30 september 2006

Underbara Wikipedia

Den här artikeln handlar om musikstilen emo, för orten med namnet Emo se Emo, Irland.

Sånt tycker jag är helt vansinnigt roligt, ihihi!

From First To Last

Just nu, just idag är Waves Goodbye universums bästa låt.
Punkt där.

29 september 2006

A little less "eighteen candles", a little more "touch me"!

Om nitton dagar fyller jag arton år. Om det har jag bara en klok och uttänkt sak att säja:

Jag vill inte!

(Varför känns det som om livet verkligen vill djävlas med mej?)

Varför är jag bara söt när ingen lägger märke till det?

Eller, "jag är bara söt när ingen ser".

Jag gillar min nya, gråa tröja. Egentligen är den nog maximalt o-Heddig, hur vanligt är det att jag har skjorta och grå stickad tröja? Struntsamma, den är varm och gosig och även om jag känner mej helt galet preppy i den så kan ingen missta mej för nån sorts liberalkonservativ MUF-människa.
För MUF:are har inte knappar på ryggsäcken som det står "Jag är Röd" på. Och det har jag, för det är jag.

Digitalkameran har kollapsat en smula.
Det håller på att göra mej galen, jag tycker så mycket om att fotografera. Jag tycker om vanligheten, det kanske är någon småstads-skada, men vad är det som säjer att ljuset nere vid ån här är mindre vackert än ljuset över Paris takåsar? Tusen konstnärer och en och annan guidebok, javisst.
Men för mej är Falkenberg den vardagsvackraste platsen i världen.

Jag är bara söt när ingen ser. Annars är jag alltid lite kantig. Lite som en introvert kaktus. Jag sticks, men det är bara försvar. Och jag har ingen koll på när folk är ironiska och jag knäcker mej åt mej själv ibland. Jag kan skratta åt ord, och ingen förstår. Bara för att orden låter så kul, just då.

Introvert Kaktus.
Förihelvete!

Men jag är hellre en introvert kaktus än vemsomhelst. Och jag vill att kameran ska funka så jag kan fota, fota, fota. Jag vill försöka fånga mej själv, bli fångad och jag är lite tokig, det är jag, det vet jag. Men jag hoppas på något, och jag vill veta vad. För det gör jag inte nu. Och sånt gör mej tokig. Kontrollfreak.

Vart är jag påväg?

28 september 2006

Tear Down The Walls (kladd)

You're hiding and you know it
As do we, but we can't reach you
Building walls around you, you expert of solitude
Crying in the dark, are you?
Screams are echoing, crashing hard!

Tear down the walls
Open up your heart
Find something that will bring you back to life
Tear down the walls
Open up your heart
Let love touch you, give someone a smile

Crash Around Me!

Vad som hugger tag i mej just nu:
  • Tears Don't Fall - Bullet For My Valentine
  • 4:am Forever - Lostprophets
  • Emergency - Paramore
  • Keeping The Blade - Coheed & Cambria
  • Liar - Taking Back Sunday
  • Get It Faster - Jimmy Eat World
  • This Broken Heart - Something Corporate

tears don't fall and crash around me

Message from me to myself...

Tear down the wall
Open your heart

[Det är läskigt]

27 september 2006

Hedda v.1.1

Jag vet inte om jag hakar upp mej på saker och ting eller vad det är, men jag sitter verkligen fast just nu. Jag begränsar nog mej själv och mitt liv, och då känner jag mej änu mer begränsad.. och så vidare.

Man skulle försöka flyga en smula.

Inte så att jag ska hoppa ner för något högt eller något annad dumt och destruktivt, men testa lite gränser. Inte som de gränserna jag testar nu. Hur omotiverad och oengagerad jag kan vara utan att tappa betygen, typ.
Men vadfan ska man göra om man spelar bas på Summer of '69? Snacka om en låt med nollkommanoll basgångar.

Jag vill kunna skriva låtar som ger kalla kårar.
Jag vill kunna säja saker som får folk att fatta vad jag verkligen menar.
Jag vill våga säja saker som jag aldrig säjer.
Uppgradera mej.

26 september 2006

Desperado, why don't you come to your senses..?

