28 april 2008

Plast Modell Flugvikt.

När jag var ungefär fjorton hade jag en hyfsat långtgående plan på att skriva en låt med namnet Frigolit.
Nu blev det ju aldrig så, men
det är lite samma känsla jag har i kroppen.

Frustration.
Och att ingenting riktigt är som det ska.
Jag vet ju nu i efterhand vad det var som var så fel då.
Flera saker.
Men just nu är det bara luddigt.
Jag får liksom inget grepp om tillvaron, och det är inte bara det att jag precis landat i metropolen Falkenberg igen, det är klurigare än så. Även om jag inte kan sätta fingret på vad.

Jag är i ofas med mitt liv.

On Top.

27 april 2008

>_<

Väx upp för fan!

25 april 2008

Ordknapp

Hade jag kunnat sluta bry mej hade jag gjort det.

Men det är inte så lätt.





Annars då?

Jodå, det är bra.
Personalfest igår, och även om alltför många satt still mest hela tiden var vi några som tog schlagern till våra hjärtan och dansade så det stod härliga till.
Det är ju nyttigt med motion.
Idag tänker jag inte göra någonting alls.

Fick även träffa Starfish igår, det var väldigt trevligt.
Det går att bygga affärsidéer på gelatin.

Ursäkta ordknappheten, men jag är lite halvt ur balans för tillfället, och då är det svårt att få ur sig något vettigt och/eller läsvärt.

23 april 2008

Best of: Val Thorens

Hedda skapar mixskivor, igen. Denhär gången blir det Best Of Val Thorens, ologiskt kronologiskt.

Fort Minor - Where'd You Go: Typisk "nu har jag åkt skidor i sex timmar och vill inte gå till jobbet"-låt. Eller en riktig hemlängtesnyftare. Det beror lite på humöret.
The Shins - New Slang: Bäst av alla suveräna låtar på soundtracket till Garden State, filmen som aldrig blev sedd, eftersom den tillgängliga datorn valde att kasta in handduken för gott.
Tom Petty - Free Falling: Afterskiklassiker #1. Drar igång minst en afterski i veckan, (ibland fler) efter att trummisen stått på Tangos utebardisk och vrålat "ladies & gentlemen, come in and join the party" i sann Good Morning Vietnam-anda.
Backstreet Boys - I Just Want You To Know: Afterskiklassiker #2. När den väl spelas är det bara a) de mest envisa soljagarna b) folk med svår heltäckningsmatteallergi c) folk med tinnitus som är kvar ute på terassen. Fast det var först efter sportlovet som solen fortfarande låg på vid kvart över fem, så kategori A är bara en vårkategori.
Red Hot Chili Peppers - Wet Sand: Heddas "gå till jobbet"-låt. Och solot i slutet är sådär så jag går sönder lite varje gång jag hör det. Inte evighetslångt och helt utan funktion, tvärtom. Känsla.
Snook - Såpbubblor: Låg stämning i 501? Snook fixar allt, eller ja.. jag är inte helt säker på att Abby och Ellie förstår vad han snackar om, men fattar man svenska blir man glad.
The Killers - Somebody Told Me: Stämningshöjare #2, jag vet inte riktigt varför.. eller alltså Killers är kungar, men jag kommer inte på någon bra historia bakom varför den hamnar på listan. Oh well, kickass låt hursomhelst.
Fall Out Boy - Thnks Fr Th Mmrs: Matildas låt. Helt odiskutabelt, det är Matildas låt helt enkelt. Det är inte jag som haft den på repeat så att den lurat in sej bland mina topp 5 mest spelade på iPoden, fast det hade nog inte vart helt otroligt om det hade varit jag heller.
Bert & Heman Hunters - Kaubåj: Förfest i 415 #1. Johanna och Anna verkar gilla Heman Hunters, och textraden "om jag träffar en girl så kan det bli ett föl" är det bästa (sämsta?) nödrimmet sedan Thåström rimmade "tro" med "blow".
Jumper - Miljonär: Förfest i 415 #2. Tvåmans-allsång, och varken jag eller Johanna förstår vart Jumper tog vägen. Asbra ju!!
Jimi Jamison - I'll Be Ready: Snesko #1. Det kanske är lite småkonstigt att en låt som förknippas med silikonbrudar som springer i slowmotion i vattenbrynet spelas så gott som alltid på en liten dansk bar, vars golvyta är mindre än vårat vardagsrum, men så är det.
Bon Jovi - Livin' On A Prayer: Snesko #2. Drenger og piger, vänligen ställ er på stolar och bord, vi har pudelrock i högtalarna! Oooooooh, we're halfway theeeere! OooooOooh, livin' on a prayer!
Rage Against The Machine - Killing In The Name: Snesko #3. Det är något speciellt med att stå i ett mycket litet rum, där över hundra människor vrålar "F*ck you, I won't do what you tell me!" samtidigt som kondensen rinner nerför fönsterrutorna och ett mindre moln bildas utanför så fort någon öppnar dörren.
Muse - Starlight: Radioplåga, en av få som inte är på franska. Nico hävdar att Muse bara är bra sålänge Matt Bellamy håller käften. Själv är jag lite kluven. Vissa dagar håller jag med, andra inte.
Britney Spears - Piece Of Me: Förflyttar oss från Snesko till Saloon, vägg i vägg, och nästan alltid öppet ett par minuter längre. Nog för att låten är tjötig, men står valet mellan Brittan och Boten vet jag vad jag väljer.
Maskinen - Alla Som Inte Dansar Är Våldtäktsmän: Årets Låt på WOFTAM-Awards. Tvivlar fortfarande på huruvida alla engelsmän verkligen vet vad titeln betyder, jag menar, de älskar Boten Anna utan att förstå ett ord. Dessutom döper de om den till "Allzmeentedans ee Waldtexzman" hela tiden. Hihi!
Semisonic - Closing Time: Stängningslåten #1. När ljusen tänds på Saloon och denhär låten går igång hamnar man ständigt i valet och kvalet. Gå hem eller gå vidare till Underground. Brukar sluta med tio minuters velande och borttappande av folk i kylan utanför.
Tenacious D - Fuck Her Gently: Första gången jag hörde denhär låten satte jag morgongröten i halsen. Numera stämmer jag in i den allmänna allsången. "I'll order it from ZAAANZIBAAAR!"
Eva Cassidy - Fields Of Gold: Sting, gå och gräv ner dej, det här kan vara det bästa som någonsin spelats in. Världens bästa somna-låt, deppa-låt, läsa en bok-låt och så vidare. Även en bra låt att trösta öronen med efter att ha plågat dom med alla låtar på listan från Free Falling och neråt.

