Sova kan vara plågsamt

Inatt har jag suttit upp och sovit. Allt för att försöka unvika att min näsa skulle bli helt igenproppad. Nu mår jag lite bättre, men jag har fortfarande feber, och ont i hela kroppen. Inte blir det bättre av att solen skiner jättemycket, men jag får sätta mej på balkongen invirad i filt och käka glass eller nåt, då kanske det känns lite mindre deprimerande.

Har spelat Roller Coaster Tycoon 2 i tre timmar, jag är nästan klar med en bana som jag aldrig klarat förut, men den gör jag klart sen. Lite frisk luft har man väl aldrig dött av, så att säja.

Dajmglass eller ananasjuice? Svårt val det... Hmm.

Fy på mej...

Jag klarar helt enkelt inte av att ta mej för någonting alls. Jag sitter här som en annan zombie. Jag har inte ens käkat glass än. Men det ska jag. Nu.

Funderar verkligen på att klippa mej. Det är för långt nu, jag ser ingenting, och det blir inte halvlockigt längre. Axellångt kanske? Förslag mottages gärna. Vem vet, jag kanske färgar det svart? Näh.. det är för stereotypt. Jag är bara emokid på nätterna, och för mej själv. Utanpå är jag Heddious, hon är bättre på att kommunicera, fast inte bra.. men bättre. Nåväl.


Håkan Hellström, den mannen är en poet.

Även Vindilen kan vara vackert när andan faller på

Snor (äckligt)

Jag är trött.

Jag har kollat på halva Jedins Återkomst, och nu funderar jag på om jag verkligen ska se klart den. Det är så rysligt när kejsaren grillar Luke, och Anakin ser så obehaglig ut. Jag kommer nog aldrig helt acceptera det (fast det är bara film, jag vet), men hur kunde lintotten Anakin, den han var på Tatooine, bli så förvriden och förstörd? Det spelar ingen roll att Luke lever vidare, och att det blir balans i kraften, den som skulle bli hjälte sabbade alltihop. Star Wars är en science-fictiontragedi.
Ja, jag är lipig. Är det konstigt eller?

Mitt huvud känns som en uppblåst ballong korsad med en droppande vattenkran. Jag har fortfarande trettioåtta graders feber. Jag har konstant kli i halsen, är täppt i näsan och vill verkligen inte missa skolan. Jag kommer sabba hela filmkunskapskursen om jag inte går dit imorgon, det är det som stör mej.

Nu ska jag äta Dajmglass och tjura i en soffpotatis-aktig hög. En snorig soffpotatis-aktig hög. Och försöka komma på en fortsättning på den djävla låten som jag inte får ihop. Morr!

Tjejsnack v.22

Vecka tjugotvå, I Köket:

Vem lagar maten hemma hos dej? Oftast är det mamma, jag är inte bra på att laga mat, och det är inte speciellt kul heller. Men visst, makaroner och pannkakor och sånt enkelt fixar jag.
Har du nån särskild strategi för att bestämma vardagsmat? Njet. Är jag hungrig eller om det var o-god skolmat blir det riktig mat, annars mackor eller jordgubbsfil. Typ.
Vad åt du till middag igår? Köttbullar och makaroner, men jag är sjuker så det var mest därför. Nåt var jag tvungen att äta, liksom.
Ditt bästa tips på snabb/god/enkel/billig vardagsmat? Man ska inte fråga mej om sånt, det är dumt. Svaret är makaroner, eller spagetti. Med valfritt jox till såklart.
Favoriträtt? Mycket. Jag gillar allt med bearnaisesås, tillexempel. Och så. Jag kan faktiskt inte välja. Men jag gillar inte svamp, det är ruskigt.

Länk till Tjejsnack

Bajsdåligt

There's a reason for every feeling
A story behind every scar
I didn't believe what they told me
"You're as good as anyone"
It will take some time to realize
That invisible scars heal slower

It's just a fight
Between me, myself and I
Never thought someone would help me out
Until you
Grabbed my hand and dragged me off that concrete floor
Made me live like I've never lived before

Motarbetad

Så sitter man här igen då.

Solen skiner och asfalten är äntligen torr. Vi ska jobba med retorik på svenskan, och jag har tusen bra saker i huvudet som jag skulle kunna göra ett tal av. Så långt är allting utmärkt.
Men jag har feber. Jippi. Helt underbart jättekul, not! Måste ha fått någon mystisk förkylningsbacill i Eskilstuna. Halsen gör jätteont och ögonen rinner. Nåväl, jag får väl eländesblogga och försöka bli pigg nog att repa i eftermiddag. Repa står över allt utom magsjuka och egen död, iallafall i mitt universum.

Jag började skriva på en låt igår, men som vanligt när det är jag blir det antingen text eller musik, inte både och. Får ta med texten, och idén idag och se vad dom andra tycker.

It's just a fight
Between me, myself and I
Never thought someone would help me out
Until you

Usch, bra är det inte... men skit samma.
Har jag någonsin nämnt att jag är självkritisk?

Troll

Jag är så inihelvete trött på all dötid. Frustration upp över öronen. Det känns så meningslöst, timma efter timma iskolan när jag inte gör ett dugg. Skjuter upp det jag borde göra så länge jag kan, eftersom jag vet att det "inte är nån panik". Utmaningarna lyser med sin frånvaro och just nu är allting bara en enda stor klump av frågetecken och sysslolöshet. jag har saker att göra, det vet jag mycket väl. Redovisningen om en engelskspråkig författare tillexempel, som jag inte ens börjat på.

Men det känns ändå om om jag inte gör något.

Antagligen blev jag uppiggad av att sitta i aulan på St. Eskils Gymnasium och lyssna på debatter hela helgen. Även om jag bara lyssnade så var det omväxling. Intressanta debatter, så länge det inte blev tjugoelva upprepningar på samma motion, och så himla skönt att kunna snacka politik utan att någon tyckte att det blev tjatigt. Det enda jag saknade var väl lite musik då, men man kan inte få allt. Och idag har jag spelat gitarr hur mycket som helst. Abstinens? Inte då.

Men jag gillar inte att jag har ont i halsen och kli i ögonen. Jag har, trots min obehagliga känsla av sysslolöshet, inte tid att bli sjuk. Om inte annat kan man gå miste om de gamla vanliga "kommunistjävel"-disskussionerna. Och det vore ju förskräckligt synd, menar jag.