Just nu är jag så inihelvetes-djävla-pisstrött på allting.
Ingenting är som jag vill att det ska vara.

Allra minst jag själv.

Och när inte ens skolan är rolig, var fan ska jag bli av då?

You better let somebody love you before it's too late...
Och?

25 september 2006

Grottmänniskobloggande

Jag har fortfarande lite lätt sömnbrist.
Alltså kortfattat bloggande.
Here goes:

Äääääääuöh!

Och jag har ganska dåligt samvete för att jag inte hann skura klart golvbrunnen på jobbet igår, men jag kan inte göra allt. Och eftersom "kunderna är prioritet ett" så prioriterade jag. Punkt.

24 september 2006

Japaner, japaner, japaner!

Lunchrast och eftersom septembersolen värmde lika mycket som bra musik, goa kompisar och choklad kan göra satt vi på personaluteplatsen.

Makaroner, ketchup.

Och helt plötsligt från ingenstans dyker det upp inte en, utan flera små japaner. De ser ut, och beter sej precis som man förväntar sej att japaner ska bete sej. Alltså kostym + kamera. Dom börjar fota oss, trötta svenska tjejer som äter lunch någonstans i sydsverige. Kanske visar dom filmklippen och bilderna för vänner och familj i mångmiljonstäderna hemma i Japan.
Jag undrar om dom fattar varför vi skrattade, och någon flydde?
Jag undrar om någon som ser filmklippen kommer förstå vad vi säjer.
Förhoppningsvis inte.
Det är bara flams.
När de första har fotat, filmat och frågat varifrån vi kommer (svar: Sverige, Sweden, Falkenberg på samma gång) dyker det upp ett par stycken till.

Surrealistiskt.
Jag menar, vad gör en hord med japaner utanför Heberg en söndag klockan elva? Mer än käkar fisk alltså.

Det är dagens frågetecken.

Bruce Springsteen känns som bakismusik. Inte för att jag någonsin varit bakis, men det känns som det ändå.

Den underbemannade golvbrunnen...

Jag skiter fan i det. Allting bara staplades i högar idag, och allting fattades. Jag hade verkligen velat ha fyra armar, men icke.

Och det är sista gången jag städar där. Golvbrunnen kan ta sej. GLS är verkligen ingenting i jämförelse. Bara kletigt, inte äckligt alls.

Nu ska jag sova.
Nån väckte mej, ehrrm..

Kortfattat

Ovanlig helg denhär. Eller kanske inte, men inte som mina helger brukar vara. Jag har tillexempel inte åkt skateboard. Däremot har jag varit på Liseberg två gånger på lika många dagar och åkt Jukebox åtta gånger på raken. Jag har blivit väckt mitt i natten av en vän och inte kunnat somna om för min mage tyckte att frukost klockan halv tre var en oerhört bra idé. Resten av kroppen höll inte med. Jag har åkt Flumeride utan att bli blöt, och Kållerado och blivit halvt dränkt.

På två nätter har jag sovit 12 timmar.

Nu ska jag jobba.


Bra idé? Not!
Men vad gör man inte..?

21 september 2006

Mountainbike continued...

Jag vill se dom där skyarna igen
Jag vill försöka igen
Den här gången
Den här gången kanske världen förstår oss

Det är verkligen länge sedan...

Fan.

Mountainbike

Ibland behöver man inte mycket mer än en cykeltur uppåt Vinbergshållet till. Ingen mp3, men kalla öron och trötta ben. Så mycket jag tappat, så mycket jag fått, och jag är verkligen inte samma längre. Det är inte meningen att min kompis ska bo i en källare, och med alla håltimmar och tidiga skoldagar jag har ska jag nog lyckas fiffla in ett och annat träningspass även när det blir kallt.

Jag har tappat kontrollen. Om jag någonsin hade den alltså. Men det är sånt som händer. Springer man med huvudet före in i en vägg tar det ett tag innan man reser sej ordentligt igen. Och nu när jag är påväg ner på ett helt annat sätt, men ändå påväg neråt, kanske jag ska ta och återuppliva något som försvann i första kraschen.
Jag behöver min cykel. Alla tre.

