTunes funkar inte.
Någon vill strimla sin lillebror.
Blogger funkar. Åtminstone.
Någon vill fortfarande strimla sin lillebror.
24 juni 2006
23 juni 2006
Midstormar.
Just nu är jag ganska lessen på mitt högerben i allmänhet, och knät och ankeln i synnerhet. Visst, de har fått sina smällar, men kan det inte sluta göra ont snart? Jag är ju tillochmed duktig och stretchar efter att jag har skejtat. Och det är inte likt mej.
Dessutom tycker jag att det borde sluta vara så blåsigt, för man tappar balansen i motvind.
Midsommar?
Midstormar.
Lågtrycksfanskap.
Dessutom tycker jag att det borde sluta vara så blåsigt, för man tappar balansen i motvind.
Midsommar?
Midstormar.
Lågtrycksfanskap.
22 juni 2006
Väder
Jag tror att vädret har drabbats av obeslutsamhet i kubik. Det ändras hela tiden, och molnen åker så fort att man nästan för svindel om man kollar på dom. Innan när jag var nere vid cisternerna och skejtade blåste det halv storm hela tiden, och det småduggade av och till, ibland sken solen samtidigt. Sen började det regna mer, och jag kröp in och satte mej under funboxen med alla väskor och vattenflaskor. Det regnade mer och mer och tillslut vräkte det ner, så de andra kröp in de med. Man kan väl säja att trångt var en lätt underdrift, men jag som gillar kojor tyckte att det var ganska mysigt. Åtminstone tills det började regna in under för att det blåste så mycket. Efter ett tag slutade det som tur var, men hela ytan var genomblöt så nåt mer skejtande blev det inte.
Nu för en stund sen orsakade det konstiga vädret en regnbåge som var väldigt ståtlig. Man kunde se båda ändarna på den, och om sägnen stämmer har någon på Fajans och någon på Tröingeberg hittat en massa guld i sina respektive trädgårdar. Man skulle bo på Tröingeberg, haha.
Nu för en stund sen orsakade det konstiga vädret en regnbåge som var väldigt ståtlig. Man kunde se båda ändarna på den, och om sägnen stämmer har någon på Fajans och någon på Tröingeberg hittat en massa guld i sina respektive trädgårdar. Man skulle bo på Tröingeberg, haha.
Ingen Rubrik
Midsommar?
Just nu är det ett enda stort jaha, men det kanske ändrar sej, vi får se. Spelar ingen roll egentligen, jag ska ju jobba elva på lördag. Hoppas att det regnar hela helgen, annars kommer jag få skejtabstinens. Mamma tvättade mina jobbarbyxor innan i veckan, laxlukten går inte ur. Helt impregnerad.
Just nu är det ett enda stort jaha, men det kanske ändrar sej, vi får se. Spelar ingen roll egentligen, jag ska ju jobba elva på lördag. Hoppas att det regnar hela helgen, annars kommer jag få skejtabstinens. Mamma tvättade mina jobbarbyxor innan i veckan, laxlukten går inte ur. Helt impregnerad.
21 juni 2006
Nanosekund
Ibland träffar verkligheten mej rakt i ansiktet. Helt abrupt. Det är som att man helt plötsligt hänger i dendär eviga nanosekunden mellan att man hoppat från bryggan och att man träffar vattenytan tre meter längre ner.
Fullt Ös-låtar:
Fullt Ös-låtar:
- Too Much Too Soon - Green Day
- We've Had Enough - Alkaline Trio
- Ultra Blue - Thrice
Beviset för att jag inte kan någonting om fotboll och en domedagssyn på livet.
Jag trodde att Sverige - England skulle sluta 2-1 till endera laget. Knappast. Fast det var i och för sej ganska nära. Och att T&T skulle spöa Paraguay. Där kollapsade min teori fullkomligt. 3-0. Till Paraguay. Håhåjaja.
Förövrigt har dethär varit en dödag. Jag satt på golvet i badrummet och läste en bra, men halvt deprimerande bok i nästan två timmar. Det är ungefär vad jag har gjort idag.
Jag har pillat loss lite sårskorpor också, och duschat och ätit frukost. Jag funderar på om det inte börjar bli dags att äta lite till, min mage väsnas.
Fast den kanske bara gör uppror mot det rådande politiska klimatet eller nåt annat viktigt, det är trots allt min mage. Den borde vara som jag.
Just nu känns allting så grymt meningslöst, värdelöst. Speciellt jag. Det kanske är en begynnande artonårskris. Jag menar, vadfan är jag bra för? Den självkritiska åsiktsmaskinen version 19.88.
Idag hatar jag mej själv, verkligen. Jag tar inte tag i saker, jag bara sitter och grubblar. Vill nästan defenestrera hela mej, från min sargade högra lilltå till minsta lilla hårstrå på huvudet. Morr. Skita i allt. Hela denhär meningslösa materialistiska delen av universum borde förintas, helst snart. Visst, lite tråkigt för alla vettiga varelser som bor här, men i det stora hela tror jag att universum skulle tjäna på det. Lite som att hugga av en arm som har kallbrand. Den kan förstöra alltihop, armen om man inte förstör den.
Kvalitetstid. Vilket fint ord. Det är sån tid som man har utnyttjat väl och tagit till vara på. Används ofta av 5xM:are och andra människor med ett överflöd av pengar och tekniska apparater som påminner dom om mer eller mindre oviktiga [stoppa in lämpligt slipsgubbegöromål här] som de inte får glömma. Kvalitetstiden är en bluff. Den riktiga kvalitetstiden är den man inte tänker på för att man är upptagen med att vara lycklig.
Yrken som inte passar mej, och varför de inte gör det:
Och yes, nu ska jag tjata, men det bryr jag mej inte om. Gör världen en tjänst och läs Momo eller Kampen Om Tiden för det är en underbar bok, klok är den också. Den skapar perspektiv, och den är inte ett dugg deprimerande. Underbar. Bara.
Liten Ordlista:
Förövrigt har dethär varit en dödag. Jag satt på golvet i badrummet och läste en bra, men halvt deprimerande bok i nästan två timmar. Det är ungefär vad jag har gjort idag.
Jag har pillat loss lite sårskorpor också, och duschat och ätit frukost. Jag funderar på om det inte börjar bli dags att äta lite till, min mage väsnas.
Fast den kanske bara gör uppror mot det rådande politiska klimatet eller nåt annat viktigt, det är trots allt min mage. Den borde vara som jag.
Just nu känns allting så grymt meningslöst, värdelöst. Speciellt jag. Det kanske är en begynnande artonårskris. Jag menar, vadfan är jag bra för? Den självkritiska åsiktsmaskinen version 19.88.
Idag hatar jag mej själv, verkligen. Jag tar inte tag i saker, jag bara sitter och grubblar. Vill nästan defenestrera hela mej, från min sargade högra lilltå till minsta lilla hårstrå på huvudet. Morr. Skita i allt. Hela denhär meningslösa materialistiska delen av universum borde förintas, helst snart. Visst, lite tråkigt för alla vettiga varelser som bor här, men i det stora hela tror jag att universum skulle tjäna på det. Lite som att hugga av en arm som har kallbrand. Den kan förstöra alltihop, armen om man inte förstör den.
Kvalitetstid. Vilket fint ord. Det är sån tid som man har utnyttjat väl och tagit till vara på. Används ofta av 5xM:are och andra människor med ett överflöd av pengar och tekniska apparater som påminner dom om mer eller mindre oviktiga [stoppa in lämpligt slipsgubbegöromål här] som de inte får glömma. Kvalitetstiden är en bluff. Den riktiga kvalitetstiden är den man inte tänker på för att man är upptagen med att vara lycklig.
Yrken som inte passar mej, och varför de inte gör det:
- Slipsgubbe, alla kategorier. Jag är för det första ingen gubbe, för det andra gillar jag inte att ha slips och för det tredje har jag svårt för att sitta still.
- Läkare. Jag kan ta ansvar för mej själv och mitt marsvin. Punkt. Jag skulle inte kunna ta på mej ansvaret för att rädda någons liv, speciellt inte om det innefattar att skära och sticka i folk.
- Högerpolitiker. Undrar varför. Kanske för att det är tvärsemot hela min ideologiska uppfattning om rättvisor och människovärde.
- Fönsterputsare. Jag är höjdrädd.
Och yes, nu ska jag tjata, men det bryr jag mej inte om. Gör världen en tjänst och läs Momo eller Kampen Om Tiden för det är en underbar bok, klok är den också. Den skapar perspektiv, och den är inte ett dugg deprimerande. Underbar. Bara.
Liten Ordlista:
- Defenestrera: Att slänga ut någon från ett fönster. Mycket bra metod om man vill hjälpa någon en bit på vägen in i nästa liv. För önskad effekt, använd inte fönstrena på första våningen.
- 5xM: Förkortning för Mullig Medelålders Man Med Makt, mycket bra uttryck som jag hittade i den andra boken jag tjatade om i morse. 5xM:arna ligger bakom många orättvisor och problem här i världen.
Allbäck
Det spelades ju fotboll igår. Jag är lite smått stolt över mej själv som lyckades hålla mej vaken. Första halvlek var minst sagt ett sömnpiller. Åtminstone om man heter Hedda och bara gillar fotboll när det går bra för laget man hejar på alternativt om det är panik i slutet av andra halvleken.
Egentligen finns det bara en sak att säja.
Zlatan, nu får du nöta bänk. Allbäck har bara gjort inhopp innan matchen igår och ändå skapat mycket mer än vare sej Henke eller Zlatan. Han förtjänar att få spela från start, och då är det bättre om Henke startar med Allbäck än om Zlatan gör det. Jag har ingen aning om varför det skulle vara så egentligen, för jag kan ingenting alls om fotboll, men Henke och Allbäck gör mål. Och i slutändan är det bara målen som räknas, inte målchanserna eller missarna. Plus att Henke och Allbäck har spelat ihop mer än Zlatan och Allbäck.
Fast vem bryr sej egentligen? Så länge Tyskland underskattar Sverige och får däng så det tjuter om det spelar det ingen roll alls.
Egentligen finns det bara en sak att säja.
Zlatan, nu får du nöta bänk. Allbäck har bara gjort inhopp innan matchen igår och ändå skapat mycket mer än vare sej Henke eller Zlatan. Han förtjänar att få spela från start, och då är det bättre om Henke startar med Allbäck än om Zlatan gör det. Jag har ingen aning om varför det skulle vara så egentligen, för jag kan ingenting alls om fotboll, men Henke och Allbäck gör mål. Och i slutändan är det bara målen som räknas, inte målchanserna eller missarna. Plus att Henke och Allbäck har spelat ihop mer än Zlatan och Allbäck.
Fast vem bryr sej egentligen? Så länge Tyskland underskattar Sverige och får däng så det tjuter om det spelar det ingen roll alls.
Böcker jag identifierar mej med
- Momo eller Kampen Om Tiden - Michael Ende
- Rebell Med Frusna Fötter - Johanna Nilsson
Framtiden ser ljus ut
Om jag inte passar mej kommer jag att bli en kattkvinna när jag blir stor. Jag som är lite halvrädd för katter dessutom. Attans, jag säjer bara det.
Framtiden ser ljus ut.
Framtiden ser ljus ut.
20 juni 2006
Zlatan & Solsk
När jag ska logga in på Blogger skriver jag nästan aldrig hela inloggningsnamnet. Jag menar, Solskenspartikel. Vafan tänkte jag på egentligen. Sexton bokstäver. Det är otroligt onödigt. Kunde jag inte valt något kortare, som Idoit, Klegg eller Jaha?
Fast http://jaha.blogspot.com skulle se väldigt lojt ut. Man vill ju ha nåt som känns sådär lagom indiepopgenomtänkt. Lite filosofiskt, halvdjupt eller åtminstone nyuppfunnet. Jaha går fetbort.
Jag skriver aldrig "solskenspartikel", jag brukar skriva "solsk". Problemet är att igår tryckte jag på enter innan jag hunnit trycka och markera hela ordet som dyker upp i en såndär trevlig nedanför-ruta. Så idag har jag varit tvungen att skriva åtminstone "solske" eller klicka neråt i nedanför-rutan. Och det tycker jag är ganska besvärligt. Mitt muskelminnne motarbetar mej å det kraftfullaste, för mina fingrar hittar boktäverna i "solsk" utan att tänka, men ska det in ett "e" efteråt så blir det en tankepaus och det gör mej lite lätt förvirrad.
Mer förvirrad än vad jag redan är, alltså.
Ikväll blir det 2-1. Jag vet inte om det blir 2-1 till Sverige eller England, men nåt utav det blir det. Och T&T kommer spöa Paraguay. Inte för att jag bryr mej om fotboll, men jag har alltid fel när jag gissar hur det ska gå, så om jag offentliggör det hela lite mer kanske T&T lyckas förlora, även om det vore lite synd. Jag sympatihejar på dom, och hade det varit möjligt tycker jag att England kunde flyga och fara. De är så otroligt överskattade. Ungefär som Zlatan.
Fast man kanske inte ska klaga på Zlatan, folk brukar bli vrånga på mej då. Fast å andra sidan fattar jag inte hur man kan tycka att världen är jämställd, och det har jag hört X antal gånger.
Skitsamma.
Fast http://jaha.blogspot.com skulle se väldigt lojt ut. Man vill ju ha nåt som känns sådär lagom indiepopgenomtänkt. Lite filosofiskt, halvdjupt eller åtminstone nyuppfunnet. Jaha går fetbort.
Jag skriver aldrig "solskenspartikel", jag brukar skriva "solsk". Problemet är att igår tryckte jag på enter innan jag hunnit trycka och markera hela ordet som dyker upp i en såndär trevlig nedanför-ruta. Så idag har jag varit tvungen att skriva åtminstone "solske" eller klicka neråt i nedanför-rutan. Och det tycker jag är ganska besvärligt. Mitt muskelminnne motarbetar mej å det kraftfullaste, för mina fingrar hittar boktäverna i "solsk" utan att tänka, men ska det in ett "e" efteråt så blir det en tankepaus och det gör mej lite lätt förvirrad.