Föressten, läs dethär, det tycker jag är bra.

Burgaralliansen, oyeah. Och nu har miljöpartiet fått en flipp dom med. Skulle dom alliera sej med högern om de inte kom med i en röd regering? Snacka om sellouts. Det är en jäkla paradox. Tänk tanken bara. Miljöpartiet och Kristdemokraterna i samma regering. Hjälp! Det går inte! Inte för att det kommer bli en borgarregering, det tror jag faktiskt inte. För att citera Björn Afzelius: "Dom är överklass, dom är troll!". Hihi.

När jag ändå är på länkhumör, varsågoda.

Vad jag vill vara, men inte vågar...

Vilka befolkar den här världen egentligen? Jag vet inte varför, men helt plötsligt är det så många människor som drunknar i känslor. Popbarn med stora ögon, kajal och poesi på skorna, som små skuggvarelser syns de i hörnen och filtrerar solskenet genom svartvita foton och hjärtesorg. De sprider en diffus känsla av otillräcklighet som slår omkull mej, ner på gatstenarna, i smutsen.
Vem är jag, som önskar att jag var som dom?

Vem är jag som inte har hjärtat i handen, och ger det till alla som vill? Vem är jag som inte förstår att det är så det verkar, bara för att göra det ännu svårare att nå. Det finns så många skuggbarn, nattalver med huvudena fulla av ord och känslorna utanpå huden. Världen behöver inte en till, inte jag, inte nu. Kanske aldrig.
Är det det som behövs för att jag ska förstå vem jag är? Att jag ska slita hjärtat ur kroppen och trasas sönder av eländets otillräcklighet.

Skuggbarn som traskar på de svåraste gatorna
De som vindlar, söker efter ett aldrig kommande slut
Ingen ler åt solen, ingen ser de riktiga orden
Under ytan längtar alla ut

Jag har drunknat i prettofloden, under alla långa bandnamn och ord. Det räcker, jag vill inte. Jag vill inte vara halvt. Allt eller inget. Och ändå är jag en såndär halvperson. För konstig för att vara normal, för normal för att vara konstig. Jag är den ultimata skuggvarelsen, egentligen. Försök sortera mej. Hitta en enda låda som jag helt och fullt passar i, och som inte är märkt med mitt namn, eller mitt namn som adjektiv. Hela jag är ett enda stort trassel just nu. Jag skulle behöva leva tre liv, jämte varann för att hinna med allt jag vill. Måstena skiter jag i nuförtiden.

Men varför ska jag behöva se skuggflickans spegelbild när jag öppnar en glasdörr i skolan? Varför är det inte mej själv jag ser? Innerst inne vet jag att jag finns där, under allt knädarr och diverse sociala fobier. Det handlar om att våga flyga, sluta bry sej och hellre slå sej än att inte försöka. Allt detdär som jag säjer att jag kan, för att det inte ska märkas hur rädd jag kan bli. Livet är ett äventyr, jag vet, och det gör mej ingenting. Men måste jag synas? Jag skulle vilja vaar osynlig. Men samtidigt vill jag lysa starkare än någon annan.

Poptrasiga skuggbarn, förena eder.
Fast nä.
Inte.

Hursomhelst, jag är trött på mej själv just nu. Skulle behöva en total makeover, lite solbränna och att låten som maler i mitt huvud skulle gå med på att fastna som riktiga ackord och text, inte bara tankesus.

• Svarta Gänget - Björn Afzelius

Burgaralliansen

O yeah!


Efter fyra dagar med mer eller mindre likasinnade vänstermänniskor är jag i princip övertygad om att halva Sveriges befolkning är lite lätt lost. För så vitt jag vet visar de flesta undersökningarna på att det är fifty-fifty mellan sosseblocket och borgaralliansen. Jag är hysteriskt trött nu, och jag måste sortera mina tankar, men lite senare ska jag försöka sammanfatta Kristiflax-helgen här.

Och apropå Fredrick Federley, en av medlemmarna i burgaralliansen, alla verkar ju vara helt frälsta av hans hund, så jag funderar på att börja blogga åt mitt marsvin också. Bara för att, liksom.

Lazze Ohlyz, världens bästa dansband.

Velpotta igen

Jag kommer ingen vart, jag hatar att packa. Vilka tröjor ska jag ta? Vad blir det för väder och så vidare. Blä på mej, jag är en velpotta. Men nu måste jag bli klar, för sen ska jag till banken, till farmor och sen har jag lektion. Och halv sju drar jag.

Vilka låtar ska jag lägga in på mp3n? Det är nog det svåraste av allt..

Och jag måste ner i källaren och hämta sovsäck också. Gaah.

I'm A Failure...

Jag kan verkligen inte plocka ut bara några låtar, för det finns så många som jag tycker så väldigt jättemycket om. Nåväl, här är en lista på de jag plockat ut hittills, det kommer väl sluta med uteslutningsmetoden, eftersom jag bara kommit till bokstaven D.

• Never Take Friendship Personal - Anberlin
• Time & Confusion - Anberlin
• Walking On Broken Glass - Annie Lennox
• Do The Whirlwind - Architecture In Helsinki
• Atom & His Package - Atom & His Package
• Boys Of Summer - The Ataris
• Heaven Is A Place On Earth - Belinda Carlisle
• The Rose - Bette Midler
• Lover I Don't Have To Love - Bright Eyes
• You're The Storm - Cardigans
• The Wind - Cat Stevens
• Devil In Jersey City - Coheed & Cambria
• The Infanta - Decemberists
• Personal Jesus - Depeche Mode
• Beat Your Heart Out - Distillers

Hörde jag någon tänka "valsvårigheter"?
Nu måste jag sova.

Resfeber?

Jag känner mej lite stirrig. Stirrig och alldeles jäkla gråtmild. Gråtmildheten beror nog på att jag såg Just Like Heaven innan. Så fin den filmen var. Usch, jag blev jättelipig. Måste man vara ett spöke för att komma någon vart här i livet eller? På vissa fronter.