Och jag har sagt det flera gånger förut, att nu ska jag börja träna ordentligt igen men det har bara blivit på halvfart. Nu försöker jag igen. Vi får se hur det går. Men jag vill ha tillbaks kontrollen, och se om stigarna som fanns när jag var tolv, tretton, fjorton, femton finns kvar.
Jag hoppas att de gör det, och om inte så finns dom ändå. Tusen kort, tusen minnen.

Och ett antal skrubbsår och ett konstigt knä.

Jag kanske har någon gammal bild.. jag kanske lägger upp någon gammal bild. Eller en ny, om ett tag. Först ska jag hitta stigarna igen.

20 september 2006

Sockersött

  • Bandstarter - Brainpool
  • When I Think About Angels - Cute Is What We Aim For
  • No One Else - Weezer
  • I Was Born (A Unicorn) - The Unicorns
  • Teenage Dirtbag - Wheatus

Tusse dom!

Radiorysningar

Efter en sommar på jobbet får jag räliga rysningar av fenomen som Rix FM, Lugna Favoriter och sorgligt nog ibland även P3. fast jag har iochförsej varit ganska vrång på P3 ända sedan de spelade Crooked Teeth med DCFC i höstas. Kommersialisera inte min musiksmak mer än nödvändigt, tack. (Och jag är inte dödligt allvarlig)

Om jag hör "...cause everytime we touch I get this feeling and everytime we kiss..."-yadayada en gång till kommer jag hoppa sönder närmaste radioapparat. Snacka om att jag har blivit allergisk pga överexponering. Konsigt nog blir jag glad de få gånger mainstreamradion spelar Hard Rock Hallelujah. Men å andra sidan är jag en riktig sucker för melodisk metal.
Alla har vi våra svagheter. Jag har rätt många.

"You will see the jokers who will be the new kings!"
(Även finnar säjer smarta saker ibland, haha)

Fast man kanske borde säja finländare, för artighetens skull. Jo det gör vi. Från och med nu.

Säj det i kör:

-"Ett, två, tre Finländare!"

19 september 2006

Konstaterande

Livet är skumt.

Livet har ett märkligt sinne för humor.

Vrång humor isåfall.

Bakåt

Och jag har börjat läsa 1984.

Kanske inte jättesmart. För den är inte nån feel-good direkt.

Bra början på mitt "nya liv"...

Mysbyxor i skolan..
Det känns som en totalmiss, men vissa dagar är riktigta "vem bryr sej"-dagar. Fast alla dagar är väl "vem bryr sej"-dagar egentligen. Åtminstone om man är jag. För vem bryr sej om hur jag ser ut, sålänge jag är jag.

Självkritisk, vänsterpolitisk, sprallig och så vidare.

Men något måste hur som helst göras. Det som är nu o-funkar. Allting trasslar, ingen vet varför och jag är mer förtegen än någonsin, och ju mer jag tiger desto fånigare ter sej världen. Ge mej lite meningsfullhet, någon!

Ta mej till kärlek, ta mej till dans och jag hoppas att jag får en ny personlighet i artonårspresent, det är inte långt kvar nu. Då ska jag gå ut, vill jag gå ut? Jag vet inte. Jag hatar att vara i blickfånget, förutom de sällsynta sekunderna av mitt liv när jag har varit så inihelvete supersnygg. (Fantomen & Cortina) Och om man är ute är väl meningen att man ska spana, synas och bli sedd? Annars hade folk druckit Xider hemma istället, för allting är dyrare på krogen. Och jag vill inte.

Jag gillar inte Xider, jag gillar inte att synas och jag gillar inte att jag skriver det heller, för det är bara ettor och nollor som berättar för vem som helst att jag är skraj för att leva, eller något. Skraj för att bli sårad, rädd för att såra, rädd för det mesta. Eller inte det mesta, men jag har väl en aning social fobi. Lite lagom sådär.

Kan jag få en ny personlighet tro? En som inte är rädd för blickar, och som inte låter ettorna och nollorna berätta om allting för vem som helst. Fast jag tror att det är få som faktiskt förstår.

Ljuspunkt: Håkan Hellström

18 september 2006

Projekt: Skaffa Ett Liv

Är det inte lite fel att ha en blogg som heter Solskenspartikel när man känner sej så glad och hurtig som jag gör? Orkar inte göra något åt det hursomhelst.