Mer förvirrad än vad jag redan är, alltså.
Ikväll blir det 2-1. Jag vet inte om det blir 2-1 till Sverige eller England, men nåt utav det blir det. Och T&T kommer spöa Paraguay. Inte för att jag bryr mej om fotboll, men jag har alltid fel när jag gissar hur det ska gå, så om jag offentliggör det hela lite mer kanske T&T lyckas förlora, även om det vore lite synd. Jag sympatihejar på dom, och hade det varit möjligt tycker jag att England kunde flyga och fara. De är så otroligt överskattade. Ungefär som Zlatan.
Fast man kanske inte ska klaga på Zlatan, folk brukar bli vrånga på mej då. Fast å andra sidan fattar jag inte hur man kan tycka att världen är jämställd, och det har jag hört X antal gånger.
Skitsamma.
Funderingar kring punk
Igår på Rapport eller Aktuellt, vilket av dom det var minns jag inte, var det ett reportage om första generationens punkare. En snubbe på nåt universitet hade undersökt massa människor som var aktiva i den första punkvågen och kommit fram till att alla hade högre utbildning och bättre jobb än genomsnittet.
Inte för att det är särskilt förvånande.
De som var aktiva på allvar i punken, och detta gäller även de som är det nu, hade nåt som den genomsnittliga lyssnaren inte har. Långt ord, ganska krångligt.
Engagemang.
Det skiljer punkarna från pöbeln. Och det var med glimten i ögat jag skrev så. Men det är likförbonkat så det är. De som var engagerade, musikaliskt, politiskt, whatever, ville förändra, lära sej, utvecklas. Man kan inte skapa en ny värld med bara gamla ideér. Och man kan inte förändra världen på egen hand. Men de flesta har en relation till musik, och om man skriver musik och låter texterna handla om hur man vill att det ska vara, vad som är fel och så vidare kan man få folk att lyssna. Antar att ungdomar hellre går på en spelning än kollar på en riksdagsdebatt.
Man måste göra nånting. Och för att göra nånting måste man ha vilja, engagemang, motivation. Och har man det kan man komma lite längre än de som inte har det lika mycket. Dessutom är det aldrig fel att protestera (fredligt) om det är nåt man tycker är helt uppåt väggarna.
Sen finns det självklart folk som lyssnar på punk utan att vara engagerade, och folk som lyssnar på punk för att det är inne. Men de är inte punkare "på riktigt". Inte på samma sätt.
Punk für alle:
Inte för att det är särskilt förvånande.
De som var aktiva på allvar i punken, och detta gäller även de som är det nu, hade nåt som den genomsnittliga lyssnaren inte har. Långt ord, ganska krångligt.
Engagemang.
Det skiljer punkarna från pöbeln. Och det var med glimten i ögat jag skrev så. Men det är likförbonkat så det är. De som var engagerade, musikaliskt, politiskt, whatever, ville förändra, lära sej, utvecklas. Man kan inte skapa en ny värld med bara gamla ideér. Och man kan inte förändra världen på egen hand. Men de flesta har en relation till musik, och om man skriver musik och låter texterna handla om hur man vill att det ska vara, vad som är fel och så vidare kan man få folk att lyssna. Antar att ungdomar hellre går på en spelning än kollar på en riksdagsdebatt.
Man måste göra nånting. Och för att göra nånting måste man ha vilja, engagemang, motivation. Och har man det kan man komma lite längre än de som inte har det lika mycket. Dessutom är det aldrig fel att protestera (fredligt) om det är nåt man tycker är helt uppåt väggarna.
Sen finns det självklart folk som lyssnar på punk utan att vara engagerade, och folk som lyssnar på punk för att det är inne. Men de är inte punkare "på riktigt". Inte på samma sätt.
Punk für alle:
- Die Mauer - Ebba Grön
- London Calling - The Clash
- Anarchy In The UK - Sex Pistols
19 juni 2006
Return of the Pokémon
Okej, jag erkänner. Jag har ägnat hela morgonen åt att spela Pokémon. Trodde inte att jag skulle falla tillbaka i gamla hjulspår igen, men icke sa Nicke. Det löjliga är att jag nästan är lite stolt över att jag levlade min favorit från level 22 till level 27 på inte ens en timme. För oinsatta kan jag informera om att det kräver rätt mycket exp.
Visserligen lider jag inte av Hultsfredströtthet, men jag har faktiskt sommarlov. Frågan är bara varför jag känner mej så lat...
Ursäkta men nu tänker jag återvända till Johto.
Visserligen lider jag inte av Hultsfredströtthet, men jag har faktiskt sommarlov. Frågan är bara varför jag känner mej så lat...
Ursäkta men nu tänker jag återvända till Johto.
18 juni 2006
Tallriksaggressioner
Jag har drabbats av halvt oseriösa tallriksaggressioner. Det är allvarligt. Jobbade idag, min stackars fot har fått vad den tål om man säjer så, men vem bryr sej? Sex OB-timmar, det tänker iallafall inte jag sumpa. Iallafall så blev det ganska dött framemot eftermiddagen, och när all disk var plockad och alla brickor torkade undrades det om jag hade tid att göra nåt annat. Jodå. Klart jag har.
Kolla alla tallrikar (Och det är sjukt många, flera hundra.) och ställa de som är kantstötta eller helt utslitna i glasyren i en hög. Alltså: Först plocka ur alla tallrikar ur skåpen. Sen vända och vrida på allihop och stoppa in dom i skåpen igen. Bör nog tillägga att skåpen befinner sej i höjd med mina knän, ungefär. Och mina knän vill inte böja sej som folk efter min kollision i torsdags.
Jättegäsp, eller nåt i den stilen.
Brandlarmet gick för att nån skulle flambera nåt eller vad det nu var. Jag lyssnade inte så noga. Och jag försöker lära mej att bära fyra tallrikar samtidigt. Gaah, så ointressant.
Nu har jag en disskussion om glesbygden på msn. Det känns givande och intressant.
"Vet du, jag har aldrig varit i Ätran. Jag tänker mej det som tre hus, eller kanske två och ett halvt"
Jepp, sån är jag. Lite snurrig bara. Och med smak av sirap och radergummi. Det är ett skämt, föressten.
Kolla alla tallrikar (Och det är sjukt många, flera hundra.) och ställa de som är kantstötta eller helt utslitna i glasyren i en hög. Alltså: Först plocka ur alla tallrikar ur skåpen. Sen vända och vrida på allihop och stoppa in dom i skåpen igen. Bör nog tillägga att skåpen befinner sej i höjd med mina knän, ungefär. Och mina knän vill inte böja sej som folk efter min kollision i torsdags.
Jättegäsp, eller nåt i den stilen.
Brandlarmet gick för att nån skulle flambera nåt eller vad det nu var. Jag lyssnade inte så noga. Och jag försöker lära mej att bära fyra tallrikar samtidigt. Gaah, så ointressant.
Nu har jag en disskussion om glesbygden på msn. Det känns givande och intressant.
"Vet du, jag har aldrig varit i Ätran. Jag tänker mej det som tre hus, eller kanske två och ett halvt"
Jepp, sån är jag. Lite snurrig bara. Och med smak av sirap och radergummi. Det är ett skämt, föressten.
Språkfilosofi
Foten mår fortfarande inte bra, men det skiter jag högaktningsfullt i. Den mår förmodligen inte sämre av att jag går runt en del, den är ju bara svullen.
Svullen. Jäkla fult ord egentligen. Om man lyssnar på det och funderar en stund. Men vem har påstått att svenska språket är vackert? Alltså, alla språk har sina ful och finheter. Så är det nog. Fast alviska är nog aldrig fult, det språket är liksom gjort för att låta vackert.
I och försej är det ju ett "gjort" språk så..
Nästan alla ord låter löjliga om man säjer dom många gånger i rad och funderar på hur de låter. Tragiskt egentligen. Det handlar väl om att ha ett tillräckligt brett ordförråd för att slippa fundera helt enkelt. Nu kommer jag ingen vart.
Gonatt.
Svullen. Jäkla fult ord egentligen. Om man lyssnar på det och funderar en stund. Men vem har påstått att svenska språket är vackert? Alltså, alla språk har sina ful och finheter. Så är det nog. Fast alviska är nog aldrig fult, det språket är liksom gjort för att låta vackert.
I och försej är det ju ett "gjort" språk så..
Nästan alla ord låter löjliga om man säjer dom många gånger i rad och funderar på hur de låter. Tragiskt egentligen. Det handlar väl om att ha ett tillräckligt brett ordförråd för att slippa fundera helt enkelt. Nu kommer jag ingen vart.
Gonatt.
17 juni 2006
Uppdatering på Fotfronten
Jag kan nästan gå på hela foten nu. Om jag håller upp lilltån så den inte nuddar golvet vill säja. Att högerfoten är synbart större än vänsterfoten tänker vi inte låssas om, nähä då.
Nu har jag spelat gitarr i två timmar och är hungrig.
Det bör åtgärdas, hoppas att det är nåt bra på teve också, så kan jag vara soffpotatis deluxe.
Nu har jag spelat gitarr i två timmar och är hungrig.
Det bör åtgärdas, hoppas att det är nåt bra på teve också, så kan jag vara soffpotatis deluxe.
Ekki Ekki Pow!
Vädret motarbetar mej.
Nyss satt jag ute på gården och läste Kerrang i en brassestol, men det var en massa moln överallt så jag gick in. Tio minuter senare är det hur soligt som helst, frågan är bara om det blir mulet så fort jag går ut? För isåfall är det meningslöst att släpa sej nerför trapporna igen.
Men visst vore det trevligt med lite solbränna.
Min fot är svullen.
Inte bra.
Nyss satt jag ute på gården och läste Kerrang i en brassestol, men det var en massa moln överallt så jag gick in. Tio minuter senare är det hur soligt som helst, frågan är bara om det blir mulet så fort jag går ut? För isåfall är det meningslöst att släpa sej nerför trapporna igen.
Men visst vore det trevligt med lite solbränna.
Min fot är svullen.
Inte bra.
Framtidspanik!
Sjung om studentens lyckliga dag...
Jodå, det gjordes det. Fast jag fastnade mest i ett elakt tankehjul. Jag vill inte sluta tvåan, jag vill inte att det bara ska vara ett år kvar och jag vill verkligen inte bli vuxen.
Jag behöver nog lite gränser tror jag. För jag kan vara lite gränslös ibland.
Nu ska jag pyssla om min stackars högerfot, och sen ska jag hoppa på ett ben nerför alla trapporna och sätta mej i solen på gården med en Nemibok och lite bra musik. Jag rotade igenom en hög med gamla blandskivor och hittade den enda HIM-låten jag någonsin orkat lyssna klart på, Join Me In Death. Konstaterade att den är ju faktiskt bra, så nu är jag olaglig, igen för jag tänkte att de borde ha gjort fler bra låtar än en, eftersom de är ganska kända.
Och kom att tänka på när en klasskompis sa att HIM uppfann emocoren. Hrrrgh! Jag ryser av blotta tanken. Lyssna på Rites Of Spring, för sjutton gubbar. Men Join Me är som sagt bra, även om den hade passat bättre in en stormig natt än en junidag med knallsol och 25+ i solen.
Nu vill jag bara att min fot ska bli bra så jag kan jobba imorgon.
Låtar som passar när det är mörkt och stormigt:
Jodå, det gjordes det. Fast jag fastnade mest i ett elakt tankehjul. Jag vill inte sluta tvåan, jag vill inte att det bara ska vara ett år kvar och jag vill verkligen inte bli vuxen.
Jag behöver nog lite gränser tror jag. För jag kan vara lite gränslös ibland.
Nu ska jag pyssla om min stackars högerfot, och sen ska jag hoppa på ett ben nerför alla trapporna och sätta mej i solen på gården med en Nemibok och lite bra musik. Jag rotade igenom en hög med gamla blandskivor och hittade den enda HIM-låten jag någonsin orkat lyssna klart på, Join Me In Death. Konstaterade att den är ju faktiskt bra, så nu är jag olaglig, igen för jag tänkte att de borde ha gjort fler bra låtar än en, eftersom de är ganska kända.
Och kom att tänka på när en klasskompis sa att HIM uppfann emocoren. Hrrrgh! Jag ryser av blotta tanken. Lyssna på Rites Of Spring, för sjutton gubbar. Men Join Me är som sagt bra, även om den hade passat bättre in en stormig natt än en junidag med knallsol och 25+ i solen.
Nu vill jag bara att min fot ska bli bra så jag kan jobba imorgon.
Låtar som passar när det är mörkt och stormigt:
- Join Me In Death - HIM
- Silver & Cold - AFI
- November Rain - Guns n' Roses
- I Will Follow... - Death Cab
- Sing For Absolution - Muse
16 juni 2006
Coheed & Huvudvärk
Nu är jag verkligen glad att jag inte åkte till Hultsfred. Hade jag åkt hade det vart för Coheed & Cambria, och de ställde in så jag drar en lättnadens suck bara. Okej, okej, det hade väl inte vart fel att se Cardigans, Kent och några till men förra året var det så många fler band som jag gillade och då fick jag inte åka så jag väntar väl två år till. Om inte puckade Falkenberg flyttar studenten så man kan ta studenten och åka till Hultan nästa år. Men det är nog för mycket begärt.
Jag undrar hur mycket jag egentligen slog huvet i styret, för jag har fortfarande huvudvärk och när jag nös nyss var det inte kul alls. Whatever.
Cecil the Seasick Sea Serpent, en engelsk variant av Sex Laxar.
Jag undrar hur mycket jag egentligen slog huvet i styret, för jag har fortfarande huvudvärk och när jag nös nyss var det inte kul alls. Whatever.
Cecil the Seasick Sea Serpent, en engelsk variant av Sex Laxar.