Stirrig, för att jag och Tovsan drar iväg till Eskilstuna imorgon kväll, med byte i Göteborg och lite övernattning hos hennes farföräldrar. Vi ska på Ung Vänsters riksting, och det ska bli jättejätteintressant. Inte för att jag tror att jag kommer ha åsikter om så jättemycket, jag är inte den mest insatta människan direkt. Kanske allmänt vänstervriden och pratsam, men jag har inte stenkoll på alla byråkratiska saker och så, jag är mest allmänhumanist och vill förändra världen så den blir mer rättvis. Look and learn, typ.

Es3A, jättebra föreställning också, bör säjas. Har iofs svårt att tro att nån trea läser dethär, för jag vet bara en person på skolan förutom jag som är bloggfrekvent, och det är Johanna, men ändå. (Jag räknar inte msn Spaces, MySpace och LunarStorm som riktiga bloggar, eftersom de två senare kräver medlemsskap, och Spaces bara är läskigt. Då var det sagt.)

Ska göra en "bussåkarskiva", massa musik. Kanske lägger upp låtlistan sen, när den är klar. Försöka att få mej att välja femton låtar av femtonhundra, det är som att välja antingen pest eller kolera. På ett positivt vis.
Hursomhelst, det kommer nog bli bloggpaus tillochmed söndag från och med imorgonkväll, men om det skulle uppstå brist på galenskaper kan man alltid läsa gamla inlägg. Men skippa september och oktober isåfall, jag skrev sporadiskt och skittråkigt då. Godnatt, önskar jag universum, och resten med.

Bullerbror Bloggar

Jävlar vad det åskade igårkväll, snacka om skyfall!
Inte så mycket bloggande däremot, brorsan ockuperade datorn tills mamma sa till honom att stänga av. Han har startat en blogg, den lille parveln. Iofs hade han redan en, som han startade prexis efter att jag startat denhär, men den har han nog glömt bort. Jag tror inte att han kommer skriva så ofta, men här finns han iallafall.

(Gårdagens inlägg handlade om en lerig fotbollsträning, helt förståeligt, och dom ack så uttjatade hörlurarna. Han är lite prylfixerad, men vi har våra egenheter allihop så...)

Och hädanefter tänker jag bara hänvisa till honom som "bullerbror", för jag vet att han stör sej något helt abnormt på det. Men han bullrar nästan jämt, oftast ganska omedvetet, men ändå.

Jag gillar sovmorgon, ibland. Men just nu har jag magknip.. och en vrickad fot.

Kalops vilken dag

Lunchen var, tja, gissa...

Kalops.
Morötter.
Och så vidare.

Jag var...
...inte hungrig alls.
Egentligen gillar jag kalops. Egentligen.
Vi var på hembygdsmuseét och Hindströmska på kulturhistorian. Det låter säkert jättelöjligt, men jag gillar verkligen att få veta hur det var förr i tiden. Såg en bild på hur bryggeriet som låg nere vid ån såg ut. Min farmor växte upp där. Jag har faktiskt aldrig sett exakt hur det såg ut innan. Det var en skorsten som det stod "Falkens Pilsner" på och lite så.
Jag tror att det är farligt att inte vara medveten om sin bakgrund, man måste veta litegrann. Annars görs alla misstag om och om igen, och det stannar av. Kanske lite ödessymfoni över det hela, men om man vet misstag som andra redan gjort, så kanske man själv inte gör dom.

Nu är jag ashungrig, eller åtminstone jättegodissugen. Men jag ska inte dricka oboj, för jag vill inte se ut som en prickigkorv på mitt sista klasskort. Självdiciplin. Och jag ska sluta riva sönder mina pletor. Fast jag gör det utan att tänka, så det är svårt. Men jag ska.
Duktig Hedda.

Eskilstuna över kristiflax, det ska bli kul att engagera sej lite.

Tjejsnack v.21

Vecka tjugoett, Musik ska byggas utav glädje:

Vann rätt låt i Melodifestivalen? Svenska uttagningen, nej förihelvete. Europafinalen, o yeah! Rock n' roll angels, bring that hard rock hallelujah! Äntligen en vinnarlåt som är kul i mer än fem minuter. Heja hårdrocken! Se till att få höra den långa versionen, med synthintro och gitarrsolon också, den är ännu bättre.
Ringde du och röstade? Näe, faktiskt inte, jag tänkte rösta på Lordi, men det behövdes uppenbarligen inte.
Kan man verkligen tävla i musik? Egentligen inte, men om man ska tävla i musik kan man ju tävla i just schlager, eller dussinpop eller nåt. Tävla i indierock, det skulle bli katastrof tillexempel.
Hade någon av de andra svenska låtarna haft större chans i finalen? Jepp, Sing For Me är mer catchy, lättsjungen och man fattar texten ganska lätt, även om man inte är så haj på engelska, och BWO är hur stora som helst i östeuropa och hade kunnat fiska röster även om han blondinen som frontar sjunger i näsan.
Vilken är din favorit bland alla vinnare genom åren? Lordi, faktiskt, och ABBA med Waterloo för den var liksom starten på den svenska musikexpotexplosionen, och jag gillar ABBA.

Länk till Tjejsnack

Hard Rock Hallelujah!

Tack Lordi, ni har sabbat alltihop. Nu kan jag ju inte säja "jomenvisst, det är lika troligt som att Finland vinner melodifestivalen" längre. Nej faktiskt.

Tack Lordi!

Europas folk vill inte ha dussintals likadana låtar med Balkan-pop och eurodisco. Vi vill ha överraskningar, melodisk hårdrock och scennärvaro. Jag var lite halvt jätteupprymd igår, Finland vann schlagerfestivalen... Finland vann schlagerfestivalen? Finland vann schlagerfestivalen!
Jag gissade rätt, för en gångs skull. Och vår enmansfrälsningsarmé blev femma, helt okej. Annars var Bosniens låt näst bäst, för jag fattade inte ett enda ord, eller jo, tre för att vara exakt, men man blev ändå liksom, tja. Den funkade. Man fattade iallafall.
Resten var ungefär apskit. Rysslands lilla pojkbandskille var fin, men han hade massa brytning.. morr.
Sammanfattningsvis; Hard Rock Hallelujah!

