Glömde säja att...

...jag fick MVG i Sång A, föressten.

Existentialism On Prom Night

Det är klart att det svider.
Någonstans därinne, tillsammans med vetskapen om att jag aldrig hade orkat med det, ylar en liten röst. "Once in a lifetime, once in a lifetime!"
För det hade alldeles säkert varit kul, och det hade varit skönt att inte behöva förklara för alla hela tiden att nej, jag ska inte gå på studentbalen. Jag bara ler och tar det med en klackspark, det är inte min grej med klänning och shit, men insidan vill att alla ska sluta fråga. Lämna mej ifred nu, jag var ett pucko som inte brydde mej, för någonstans därinne ångrar jag mej.

Och jag vill inte erkänna det, inte ens för mej själv.
Jag hade gått igenom dethär i huvudet.
Det är inte min grej.
Le och säja att jag inte bryr mej.
Jag ville väl så gärna lura världen...att det inte spelade någon roll.
Men det gör det.
Nu gör det tyvärr det.

Det är så otroligt dumt bara. Jag tänkte på det, klart som fan att jag gjorde, men innan jag hann samla ihop tillräckligt med mod för att fråga någon, vem som helst, var alla jag kände redan upptagna. Bara för att jag är rädd och blyg blev jag lite över. Bara för att jag inte vågar fråga klasskompisar ens.

Jag hade blivit spyfärdig av att gå där, det vet jag. Tusen ögon som granskar en, jobbiga kläder och trött av de sista veckornas slit i skolan. Jag har kanske rätt när jag säjer att jag aldrig hade pallat?
Men det är ändå jobbigt.
Och helt och hållet mitt eget fel.
Jag hoppas att dom inte har jättekul.
Och kanske att dom får skoskav.
För jag har råkat ge mej själv lite skoskav på själen, och även om det låter löjligt är det inte alls kul. Det skaver ju.

You would kill for this, just a little bit.
You would kill for this.
You would.

Youth is like diamonds in the sun, and diamonds are forever...

Dagens knasiga infall:

Jag kom just på att jag väldigt gärna skulle vilja sjunga Forever Young på skolavslutningen. Även om det är r-i-s-k-y-b-u-s-i-n-e-s-s, för den skulle kunna passa fint där. Frågan är om man kan övertala någon att kompa eller så, för alla har verkligen massor att göra, och ingen har någon energi.
Även jag.
Jag borde ha ägnat hela eftermiddagen åt mina återstående arko-uppgifter, men det går trögt, ack så trögt. Eller pluggat gemu, men det tar emot ännu mer. Fysautan, säjer jag bara. Visst är det trevligt att sluta en vecka innan ettorna och tvåorna, men det är ganska jobbigt att vara dränkt i plugg fram till sista veckan.

Och så var det ju en liten tramsig detalj till.
Jag vet inte om jag ens skulle våga.
Faktiskt.

Countdown.

Idag har jag lyckats undvika ett antal hinder, men å andra sidan krockat med några andra.
Pinsamt.
Oh, så pinsamt.

Men men, det är bara att ignorera.

Hade en bra pratstund med mitt favoritrussin också. Mycket kosmos blev det.
Nu ska jag snart iväg till någonstans i Skogstorp där vi ska grilla och såntdär med klassen och några av lärarna.

Jag ska inte tänka för mycket på att allt är över om två veckor, för då blir det som ett hårt slag i magen så jag tappar andan och faller, faller, faller. Orden upprepar sej hela tiden "jag fattar inte att du slutar i år", "inte jag heller". Det börjar bli på allvar nu. jag har gått i skolan i mer än halva mitt liv, två tredjedelar av det, faktiskt. Det är en trygghet, något som håller koll på en. Det är mer än tusen kronor från CSN varje månad.

Det är att nu måste jag stå på egna ben.
Hur känns det?
Jag vet inte om jag vill veta det, faktiskt.

Ut i solen nu. No more grubbling :P

Borlänge, here I come

Hedda goes Peace&Love.

Med Sofie&Emelie dessutom.
Vi snackar något i stil med Håkan Hellström i höstas, fast fyra dagar, inte fem timmar.
Så djävla kul, helt enkelt!