Att motarbeta allergier
Skolavslutningsdag. Det ska låta, och kännas, lite speciellt.
Det kan vara lite småknepigt, åtminstone när man ska masa sej ner till kyrkan ännu en gång och sjunga för alla studenterna. Fast det är mest kul, det är en jäkla känsla att vara där. Inte som en fotbollsmatch i Berlin, men ändå. Det är bara det att vetskapen om att det är en sak till att göra i skolans regi gör att det inte är sommar föränn man ser alla vita mössor knata ut ur det gamla garveriet.
Jaja, min skolavslutningsdag blev iallafall inte den vanligaste.
I kyrkan till strax innan två och sen hem och äta lite innan jag drog ner till stranden. Riktigt skönt väder var det, jag trodde att det skulle vara lite kallt, men jag hade som tur var fel. Jag badade i havet, första gången i år och när köldchocken (18,4) lagt sej var det faktiskt riktigt skönt, fast jag hade inte mycket till medhåll.
Lite innan fem cyklade jag och Mois hemåt. I en krök där jag alltid cyklar sakta körde en liten kille rakt på mej, och som tur var slog inte han sej. Jag slog mej. Lyckades få ett skrubbsår på hela min högra lilltå, som blödde och sved som inihel... Två skrubbsår till på samma fot, ett på ena armbågen, ett litet på knät och styret i ögat så jag har nåt som påminner om en mycket liten blåtira. Jag är mest glad att jag inte slog i huvudet men nåt måste jag ju ha lärt mej efter alla klantvurpor med brädan.
Skrubbsår i all ära, men jag blev mest rädd. Det är obehagligt, jag som aldrig ramlar med vanlig cykel. Ovanlig cykel är en annan sak, men iallafall. På ett ställe där jag alltid saktar in för jag vet att folk kan komma runt kröken hur fort som helst. Jag genade inte ens över gräset som jag nästan alltid gör, och det borde jag kanske ha gjort. Whatever.
På kvällen var det lite folk som tittade på fotbollen, och jag satt och konstaterade att Sverige inte kan göra mål när de måste, inte i år iallafall. Men klart att en hallänning skulle till och motbevisa mej. Inte för att det gör nåt, inte alls. Det var bra. Efter tusen missade målchanser, ett konstigt domslut och fan och hans moster.
"Sverige hade provat alla möjliga sätt att göra mål på, inget enda fanns kvar. Utom ett omöjligt. Fredrik Ljungberg är en stor liten fotbollsspelare, men han är allergisk mot ost, rött vin och att göra mål med huvudet..."
Och jag är allergisk mot plåster. På ett oerhört fånigt vis är det ironiskt, även om att jag är känd för två saker varav den ena är att inte fatta ironi. (Den andra är att jag inte kan äta glass utan att bli kladdig i åtminstone halva ansiktet, men det hör inte hit.) Jag sitter och tittar på en match med plåster på min stackars fot och hoppas att det inte ska börja klia, och det gjorde det inte för en gångs skull. Och någon som enligt kvällspressen är allergisk mot nickmål gör ett. Hmm ja...
Nu ska jag äta frukost och försöka göra nåt åt att jag känner mej som en tegelsten.
Det kan vara lite småknepigt, åtminstone när man ska masa sej ner till kyrkan ännu en gång och sjunga för alla studenterna. Fast det är mest kul, det är en jäkla känsla att vara där. Inte som en fotbollsmatch i Berlin, men ändå. Det är bara det att vetskapen om att det är en sak till att göra i skolans regi gör att det inte är sommar föränn man ser alla vita mössor knata ut ur det gamla garveriet.
Jaja, min skolavslutningsdag blev iallafall inte den vanligaste.
I kyrkan till strax innan två och sen hem och äta lite innan jag drog ner till stranden. Riktigt skönt väder var det, jag trodde att det skulle vara lite kallt, men jag hade som tur var fel. Jag badade i havet, första gången i år och när köldchocken (18,4) lagt sej var det faktiskt riktigt skönt, fast jag hade inte mycket till medhåll.
Lite innan fem cyklade jag och Mois hemåt. I en krök där jag alltid cyklar sakta körde en liten kille rakt på mej, och som tur var slog inte han sej. Jag slog mej. Lyckades få ett skrubbsår på hela min högra lilltå, som blödde och sved som inihel... Två skrubbsår till på samma fot, ett på ena armbågen, ett litet på knät och styret i ögat så jag har nåt som påminner om en mycket liten blåtira. Jag är mest glad att jag inte slog i huvudet men nåt måste jag ju ha lärt mej efter alla klantvurpor med brädan.
Skrubbsår i all ära, men jag blev mest rädd. Det är obehagligt, jag som aldrig ramlar med vanlig cykel. Ovanlig cykel är en annan sak, men iallafall. På ett ställe där jag alltid saktar in för jag vet att folk kan komma runt kröken hur fort som helst. Jag genade inte ens över gräset som jag nästan alltid gör, och det borde jag kanske ha gjort. Whatever.
På kvällen var det lite folk som tittade på fotbollen, och jag satt och konstaterade att Sverige inte kan göra mål när de måste, inte i år iallafall. Men klart att en hallänning skulle till och motbevisa mej. Inte för att det gör nåt, inte alls. Det var bra. Efter tusen missade målchanser, ett konstigt domslut och fan och hans moster.
"Sverige hade provat alla möjliga sätt att göra mål på, inget enda fanns kvar. Utom ett omöjligt. Fredrik Ljungberg är en stor liten fotbollsspelare, men han är allergisk mot ost, rött vin och att göra mål med huvudet..."
Och jag är allergisk mot plåster. På ett oerhört fånigt vis är det ironiskt, även om att jag är känd för två saker varav den ena är att inte fatta ironi. (Den andra är att jag inte kan äta glass utan att bli kladdig i åtminstone halva ansiktet, men det hör inte hit.) Jag sitter och tittar på en match med plåster på min stackars fot och hoppas att det inte ska börja klia, och det gjorde det inte för en gångs skull. Och någon som enligt kvällspressen är allergisk mot nickmål gör ett. Hmm ja...
Nu ska jag äta frukost och försöka göra nåt åt att jag känner mej som en tegelsten.
15 juni 2006
Mission Completed
Jag har gospelvajat. Jag är mycket stolt över mej själv. Tror jag.
Fick gåshud när Niclas och kompgrabbarna körde Yellow med Coldplay. Ruskigt bra. Det är en såndär låt som finns med på min lista över de hundra bästa låtarna någonsin, typ.
Nu ska jag ner till stranden, och sen ska jag nog dit igen.
Pusseli
Fick gåshud när Niclas och kompgrabbarna körde Yellow med Coldplay. Ruskigt bra. Det är en såndär låt som finns med på min lista över de hundra bästa låtarna någonsin, typ.
Nu ska jag ner till stranden, och sen ska jag nog dit igen.
Pusseli
14 juni 2006
Kerrang!
Humlan har hittat en ny kärlek.
Brittiska musiktidningen Kerrang!
Så trevlig. Mycket att läsa, och brittisk engelska är jättekul. Det enda jag aldrig kan sluta störa mej på är att Panic! At The Disco har stoppat in ett jävla utropstecken mitt i namnet. Läste en artikel om dom, och jag fick flipp. Min hjärna är ju van vid att reagera när den ser ett uppånervänt i, och det går inte att vänja bort i en handvändning.
De listar Green Day som det femte viktigaste rockbandet de senaste 25 åren. Det tycker jag är fint gjort. Finns inget större punkrockband. Så är det bara. De är inte ett mycket stort band, de är bandet. Okej, jag är lite partisk, jag gillar Green Day, men även folk som inte gör det kan inte ha undgått både Basket Case och American Idiot. Det är i princip fysiskt omöjligt (om man lever i ett land med radio och social välfärd och så vidare, jag ska inte tjata om sånt nu...) helt enkelt. Att Iron Maiden hamnade högst på listan bortser jag ifrån. Fear of the Dark är trevlig, och några till, men sen blir det tjötigt. Dessutom måste man gilla tidningar med konstiga namn. Men Kerrang kanske har nån underlig brittisk betydelse? Får kolla upp det.
Måste sova nu, ska ju upp och gospel-vaja imorgon. Längtar, not.
Brittiska musiktidningen Kerrang!
Så trevlig. Mycket att läsa, och brittisk engelska är jättekul. Det enda jag aldrig kan sluta störa mej på är att Panic! At The Disco har stoppat in ett jävla utropstecken mitt i namnet. Läste en artikel om dom, och jag fick flipp. Min hjärna är ju van vid att reagera när den ser ett uppånervänt i, och det går inte att vänja bort i en handvändning.
De listar Green Day som det femte viktigaste rockbandet de senaste 25 åren. Det tycker jag är fint gjort. Finns inget större punkrockband. Så är det bara. De är inte ett mycket stort band, de är bandet. Okej, jag är lite partisk, jag gillar Green Day, men även folk som inte gör det kan inte ha undgått både Basket Case och American Idiot. Det är i princip fysiskt omöjligt (om man lever i ett land med radio och social välfärd och så vidare, jag ska inte tjata om sånt nu...) helt enkelt. Att Iron Maiden hamnade högst på listan bortser jag ifrån. Fear of the Dark är trevlig, och några till, men sen blir det tjötigt. Dessutom måste man gilla tidningar med konstiga namn. Men Kerrang kanske har nån underlig brittisk betydelse? Får kolla upp det.
Måste sova nu, ska ju upp och gospel-vaja imorgon. Längtar, not.
Gospel-vajande
I've got birds in my ears and a devil on my shoulder...
Dang! Ibland är det gulligt, eller hur. Passande dessutom, Cute Is What We Aim For. Yes, grabbar, ni lyckades. Väldigt bra faktiskt. Sötaste låten jag trillat in i på ganska länge. Fast det kan ju vara sött på olika sätt också. Vissa låtar med bandet jag aldrig kan sluta tjata om (Death Cab) är lika söta, men på ett annat, minde Blink-aktigt sätt.
Boy, måste man bara inte älska att sätta iTunes på att blanda låtar? Jag snurrar runt med huvudet i urgullig pop-punk och tre sekunder senare hamrar en riktig skriklåt med Atreyu igång. Men det trevliga med Atreyu är att de sjunger också, inte bara skriker. Omväxling, dynamik och sånt viktigt. Och jag är en tjötröv av rang.
Jag är allergisk mot "gospel-klapp", åtminstone om jag förväntas delta i det. Okej, Joyful är en gospel-låt, men jag kan inte med att stå och vaja och klappa händerna. Sin sak om man är troende och vajar för Jesus skull, eller verkligen gillar att vaja och klappa händerna i största allmänhet, men jag är ateist och ganska anti klappar, så helst inte. Men vad gör man inte för skolkören?
Orka ha kjol imorgon?
Dang! Ibland är det gulligt, eller hur. Passande dessutom, Cute Is What We Aim For. Yes, grabbar, ni lyckades. Väldigt bra faktiskt. Sötaste låten jag trillat in i på ganska länge. Fast det kan ju vara sött på olika sätt också. Vissa låtar med bandet jag aldrig kan sluta tjata om (Death Cab) är lika söta, men på ett annat, minde Blink-aktigt sätt.
Boy, måste man bara inte älska att sätta iTunes på att blanda låtar? Jag snurrar runt med huvudet i urgullig pop-punk och tre sekunder senare hamrar en riktig skriklåt med Atreyu igång. Men det trevliga med Atreyu är att de sjunger också, inte bara skriker. Omväxling, dynamik och sånt viktigt. Och jag är en tjötröv av rang.
Jag är allergisk mot "gospel-klapp", åtminstone om jag förväntas delta i det. Okej, Joyful är en gospel-låt, men jag kan inte med att stå och vaja och klappa händerna. Sin sak om man är troende och vajar för Jesus skull, eller verkligen gillar att vaja och klappa händerna i största allmänhet, men jag är ateist och ganska anti klappar, så helst inte. Men vad gör man inte för skolkören?
Orka ha kjol imorgon?
13 juni 2006
Lazze Ohlyz
Mycket ska man uppleva innan man trillar av pinn.
Jag har tillexempel upplevt en livekonsert med Sveriges enda marxist-leninistiska dansbandsduo, Lazze Ohlys. Det var en spännande upplevelse. Undrar om MUF har en motsats, Sveriges enda kapitalist-konservativa enmansdansband eller nåt i den stilen?
However: Klick!
Jag har tillexempel upplevt en livekonsert med Sveriges enda marxist-leninistiska dansbandsduo, Lazze Ohlys. Det var en spännande upplevelse. Undrar om MUF har en motsats, Sveriges enda kapitalist-konservativa enmansdansband eller nåt i den stilen?
However: Klick!
Sista Dansen
Varför är allt så vackert just nu?
Solstrålarna skär i synfältet och jag kan nästan ta på lukten av syrén när jag far förbi villaträdgårdarna. Allt är tyst, men samtidigt bullrar sommarkvällen förbi som ett expresståg på järnvägen som kallas livet. Det är två dagar kvar till mitt allra sista sommarlov, och jag väntar bara på att allvaret ska träffa mej som en knytnäve i magen. Det är flickan som aldrig vill bli stor, hon som knyter näven i byxfickan och hatar den stillastående vuxenvärlden. Och samtidigt vill se vad som finns bakom nästa krök på vägen, vilket äventyr som väntar bakom nästa kulle.
Den sista sommaren.
Sista dansen, sista chansen.
Och om ett år har jag hela världen framför mej, och inget kan skrämma mej mer.
Vad ska det bli av mej?
Lysande utsikter.
Det skulle man kunna säja. Men vad är en utsikt? Vad är en bal på slottet? Vem är jag, och vad kommer jag att bli?
Jag kan bara säja vad jag är, och jag är en som skräms av att inte vanka runt i korridorer, att inte sitta och glo håltimme efter annan. Flickan som drömmer om att förändra världen, men som aldrig kommer ha modet, eller orken, att göra det. Armar och händer som är bruna av försommarsol och jord, ett huvud fullt av tankar och ord. Ingen särskild, men ändå alldeles olik.