Och i det universum som existerar utanför schlagerbubblan är jag trött, som vanligt, och är inne i en enorm Coheed & Cambria-period. Claudio Kilgannon, 'nuf said. Vi började på en ny låt idag, den låter som ett övergivet nöjesfält. Jag funderar på om man skulle lägga in en undermening om miljöförstöring i texten, fast ibland är "jag hatar mitt liv"-temat det mest användbara.
Imorgon ska vi på treornas sceniska, Century of Soundtracks. Jag längtar. Synd bara att de har haft låtlistan på whiteboarden i ensemblerummet sen i julas, men med mitt närminne så gör det egentligen ingenting.

Varför känns det alltid som en omöjlighet att jag skulle vara speciell? Det är bara något som fastnat, hamnat lite snett. Men i min sega hjärna spelar det roll, hur litet det än är. Jag är den fula ankungen. Mina fingertoppar är alltid fnasiga, och jag har mitt självförtroende i en tändsticksask. Ibland går det att vika ihop mej, så jag inte tar någon plats. Sen exploderar jag och allt blir kaos.

Just a particulary hideous breed of
LOSER

Pokemon är bra när man är trött...

Just nu lider jag av någon mystisk variant av vårtrötthet plus lite halvfeber, ont i halsen och allmän stress. Tror jag att det är.
Jag kan faktiskt inte fatta varför vi ska göra redovisningar och arbeten sista veckorna, det är bara jobbigt, som att öka farten till det dubbla i sista uppförsbacken när man cyklar liksom. Men jag vet iallafall vad jag ska göra med engelskagrejen. Mohaha.
Ibland är det bra att vara en människa som spar saker.. typ gamla arbeten. Lite översättning och tillägg och tadaa, färdigt. Och om någon i min klass läser det här så är det högts konfidentiellt material, okej?

Idag har jag tillbringat dagen i min röda soffa med skateboardtidningar och mitt gamla gula Gameboy Color. Startade en ny omgång på Pokemon Gold, och på en dag har jag hittat 26 olika arter, vunnit över tre gymledare och levlat upp min bästa Pokemon till level 22. Fatta, när man kan bli helt glad av Pokemon, då är det fanimej illa. Jag har inte spelat Gameboy överhuvudtaget de senaste två åren, och imorse när jag var helt darrig (jag blir det när jag inte mår bra) så liksom bara "jag måste spela Gameboy", och jag hittade inga batterier, så jag tog dom som egentligen bor i min ficklampa. Och det är ungefär allt jag har gjort idag, som sagt. Alltså, Pokemon är riktigt bra när man är för trött för att sitta och glo vid datorn, och inte vill kolla på film och inte vill läsa. Strategispel, mobilt, jättebransligt strategispel. Mej gllar.

Och lyssnat på alla låtar jag har med Coheed & Cambria. Det är helt ohyggligt hälsosamt. A Favor House Atlantic håller på att gå om Wake Up som absolut bästa Coheed-låten.

Och när jag ändå är inne på musik så kan jag fortsätta Lordi-tjatet. Jag gillar verkligen melodisk metal. Synthslingor och körgrejer i bakgrunden och massa fyrverkerier. Det är häftigt, punkt slut. Sen att det inte är lika trasvackert som indiepop, det är en helt annan sak. Men jag är sån, multimusikäskare, liksom. Jag gillar nästan allt, jag kan inte säja att det är en genre som jag vekligen inte klarar av, ibland förstår jag nästan hiphop tillochmed, men då ska det vara som bakgrundsmusik i nån bra skatefilm. Vissa dagar kan jag på fullt allvar lyssna på schlager, andra dagar är det nåt helt annat. Sen att rock och pop alltid finns med, det är bara så det blir. Igår var jag så trött på alla dåliga låtar i schlagern så jag blev lycklig av "jag ska frälsa världen"-Carola, förfan. Och den söte lille ryssen, han var gullig.

Retorik, det är åtminstone intressant. Men jag har helt glömt bort vad det var jag hade i svenskaläxa. Mindre bra. Jag som försöker vara seriös. Och föressten, jag fick svagt MVG på nationella engelska, den muntliga delen. Jag hade lite dåligt uttal, men jag kan inte rå för det, för det är inte ofta som vi har ordentliga engelskspråkiga konversationer i skolan. Och det är lättare om man inte koncentrerar sej på att säja rätt heller.

Angående Coheed, föressten. Vettefan om inte The Suffering är bäst ändå. Yikes alltså, det är inte lätt när det är svårt.

På måndag ska vi på musiktreornas sceniska.
Jag längtar!

Dagens Outfit

Dagens outfit är:

• En stor, en gång i tiden svart (numera mörkgrå) hoodie med gult "Chocolate"-tryck frampå och massa hål och trasiga muddar. Chocolate är ett skateboardföretag, som distribueras av Crailtap
• Ett par blåa, enorma mjukisbyxor som jag ärvt av mamma, inköpta på Ge-Kås för mycket länge sedan. Det får plats ungefär tre Heddor i dom.
• En svart t-shirt med rött tryck på, vår avslutningströja i nian. Det är en bild på Kalle från Kalle & Hobbe på framsidan och under den står det "Released!", och på baksidan är det de sedvanliga namnunderskrifterna. Huvva!
• Ett par gråa fleecetofflor med blåa hjärtan på. Söndergådda, men bekväma. (Se bild) Inköpta på Anderbergs Skor för två år sedan.

Ironi, anyone?

Stjärnornas Krig

Idag kom regnet. Metereologerna har snackat om regn länge nu. Först skulle det komma till helgen, sen i början på veckan och de har fortsatt putta på det. Idag regnar det. Men jag han hem från skolan åtminstone. Jag var bara med på religionen, trött och halvfebrig. Jättetoppen. Men redovisningen gick bra, och resten av dagen har jag ägnat åt att kolla på Star Wars på video. Attack of the Clones, Empire Strikes Back, och halva Return of the Jedi. Jag har sparat favoritbiten med ewokerna till senare.

Och ikväll är det på ett sätt dags för Stjärnornas Krig igen. Om man kan kalla ESC för stjärnspäckat. Okej, Carola är väl ganska känd även utanför Sverige men annars då? Intressantast är iallafall Lordi (ja, jag ska sluta tjata om dom snart) och den turkiska blondinen som piper "Superstar" hela tiden i tre minuter. Jisses, hur ska jag överleva?