Projekt: Skaffa Ett Liv då?

Jag gillar inte mitt liv just nu. Upplysningsvis. Bitar av det är helt okej, andra bitar går direkt ner i soptunnan. Nu ska jag redovisa en punktlista för att skaffa ett liv, ett riktigt, inte ett plastliv.

  • Göra saker på helgkvällarna, inte sitta framför teven, datorn eller ensam med min gitarr. Alltså vara social.
  • Vara social alltid, inte bara på helgkvällarna.
  • Vara flexibel och kompromissa.
  • Förverkliga mej själv en smula.
  • Vara openminded.
  • Försöka bry mej om hur jag ser ut. Försöka.
  • Gå med i MUF eller CUF.
  • Sluta vara ironisk. (Gäller endast punkten närmast ovanför denhär.)
  • Sluta lyssna på deppig musik.
  • Tro på mej själv, haha lycka till med det.

Läs Rebell Med Frusna Fötter, alla måste läsa den, för det är världens bästa bok. Tycker jag åtminstone. Den är både rolig och trasfin på samma gång.

My Mind A Maze

My Mind A Maze

This place is one of those
No one ever returns to
This town is one of these
That sleeps from September to May
And every face you meet knows someone you know
Every day is a case study in monotony

And I don't know why I'm still here
All I know is that I can't get away
I'm trapped in this town and my mind is a maze
Of ridiculous dreams of who I will become...
...and how to escape

Ljuspunkter

  • Jobbet
  • Skateboard
  • Musik
  • Liseberg?
  • Choklad

I övrigt kan man väl säja att livet _suger_!

Ryan Ross är ett geni. Face It.

The Only Difference Between Martyrdom And Suicide Is Press Coverage

Och jag då?
Geni?
Knappast.

Men jag ska nog förändra mitt liv lite, sluta drömma, börja leva. jag har tänkt det tusen gånger men det känns som om det är på allvar idag. Det funkar inte att sitta med musik och gitarr alternativt bara skejta. Jag behöver lite mer, lite händelse.

Och nu börjar goddamnedäckliga nutida konsten. jag pallar inte!
Fatta det!

Stör inte, jag befinner mej i opposition

Jag har sovit alldeles för lite.
Och drömt alldeles för konstigt.

Den stora frågan är; när blev Sverige så kallt?

När blev Sverige så osolidariskt, lättlurat och borgerligt?
Antagligen när Maud Olofsson log in i teverutan och sa någonting, men egentligen menade att "vi vill sänka er arbetsrätt för er egen skull kära barn".

Jag vill inte ha samhällskunskap, inte just nu.
Inte om 40 minuter heller.

17 september 2006

Fyra år... hur mycket hinner de förstöra?

Hur mycket av det som är till för alla hinner de sälja?

Fredrik Reinfeldt, jag pallar inte.. gaah!

16 september 2006

Rooftops

Det är en underlig känsla att hänga i stupröret och samtidigt sväva en meter ovanför skorstenen..

Och det går ju inte att göra något åt det heller.
Dammit.
Jag tvingar explosionerna att implodera, fattar du inte det. Det finns en massa överblivna ord och ögonkast som bara väntar. Och väntar.
Fan.

Men samtidigt inte.
Det är det som gör mej så förvirrad.
Fan hursomhelst.

Det ska bli kul ikväll. Sjukt kul.
Men likförbannat mörkt när jag går hem.

Meddelande till vuxenvärlden:

The Kids Aren't Alright!

(The Offspring)

15 september 2006

Äppelgenerationen

De kallar min generation för "the iPod generation".
Stilligt. Kunde vi inte fått en bokstav, liksom? Men det är väl för mycket begärt..

Jaja. Nu vet ni vad tösen med ohälsosamt stor musiksmak vill ha i artonårspresent, mer än en skateboard, skivor och kärlek alltså.

Sista Skriket Innan Jag Somnar!
  • Song For The Dumped - Ben Folds Five

Och en otroligt viktig sak. Jag hatar, hatar, hatar sär skrivning. Och stör mej på krist demokrater och kapitalist slips gubbar. Äuuööh!