Sista dansen, sista chansen.
Dags att hoppa?
Hoppas?
Jag vet inte. Men inget skrämmer mej mer.
Solstrålarna skär i synfältet och jag kan nästan ta på lukten av syrén när jag far förbi villaträdgårdarna. Allt är tyst, men samtidigt bullrar sommarkvällen förbi som ett expresståg på järnvägen som kallas livet. Det är två dagar kvar till mitt allra sista sommarlov, och jag väntar bara på att allvaret ska träffa mej som en knytnäve i magen. Det är flickan som aldrig vill bli stor, hon som knyter näven i byxfickan och hatar den stillastående vuxenvärlden. Och samtidigt vill se vad som finns bakom nästa krök på vägen, vilket äventyr som väntar bakom nästa kulle.
Den sista sommaren.
Sista dansen, sista chansen.
Och om ett år har jag hela världen framför mej, och inget kan skrämma mej mer.
Vad ska det bli av mej?
Lysande utsikter.
Det skulle man kunna säja. Men vad är en utsikt? Vad är en bal på slottet? Vem är jag, och vad kommer jag att bli?
Jag kan bara säja vad jag är, och jag är en som skräms av att inte vanka runt i korridorer, att inte sitta och glo håltimme efter annan. Flickan som drömmer om att förändra världen, men som aldrig kommer ha modet, eller orken, att göra det. Armar och händer som är bruna av försommarsol och jord, ett huvud fullt av tankar och ord. Ingen särskild, men ändå alldeles olik.
Sista dansen, sista chansen.
Dags att hoppa?
Hoppas?
Jag vet inte. Men inget skrämmer mej mer.
Jippi
En dag när solen steker och jag känner mej som ett åskmoln. Det förestående mötet med pessimisten gör mej en aning vrång, och krångel i största allmänhet gör inte saken bättre.
Usch.
Jag vill vara ute i solen, men försöker bespara min hud den plågan, samtidigt som jag grämer mej över hur bruna alla andra redan har blitt och hur mycket jag skulle kunna ha badat och skimmat.
Men alla har vi ett val, så är det.
Johanna och jag blev anfallna av en HN-reporter med tillhörande fotograf. De undrade om vi hade fått fästingar nån gång. Det har jag inte, åtminstone inte vad jag vet. Så jag är nog i tidningen imorgon, om jag inte har tur och blir borttappad.
Repa.
Och käka tårta.
Jippi?
Usch.
Jag vill vara ute i solen, men försöker bespara min hud den plågan, samtidigt som jag grämer mej över hur bruna alla andra redan har blitt och hur mycket jag skulle kunna ha badat och skimmat.
Men alla har vi ett val, så är det.
Johanna och jag blev anfallna av en HN-reporter med tillhörande fotograf. De undrade om vi hade fått fästingar nån gång. Det har jag inte, åtminstone inte vad jag vet. Så jag är nog i tidningen imorgon, om jag inte har tur och blir borttappad.
Repa.
Och käka tårta.
Jippi?
Midnattsskymning På Västkusten
Bara älskar försommar, när den blir riktig sommar direkt. Fast det ska regna imorgon säjs det. Men ändå, det är nåt speciellt med vidöppet fönster halv tolv på natten, och särskilt när det är varmare utomhus än inomhus. Halv tolv på natten. Det är då det känns lite bak-å-fram. På ett bra sätt. Och det är aldrig mörkt heller, i norrland har de midnattssol och det är säkert väldigt häftigt, men midnattsskymning på västkusten är inte fel det heller.
Om jag skriver en bok om mitt liv (gud vad tråkig den skulle bli) skulle den få heta så. Midnattskymmning På Västkusten. Det låter lite halvt ogrammatiskt, men eftersom jag har lika mycket förståelse för grammatiska regler som för högerextremister så kan jag inte förklara vad det är som låter konstigt. Det bara gör det. Men alltså. Hur tråkig skulle den boken bli? Vad skulle den handla om? En halvkonstig sjuttonåring som har ytterst få talanger, och en av dom är att spotta ur sej konstiga liknelser och jämförelser? Som sitter och skriver dagbok halva nätterna utan att egentligen skriva om något viktigt, och som vill slå sönder världen efter att ha sett en ovanligt uppriktig Hollywoodfilm om vapenindustrin. Vad spännande.
Jag kommer bli som Hipolito, författaren i Amelie Från Montmartre (som förövrigt är en otroligt bra film). Fullkomligt misslyckad. Fast jag kommer bli mer misslyckad än Hipolito, för jag tror att han kan skriva. Det kan inte jag.
Dagens bekännelser: Jag trodde aldrig att jag skulle bli sådär jätteuppiggad av en Fall Out Boy-låt. Tji fick jag. Och jag är jättehungrig, om det är en bekännelse? Det går iallafall att åtgärda.
Om jag skriver en bok om mitt liv (gud vad tråkig den skulle bli) skulle den få heta så. Midnattskymmning På Västkusten. Det låter lite halvt ogrammatiskt, men eftersom jag har lika mycket förståelse för grammatiska regler som för högerextremister så kan jag inte förklara vad det är som låter konstigt. Det bara gör det. Men alltså. Hur tråkig skulle den boken bli? Vad skulle den handla om? En halvkonstig sjuttonåring som har ytterst få talanger, och en av dom är att spotta ur sej konstiga liknelser och jämförelser? Som sitter och skriver dagbok halva nätterna utan att egentligen skriva om något viktigt, och som vill slå sönder världen efter att ha sett en ovanligt uppriktig Hollywoodfilm om vapenindustrin. Vad spännande.
Jag kommer bli som Hipolito, författaren i Amelie Från Montmartre (som förövrigt är en otroligt bra film). Fullkomligt misslyckad. Fast jag kommer bli mer misslyckad än Hipolito, för jag tror att han kan skriva. Det kan inte jag.
Dagens bekännelser: Jag trodde aldrig att jag skulle bli sådär jätteuppiggad av en Fall Out Boy-låt. Tji fick jag. Och jag är jättehungrig, om det är en bekännelse? Det går iallafall att åtgärda.
12 juni 2006
Ecusez Moi
Jag kan inte franska.
Dubbelpublicering på förra inlägget, så kan det bli när Blogger knepar sej och först inte alls vill publicera, och sen får fnatt och gör allt två gånger. Ska fixa. Snart.
Dubbelpublicering på förra inlägget, så kan det bli när Blogger knepar sej och först inte alls vill publicera, och sen får fnatt och gör allt två gånger. Ska fixa. Snart.
Bruksanvisning
Ibland när man tror att något har försvunnit, och man vant sej.
Då poppar det upp igen med full kraft, som en ovanligt enveten maskros.
Jag tror att det är en positiv maskros, men det är iallafall förvirrande och ganska dumt. Eller inte dumt.. fel ord. Nåväl, har någon någonsin fått en bruksanvisning till livet? Möjligen en sån man får med Billy-bokhyllor, jättepedagogisk och obegriplig.
Och jag tvingar mej själv att inte vara ute i solen. Skejta i linne var en dum idé. Gissa om jag ångrar mej, men jag måste ge mina svedda axlar en liten chans att återhämta sej. Men det var kanske värt det. För jag kan 50-50.
Nyupphittat:
Då poppar det upp igen med full kraft, som en ovanligt enveten maskros.
Jag tror att det är en positiv maskros, men det är iallafall förvirrande och ganska dumt. Eller inte dumt.. fel ord. Nåväl, har någon någonsin fått en bruksanvisning till livet? Möjligen en sån man får med Billy-bokhyllor, jättepedagogisk och obegriplig.
Och jag tvingar mej själv att inte vara ute i solen. Skejta i linne var en dum idé. Gissa om jag ångrar mej, men jag måste ge mina svedda axlar en liten chans att återhämta sej. Men det var kanske värt det. För jag kan 50-50.
Nyupphittat:
- Crush - Cute Is What We Aim For
- Seasons - The Academy Is...
- Poetically Pathetic - Amber Pacific
- Falling For You - Something Corporate
Tjejsnack v.24
Vecka tjugofyra, Somriga Frågor:
Är fotbolls-VM sommarens höjdpunkt för dej? Nej, knappast. Visst, det vore väl trevligt om det gick bra för Sverige, men det finns ju tusen saker som är viktigare i mitt liv. Jag ser mer framemot när man kan hoppa från bryggan utan att få en köldchock, eller när den rosa stickiga färgen på mina axlar försvinner.
Kolgrill, elgrill eller gasolgrill? Kolgrill. Vi har alltid haft kolgrill. Det känns hemtrevligt och bra.
Bikini eller baddräkt? Bikini, lätt. Jag har inte haft baddräkt på säkert fyra år, och aldrig på stranden. Möjligen på Klitterbadet.
Jordgubbar eller smultron? Smultron. De är gulliga.
Badar du helst i sjö eller hav? Verkligen en eazypeazyfråga, iallafall från nån som är uppvuxen tio minuter från havet. Hav, alltid. sötvatten svider i ögonen och näsan, och man flyter inte alls lika bra. Plus att ingenting i hela världen klår Skrea Strand en perfekt augustidag. Visst, man skulle kunna radera lite pelikaner, men de bidrar till ekonomin, så skit samma.
Länk till Tjejsnack
Är fotbolls-VM sommarens höjdpunkt för dej? Nej, knappast. Visst, det vore väl trevligt om det gick bra för Sverige, men det finns ju tusen saker som är viktigare i mitt liv. Jag ser mer framemot när man kan hoppa från bryggan utan att få en köldchock, eller när den rosa stickiga färgen på mina axlar försvinner.
Kolgrill, elgrill eller gasolgrill? Kolgrill. Vi har alltid haft kolgrill. Det känns hemtrevligt och bra.
Bikini eller baddräkt? Bikini, lätt. Jag har inte haft baddräkt på säkert fyra år, och aldrig på stranden. Möjligen på Klitterbadet.
Jordgubbar eller smultron? Smultron. De är gulliga.
Badar du helst i sjö eller hav? Verkligen en eazypeazyfråga, iallafall från nån som är uppvuxen tio minuter från havet. Hav, alltid. sötvatten svider i ögonen och näsan, och man flyter inte alls lika bra. Plus att ingenting i hela världen klår Skrea Strand en perfekt augustidag. Visst, man skulle kunna radera lite pelikaner, men de bidrar till ekonomin, så skit samma.
Länk till Tjejsnack
11 juni 2006
Jag luktar lax
Det är väldigt förklarligt egentligen.
Över till dagens filurande:
Ända sedan jag var liten har jag gått i multikulturella klasser i sklan. och på dagis med. Jag har haft fler klasskompisar som hetat Mohammed än Anna. Jag har tillochmed räknat. I min nuvarande klass är alla så otroligt svenska. Jag vet inte varför, men det är ovanligt som sjutton att elever med utländsk bakgrund väljer estetiska. Kanske är det en fem stycken av de drygt hundra esteterna på min skola som inte har svenska eller nordiska föräldrar.
I min klass har vi en halvgrek och en vegan. That's it liksom. Det tunnas ut ju äldre jag blir.
Lågstadiet och mellanstadiet gick jag på Mölle. Ungefär fifty-fifty svenska och utländska elever. Där grundlades mitt förakt för främlingsfientlighet och annat sverigedemokratiskt. Att det fanns en låda med muslimköttbullar och en med grisköttbullar var ungefär lika konstigt som att 1+3=4.
När jag började på Tånga, högstadiet, blev jag väldigt förvirrad, för det var så många som såg likadana (blonda, blåögda) ut. Jag vande mej. Det jag inte vande mej vid var Eddie Meduza och Ultima Thule. Välkommen lilla jämställdhetsideolog, det finns folk som inte tycker som du, ungefär. Lyckligtvis inte så många.
Men jag hajar fortfarande inte farför estet är en så helsvensk linje. Är det för att den ibland klassas som "oseriös"? Det är den enda anledning jag kan komma på. Men estet är så seriöst man gör det. Och om man inte sköter pluggämnena blir det problem, hur bra musiker/dansare/skådis/konstnär man än är. Punkt.
Iallafall, min jättetrevliga vegankompis har börjat blogga. Det var det jag tänkte säja från början. Vet inte hur ofta hon kommer att skriva, men det hon skriver är alltid väldigt bra.
Klicka här.
Över till dagens filurande:
Ända sedan jag var liten har jag gått i multikulturella klasser i sklan. och på dagis med. Jag har haft fler klasskompisar som hetat Mohammed än Anna. Jag har tillochmed räknat. I min nuvarande klass är alla så otroligt svenska. Jag vet inte varför, men det är ovanligt som sjutton att elever med utländsk bakgrund väljer estetiska. Kanske är det en fem stycken av de drygt hundra esteterna på min skola som inte har svenska eller nordiska föräldrar.
I min klass har vi en halvgrek och en vegan. That's it liksom. Det tunnas ut ju äldre jag blir.
Lågstadiet och mellanstadiet gick jag på Mölle. Ungefär fifty-fifty svenska och utländska elever. Där grundlades mitt förakt för främlingsfientlighet och annat sverigedemokratiskt. Att det fanns en låda med muslimköttbullar och en med grisköttbullar var ungefär lika konstigt som att 1+3=4.
När jag började på Tånga, högstadiet, blev jag väldigt förvirrad, för det var så många som såg likadana (blonda, blåögda) ut. Jag vande mej. Det jag inte vande mej vid var Eddie Meduza och Ultima Thule. Välkommen lilla jämställdhetsideolog, det finns folk som inte tycker som du, ungefär. Lyckligtvis inte så många.
Men jag hajar fortfarande inte farför estet är en så helsvensk linje. Är det för att den ibland klassas som "oseriös"? Det är den enda anledning jag kan komma på. Men estet är så seriöst man gör det. Och om man inte sköter pluggämnena blir det problem, hur bra musiker/dansare/skådis/konstnär man än är. Punkt.