För att citera en t-shirt: "Tjejer från väst är bäst på fest (-ival)!"

Jag offrar alltså Pier Pressure.
So what?!

TrimGymnastiken

Mitt liv är inne i en gymnastisk fas.
Det gör kullerbyttor mest hela tiden.
Gymnastik har aldrig varit min grej, för jag är fruktansvärt ogrovmotorisk och vig som en bättre tegelsten.

Alltså, livet upphör aldrig att förvåna mej.
Nu drar jag till Fjollträsk med min kusin. Vi ses på söndag kväll.

Brännö Serenad

Litet plåster på det underliga såret.

Man måste tänka framåt. Jag med. Jag ska tänka framåt när jag inte orkar med allting. Det finns ju en sommar, och vi ska springa barfota överallt, fast det gör ont, och vi ska spela gitarr i klitterna på kvällen. Vi ska vara så mycket bättre än alla de nya, och käka glass fast man inte får.

Det är sjukt att man kan börja tokflina fast insidan är som en orkan av förvirring och ångest, men sån är sommaren ibland.

Och cruisa längs stranden med longboard. Kanske barfota det med, bara för att.

Jag ska ta mej dit.
Jag ska.

Det kallas Juli.

Pointlessness

nä, tyvärr.

just nu har jag inget att le åt.
det gnager.
som fan.
men jag vet inte vad det är.

ska jag gissa?
ytterligare en variant på "jag är instängd i mej själv".
men det är, som sagt, bara en gissning.

för känslan är inte likadan.
nära, men inte riktigt.

www.to-scared-to-live-a-real-life.com

Jag ska skriva ett attans tal till svenskan imorgon och jag har knappt börjat. Jag har valt ämne, men mer än så är det inte.

Internet och blyga människor

Väldigt lätt att relatera till, för mej, alltså.
Självbiografiskt, för tusan.

Men jag ska prata om det i fem minuter.
Hjälp.
Det blir inte lätt.

Fast å andra sidan, det trodde jag inte att det var att stå i självserveringskassan på jobbet heller, men efter att ha tillbringat hela fredagen där utan att göra bort mej känns det som en kakbit.

Nä, inte jämföra jobb och skola, det går inte bra. Inte alls, faktiskt.
Hmm... att skriva om internet och blyga människor är ungefär som att skriva en förklaring till min telefonfobi. Det hänger ihop. Det med. Jisses.

Jag är bara [?] när ingen ser.

om du såg mej
när ingen annan ser mej
du skulle trilla av pinn
jag lovar.
för när ingen ser
är jag jävlar-i-mej den snyggaste som finns

fast det hela är förstås väldigt hemligt.

att även jag kan ha killer eyes
det trodde ni inte va?
så bra då, att det bara är jag som ser dom.
ah, och spegelbilden förstås
min vän.

mm, ni skulle se mej.
fan vet om ni skulle palla med det.
det är en vetskap, alltså.

heavy.

jag kanske bara existerar när ingen ser?

Desperado, du ska inte anpassa dej för mycket.

När jag säjer att "jag har varit extremt trevlig hela dagen" mellan sammanbitna tänder är det inte för att jag inte gillar mitt jobb. Det är bara ett uttryck för en fascination över att jag, utan att reagera, kan lägga huvudet lagom mycket på sned, le och se [insert unknown person here] i ögonen samtidigt som jag frågar "vill ni ha kaffe efter maten".

Vi snackar o-Heddigt beteende här, alltså.

För även om jag faktiskt lärt mej att trycka undan tjejen som stirrar i golvet, och bara pratar högt om hon är ovanligt arg, engagerad eller en kombination av båda tycker jag att det är väldigt flummigt att jag kan byta personlighet så fort.
Precis lika flummigt som att jag inte kan göra min "jobb-röst" någon annanstans än på jobbet, och bara när jag pratar med kunder. Det kan vara för att de är helt random figurer, och min minimala statistroll i filmen om deras liv är att vara en av många svartklädda människor som ler vänligt och säljer eller serverar mat till dem. Jag spelar med.