Jag överväger att gräva ner mej med mitt gamla GameBoy och Pokémon Gold. Om jag inte råkat radera min gamla gubbe har jag en Pokémon som är på level 42 och typ massa level 30. Levlar, usch, det får mej mest att tänka på scientologin, men den är historia nu.

Level blir likadant vilket håll man än läser det ifrån.

Tillbaks till Star Wars igen. Jag tycker alltid att det är så synd, helt löjligt dumt att Anakins öde hänger på en tärning. Hade han kunnat ha kontakt med sin mamma även när han rest till Coruscant, eller åtminstone vetat att hon var trygg, hade han förmodligen inte haft så svårt att kontrollera sin rädsla. För i hans fall är det inte hat, utan rädslan att förlora dem han älskar som tillslut gör honom till Darth Vader. Och Padmé dör ändå.
Är det inte så ibland i verkliga livet också? Att man kan göra dumma saker, och skada andra av rädsla att förlora de man älskar? Ibland kanske kärlek är farligare än hat, åtminstone i kombination med rädsla och otrygghet. Någonstans inuti har nog alla lite Anakin. Lite halvt okontrollerad skräck. Jisses, dethär blev filosofiskt. Men jag kan inte hjälpa att jag tycker synd om folk som inte fattar eller orkar med Stjärnornas Krig. Lite robotar, lite krig och lite kärlek är lika med bra film. Och en och annan Ewok, förstås.

Finito, finally

Nu är jag typ klar.
Ron Hubbard, må du brinna i scientologernas helvete. Ska skicka mitt dokument till Nixlas och Emil så att de får kolla igenom det, om de vill. Och så ska jag ändra typsnittet till Garamond, för dom dissar Sylfaen. Hur man nu kan göra det, för det är sjukt snyggt, men iallafall.
Sen ska jag sova, och hoppas att jag mår bättre imorgon, jag har verkligen inte tid att vara sjuk. Och bokbord imorgon, hur ska jag orka? Plus att jag missar insån, snyft!

Men vad gör man inte?

Om det hade gått att kopiera in text här hade jag gjort det, men det går inte så det får vara. Varför går det inte? Nån som vet?

Gonatt.

Light Up The Dark

Vad gör man inte när man har tråkigt? Man kan tillexempel skriva ut två ord från Word, riva bort kanterna på pappret, leta upp lite ljus och tändstickor och ett mörkt rum. Lovisa blev lite smått overjoyed, men jag blev faktiskt ganska nöjd jag med. Halsont verkar kunna leda till kreativitet, iallafall i mitt fall. Nu måste jag skriva klart scientologitramset. Tjoflöjt.

Tajming, min käre Watson.

Typiskt mej att välja precis rätt dag att vara sjuk, not!

Scientologin står mej upp över halsen, så otroligt jobbigt. Scientologi är illa nog, plussar man på huvudvärk och halsont får man en mindre katastrof. Plus att tangentbordet till daton vägrar ibland, och typ hoppar över vissa bokstäver så jag får gå tillbaka och ändra hela tiden. Lets face it, det är inte min dag idag. Och filmen jag och Anna ska analysera på filmkunskapen släpps inte på video föränn i övermorgon, så det är ett halvt mysterium att hon redan har köpt den. Fast hon jobbar ju på Ge-Kås och de kanske har fått tidiga leveranser, eller nåt. Jaja, jag får se den i helgen helt enkelt.

Försöker även lära mej photoshop, men jag gav upp efter ungefär tre minuter. Läsa manual på engelska funkar inte idag, det är fel dag helt enkelt.

Så nu sitter jag här och funderar på hur länge till jag kan strunta i att skriva klart scientologin (Inte så länge, OC börjar nio och det måste vara klart innan dess för jag ska ha det färdigt till imorgon bitti, och ska jag ta mej till skolan imorgon bitti behöver jag sova och bli frisk. Hur jag ska kunna somna klockan tio när jag vaknade halv elva idag är tillsvidare ett mysterium.) och sortera låtar i iTunes istället. Det är nog en av mina egenheter. Alla låtar jag har i iTunes ska vara organiserade. Titel, artist, skivnamn, årtal, genre och helst omslagsbild också. Jag är lite småpedantisk ibland, men det ser faktiskt mycket snyggare ut.
Men visst, att sitta och skriva "Good Apollo I'm Burning Star IV: Volume 1 - From Fear Through The Eyes Of Madness" på alla låtar från den skivan, och det är väl elva stycken eller nåt, kan vara lite halvjobbigt. Iallafall om man glömmer skivtiteln när man är halvvägs. Innan blev det "From Fear Through The Maze Of Sadness" på en istället. Men jag ska inte trötta ut intresseklubben helt och hållet, det känns fruktansvärt elakt. Istället tänker jag leta efter snygga fonter på internet. Jag menar hallå, vi behöver en bandlogga, om inte annat för att det är coolt.

Inför Melodifestivalen och Whatever

Tjoho, jag har alltid haft ett ohälsosamt intresse för melodifestivalen såhär frampå vårkanten. Kollade just på det sista "inför"-programmet, och kan bara konstatera att Lordi är överlägset häftigast, Turkiet med flera är överlägset sämst och att Danmark är roligare än Norge.

Nu sitter jag och svettas över ett djävla arbete om scientologi som måste vara klart senast i övermorgon klockan åtta på morgonen, för då ska det redovisas. Jag har aldrig träffat på en så luddig trosuppfattning i hela mitt liv. Jag tycker att kristendomen är förvirrande, och ibland lite smått ologisk, men scientologin slår fasen det mesta. Googla på "Xenu" säjer jag bara. Håhå jaja.

Monaural Phantasm, ja. Det är fint. Jag vet inte varför, men det är inte så förvirrat som det verkar. Monaural betyder en-kanalig, mono, typ, och Phantasm betyder hjärnspöke. Först var vi helt överrens om att det var jätteluddigt och konstigt, fast om man tänker på det är det inte så. Som Lost Myself, den handlar ju om att inte kunna ta sej ur gamla spår som man ändå vet inte funkar, och det hänger ihop på något vis. Jag vet inte, det kanske bara är vi, ex. mjällen som förstår, men det är faktiskt logiskt. Innerst inne.