Iallafall, min jättetrevliga vegankompis har börjat blogga. Det var det jag tänkte säja från början. Vet inte hur ofta hon kommer att skriva, men det hon skriver är alltid väldigt bra.
Klicka här.
Itchy
Det är vatten i mina öron.
Inte så konstigt kanske, jag har precis duschat.
Men jag kände att det behövde säjas.
Så.
Inte så konstigt kanske, jag har precis duschat.
Men jag kände att det behövde säjas.
Så.
10 juni 2006
Kan man inte pausa tiden?
Idag har varit en ovanligt bra dag. Det har inte hänt så mycket speciellt, men när det flyter på i replokalen, skateboarden är där den ska vara (under mina fötter alltså) och solen skiner till allas glädje, utom möjligen mina axlar, då är det bra. Jag har inte tänkt på vad klockan är en enda gång, och jag önskar att jag inte hade varit så trött, för då hade jag fortfarande varit nere vid cisternerna.
Så nu sitter jag här, helt inkletad med HTH och känner mej allmänt klistrig, syntetisk och trött. Men jag mår bra. Mycket mycket bra.
Så varför överdriva?
Idag har jag:
Så nu sitter jag här, helt inkletad med HTH och känner mej allmänt klistrig, syntetisk och trött. Men jag mår bra. Mycket mycket bra.
Så varför överdriva?
Idag har jag:
- Lärt mej 50-50 på tvåpallscurben. Och det blir inte sämre av att killarna (och Cissi & Mimmi) applåderar även om att de är mycket bättre än mej. Det är därför skateboard är så speciellt fint och finurligt.
- Repat, diskuterat och drömt en smula. Och fnissat åt den mycket konstig låt som spelades i replokalen vägg i vägg. Obekrivligt underlig bara.
- Ätit spagetti och köttfärssås
- Bränt axlarna i solen
- Hittat en vilsen liten tant, och tillsammans med Mimmi kommit underfund med var hon kom ifrån, samt bidragit till hennes upphittande. Hildur hette hon. Mycket trevlig, mycket förvirrad och jättesöt, på ett vis som bara nittioåriga små tanter kan vara.
- Kollat på fotboll. Ointresserad, men jag hade inget bättre för mej.
- Suckat åtskilliga gånger över det faktum att jag ska jobba imorgon. Men det kanske är bra. Åtminstone tycker mina axlar det.
- Ätit en halv Marabou Mjölkchoklad och druckit mer än två liter vatten.
- Skruvat på Jonis knäckta bräda, jag gillar att skruva brädor. Det är fridfullt.
Att Göra-Lista: v1.1
[x] Fs 50-50 på tvåpallscurben
[ ] Fs Ollie nerför tvåpallscurben
[ ] Pop Shove-It
[ ] Göra klart den konstiga Cirkus-låten
[ ] Sätta Halfcab eller Backside Ollie
[ ] Five-0 på nåt lågt
[x] Backside dammsugarnoseslide på tvåpallscurben
Listan uppdateras med fler kryss av och till.
[ ] Fs Ollie nerför tvåpallscurben
[ ] Pop Shove-It
[ ] Göra klart den konstiga Cirkus-låten
[ ] Sätta Halfcab eller Backside Ollie
[ ] Five-0 på nåt lågt
[x] Backside dammsugarnoseslide på tvåpallscurben
Listan uppdateras med fler kryss av och till.
9 juni 2006
Tjejsnack v.23
Vecka tjugotre, Våra Fem Sinnen:
Vad är det finaste du sett? Man ska inte fråga mej sånna frågor, för ajg tycker att nästan allt är fint, på sitt sätt. Jag kan faktiskt inte svara, för skriver jag nåt kommer jag på ytterligare en sak sekunden efter, och så vidare.
Vad är det vackraste du hört? Samma här. Jag kan inte välja. Ska jag säja vågbruset i inrot till A Lack Of Color eller vadå? Det finns så mycket att ett val är i princip irrelevant.
Vad är det skönaste du kännt på? Hmm...ja. Ingen aning faktiskt. Sanden på stranden, eller iskallt vatten första gången man badar på sommaren, snöflingor i ansiktet? Jag kan inte välja såna saker. För tredje gången nu va?
Vad är det godaste du smakat? Fortfarande velpotta.
Vad luktar godast? Äntligen en jag kan försöka svara på. Regndroppar mot het asfalt en åskig högsommardag när domedagsmolnen rullar ända ner till havet.
Länk till Tjejsnack
Vad är det finaste du sett? Man ska inte fråga mej sånna frågor, för ajg tycker att nästan allt är fint, på sitt sätt. Jag kan faktiskt inte svara, för skriver jag nåt kommer jag på ytterligare en sak sekunden efter, och så vidare.
Vad är det vackraste du hört? Samma här. Jag kan inte välja. Ska jag säja vågbruset i inrot till A Lack Of Color eller vadå? Det finns så mycket att ett val är i princip irrelevant.
Vad är det skönaste du kännt på? Hmm...ja. Ingen aning faktiskt. Sanden på stranden, eller iskallt vatten första gången man badar på sommaren, snöflingor i ansiktet? Jag kan inte välja såna saker. För tredje gången nu va?
Vad är det godaste du smakat? Fortfarande velpotta.
Vad luktar godast? Äntligen en jag kan försöka svara på. Regndroppar mot het asfalt en åskig högsommardag när domedagsmolnen rullar ända ner till havet.
Länk till Tjejsnack
Ideologen med mössan
Jag är bara en individ. Ibland är jag en ovanligt individuell individ, men det är inget konstigt med det. Just nu är jag allra mest trött på mej själv. Det känns som om jag fastnat i mej själv, som om jag slutat göra intryck på min omvärld, samtidigt som jag hela tiden får motsatsen bevisad.
Kanske är jag trött på att vara full av glöd, idéer och framtidsdrömmar.
Kanske har jag en prinsessdröm innerst inne. Något mer än "jeans och t-shirt för jag bryr mej ändå inte för ingen bryr sej". Kanske är det bihangen som sitter och tittar på samtidigt som jag lever i min egen lyckovärld en stund som får mej att inse att "vem bryr sej" inte alltid är bäst. Men jag vet inte egentligen.
Jag är jag, det är bara så. Men ibland känner jag mej som en ingenalls. Något mittemellan en feministdåre och pojkflicka som famlar efter allt utom ramar, kanter och mallar. Även jag har stunder när jag önskar att jag var tjejig. Att jag var en sån som har små söta klänningar och alldeles slätt långt hår, inte något odefinierbart med rufsig lugg i halva ansiktet och alltid samma blåa tröja. Men hurihelvete ska jag kunna vara sån? Jag missade hela den biten.
Jag kanske bara är sån. Nån egenskapad variant av pojkflickeyrväder. Men det betyder inte att jag skulle vilja vara lite annorlunda. Inte bara ideologen med mössa året om.
Alltså, jag försöker komma på ett sätt att skriva att jag gärna skulle byta bort mina finnar och framtidsdrömmar mot en vit sommarklänning och organiserad frisyr, utan att egentligen skriva det. Men det sket sej. Och det skiter sej nog. För jag skulle aldrig våga vara tjejig på riktigt. Det är mycket jag vågar. Men inte det.
Kanske är jag trött på att vara full av glöd, idéer och framtidsdrömmar.
Kanske har jag en prinsessdröm innerst inne. Något mer än "jeans och t-shirt för jag bryr mej ändå inte för ingen bryr sej". Kanske är det bihangen som sitter och tittar på samtidigt som jag lever i min egen lyckovärld en stund som får mej att inse att "vem bryr sej" inte alltid är bäst. Men jag vet inte egentligen.
Jag är jag, det är bara så. Men ibland känner jag mej som en ingenalls. Något mittemellan en feministdåre och pojkflicka som famlar efter allt utom ramar, kanter och mallar. Även jag har stunder när jag önskar att jag var tjejig. Att jag var en sån som har små söta klänningar och alldeles slätt långt hår, inte något odefinierbart med rufsig lugg i halva ansiktet och alltid samma blåa tröja. Men hurihelvete ska jag kunna vara sån? Jag missade hela den biten.
Jag kanske bara är sån. Nån egenskapad variant av pojkflickeyrväder. Men det betyder inte att jag skulle vilja vara lite annorlunda. Inte bara ideologen med mössa året om.
Alltså, jag försöker komma på ett sätt att skriva att jag gärna skulle byta bort mina finnar och framtidsdrömmar mot en vit sommarklänning och organiserad frisyr, utan att egentligen skriva det. Men det sket sej. Och det skiter sej nog. För jag skulle aldrig våga vara tjejig på riktigt. Det är mycket jag vågar. Men inte det.
I Efterskott
Dethär inlägget skulle publicerats igårkväll vid niotiden, men eftersom Blogger bestämde sej för att krångla så kommer det en dag försent. Och det är lika snurrigt som vanligt. Here we go...
Utvecklingssamtalet idag var trevligt, som vanligt. Jag babblar på och tankarna och idéerna hoppar fortare än Lille Skutt, och det är inte illa pinkat. Fick ett mycket bra betyg i ett ämne som jag verkligen ansträngt mej i, men jag vågar inte ens skriva vilket det är föränn jag sett det på papper. Skulle inte orka omförklara allt isåfall. Fast de som känner mej väl kan nog gissa vilket det är hursomhelst...
"Det var jobbigt, typ i höstas. Jag fick käka två sockerbullar efter vissa lektioner, för att inte få psykbryt och energibrist"
Sa jag, och flinade. Men vadfan ska man göra då? Antingen försöker man, och slår man sej så läker såren förr eller senare, eller så fegar man ur och ångrar att man inte tog alla chanser man fick. Och jag är trött på att fega. Jag vågar inte riskera att trilla ner i mina gamla fotspår, för jag pulsar hellre i djupsnö än halkar runt på en dåligt sandad gång med tusen fotspår.
Been there, done that, liksom...
Det är säkert världens töntigaste att skriva men yes, Sara Löfgren har så grymt bra texter i vissa låtar. Starkare är en såndär låt som jag alltid kommer bry mej om. Så himla mycket sluta nian, leap of faith, nujävlarihavetskajagblimejsjälv. Bara en intern uppgörelse, ett löfte om att aldrig aldrig försvinna, alltid brinna! Jag kan inte hjälpa det, jag kan inte hålla käften längre, inte nu, aldrig någonsin.
Jag bryr mej. Och det enda jag egentligen vill ha är en rättvis värld där alla har lika rätt till ett vettigt liv. För jag, och du som läser, har en djävla tur. Turen att födas som en av de tjugo procenten som lever på 85% av jordens resurser. Jag kunde lika gärna ha fötts som en av de miljontals som lever långt under existensminimum. De som i min del av världen oftast bara är magra ansikten på en teveskärm samtidigt som Agneta Sjödin (eller annan random programledare) lägger huvudet på sned och säjer "en annan värld är möjlig". En annan värld är möjligt, såklart.
Men framförallt är en annan värld nödvändig! Jag är ingen ängel, långt ifrån. Jag är en lika läbbig konsumentmaskin som vilken västvärldsunge som helst. Man kan ju börja någonstans. Empatin minskar med avståndet upphöjt till två, säjs det ju. Men om man börjar med att se människorna, och inte teveskärmen, och tar en funderare kring att om alla levde som vi i Sverige skulle det behövas tre jordklot för att resurserna skulle räcka till, då kanske något skulle ändras. Om man reflekterar en sekund eller två över att de fem länder som står för den största delen av vapenexporten i världen (USA, Kina, Ryssland, Frankrike och Storbrittanien) också är de enda medlemmarna i FN:s säkerhetsråd som är permanenta. Bara ser lite längre en liten stund.
Det kanske skulle göra skillnad. För man kan inte bära hela världen på sina axlar, man måste (med risk för att jag verkligen låter som Bamse nu) hjälpas åt.
Och jag vet att jag aldrig kan hålla mej till ett ämne, men jag är väl överdjävligt spontan ibland. Särskilt när jag blir engagerad. Nåt ska man ju vara. Och idag hade jag egentligen bara tänkt att gnälla över att jag inte gjort klart mitt Cameron Crowe-arbete, men som sagt...
Lyssna på:
Utvecklingssamtalet idag var trevligt, som vanligt. Jag babblar på och tankarna och idéerna hoppar fortare än Lille Skutt, och det är inte illa pinkat. Fick ett mycket bra betyg i ett ämne som jag verkligen ansträngt mej i, men jag vågar inte ens skriva vilket det är föränn jag sett det på papper. Skulle inte orka omförklara allt isåfall. Fast de som känner mej väl kan nog gissa vilket det är hursomhelst...
"Det var jobbigt, typ i höstas. Jag fick käka två sockerbullar efter vissa lektioner, för att inte få psykbryt och energibrist"
Sa jag, och flinade. Men vadfan ska man göra då? Antingen försöker man, och slår man sej så läker såren förr eller senare, eller så fegar man ur och ångrar att man inte tog alla chanser man fick. Och jag är trött på att fega. Jag vågar inte riskera att trilla ner i mina gamla fotspår, för jag pulsar hellre i djupsnö än halkar runt på en dåligt sandad gång med tusen fotspår.
Been there, done that, liksom...
Det är säkert världens töntigaste att skriva men yes, Sara Löfgren har så grymt bra texter i vissa låtar. Starkare är en såndär låt som jag alltid kommer bry mej om. Så himla mycket sluta nian, leap of faith, nujävlarihavetskajagblimejsjälv. Bara en intern uppgörelse, ett löfte om att aldrig aldrig försvinna, alltid brinna! Jag kan inte hjälpa det, jag kan inte hålla käften längre, inte nu, aldrig någonsin.