Är det det livet handlar om? Att spela med, att anpassa sej till rollerna man har i filmerna om alla andras liv? Det är klart att jag anpassar mej på jobbet, men det är fan farligt om man ska anpassa sej till alla roller, efter alla andra. Det går jag inte med på. Inte nu längre.
Man vill hitta de människor, i vars liv man kan spela med utan att behöva anpassa sej. Filmerna där man hittar sin roll, och rollen passar en själv.
Kravlöst existerande. Anpassningslöst, iallafall.

För att allting är så djävla häftigt, allting snurrar så fort nu och det är tur att de senaste åren gett mej starkare händer, så att jag klarar av att hålla fast i det jag tycker om.

why don't you come to your senses?
come down from your fences, open the gate
it may be raining, but there's a rainbow above you
you better let somebody love you
before it's too late

What Goes On

Jag har verkligen varit dålig på att blogga det senaste. Fast det kanske är ett positivt tecken, på att jag har viktigare saker för mej än att sitta och blänga på en datorskärm hela dagarna (kvällarna).
Eller bara ett tecken på att jag har så löjligt mycket att göra att jag inte orkar skriva. Hjärnan är som lite överbelastad. Tusen skoluppgifter kvar att göra, och att sceniska är avklarat gör inte det hela särskilt mycket lättare.
Sceniska ja.

Det vart visst kul.
Tusen flummiga kommentarer, och det smartaste jag lyckades kläcka ur mej var sorgligt nog "Vad som, om jag inte tvättar det, imorgon kommer att vara dreads." Hysterisk meningsbyggnad angående mitt hår, avsaknaden av vettig lugg och överkonsumtion av många olika sorters hårklet.
Det vart visst kul. Vi snackar om att tänja gränser, eller som jag konstaterade idag när jag satt i torrförådet strax efter den aldrig avtagande lunchruschen "Mitt liv har gjort en jättevolt och nu är min självbild upp-och-ner."
Jag kan faktiskt inte skriva om det. Ni som inte var där, synd om er, och ni som var där och kollade: hoppas ni hade kul. Till klassen: Nu går vi och äter.

Föressten, jag är övertrött.
Jag känner mej dålig. Alltså inte sjuk, men lite lätt hopplös. Fett rörigt på jobbet idag och jag var otroligt trött och förvirrad. Min vanligtvis organisatoriska hjärna var helt uppåt väggarna trasslig och jag hade ingen koll på någonting alls. Det var en bra dag, fast jag tycker inte om att inte vara på topp. Jag tycker inte om att inte göra bra ifrån mej. Ever.
Vilket dessutom hänger ihop med scenskräcken.

Jag vill aldrig göra bort mej. Eller jo, om jag gör det medvetet är det okej, men när jag gör bort mej på grund av att jag tappar kontrollen vill jag bara dö. Kontrollfreaket har talat.

Nu talar tröttheten: Godnatt.

Andorras bidrag i ESC 2007

Anonymous - Salvem El Mon

Jepp, jag föredrar Blink-klonerna framför tusen identiska bidrag i form av balkanpop. Fördjävligt att de åkte ut redan i semin, men det kan ju bero på att det såkallade "västeuropa" slutat bry sej, och inte heller röstar, men gärna gnäller över de forna östländernas jättedominans.
Inte mitt fel, jag röstade, faktiskt.
Pop-punk är bra för själen.

Low Energy

Det är mycket nu. Mer än någonsin, faktiskt. Lyckligtvis har jag kunnat kryssa över några av alla måsten, även om några riktiga hemskingar fortfarande är ogjorda.

• [ ] -Sceniska "Our 70's Show" [Stadsteatern 15-16/5, be there!]
• [ ] -Nutida Konst, skriftlig inlämning senast 14/5
• [x] -Nutida Konst, prov
• [ ] -ArKo, Reklamjingel
• [-] -ArKo, Poplåt [måste renskriva noterna.]
• [ ] -ArKo, Visa med instrumental stämma
• [ ] -ArKo, Teoriuppgift
• [ ] -ArKo, Valfri uppgift
• [ ] -Inså-uppspelning [My Immortal + Sons De Carrilhoes.]
• [ ] -Ensemblekonsert, Sting-tema
• [ ] -Nationellt Prov i Svenska B, Muntlig framställning
• [ ] -Ljudteknik, slutarbete
• [ ] -Ljudteknik, prov
  
• [x] -Projektarbetsredovisning
• [x] -Gitarrensemblekonsert
• [ ] -Annat som jag glömt...