Dagens Favoritord:

• Ohemult, ohemula. Synnerligen bra uttryck som härrör från Tove Janssons böcker om Mumindalen. En av invånarna är Hemulen, vars fritidsintressen består av lugna sysselsättningar som frimärkssamlingar och blomsamlande. Och något ohemult är alltså något ohemult, helt enkelt.
• Parvel. Används alldeles för lite, nuförtiden. Niclas använder parvel om personer som är yngre än han själv, antar jag, eftersom han kallade en i ettan för parvel. På ett mycket vänligt sätt. Parvel bör uttalas med vänskaplig affektion i rösten.

Varför bloggar jag när jag måste skriva om bloody scientology?

Monaural Phantasm

Klura ut vad det betyder, era små lurvtussar.

Alltså, The Flying Dandruffs har bytat namn, helt plötsligt vet ju varenda jävel vad det betyder, och Lovisa tyckte att det lät för oseriöst. Så nu går vi under benämningen Monaural Phantasm istället. Men om jag skriver mjällen är det fortfarande samma hög med mäniskor som avses.

Det låter lite spöklikt va?
Vi är inga spöken.

Felaktig förutsägning?

Dom sa att det skulle regna hela dagen idag. Okej, här är lite mulet och ganska kallt, men regnar gör det verkligen inte. Tur det, allt blir så mörkt när det regnar. Ibland kan regn vara fint, åskregnen på sommaren som funkar som dusch om man inte hinner hem innan det brakar lös, och regndropparna nästan kokar bort när de slår emot den heta asfalten. Strilregn är fint att titta på, men obehagligt att vara ute i. Dimma, speciellt morgondimma är vackert. Sån som svävar en bit ovanför marken och lockar fram älvorna.

(Nej, jag har absolut inte läst för många Astrid Lindgren-böcker, inte alls.)

Engelska nu, eller om 20 minuter. Och jag har varken torkat håret eller klätt på mej. Iiiik!

Word Verification

Varför är det så jättekonstiga bokstavskombinationer som word verification? Det spelar väl ingen roll om det står "ecklesiastikminister" eller "xwffgljyudh"? Det viktiga är förmodligen att det inet är ettor och nollor, för datorer är ganska binära i sin meningsuppbyggnad. Äsch, skitsamma, jag kan inget alls om datorer egentligen.

Eller som det står på en lapp på min fasters torkskåp.

There are 10 kinds of people.
Those who understand binary numbers
And those who don't

Matematikhumor, håhåjaja.

Tjejsnack v.20

Vecka tjugo, Gillar / Gillar Ej:

Favoritartist, tjej: Gillar, ojoj, det är inte lätt att bestämma sej sådär bara, inte om man har tusen favoriter som jag har. Men då får det bli hela Sahara Hotnights, för dom är världens coolaste band. Och som jag inte gillar, det är jättelätt. Carola.
Favoritartist, kille: Lika svårt som tjej, om inte svårare.. Musikerbranschen är ju fortfarande ganska mansdominerad. Men aww.. det får väl bli allas vår Håkan Hellström, för ingen sprider energi på en livespelning som han kan. Gillar däremot inte Tomas Ledin, Björn Rosenström och Magnus Uggla. Burr säjer jag bara!
Motiv på din musmatta: Inget alls, sorgligt nog. Den är bara grå. Jättetråkigt egentligen, men sånt är livet. Den har en ergonomisk kudde i ena änden istället. Typiskt Ikea.
Vilken startsida har du: Mozilla Firefox-startsidan, med Google.
Gillar du musik på hemsidor: Om det är bra musik är det jättebra, eller typ bakgrundssus, men slempop och hiphop är rikttg öronterror.

Länk till Tjejsnack

Dagens I-Landsproblem

Nya skor är jobbigt. De är stela och skaver litegrann. Funderar på vilket som är smartast, att använda dom hela tiden tills jag har gått in dom eller att varva med gamla skor. Det smartaste vore i och för sej att lägga i sulorna från mina gamla skejtskor, men då går jag ju aldrig in dom nya sulorna. Gaaah! Och ja, jag är sysslolös.

Ska snart till farmor, undrar om hon vill gå en promenad eller nåt... Man vet aldrig med finurliga nittioåringar.

Bra låtar av bra band som börjar på F:

100 Years - Five For Fighting
Evil And A Heathen - Franz Ferdinand
Snowbirds & Townies - Further Seems Forever

Antenn

Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte sånna som i slutet får varann

Ett meddelande i sajberspejs.

Jag tror inte på gud, jag tror på Håkan!

Vem är Bengt-Boris?

Det har jag undrat länge nu.

På en av anslagstavlorna nere på Smedjan har någon skrivit "Bengt-Boris Möller" med svart whiteboardpenna. Jag undrar verkligen vem Bengt-Boris är. Hade han ovanligt elaka föräldrar som döpte honom till det? Eller är det Smedjanspöket som varit framme och klottrat för att se hur folk reagerar?

Det kan vara en fnissförbannelse. För varje gång jag tänker på det så fnissar jag, jag kan verkligen börja gapflabba åt det. Låter det knäppt? Vi tar det långsamt.

Bengt.

Boris.

Möller.

Bengt-Boris Möller.

Jag lovar, jag ska fota anslagstavlan. Det låter bara så absurt. Vill du få mej att skratta ska du säja så till mej. Bengt-Boris.
Jepp, jag är trött och lättroad. Men det är för tusan ett helt genomknasvidrigt påfund.

Om jag inte bloggar på länge och solen skiner är dethär vad jag gör istället.

Tokhöga ollies, och lite annat trevligt alltså. Skejtboard är frihet, mycket frihet.

Avkortat

Dagen i korthet: (Orka med några filosofiska utlägg, jag är astrött)

Mimmi har drabbats av en enorm dos djävlaranamma. Det är bra, jag trodde att hon skulle bli jättelipig, men dethär är tusen gånger bättre. Helt plötsligt sitter hon och spelar nåt konstigt och svårt på trummor och säjer "Jag ska bli bättre än Sebbe på dethär", och vi andra ser ut som chockade fågelholkar ungefär. Mycket trevligt.