Jag bryr mej. Och det enda jag egentligen vill ha är en rättvis värld där alla har lika rätt till ett vettigt liv. För jag, och du som läser, har en djävla tur. Turen att födas som en av de tjugo procenten som lever på 85% av jordens resurser. Jag kunde lika gärna ha fötts som en av de miljontals som lever långt under existensminimum. De som i min del av världen oftast bara är magra ansikten på en teveskärm samtidigt som Agneta Sjödin (eller annan random programledare) lägger huvudet på sned och säjer "en annan värld är möjlig". En annan värld är möjligt, såklart.
Men framförallt är en annan värld nödvändig! Jag är ingen ängel, långt ifrån. Jag är en lika läbbig konsumentmaskin som vilken västvärldsunge som helst. Man kan ju börja någonstans. Empatin minskar med avståndet upphöjt till två, säjs det ju. Men om man börjar med att se människorna, och inte teveskärmen, och tar en funderare kring att om alla levde som vi i Sverige skulle det behövas tre jordklot för att resurserna skulle räcka till, då kanske något skulle ändras. Om man reflekterar en sekund eller två över att de fem länder som står för den största delen av vapenexporten i världen (USA, Kina, Ryssland, Frankrike och Storbrittanien) också är de enda medlemmarna i FN:s säkerhetsråd som är permanenta. Bara ser lite längre en liten stund.
Det kanske skulle göra skillnad. För man kan inte bära hela världen på sina axlar, man måste (med risk för att jag verkligen låter som Bamse nu) hjälpas åt.
Och jag vet att jag aldrig kan hålla mej till ett ämne, men jag är väl överdjävligt spontan ibland. Särskilt när jag blir engagerad. Nåt ska man ju vara. Och idag hade jag egentligen bara tänkt att gnälla över att jag inte gjort klart mitt Cameron Crowe-arbete, men som sagt...
Lyssna på:
- Working Class Hero - John Lennon
- Svarta Gänget - Björn Afzelius
- Two Worlds - Phil Collins
- Letterbomb - Green Day
- Artist In The Ambulance - Thrice
Nu blir det skamlös reklam!
Reklamdags! Näe, alltså, inte riktigt. Men jag tänkte slänga upp länkar till några lokala band jag gillar.
Union Square
Vains of Jenna
Seven Days Story
Värda ett klick.
Jag vrickade foten för tre veckor sedan snart, och det gör fortfarande lite ont. Det är inte bra, men det går nog inte över fortare för att jag hakar upp mej på det. Nu har jag äntligen skejtat in de nya dojorna iallafall, så vem bryr sej om framfoten dummar sej.
Och för att ägna mej åt det jag är så himla himla grym på, att byta ämne hela tiden. Knåpade ihop en presentation av David Eddings, på engelska, på ungefär tre minuter idag. Och det enda som blev fel sen var att jag har lite halvtaskigt uttal, och att jag sa was istället för were på ett ställe. Det tycker jag är rätt bra jobbat, med tanke på hur mycket engelska jag har möjlighet att prata. Inget staket, men ibland kan skolan kännas som att hoppa höjdhopp över, tja... en skateboard. Ganska enkel, alltså. Men å andra sidan är andra lektioner svåra som bara den.
Bra låt: Every Sunday - Smile Empty Soul
Union Square
Vains of Jenna
Seven Days Story
Värda ett klick.
Jag vrickade foten för tre veckor sedan snart, och det gör fortfarande lite ont. Det är inte bra, men det går nog inte över fortare för att jag hakar upp mej på det. Nu har jag äntligen skejtat in de nya dojorna iallafall, så vem bryr sej om framfoten dummar sej.
Och för att ägna mej åt det jag är så himla himla grym på, att byta ämne hela tiden. Knåpade ihop en presentation av David Eddings, på engelska, på ungefär tre minuter idag. Och det enda som blev fel sen var att jag har lite halvtaskigt uttal, och att jag sa was istället för were på ett ställe. Det tycker jag är rätt bra jobbat, med tanke på hur mycket engelska jag har möjlighet att prata. Inget staket, men ibland kan skolan kännas som att hoppa höjdhopp över, tja... en skateboard. Ganska enkel, alltså. Men å andra sidan är andra lektioner svåra som bara den.
Bra låt: Every Sunday - Smile Empty Soul
Krångel
Idag har varit en såndär dag när mina ögon ändrat färg konstant. Ena sekunden grågröna, som vanligt för att nästa vara mörka och arga. Och blogger krånglade igårkväll, så när jag orkar ska jag slänga in word-dokumentet som jag sparade med det jag skrivit. Men jag vet inte om jag orkar, för det går inte att kopiera in texter. Varför går inte det egentligen? Det är grymt irriterande, men det har väl med spam att göra, antar jag.
Nu ska jag läsa Harry Potter och sen ska jag ut i solen. Förmodligen masar jag mej neråt Strandbaden ikväll och tittar på alla söta små studentbalsmänniskor. Jag undrar om jag kommer att gå på balen nästa år. Man vet aldrig. Jag och balklänning funkar inte riktigt. Jag känner mej helt konstig.
Men så är det väl om man alltid har jeans, t-shirt och goa skor.
Nu ska jag läsa Harry Potter och sen ska jag ut i solen. Förmodligen masar jag mej neråt Strandbaden ikväll och tittar på alla söta små studentbalsmänniskor. Jag undrar om jag kommer att gå på balen nästa år. Man vet aldrig. Jag och balklänning funkar inte riktigt. Jag känner mej helt konstig.
Men så är det väl om man alltid har jeans, t-shirt och goa skor.
8 juni 2006
Ord som bara dyker upp. Osammanhängande.
Utvecklingssamtalet idag var trevligt, som vanligt. Jag babblar på och tankarna och ideérna hoppar fortare än Lille Skutt. Fick ett mycket mycket bra betyg i ett ämne som jag verkligen ansträngt mej i, men jag vågar inte ens skriva vilket, föränn jag har sett det på papper. Skulle inte orka omförklara allt. Men de som känner mej väl kan nog gissa sej till det iallafall.
"Det var jobbigt, typ i höstas. Jag fick käka två sockerbullar efter vissa lektioner, för att inte få psykbryt och energibrist"
Sa jag, och flinade. Men vadfan ska man göra då? Antingen försöker man, och slår man sej så läker såren förr eller senare, eller så fegar man ur och ångrar sej för att man inte tog alla chanser man fick. Och jag är trött på att fega. Jag vågar inte riskera att trilla ner i mina gamla fotspår, för jag pulsar hellre i djupsnö än går på en halkig och dum isgata till gång.
Been there, done that, liksom.
Det är säkert världens töntigaste att skriva, men iallfall. Sara Löfgren, jess, grymt bra texter i vissa låtar. Starkare (och Det Gör Ont förstås) är en såndär låt som jag alltid kommer bry mej om. Så himla mycket sluta nian, leap of faith, nujävlarihavetskajagblimejsjälv. Bara en uppgörelse med mej själv, ett löfte om att aldrig försvinna, alltid brinna. Jag kan inte hjälpa det, jag kan inte hålla käft längre, aldrig någonsin.
Jag bryr mej. Och det enda jag egentligen vill ha är en rättvis värld där alla har rätt till ett vettigt liv. För jag, och du som läser, har en djävla tur. Turen att födas som en av de 20 procenten som lever på 85% av jordens resurser. Jag kunde lika gärna fötts som en av de 1,6 miljarder människor som lever under existensminimum. Som bara är magra ansikten med uppgivna ögon på en teveskärm smatiigt som Agneta Sjödin lägger huvudet på sned och säjer "en annan värld är möjlig". En annan värld är möjlig, såklart.
Men framförallt är en annan värld nödvändig! Jag är ingen ängel, långtifrån. jag är en lika läbbig konsumentmaskin som vilken västvärldsunge som helst. Men man kan ju börja någonstans. Få folk att se mer än Världens Barn-galor, inse att det är människor som du eller jag men som inte hade turen på sin sida. För det är allt det handlar om, tror jag. Tur.
Och jag vet att jag aldrig kan hålla mej till ett ämne, men jag är väl överdjävligt spontan ibland. Särskilt när jag blir engagerad. Och idag tänkte jag egentligen bara gnälla över om att jag glömt göra mitt Cameron Crowe-arbete.
Läslista:
Låtlista:
"Det var jobbigt, typ i höstas. Jag fick käka två sockerbullar efter vissa lektioner, för att inte få psykbryt och energibrist"
Sa jag, och flinade. Men vadfan ska man göra då? Antingen försöker man, och slår man sej så läker såren förr eller senare, eller så fegar man ur och ångrar sej för att man inte tog alla chanser man fick. Och jag är trött på att fega. Jag vågar inte riskera att trilla ner i mina gamla fotspår, för jag pulsar hellre i djupsnö än går på en halkig och dum isgata till gång.
Been there, done that, liksom.
Det är säkert världens töntigaste att skriva, men iallfall. Sara Löfgren, jess, grymt bra texter i vissa låtar. Starkare (och Det Gör Ont förstås) är en såndär låt som jag alltid kommer bry mej om. Så himla mycket sluta nian, leap of faith, nujävlarihavetskajagblimejsjälv. Bara en uppgörelse med mej själv, ett löfte om att aldrig försvinna, alltid brinna. Jag kan inte hjälpa det, jag kan inte hålla käft längre, aldrig någonsin.
Jag bryr mej. Och det enda jag egentligen vill ha är en rättvis värld där alla har rätt till ett vettigt liv. För jag, och du som läser, har en djävla tur. Turen att födas som en av de 20 procenten som lever på 85% av jordens resurser. Jag kunde lika gärna fötts som en av de 1,6 miljarder människor som lever under existensminimum. Som bara är magra ansikten med uppgivna ögon på en teveskärm smatiigt som Agneta Sjödin lägger huvudet på sned och säjer "en annan värld är möjlig". En annan värld är möjlig, såklart.
Men framförallt är en annan värld nödvändig! Jag är ingen ängel, långtifrån. jag är en lika läbbig konsumentmaskin som vilken västvärldsunge som helst. Men man kan ju börja någonstans. Få folk att se mer än Världens Barn-galor, inse att det är människor som du eller jag men som inte hade turen på sin sida. För det är allt det handlar om, tror jag. Tur.
Och jag vet att jag aldrig kan hålla mej till ett ämne, men jag är väl överdjävligt spontan ibland. Särskilt när jag blir engagerad. Och idag tänkte jag egentligen bara gnälla över om att jag glömt göra mitt Cameron Crowe-arbete.
Läslista:
- White Man's Burden - Rudyard Kipling (För att den dikten gör mej så otroligt förbannad)
- No Logo - Naomi Klein (Den boken ger mej dåligt smavete, men den är bra. Säjer jag och sneglar mot mina nya skejtskor, bara en aning skuldmedvetet)
- Jag Ser Mej Själv I En Stulen Spegel (Bok som betyder mycket för mej, även om jag aldrig kommer bli lika cool som Riina)
- Glaskupan - Sylvia Plath (Boken som jag aldrig orkar läsa mer än tre kapitel i, och den är jättebra, det är den. Men jag blir så dyster)
Låtlista:
- Working Class Hero - John Lennon
- Svarta Gänget - Björn Afzelius
- Two Worlds - Phil Collins
- Letterbomb - Green Day
- Artist In The Ambulance - Thrice
Båten Anna
Detta är en kupp. Upplysningsvis.
Heter det Boten Anna eller Båten Anna?
Skinkgratäng till lunch, himmel och pannkaka, jag tror att jag går och dränker mej. Godnatt.
Heter det Boten Anna eller Båten Anna?
Skinkgratäng till lunch, himmel och pannkaka, jag tror att jag går och dränker mej. Godnatt.
7 juni 2006
Halfcab
Bokstäverna i det förra inlägget ägnar sej åt extrem osamarbetsvillighet. Ursäkta.
Jag är trött på min hosta nu. Jag tänker från och med nu ignorera den. Så om jag hostar är det bara som det verkar. Jag gör inte det, egentligen.
Igår hade jag någon vag idé om att jag skulle lära mej Halfcab. Jag är ytterligt tveksam. Backside är hur läskigt som helst, och jag kan verkligen inte fatta hur man ska göra för att inte tappa brädan på frontside. Tror att det blir frontside, iallafall. Jag är inte säker. Men om det hade varit vanlig 180 hade det varit backside, och Halfcab är ju baklänges så då borde det bli frontside. Äsch, jag får fråga Anton eller Joel. Jag ser ju inte skillnad på tricken. Bara om jag koncentrerar mej djupt.
Men jag kan göra ollie upp på tvåpallscurben nu, så om jag lär mej det i fart blir det 50-50. Jag är trots allt inte helt och fullt hopplös. Bara nästan.
Måste snyta mej, adjö.
Jag är trött på min hosta nu. Jag tänker från och med nu ignorera den. Så om jag hostar är det bara som det verkar. Jag gör inte det, egentligen.
Igår hade jag någon vag idé om att jag skulle lära mej Halfcab. Jag är ytterligt tveksam. Backside är hur läskigt som helst, och jag kan verkligen inte fatta hur man ska göra för att inte tappa brädan på frontside. Tror att det blir frontside, iallafall. Jag är inte säker. Men om det hade varit vanlig 180 hade det varit backside, och Halfcab är ju baklänges så då borde det bli frontside. Äsch, jag får fråga Anton eller Joel. Jag ser ju inte skillnad på tricken. Bara om jag koncentrerar mej djupt.
Men jag kan göra ollie upp på tvåpallscurben nu, så om jag lär mej det i fart blir det 50-50. Jag är trots allt inte helt och fullt hopplös. Bara nästan.
Måste snyta mej, adjö.
6 juni 2006
T
Note to self: Skejta i tre timmar utan att ha med sej snytpapper när man är förkyld är ingen bra idé.
Idag har jag spelat trummor. Det tycker jag är mycket trevligt. Sen att jag inte är så speciellt bra på det är en helt annan sak. Och nu är jag trött. Med ett mycket stort T.
T
Savvy?