Jag säjer bara eeew.
Inte kul alls.
Skönt att jag jobbar imorgon, få tänka på något annat i tio timmar.
Jag är så trött på min klass nu att jag skulle vilja spy. Alla är så stressade, och de som är stressade och aggressiva i vanliga fall (no names here) blir tusen gånger värre nu. Jag vill bara spola fram klockan, eller byta till samhäll eller nåt.
Tackar mej själv big time för att jag ändå är som jag är. Tänk om jag vart världens bundis med dem allihop. Så jobbigt det hade varit att hata dem då. Det räcker med att jag är så trött på allt så jag blir tjurig mot Alex tillochmed. Han som är världens snällaste.
Jag vill inte vara arg och trött, men jag har ingen ork. Det spelar ingen roll att jag trycker i mej choklad hela tiden, det spelar ingen roll att jag försöker. Det går inte så bra.

Ibland är det inte fel att vara utkantsmänniska.

Anti-ego

Och så var det en sak till.

Du.

Jag kommer inte kunna släppa det här.
Inte riktigt än.
Det är så djävla typiskt, för jag är en fegis.
But still... am I that transparent?

Bluesette

Det är sä jäkla gött när det funkar. När jag suttit och lyssnat på en låt en hel eftermiddag och helt plötsligt inte behöver noter utan kan spela den på gehör, bara gissar rätt. Fingrarna fattar, äntligen.

Dendär Toots var ingen dum snubbe.
Och det är en jättefin liten låt.

Och så var det något mer.. fast jag minns inte vad.
Nåt positivt hursomhelst.

ESC är mest av allt ett skämt.

Last.fm

I brist på sysselsättning (jag orkar inte plugga) bifogas härmed en lista över de mest lyssnade låtarna förra veckan. Mina mest lyssnade alltså. Åh, Last.fm är en underbar sida för statistiknördar som jag.

• Thrice - Stare At The Sun
• The Used - Sound Effects And Overdramatics
• No Use For A Name - Chansing Rainbows
• Paramore - Pressure
• Intohimo - Dead To The World

Föressten kanske jag överlevde det attans NuKo-provet idag, och det vore häftigt, med tanke på att jag började plugga undefär trettiofem minuter innan provet. Ångestnivån var högre än vanligt, och det vill inte säja lite.

Life Is A Rollercoaster

(Och nej, det är inte låten med det gamla boyband-slemmot Ronan Keating som avses.)
Mitt humör har åkt berg-och-dalbana hela dagen, I tell you.

Det började helt okej, men efter ljudtekniken blev jag bara förbannad på allt och lyssnade på Diary of Jane svinhögt (helt olikt mej) och försökte glo hål i golvet i korridoren från media till el. Det gick över, efter ett tag, men efter att ha hört ordet "emo" riktat mot mej ett antal gånger för mycket under matrasten blev jag förbannad på allt och pluggade i hörlurarna igen.
Sluta sortera mej, jag har gömt mej bakom min lugg i flera år, jag har alltid varit rädd och haft dåligt självförtroende. Jag har alltid vart svag för sorgsen och arg musik. Det tog bara femton år att hitta ett ord som passade in.

Nu har alla andra hittat det också, och det är lite bleh, faktiskt. Men visst är det skönt att kategorisera. Grattis mej själv, jag har flyttats från lådan där alla med lappen "konstig" hamnar till lådan för "emo".

Där ligger "jag" (eller den ytliga bilden av mej) och skräpar tillsammans med en mängd fjortisar med rosa lugg och rosa skosnören. How wonderful, I say.

I helvete heller.

Jag är starkare än så, och fan ta den som börjar stoppa ner mej i lådor. Då blir det upplopp och protest.
Imorgon är det tolv dagar till nästa andningspaus.
"Fortsätt simma, fortsätt simma.."
Det är det enda som gäller nu. Och snart kan jag räkna ner till Linkin Park i Stockholm också. Jag måste samla på mej positiviteter känner jag. Det går sådär men jag jobbar på det. Jag måste överleva till sommaren. Sommaren.

Jag vill äga stan i sommar, på mitt eget vis.
Lite försynt sådär...