Skejta, jag börjar få sprutt på mina dammsugarnoseslides. Och det mesta är lite bättre än vad det har varit innan. Satte ett junkyardklistermärke på det röda picknickbordet där en viss elak liten grabb som jag inte tänker nämna vid namn skrivit "Hedda är bög!". Hallå, det är faktiskt en total omöjlighet att en tjej skulle kunna vara bög. Möjligen homo eller gay, men bög? Nä. Det går inte ihop.

Bennys femtioårsfest. Jag var trött mest hela tiden och diskuterade filosofiska saker med Ylva. Hon är den underligaste fjortonåring jag känner. Trevlig men speciell. Hon är smartare än jag, hrmpff...

Skrymslen och trängsel.

Jag har en halvt otydlig bonnabränna. Alltså, det är ingen knivskarp linje mellan solbränna och icke-solbränna men mina axlar är märkbart blekare än underarmarna. Eller för att citera Banos: "Äh, lägg av, det är vår, klart man har bonnabränna!"

Dagens i-landsproblem, alltså.

Ibland vore det lite halvskönt om våran dator inte stod en decimeter från hallen och en meter från köket. Det är svårt att skriva om lillebror och mamma går förbi var femte sekund. Trängselavgift, någon?! Inte för att jag bloggar om nåt privat men jag tappar koncentrationen och ideérna. Jag hade hellre haft datorn längst in i nåt skrymsle, långt borta. Men vi har inga skrymslen så det o-funkar som.

Gonatt.

Morotsempatin är lika med noll.

Av någon oförklarlig anledning har jag, eller min hjärna, bestämt sej för att "Heaven Is A Place On Earth" är en bra låt. Jag kan bara hålla med mej själv. Den har nått åttiotalsmysigt glitterrosa över sej. Och ibland bara faller jag pladask för sånt.

Visst är det märkligt, att bakom min skejtarsmutsiga pojkflickefasad bor en obotlig romatiker. Även i det stryktåligaste flickhjärtat finns någonting osäkert lite längtande. Hon som sitter med fönstret öppet och släpper in natten, tänder stearinljus för sej själv. Hela klassens almanacka, i stort en liten tok. Hon som egentligen bara letar efter någon att hålla i handen, men knappt vågar hoppas på att det finns någon. Världen är stor, jag är liten.

Anna blev lite smått ställd idag, hon visste inte att jag gillar rom-koms, hon trodde att jag bara såg på Sagan om Ringen och Star Wars. Jag äter rom-koms till frukost sa jag då, och började genast prata om Notting Hill. Livet är fullt av överraskningar.

Rårivna morötter är alltid lite överraskande. Det är verkligen hur gott som helst, men det är så svårt att svälja. Jag blir lika förvånad varje gång, och det känns verkligen som om dom aldrig är färdigtuggade. Idag i matsalen satt jag och tuggade samma tugga i nästan fem minuter, tills jag lyckades överlista tuggan med mjölk. Samtidigt satt Johanna och Elisabet och skrattade åt mej. Morotsempati lika med noll.

Och jag har köpt nya skor. Vita Etnies, hur sköna som helst. Så nu behöver jag bara ha tofflorna när jag skejtar. Jag gillar mina toffelskor, men dom är inte presentabla längre.

Lyssna på: Sounds of Silence - Simon & Garfunkel

Bloggmysteriet, grattis.

Påminnelse till cyberspace, mej själv och alla andra:

Nu har jag haft tusen besök sen jag skaffade mej en räknare, den första mars. Det är sjuttiotvå dagar sen, och då har jag haft i snitt 13,8 unika besökare varje dag. Men i början hade jag väl tio besök i veckan, nu blir jag tjurig om jag inte har tio besök om dagen haha. Nej, men skämt åsido (jäkligt skumt uttryck egentligen) när jag väl lyckades fatta att Bloggtoppen och liknande sidor faktisk var nåt att ha började folk hitta hit. Det enda jag saknar nu är kommentarer. Men det är kanske inte så konstigt att det bara är Johanna och några modiga okända som vågar kommentera. Jag menar, man skriver vad man tycker om vad en helt okänd individ har skrivit. Hur kommenterar man ett riktigt "hjärta & smärta"-inlägg tillexempel? Kan någon utomstående relatera till ens finurliga internskämt och konstiga historier? Bloggandet är ett mysterium, men det har blivit mitt bollplank.

Sen att folk himlar med ögonen när jag säjer "jag måste blogga om dethär", det är sånt man får ta helt enkelt.

Men på fullt allvar, jag skulle må bra av lite konstruktiv kritik angående mitt skrivande. Vad är bra, vad är dåligt och så vidare. Fast jag skulle iofs kunna skicka en länk till min svenskalärare och säja att han ska se det som en uppsats. Om jag bara inte hade börjat så otroligt många meningar med "och", för jag vet att man egentligen inte kan det, men ibland passar det inte in med något annat ord än "och", och vad ska man skriva då? "--- jag tycker faktiskt att..." eller vadå?

Och alla som inte hejar på Lordi i Eurovision Song Contest ska dö en lång och plågsam död. Och det menar jag inte, men visst vore det kul om ett gäng monster som inte pratar vann nånting som förknippas med glitter och glamour. Hellre dom än Carola, eller den blonda belgiska tjejen som åmar sej i tre minuter i sin musikvideo. Huvva!
Men döden är nog inte så farlig egentligen, bara för de som blir kvar. När man väl är i Nangijala är allting bra. Och skulle det bli pannkaka så finns alltid Nangilima.

Dammtuss

Solen skiner, himlen är blå och det blåser lite lätt. Ändå sitter jag och lyssnar på Jumper och glor på en ful dataskärm. Jag är bara så hopplöst trött ända ner i tårna. Antagligen är det nån sorts psykisk bakfylla. Jag har gått och oroat mej för inså-uppspelningen i flera veckor nu, mer eller mindre omedvetet, men det har gnagt lite i bakhuvet hela tiden. Nu när det är klart bara faller jag i en oförklarligt trött liten hög. Och det gick ju faktiskt rätt bra, så jag har oroat mej helt i onödan.