Harry Potter och ananasjuice, är bra. Måste bara få koll på morgondagens schema. Fast att diskutera det hela med en minst lika förvirrad kompis över msn är kanske ingen toppenidé? Haha. Men usch, alltså. Sista veckorna är jobbiga. Man vet aldrig vad som gäller med någonting. Mer än att ingenting egentligen stämmer och att alla lärare är mer förvirrade än vanligt.
Förvirringen gäller även mej.
Idag har jag spelat trummor. Det tycker jag är mycket trevligt. Sen att jag inte är så speciellt bra på det är en helt annan sak. Och nu är jag trött. Med ett mycket stort T.
T
Savvy?
Harry Potter och ananasjuice, är bra. Måste bara få koll på morgondagens schema. Fast att diskutera det hela med en minst lika förvirrad kompis över msn är kanske ingen toppenidé? Haha. Men usch, alltså. Sista veckorna är jobbiga. Man vet aldrig vad som gäller med någonting. Mer än att ingenting egentligen stämmer och att alla lärare är mer förvirrade än vanligt.
Förvirringen gäller även mej.
5 juni 2006
Got Milk?
Jag kan inte dricka mjölk utan att få värsta mjölkmustaschen. Det är nog en fysisk omöjlighet för mej, eller så är det det att jag tycker väldigt mycket om mjälk så jag dricker stora klunkar, eller nåt. Alex säjer alltid "got milk?" om jag glömmer bort det och inte torkar bort mustaschen.
Got Milk var förövrigt en reklamkampanj som fanns i de flesta skateboardtidningar för ett par år sedan. Kommer ihåg en bild på Bob Burnquist där han gör en Stalefish eller något högt över en stad (photoshoppad bild alltså), och jämte står det "Strong bones, weak gravity. Got milk?". Lite småkul sådär. Men jag är erkännt lättroad också.
Idag har varenda människa jag pratat med sagt någon form av "du är ju sjuk", och jag svarar envist med "nej, jag har inte feber längre". Doh!
Got Milk var förövrigt en reklamkampanj som fanns i de flesta skateboardtidningar för ett par år sedan. Kommer ihåg en bild på Bob Burnquist där han gör en Stalefish eller något högt över en stad (photoshoppad bild alltså), och jämte står det "Strong bones, weak gravity. Got milk?". Lite småkul sådär. Men jag är erkännt lättroad också.
Idag har varenda människa jag pratat med sagt någon form av "du är ju sjuk", och jag svarar envist med "nej, jag har inte feber längre". Doh!
4 juni 2006
Om jag var en indiepoplåt
Eftersom jag ser mej själv som stammis på Johannas blogg tror jag inte att hon blir sur om jag plockar lite skrivinspiration. Och skulle du bli det, Johanna, så har du min tillåtelse att såga sönder min skateboard. Fast helst inte.
Hon skriver om musik som är taggig på insidan och fluffig på utsidan. Det är sån musik som ofta kallas indiepop, och det är fint tycker jag. Jag önskar att jag kunde vara som en indiepoplåt. Helst skulle jag vilja vara "I Will Follow You Into The Dark" med Death Cab. Det kanske låter som en konstig önskan, och det är det säkert, men indiepopen håller undan taggarna på ett sätt som jag aldrig kan, aldrig kommer att kunna. Jag lyckas alltid stöta i saker, personer och ibland sårar jag tillochmed mej själv. Jag är inte självdestruktiv, men jag gör mej själv besviken oftare än vad jag vill. Det är inte lätt. Ibland är hela jag så otroligt skranglig och klumpig att jag borde vadderas med nåt mycket fluffigt, kanske navelludd, både in och utvändigt.
Jag kommer aldrig någonsin att bli en indiepoplåt. Innerst inne är jag en såndär slitig, jobbig en som skriker av frustration över livet, universum och alla orättvisor. Men samtidigt brinner av viljan att förändra. Fan också. Jag vill inte vara en skriklåt. Fast jag är kanske inte en skriklåt heller.
Jag vet vad jag är. Get It Faster, Jimmy Eat World. Den låten är nog så nära jag som jag kan komma. Just nu iallafall.
I don't care what you do
I'm getting out
No, nothing ever shames me
Don't want a thing from you
I'm going out
I don't care if you're angry
Fast samtidigt är det nog rätt omöjligt att säja att den låten är mest jag, för det finns många låtar som påminner mej om mej själv. Men just nu, idag, är Get It Faster mest jag. Och jag tror att de flesta låtar som är riktigt Heddiga är åtminstone en aning besläktade med kaktusar. Taggiga, liksom.
Hon skriver om musik som är taggig på insidan och fluffig på utsidan. Det är sån musik som ofta kallas indiepop, och det är fint tycker jag. Jag önskar att jag kunde vara som en indiepoplåt. Helst skulle jag vilja vara "I Will Follow You Into The Dark" med Death Cab. Det kanske låter som en konstig önskan, och det är det säkert, men indiepopen håller undan taggarna på ett sätt som jag aldrig kan, aldrig kommer att kunna. Jag lyckas alltid stöta i saker, personer och ibland sårar jag tillochmed mej själv. Jag är inte självdestruktiv, men jag gör mej själv besviken oftare än vad jag vill. Det är inte lätt. Ibland är hela jag så otroligt skranglig och klumpig att jag borde vadderas med nåt mycket fluffigt, kanske navelludd, både in och utvändigt.
Jag kommer aldrig någonsin att bli en indiepoplåt. Innerst inne är jag en såndär slitig, jobbig en som skriker av frustration över livet, universum och alla orättvisor. Men samtidigt brinner av viljan att förändra. Fan också. Jag vill inte vara en skriklåt. Fast jag är kanske inte en skriklåt heller.
Jag vet vad jag är. Get It Faster, Jimmy Eat World. Den låten är nog så nära jag som jag kan komma. Just nu iallafall.
I don't care what you do
I'm getting out
No, nothing ever shames me
Don't want a thing from you
I'm going out
I don't care if you're angry
Fast samtidigt är det nog rätt omöjligt att säja att den låten är mest jag, för det finns många låtar som påminner mej om mej själv. Men just nu, idag, är Get It Faster mest jag. Och jag tror att de flesta låtar som är riktigt Heddiga är åtminstone en aning besläktade med kaktusar. Taggiga, liksom.
Syrepåfyllning
Idag är det såntdär villkorslöst väder. Soligt, femton grader ungefär och för en gångs skull inte jätteblåsigt. Det känns som om det har vart halv storm mest hela tiden sen april, men det är nog bara jag.
Ska vara i repan om en dryg timme och jag har fortfarande inte blitt klok på cirkuslåteländet. Men antingen funkar den eller så funkar den inte, så enkelt är det. Jag har en förkärlek för att göra låtar som redan på projektstadiet är lite för svåra, lite för konstiga eller helt enkelt hopplösa. Men övning ger färdighet säjer dom ju.
Och därmed inte sagt att mina små fåniga låtar är några speltekniska underverk, inte alls, men det kan bli lite underliga ackordföljder och så. Ibland.
Men det ska bli skönt att komma ut och få lite luft.
Ska vara i repan om en dryg timme och jag har fortfarande inte blitt klok på cirkuslåteländet. Men antingen funkar den eller så funkar den inte, så enkelt är det. Jag har en förkärlek för att göra låtar som redan på projektstadiet är lite för svåra, lite för konstiga eller helt enkelt hopplösa. Men övning ger färdighet säjer dom ju.
Och därmed inte sagt att mina små fåniga låtar är några speltekniska underverk, inte alls, men det kan bli lite underliga ackordföljder och så. Ibland.
Men det ska bli skönt att komma ut och få lite luft.
3 juni 2006
Sk8er Boi, gud förbjude!
Sätter man iTunes på "blandning" kan det hända spännande saker. För ungefär tre minuter sen dök det upp ett gitarriff som jag känner igen mycket väl. Nästan för väl. Tio sekunders funderande och sen pusslar hjärnan ihop alltihopa.
Just det ja. Avril Lavigne. Sk8er Boi. Bara stavningen får mej att rysa och vilja skrynkla ihop mej till en liten, ytterst förskräckt tuss. Den låten tyckte jag var bra. Tills jag började skejta på riktigt. Och tills jag började lyssna på texten.
He was a skater boy
She said "see you later boy"
Jag menar, hallå?!
Okej, erkännande nummer två. Jag läste Okej på den tiden (längesedan, ungefär år 2001-2002) och de hajpade Avril lika mycket som alla andra, och visst behövdes hon som motvikt till Britney och Beyoncé. Iallafall, på en bild i en artikel hade hon rutiga skor. Rutiga skor, så otroligt fult, tänkte jag. Hmm ja, ett par likadana fast rödsvarta, inte vitsvarta, ligger på hallgolvet en meter från mej nu. Damn alltså. hade Hedda årgång tvåtusentvå sett dom skorna hade hon skrattat, och förmodligen alla andra jag kände från tvåtusentvå också. Saker ändras. tack och lov. Jag skulle inte vara jag utan skejtskor nu.
Note to self: Att stoppa in siffror i ord är aldrig snyggt, eller okej på något vis över huvud taget. Aldrig.
Just det ja. Avril Lavigne. Sk8er Boi. Bara stavningen får mej att rysa och vilja skrynkla ihop mej till en liten, ytterst förskräckt tuss. Den låten tyckte jag var bra. Tills jag började skejta på riktigt. Och tills jag började lyssna på texten.
He was a skater boy
She said "see you later boy"
Jag menar, hallå?!
Okej, erkännande nummer två. Jag läste Okej på den tiden (längesedan, ungefär år 2001-2002) och de hajpade Avril lika mycket som alla andra, och visst behövdes hon som motvikt till Britney och Beyoncé. Iallafall, på en bild i en artikel hade hon rutiga skor. Rutiga skor, så otroligt fult, tänkte jag. Hmm ja, ett par likadana fast rödsvarta, inte vitsvarta, ligger på hallgolvet en meter från mej nu. Damn alltså. hade Hedda årgång tvåtusentvå sett dom skorna hade hon skrattat, och förmodligen alla andra jag kände från tvåtusentvå också. Saker ändras. tack och lov. Jag skulle inte vara jag utan skejtskor nu.
Note to self: Att stoppa in siffror i ord är aldrig snyggt, eller okej på något vis över huvud taget. Aldrig.
Att Göra-Lista: v1.0
[ ] Fs 50-50 på tvåpallscurben
[ ] Fs Ollie nerför tvåpallscurben
[ ] Pop-Shove It
[ ] Göra klart den konstiga Cirkus-låten
[ ] Sätta Half Cab eller Backside Ollie
[ ] Five-0 på nåt lågt
[x] Backside Dammsugarnoseslide på tvåpallscurben
Listan kommer att uppdateras med fler kryss längre fram.
[ ] Fs Ollie nerför tvåpallscurben
[ ] Pop-Shove It
[ ] Göra klart den konstiga Cirkus-låten
[ ] Sätta Half Cab eller Backside Ollie
[ ] Five-0 på nåt lågt
[x] Backside Dammsugarnoseslide på tvåpallscurben
Listan kommer att uppdateras med fler kryss längre fram.
2 juni 2006
Halvfärdigt, helpretto
En refräng som inte är klar...
Det fattas ord.
Dammit.
This desert, this ruin, it used to be light
Now a silent sigh fill the air
Make the dust and dirt fly for a while
The merry-go-round spinning 'til end of time
Under a cursed sky, another round
An echo from my time, my heir, do you hear it?
It is fake, don't you see
We drain this world so what will be
Left for the ones to come
What have they done
To deserve a ruin of what once was
Suffer from decisions made in the past
We won't even live to see them die
Live the life we condemned them to
The last sparkling hope is dying out
A clown lies down at the end of time
He remembered the light days when he were young
The last song will it ever be sung?
Vadihelfvete håller jag på med? Om jag blir ett ynka uns mer pretentiös och poetisk får jag nog sluta blogga. Dethär är skit. Komplett hopplöst. Jag fattar inte varför jag aldrig kan hitta rätt ord. Och hur ska jag få in clownen i det hela? Han är faktiskt ganska viktig. Men visst, skulle det bli en snygg bild. Min tankebild är iallafall snygg.
Ääääsch!
Det fattas ord.
Dammit.
This desert, this ruin, it used to be light
Now a silent sigh fill the air
Make the dust and dirt fly for a while
The merry-go-round spinning 'til end of time
Under a cursed sky, another round
An echo from my time, my heir, do you hear it?
It is fake, don't you see
We drain this world so what will be
Left for the ones to come
What have they done
To deserve a ruin of what once was
Suffer from decisions made in the past
We won't even live to see them die
Live the life we condemned them to
The last sparkling hope is dying out
A clown lies down at the end of time
He remembered the light days when he were young
The last song will it ever be sung?
Vadihelfvete håller jag på med? Om jag blir ett ynka uns mer pretentiös och poetisk får jag nog sluta blogga. Dethär är skit. Komplett hopplöst. Jag fattar inte varför jag aldrig kan hitta rätt ord. Och hur ska jag få in clownen i det hela? Han är faktiskt ganska viktig. Men visst, skulle det bli en snygg bild. Min tankebild är iallafall snygg.
Ääääsch!
Sommarplågan som inte ens jag kan hata...
Jag slutade nian våren för två år sedan. Som alla vårar och somrar fanns det vissa låtar man inte kom undan, speciellt eftersom discjockeysarna på diverse nianfester och avslutningskvällar gärna hittar sin inspiration i Rix FM:s skivförråd. Bäst musik just nu, liksom. Till saken iallafall. En tossig tjeja från Småland hade råkat åka till vart-det-nu-var med ett mikrofonstativ som närmaste följeslagare, och med hjälp av det och en rosa klänning ynkat sej in på varenda radiokanals topp fem över spelade låtar. (Utom möjligen Radio Wake Up, för de spelar mest gammal musik.)