Nattlig frustration.

Make a move...

Dödstail, det blir aldrig som man tänkt sej...


"Har du dödstail?"

"Nej, jag nar både dödstail och dödsnose"

"Åfan"

Dödstail är när tailen är nernött genom så många lager att den är smal och jättejättespetsig, som en vass smörkniv, flisig sådan. Alla som fått en dödstail i vristen eller smalbenet vet hur kul det är, inte.
Men Humlan är en sparsam jävel, och när tailen är nernött tar hon loss truckarna och byter plats på dom och har på så vis skapat sej en ny och o-nött tail (nose). Men hon börjar bli lite småarg, hennes vrist är mer än småarg och både tail och nose är snart fyrkantiga. Jaja, en månad och två dagar till födelsedagen. Man ska tänka positivt.

Säjer hon som inte vill fylla arton.

Eller fylla år är väl okej, det är vuxen jag inte vill bli.

Musique Eminente:
  • Kiss & Control - AFI
  • Dope Nose - Weezer
  • Sugar We're Going Down - Fall Out Boy
  • Österns Röda Ros - Imperiet
  • Camisado - Panic! At The Disco
  • Tapetklister - Jumper
  • Vi Två 17 År - Håkan Hellström

Det är egentligen skräcken. Trettonåring sitter i sängen och lyssnar på Håkan "vi är förlorade..."
Inte fan är jag förlorad, inte ett dugg. Tyvärr.
Desperado, you better let somebody love you, before it's too late, och det gör ingenting om dina händer är här, vems händer? Jag vet nog vems men det är avlägset, det är inte på riktigt, inte nu. Och jag tänkte att det är länge, länge, och visst var det det. Fyra år, jag hade inte känt igen mej om jag träffade mej från då idag.
Men trettonåringen som funderade på att vara förlorad finns kvar någonstans, för själen är alltid samma.
Förlora.
Förlorad.
Försvinna.
Förälskelse.
Det är fan inte lätt att vara jag.

"Ingen kan älska dej föränn du älskar dej själv."
Då är jag körd.
Väldigt körd.

Den Lille höll med mej, vi var i samma klubb. Jag tror inte att vi är det längre, och det är bra. Men en ensamklubb är inget att ha.

Jag är inget att ha,
jag är ingen... mer än mej själv.
Problemet är att jag ganska ofta tror att det är väldigt dåligt.
Att vara jag.

Var är du??!!

Vem är jag??!!

Damn you, Mijailo

Valrörelsen hade nog sett annorlunda ut om man hade gjort färre besparingar i den offentliga sektorn. Då hade förmodligen inte en psyksjuk man knatat in på NK med en kniv för tre år sedan, och då hade sossarna haft en ny och motiverande ledare idag, som antagligen hade blivit statsminister om ungefär 60 timmar.

Då hade det inte spelat någon roll hur "nya" moderaterna har blivit, eller hur väl Maud Olofsson maskerar sina hemska arbetslöshetsåtgärder.

Jag gillade henne inte då, jag ägnade alldeles för mycket tid åt att lägga "Nej Till EMU"-lappar i folks brevlådor för att på allvar bry mej om en utrikesminister som var för EMU. Men nu märks det att Sveriges största parti verkligen skulle behöva någon annan än Göran. Min favoritpolitiker, alla kategorier, Maria Wetterstrand är lyckligtvis helt utesluten..

... men det hade inte vart helt fel med Anna Lindh.

14 september 2006

Svammel, som vanligt

Skitdag följs av skitdag som följs av skitdag...
Ni fattar. Inte är det mycket att göra något åt heller. Det finns bara en sak som fungerar.

Skateboard.
Jag fattar inte, jag är världshistoriens segaste skejtare och ändå är det så att när allt annat trasslar, eller jag bara är tje, spelar det ingen roll. Kanske för att jag lever i ett vakuum, jag är med killarna, men inte fast i trickhetsen som de kan drabbas av. Visst jag blir förbannad om jag inte törs något jag vill, eller inte sätter nåt jag brukar, men det är bara ilska mot mej själv, inte skateboarden.
Den är min vän.