Berg-och-dalbana var det ja. Just nu, uppåt. Får se hur jag mår om en kvart. Yay.

Tjejsnack v.17-19

Jag har slarvat en smula med mina Tjejsnack-svar, men nu ska jag vara duktig. Ja det ska jag.

Tjejsnack v.17, Viktiga Frågor

• Ska man drogtesta 13-åringar? Om de misstänks för att ha använt droger eller är i kontakt med någon man vet använder/langar droger så ja. Det kanske är integritetskränkande, men på ett omtänksamt vis, man vill inte att någon ska sluta som nerdrogad lodis om det går att undvika.
  
• Ska man ha övervakningskameror i skolan? Nej. Om en skola går så överstyr att man måste övervaka den är övervakningskameror ändå för lite. Då krävs det ökade resurser i form av människor som bryr sej och tar hand om elever som mår dåligt istället. Elever som mår bra går inte över de gränser som får folk att överväga övervakningskameror.
• Är det okej att det finns övervakningskamoeror på offentliga platser som t.ex. bussar, taxi, affärer och torg? Ja. Det finns det ju redan, till viss del, och för någon som kör nattbuss eller natt-taxi kan det vara en stor trygghetsfaktor.
  
• Ska du donera dina organ? Jadå, jag är anmäld och allt. Om jag ändå är död men mina organ är till användning ska jag ju hjälpa någon annan att få leva. Det är helt självklart.
• Vad tycker du om dödshjälp? Jag tycker att om någon som är invalid eller obotligt sjuk och är helt klar i huvudet när beslutet fattas vill ha dödshjälp ska personen få det. Varför ska en människa behöva dö en lång och smärtsam död om den känner att det är bättre att ta beslutet själv innan det blir för smärtsamt?

Tjejsnack v.18, Språk

• Pratar du något språk utöver svenska? Engelska, i princip flytande och jag förstår tyska & spanska även om jag inte pratar det.
• Vilka språk har du studerat? Engelska och spanska.
• Har du någon gång läst en hel bok som inte var på svenska? Ja, massor av gånger. Orka skriva upp alla.
• Tycker du att det är viktigt att kunna andra språk? Ja, det är väldigt viktigt. Idag är världen så internationell att om man inte har något av de stora språken som modersmål måste man kunna flera.
• Vilket språk önskar du att du kunde? Jag vill lära mej att prata spanska, franska & tyska, men även de andra nordiska språken. Isländska tillexempel, är jättehäftigt.

Tjejsnack v.19, Flört & Dating

• Vilket är ditt bästa flörttips? Yeah, bra fråga att ställa till mej. Jag har ingen aning faktiskt. Jag är inte den flörtiga typen, jag blir om möjligt mer reserverad än vanligt. Men man ska väl vara sej själv? Eller?
• Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Delvis. Man kan få jättekontakt bara genom att se på varann, men för att det ska bli kärlek måste man lära känna varann lite mer än så.
• Vad är det första du lägger märke till hos en kille? Ögonen, klyschigt, jag vet. Eller armarna av nån oförklarlig anledning.
• Beskriv den bästa dejten du varit på: Nä. Det vill jag inte.
  
• Har du provat nätdejting? What?! Jag är arton, då ska man vara ute och festa, inte sitta inne vid datorn på nätterna... eller? Svar: Nej, jag nätdejtar inte. Jag är helt asocial.
  

Fullpackat

Jag har tappat perspektivet en smula. Kortvecka + mycket jobbande har gjort att jag delvis tror att det är fredag eftermiddag alternativt onsdag.
Heja, liksom.

Jag har inte så mycket att säja förtillfället heller. Försöker låta bli att stressa upp mej över allt som ska göras och så vidare.

• Imorgon: Inspelning på ljudtekniken, prov i nutida konst, klipptid klockan tre och sedan övningsköra. Kolla på Anna Pihl, om jag hinner.
  
• Tisdag: Gitarrlektion, den sista innan uppspelningen. Sceniska, också sista innan uppspelningen, körlektion, mer inspelning och enligt ryktet studentfest på kvällen. Fast det är nog ett falskrykte, för det har inte vart några lappar om det eller så.
  