Det Gör Ont. Har vi hört den till död-dagar eller? Ja, försjuttongubbar, det har vi. Och ändå kan jag inte hata låteländet. Ogilla, javisst, men hata, näe, det går inte. Låtskrället ifråga har råkat bli en del av soundtracket till de sista veckorna av den värsta våren i mitt liv. Samtida med den fullkomligt urvidriga Gyllene Tider-covern (Miio, ni ska brinna i helvetet i tusen år, man gör inte en cover på Gyllene Tider, det är helgerån!) och en och annan fantasilös Usher-låt är den ändå speciell. Den är en stor, rosaklädd punkt. Ett stopptecken för hur fel det kan bli, och hur mycket man får möjligheten att förändra. Lena PH, sorry, men jag kan inte hata låtskrället. För mej kommer den alltid att vara avslutningsfesten på hemlig ort, alltså Okome Bygdegård, sommarkvällen på Netas. Hoppande, skrattande, äntligen fria i ett vimmel av folk som när allting kommer till kritan inte spelar någon roll. Hejdå, finito. Håna mej om ni vill.. den har ni hört förut.
Här kommer jag, jag vet inte vert jag är påväg. Estet var det visst. Känner jag någon? Näe, inte direkt. Är jag ett musikaliskt underbarn? Knappast. Har jag fått en chans att vara mej själv från början, starta om? Kommer jag ta chansen?
Ja, förihelvete!
Och jag lyckades faktiskt. Och det är därför jag inte kan hata låtskrället. Ogilla, jomenvisst. Men den är soundtracket till en rädd tös som dansar barfota i en bygdegård på den halländska landsbygden bland folk hon trivs med, och en massa andra som inte spelar någon roll.
Det var jag, det var då. Vem är jag nu?
Det Gör Ont. Har vi hört den till död-dagar eller? Ja, försjuttongubbar, det har vi. Och ändå kan jag inte hata låteländet. Ogilla, javisst, men hata, näe, det går inte. Låtskrället ifråga har råkat bli en del av soundtracket till de sista veckorna av den värsta våren i mitt liv. Samtida med den fullkomligt urvidriga Gyllene Tider-covern (Miio, ni ska brinna i helvetet i tusen år, man gör inte en cover på Gyllene Tider, det är helgerån!) och en och annan fantasilös Usher-låt är den ändå speciell. Den är en stor, rosaklädd punkt. Ett stopptecken för hur fel det kan bli, och hur mycket man får möjligheten att förändra. Lena PH, sorry, men jag kan inte hata låtskrället. För mej kommer den alltid att vara avslutningsfesten på hemlig ort, alltså Okome Bygdegård, sommarkvällen på Netas. Hoppande, skrattande, äntligen fria i ett vimmel av folk som när allting kommer till kritan inte spelar någon roll. Hejdå, finito. Håna mej om ni vill.. den har ni hört förut.
Här kommer jag, jag vet inte vert jag är påväg. Estet var det visst. Känner jag någon? Näe, inte direkt. Är jag ett musikaliskt underbarn? Knappast. Har jag fått en chans att vara mej själv från början, starta om? Kommer jag ta chansen?
Ja, förihelvete!
Och jag lyckades faktiskt. Och det är därför jag inte kan hata låtskrället. Ogilla, jomenvisst. Men den är soundtracket till en rädd tös som dansar barfota i en bygdegård på den halländska landsbygden bland folk hon trivs med, och en massa andra som inte spelar någon roll.
Det var jag, det var då. Vem är jag nu?
Charn
Nu är jag i princip feberfri, sen att jag hostar och inte har sådär jättemycket röst spelar ingen roll egentligen.
Mimmi kom förbi nu på eftermiddagen, det var jättekul att träffa lite folk. Har inte träffat nån förutom mamma sen tisdag kväll och jag gillar inte att vara helt isolerad. Typ. Men jag mår bättre nu, och det är nog inte så konstigt för jag har ätit två portioner glass.
Vims och jag funderade över "övergiven cirkus/miljöförstöring"-låten och jag tror att jag måste göra den i princip själv. För jag har en idé, och den är rätt svår att förklara. Jag vet inte om jag ska förklara. Men det handlar om en övergiven clown, ett övergivet nöjesfält och en värld som är utsliten och omöjlig att förstå. Tänk lite Charn i första Narnia-boken, Min Morbror Trollkarlen eller vad den heter. Charn fast ett nöjesfält. Och jag är drottning Jadis, utan att vilja
vara det, utan att kunna förändra någonting alls. Det låter väl som en djävla ödessymfoni men det är mer ett sorgset konstaterande. Jag har ingen eller åtminstone ytterst liten förmåga att ensam påverka en hel värld, jag är inte Bono eller Bob Geldof, förtusan.
Strunt samma.
Jag försöker vara lika positiv som David i Livet Är En Schlager, mimartistgrejen alltså. Han gör helt rätt. han ser möjligheterna, inte problemen. Han ser målet. Det är det som spelar roll.
Mimmi kom förbi nu på eftermiddagen, det var jättekul att träffa lite folk. Har inte träffat nån förutom mamma sen tisdag kväll och jag gillar inte att vara helt isolerad. Typ. Men jag mår bättre nu, och det är nog inte så konstigt för jag har ätit två portioner glass.
Vims och jag funderade över "övergiven cirkus/miljöförstöring"-låten och jag tror att jag måste göra den i princip själv. För jag har en idé, och den är rätt svår att förklara. Jag vet inte om jag ska förklara. Men det handlar om en övergiven clown, ett övergivet nöjesfält och en värld som är utsliten och omöjlig att förstå. Tänk lite Charn i första Narnia-boken, Min Morbror Trollkarlen eller vad den heter. Charn fast ett nöjesfält. Och jag är drottning Jadis, utan att vilja
vara det, utan att kunna förändra någonting alls. Det låter väl som en djävla ödessymfoni men det är mer ett sorgset konstaterande. Jag har ingen eller åtminstone ytterst liten förmåga att ensam påverka en hel värld, jag är inte Bono eller Bob Geldof, förtusan.Strunt samma.
Jag försöker vara lika positiv som David i Livet Är En Schlager, mimartistgrejen alltså. Han gör helt rätt. han ser möjligheterna, inte problemen. Han ser målet. Det är det som spelar roll.
Minimalistisk Mimartist
Igårkväll hade jag över trettionio graders feber. Nu har jag bara knappt trettioåtta och känner mej alltså pigg som en mört. Skit i det, fullkomligt ointressant.
När jag var helt groggy kollade jag och mamma på Livet Är En Schlager. Man måste bara gilla den filmen. Den är jätterolig, och jättetragisk på samma gång. Alla vidriga försåsejpåare som pratar med David som om han är en bäbis, och Candy-Darlings självironi, för han vet att han ska dö, även om ingen annan vill acceptera den riktigt än.
Den bästa repliken är nog ändå när David söker jobb och tanten där frågar honom vad han vill bli.
-Mimartist.
-Men lille vän, du kan ju knappt röra dej.
-Minimalistisk mimartist.
Då ser man verkligen lösningarna istället för problemen.
När jag var helt groggy kollade jag och mamma på Livet Är En Schlager. Man måste bara gilla den filmen. Den är jätterolig, och jättetragisk på samma gång. Alla vidriga försåsejpåare som pratar med David som om han är en bäbis, och Candy-Darlings självironi, för han vet att han ska dö, även om ingen annan vill acceptera den riktigt än.
Den bästa repliken är nog ändå när David söker jobb och tanten där frågar honom vad han vill bli.
-Mimartist.
-Men lille vän, du kan ju knappt röra dej.
-Minimalistisk mimartist.
Då ser man verkligen lösningarna istället för problemen.
1 juni 2006
Freak
Om man ser femmans OC-repris klockan fem som dagens höjdpunkt är man antingen mycket mycket uttråkad eller ett riktigt OC-freak. Jag faller nog in i kategori ett.
Här händer ingenting.
Jag orkar ingenting.
Och jag har en skateboardabstinens som är ungefär lika hög som den var precis innan kommunen sopade gatorna för två månader sedan.
Och en feber som är som en ohyfsad berg och dalbana.
Första säsongen av OC är bäst, för då är både Seth och Anna med. Men två "normala" (om än insnöade på serier) tonåringar i samma teveprogram är nog för mycket.. eller?
Don't Dream It's Over - Sixpence None The Richer
Här händer ingenting.
Jag orkar ingenting.
Och jag har en skateboardabstinens som är ungefär lika hög som den var precis innan kommunen sopade gatorna för två månader sedan.
Och en feber som är som en ohyfsad berg och dalbana.
Första säsongen av OC är bäst, för då är både Seth och Anna med. Men två "normala" (om än insnöade på serier) tonåringar i samma teveprogram är nog för mycket.. eller?
Don't Dream It's Over - Sixpence None The Richer
A sleepless night becomes bitter oblivion...
Äntligen!
Beställde Anberlins nyaste skiva på cdon för ungefär tusen år sedan (jaja, två månader då) och den har varit restnoterad tills nu. Men idag trillade den ner i brevinkastet som ett Placebo-piller. Alltså, neråtgående feber plus bra musik är lika med ännu lite bättre.
Egentligen är Anberlin ett av de banden jag helst inte bloggar om, musikegoist som jag är, men vem bryr sej? De är redan stora i USA och om min teori om att jag är ungefär ett år före de flesta med vissa saker stämmer kommer P3 börja spela Paperthin Hymn nån gång mellan november och februari, ungefär. Men det är en halvflummig teori. Fast ibland stämmer den. Senaste exemplet må väl vara att jag köpte en longboard förra våren. Nu finns det longboards på Intersport och när det var sommar för några veckor sedan såg jag fyra stycken på stan på mindre än en kvart.
Hmm, ja.
Live for today
We'll dream tomorrow
We've got big plans in sight
We'll take this city and by nightfall...
The bright lights are calling
Iallafall, Lovisa, om du skulle råka läsa dethär bör du se till att höra ett par Anberlin-låtar bums pannkaka. Apropå detdär med att få folk att reagera på ens musik. Men iofs gillar alla olika, men iallafall. (Gäller även Johanna och Mimmi, föressten)
Jag borde duscha, då kanske jag blir riktigt pigg..?
Kanske.
Senare.
Punkt.
Beställde Anberlins nyaste skiva på cdon för ungefär tusen år sedan (jaja, två månader då) och den har varit restnoterad tills nu. Men idag trillade den ner i brevinkastet som ett Placebo-piller. Alltså, neråtgående feber plus bra musik är lika med ännu lite bättre.
Egentligen är Anberlin ett av de banden jag helst inte bloggar om, musikegoist som jag är, men vem bryr sej? De är redan stora i USA och om min teori om att jag är ungefär ett år före de flesta med vissa saker stämmer kommer P3 börja spela Paperthin Hymn nån gång mellan november och februari, ungefär. Men det är en halvflummig teori. Fast ibland stämmer den. Senaste exemplet må väl vara att jag köpte en longboard förra våren. Nu finns det longboards på Intersport och när det var sommar för några veckor sedan såg jag fyra stycken på stan på mindre än en kvart.
Hmm, ja.
Live for today
We'll dream tomorrow
We've got big plans in sight
We'll take this city and by nightfall...
The bright lights are calling
Iallafall, Lovisa, om du skulle råka läsa dethär bör du se till att höra ett par Anberlin-låtar bums pannkaka. Apropå detdär med att få folk att reagera på ens musik. Men iofs gillar alla olika, men iallafall. (Gäller även Johanna och Mimmi, föressten)
Jag borde duscha, då kanske jag blir riktigt pigg..?
Kanske.
Senare.
Punkt.
Trettioåttakommafem
Så pigg var jag igårkväll. Lyckligtvis kunde jag sova, och när jag vaknade var jag inte riktigt lika snorig, och nästan feberfri. Och eftersom jag svettas som en gris just nu borde väl febern vara på väg ner ännu mer? Eller?
Jag ska sluta prata om snor snart, jag lovar. Det är faktiskt äckligt. Men det är så händelselöst att vara hemma och sjuk att jag inte har så mycket mer att skriva om, och jag är för seg för att vara filosofisk och dyster. Men jag har en obehaglig känsla om att det nya bloggtemat kommer bli hosta. Jag vill inte bli hostig, men det ligger på lur och kommer hoppa på mej när jag minst anar det, promise!
Hatar hosta. Men ibland tror jag att Virus hatar hosta mer än jag. När hon sitter på ens mage och ser sådär marsvinsfilosofisk ut och man börjar hosta, då blir hon aningen arg och undrar vem som jäklas med henne, eller förskräckt och gömmer sej under min haka. Inte för att ett helt marsvin får plats under min haka, men hon verkar tro det, och jag vill inte såra henne.
Jag kan bli lite löjlig när det gäller Virus ibland, men hon är min själsfrände. Marsvin är förstående varelser. Speciellt när dom lägger huvudet på sned.
Nu ska jag spela lite mer Rollercoaster, för jag har fastnat på Settlers IV
Jag ska sluta prata om snor snart, jag lovar. Det är faktiskt äckligt. Men det är så händelselöst att vara hemma och sjuk att jag inte har så mycket mer att skriva om, och jag är för seg för att vara filosofisk och dyster. Men jag har en obehaglig känsla om att det nya bloggtemat kommer bli hosta. Jag vill inte bli hostig, men det ligger på lur och kommer hoppa på mej när jag minst anar det, promise!
Hatar hosta. Men ibland tror jag att Virus hatar hosta mer än jag. När hon sitter på ens mage och ser sådär marsvinsfilosofisk ut och man börjar hosta, då blir hon aningen arg och undrar vem som jäklas med henne, eller förskräckt och gömmer sej under min haka. Inte för att ett helt marsvin får plats under min haka, men hon verkar tro det, och jag vill inte såra henne.
Jag kan bli lite löjlig när det gäller Virus ibland, men hon är min själsfrände. Marsvin är förstående varelser. Speciellt när dom lägger huvudet på sned.
Nu ska jag spela lite mer Rollercoaster, för jag har fastnat på Settlers IV
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