Nu ska jag lämna, dags för vad som förmodligen blir ännu en skitdag, eller åtminstone en lång håltimma som kommer att ägnas åt projektplan, förmodligen vid någon dator i samhällsstudiehallarna. Ysch och fy.

Även det tråkiga bör göras, men vad gör man om inget är kul?

Hoppet lever, Håkan på lördag.

13 september 2006

Samma gamla mörkermän...

...ingen slump att jag och Alex tillsammans med tre andra hamnade i gruppen som ska ta reda på mer om "Nya" Moderaterna. Jag som bara är argvänster, allmänt rödgrön och emot nästan alla former av kapitalism, och han som har hela huvudet fullt av konspirationsteorier angående 9/11.

Jaja, jag ser det som att gå bakom fiendens linjer, litegrann. Och Heden hamnade i Vänsterpartiet, jag tror att Glimman har planerat grupperna ganska väl.

Jag är hungrig. Vad är det för mat?
Och projektplanen, den tar jag ikväll, eller nåt, idag vill jag skejta. Så länge solen skiner och det är varmt får jag passa på. Mer positivt; mina skivor från CDON kommer nog idag, och det ser jag fram emot. Lite halvt smärtsamt att bli av med niohundra spänn, men cd-skivor är en underbar uppfinning.

Strömming och spenatsås?
Då går jag i tillfällig exil.

12 september 2006

Poetically Pathetic

Oyes, jag vet att Blink-punk är fånigt, men jag gillar den här låten, Amber Pacific föressten, inte Blink 182.

You bring me out, show me light
I'm sorry if I hide, I'm too afraid to look inside.
You carry through, you make me smile.
If it were you and me tonight,
I would tame the stars and save the brightest one for you,
For you...

Snyft... den tog.

Ja, jag har en ynklig dag idag, so what?
Hälsning till Malin föressten. Hon är bäst.

Tiotusen tallrikar senare...

...en bortkommen sommar, en trasig dator och likförbaskat knatar livet på. Men inte idag. Vilken fruktansvärd djävla skitdag, och egentligen har jag ingen aning om varför. I samma sekund slår det mej att det är uppenbart.

Jag.

Jag har för mycket förhoppningar om allting, och oftast gör det inget att de krossas som myggor, men ibland blir det för mycket. Särskilt när självkritiken sätter in. Så jag är "sjuk". Jag orkar inte gå på gemun, synd va?

Vad har hänt sen sist då?

En kort recap:

  • Jag har jobbat. Jobbat. Jobbat. Antalet stranddagar denhär sommaren går att räkna på ena handens fingrar. Jag har inte reflekterat över det så mycket, men just nu känns det förjävligt. Men det är en sån dag idag. Jag hoppade från bryggan iallafall.
  • Jag har repat, kraschlandat, blivit förbannad i tysthet tusen gånger och trasslat ut mej igen.
  • Överlevt två spelningar, båda för lite smått mystisk/ointresserad publik men vem bryr sej?
  • Hittat något jag trodde att jag tabbat bort.
  • Åkt skateboard, sensommarkvällarna vid cisternerna uppväger nästan det minimala strandlivet. Oavsett om jag sätter några trick eller inte.
  • Jobbat.
  • Börjat trean, usch och fy. Det är snurrigt.

Jag ska inte ens försöka räkna hur många tallrikar jag har burit denhär sommaren, eller hur många brickor jag torkat. Det skulle bli fruktansvärt deprimerande det. Men därmed inte sagt att jag inte gillar att jobba, jag tycker att det är kul. Antalet folk man hejar på i korridorerna har också blivit lite fler. Tänka positivt, jamensan!

Men visst har det hopat sej nu. Förkylning är lika med hemma halva förra veckan som leder till missade samhällslektioner, icke-klar projektplan och en känsla av att det är roligare att flytta tallrikar än att sitta och stirra ner i golvet på lektioner och håltimmar. Visst är det så. Men det är bara att rycka upp sej, det är ingen mening med att gräva ner sej. Men jag ska tjura klart först, det ska jag. Och jag ska fanimej skejta ikväll efter repet. Hur kass jag än är så är det min livlina. Okomplicerade skejtpojkar, asfalt och frihet. Det är det enda jag behöver. Egentligen.

Hoppet lever, Håkan på fredag.