• Onsdag: Nån lektion i arbetsmiljö&säkerhet, om el och sånt och efter det ensembleuppspelning som man nog borde repa lite mer innan. Kolla på Grey's Anatomy, om jag hinner.
  
• Torsdag: Arko, med ett ton uppgifter som jag inte gjort klart än och projektarbetesredovisning för tvåorna (jag vill dö!).
• Fredag: Nån "allmän studentinfo" och direkt efteråt uppspelning med gitarrensemblen.
• Lördag: Jobba = andningspaus, tack och lov.
• Söndag: Rigga scen till sceniska, samt repa järnet.
• Måndag: Genrep hela dagen, sedan föreställning för allmänheten på kvällen.
• Tisdag: Föreställningar, två på dagen och en på kvällen.
• Onsdag: En till föreställning, sedan andas ut och rigga ner.
• Torsdag: Jobba.
• Fredag: Jobba.
• Lördag: Sova, slappa, inte öva/repa/bry sej alls.

Så om två veckor kan jag tänka fritt igen.. jippi..
Inte konstigt att jag känner mej lite sporadisk. Nu borde jag sätta mej och öva, igen, men det är så tjötigt. Det är mycket mycket roligare att spela om det inte är ett stort fult MÅSTE tvärs över alltihopa.
Men det är mitt eget fel, för hade jag inte jobbat nästan alla helgdagar hade jag hunnit öva lite i taget. Nu hinner jag inte det, så det är bara att bita ihop.

Adjö.

Sånt där är slöseri med tid... men då slösar vi bort våra liv!

Jag får inte tänka längre framåt än två dagar i taget just nu. Tänker jag längre än så blir jag galen. Det är mer än mycket som ska göras, om man säjer så.
Troligtvis fixar det sej. Troligtvis.

Äuööh.

Annars tänker jag mest på våren.
Vååååren!

Och den bittra och kritiska delen av mej vill bara kräkas på alla lyckliga par som dyker upp överallt. Visserligen är de paren jag känner åtminstone hyfsat etablerade, men still, lyckliga.
Jag blir glad av solskenet, jag blir jätteglad av att kunna cykla hem utan jacka på kvällen.
Men eeew för alla puttenuttiga par.

Hedda goes avundsjuk.
Avundsjuk på någonting hon inte ens vill ha.
Vågar ha.

För om sanningen ska fram så finns det nog ingenting som skulle kunna få mej att freaka så mycket som om någon råkade få för sej att jag var den ultimata människan. Jag menar, hallå, då inleder man ett beroende. Man ska anpassa sej efter någon annan, kompromissa och vara rädd att inte räcka till, inte vara tillräckligt bra.
Eller?
Det kan ju vara tvärt om också.
Att det är obesvärligt, och till och med bra för självförtroendet.
Men näh.

Eeeew för alla lyckliga par.

Klart som fan att iTunes ska djävlas då, och spela Håkan, så att alla trasselnerver trasslar in sej igen. Mentalt känner jag mej som en berg&dalbana. Jag far hit och dit, och jag är inte helt hundra på att jag hänger med alla gånger. Det är väldigt kort väg mellan lycklig och jättesorgsen just nu.

Minnen Av Aprilhimlen, och visst skulle det vart vi, du&jag.
En gång brukade jag jaga dej, men så tog det stopp för jag trasslade in mej i mej själv, och jag tror att jag ångrar det, precis som jag ångrade så mycket annat som jag aldrig gjorde.
Man står på tröskeln till någonting och svajar sådär omärkligt och klart som fan att svajet ska få en att backa tillbaka.
Stänga dörren. Jag tänkte att jag behövde något. Jag behövde sortera ut mej själv, och jag tänkte att det blev bäst så.
Förlåt.

Isch,
jag vet inte vad jag vill.
Jag har blivit så konstig. Jag, som aldrig brukar bry mej, nojar över sommaren. Jag vill att den ska bli bra. Det är dags nu. Jag vill aldrig mer ångra saker. Jag menar allvar. Aldrig Mer. Heddious ska bli världens egoist, hon ska ta alla chanser och göra allt hon vill och inte vågar.
Jag ska ändra bilden av mej själv som den är i alla andras ögon.
Våga leva.
Våga chansa.
Våga bli sårad.
Våga leva, förfan!