Låtarna som aldrig ens kom på fråga:
  • BassHunter - Boten Anna/Now You're Gone
  • Peps Persson - Oboy!
  • Allt med Rihanna

Gamla Vanor

Jag går alltid in på aftonbladet.se av gammal vana, fast det är riktigt längesedan jag faktiskt läste någonting där.
Idag kollade jag i och för sej Per Bjurmans blogg om USA-valet, men det hör inte till vanligheterna.

Jag tror att tangentföljden "aft"-"neråtpil"-"enter" sitter i ryggmärgen.

Serri, vill man ha nyheter istället för katastroflayout och tusen meddelanden från Firefox som "has prevented si och så många reklamspam" finns DN och GP.
Kvällsdraken, vik hädan!

20 april 2008

Att komma hem

Jag har många kramar på lager nu.
Och många jag vill krama.

11 april 2008

Val Thorens

det ar varning for ras
ga sa forsiktigt du kan
dina ogon kan krossa min varld
som stenar mot glas
varning for ras

Uppbrott.

Det ar dags att aka hem.
Nu nar hemlangtan val gatt over, nar jag hittat en plats i tillvaron dar jag trivs. Det ar snart inga fler tvamansefterfester med Anna, Oboy och Winnerback. Inget hangande pa Saloon och Tango, inga fler utbrott over stolpskott i liftkon, definitivt ingen mer burkbolognese.

Som jag sa inatt nagon gang..

Jag hade en valdigt stor ryggsack pa mej darhemma, men jag lamnade den pa Mc Donalds parkering vid femtiden pa morgonen den forsta december 2007, och jag tanker inte ta pa mej den igen.

Som jag kanner det har jag blivit den jag redan borde ha varit. Jag kastade mej ut fran tiotusen meters hojd, och jag landade. Det tog ett tag. Men jag landade.
Klarade mej sjalv.
Har ar jag en valdigt fristaende liten enhet, och att komma hem till vardagen later inte langre lika underbart som det verkade i januari. Nu ar det snarare skrammande. Det har hant sa mycket har som dom dar hemma knappast lar forsta.

Bara det att alla man umgas med teoretiskt sett ar vuxna, men lever ett "ta dagen som den kommer"-liv som jag aldrig sett nagon annan stans.


Alltsa, Falkenberg skrammer mig.