Sen kanske mitt obefintliga födointag idag har ett finger med i spelet. Idag har jag ätit:

• Frukost: Två mackor, en stor kopp varm choklad, och lite lite tandkräm som jag råkade svälja och som bara gav mej magknip.
• Panikhunger innan lunch, är lika med en bortglömd Daim i bottnen av min överfulla skolväska. Nu är den i bottnen av min mage istället. Hoppas att den gillade miljöombytet.
• Lunch: Ett par slevar ris och ett glas mjölk. Morötterna var slut och jag äter inte tonfisksallad om det inte är riktig kris.
• En fluga som råkade flyga in i min mun när jag cyklade hem från skolan och gäspade. Inte så hemskt aptitligt.
  
• Fika vid kvart i fem: Tre rostemackor och ett glas oboj.

Okej, jag har nått bottnen nu. Blogga om vad jag har ätit. Jisses! Men jag kanske bör påpeka att jag inte har några som helst problem med att äta, makaronerna står och puttrar as we speak. Jag har bara tråkigt.

Innan idag var det inte tråkigt alls. Jag och Malin funderade över vilka djur vi skulle passa som i våra nästa liv. Malin funderar på att bli panda, det tycker jag låter bekvämt. Bara sitta och vara tjock, lurvig (och lite utrotningshotad, tyvärr) och äta bambu hela dagarna. Plus att man har fina svarta fläckar runt ögonen. Om jag får välja vill jag helst bli en drake. Om inte det går skulle jag nog göra mej ganska bra som marsvin, eller kanske mammut. Men då skulle jag behöva återfödas bakåt i tiden, och det verkar faktiskt förskräckligt krångligt.
Fantasin flödar fritt ibland, och jag gillar det!

Evita, min mage kurrar

Insåuppspelning idag. Alltså har jag sovit dåligt och var i princip spyfärdig hela religionslektionen eftersom jag bestämt mej för att sjunga Don't Cry For Me Argentina. Jag var helt hundra på att det skulle gå åt helvete, tillochmed sekunderna innan jag började sjunga. Första biten blev iofs riktigt mesig, men resten gick bra. Så fick jag en massa beröm sen efter också, så jag är nästan inte självkristisk alls. Duktig Hedda.

Till mat var det tonfisksallad, som jag verkligen inte tycker om, och eftersom vi åt sent så blev det bara ris på min tallrik, morötterna hade tagit slut. Och en Daim sen i tisdags som låg i botten på min väska, lite halvt massakrerad sådär.
Nu har jag ingen energi alls, för att sjunga inför publik tar på krafterna, och dålig lunch ovanpå det är en ren katastrof.

Niclas är plattfotad.

Sammanfattning:

Dethär har varit en jäkla berg-och-dalbanedag. Biptestet imorse var jobbigt, inomhusbrännbollen var jättekul. Jag har inte svettats så mycket, eller haft så roligt på en gympalektion på väldigt länge. Och nu är det bara tre kvar, sen är det slut. Jag vill inte det!

Håltimmarna avlöste varandra i sakta mak, det hände inte så mycket. Ett bråk som urartade pågrund av en smärre förolämpning och som avslutades några förolämpningar senare för att jag inte fann den senast utdelade förolämpningen värdig att svara på. Lite tafatt, lite borttappade nycklar och lite brottning. Glass på en solig gräsmatta, och ett råd utdelades angående hur jag ska göra högre ollies. Nyhetsflödet informerade mej om att även idyller kan krossas, relativt tidigt så när diskussionerna drog igång var jag inte ett dugg förvånad.

Det har varit en bra dag i stort, trots sympatidepp och peptalk.
Och vissa egocentriska tjockskallar som jag inte tänker nämna vid namn av händelse att någon som känner tjockskallen i fråga råkar läsa dethär. Man kan väl bara konstatera att David var på rätt plats vid rätt tillfälle och avsluta där.

Innerst inne är jag en riktig fighter.

Snubblande fin text

Jag saxar texten till "Wake Up", det finaste jag hört på ett tag.

I'm gonna ride this plane
Out of your life again
I wish that I could stay
But you argued
More than this I wish
You could have seen my face
In the backseat staring out
The window

I'll do anything for you
Kill anyone for you
So leave yourself intact
Because I will be coming back
In the phrase to cut these lips
I love you

The morning will come
In the press of every kiss
With your head upon my chest
Where I will annoy you
With every waking breath
Until you...
Decide to wake up

Perkele!

Det som stör mej mest är egentligen att jag haft det på känn innerst inne.
Men det som inte dödar det härdar, så är det bara.

Hej och välkommna...

...till svenska för nybörjare. Idag ska vi lära oss tre nya uttryck. Expressions.

Johanna är en riktig uttrycksgenerator. Mest nygenererat är "kråkjäkel" som hoppade fram tillsammans med ett skrivfel på msn för fem minuter sedan.
En gammal klassiker är väl "Du borde kittlas din... insekt!" och så finns det massa fler som jag inte kan komma ihåg bara för att jag försöker göra det.

Kan ta med ett Hipp-Hipp-uttryck också.
[snub-churp]

Medflyt

Det gick bra att repa idag. De gillade förslaget om Heaven Is A Place On Earth, och tyckte att det var okej att jag spelar in oss som projektarbete. Mimmi var i högform, hon tog initiativ, trots att min lille bror (som är halvt i onåd nu) vägrade hjälpa henne med något att spela på intagningsprovet imorgon. Stackars jäklar egentligen, intagningsprov. Men det är bra, för estet är en innelinje här i Falkenberg, och de måste ju kolla så att de som söker inte är totalt tondöva. Hursomhelst så knåpade jag och Mimmi gemensamt fram trumkompet till Authority Song, och Mad blev repad ett par gånger av bara farten.

Jag hade aldrig orkat göra intagningsprov till estet, så nere som jag var den våren. Jag kunde inte sjunga ens, för när jag mår dåligt kan jag inte det. Man kan väl säj att jag hade lite medflyt också, bra betyg hela högstadiet igenom, så jag sänkte mej bara i två ämnen. Orkar inte tänka på det faktiskt. Jag är bara så otroligt glad att jag äntligen kan tycka att skolan är rolig, även om jag alltid gnäller över kulturhistorian. Jag bryr mej inte om att jag har bip-test imorgon, det spelar ingen roll. Det är liksom upplyftande bara att gå till skolan och veta att det alltid finns någon att prata med, och att det aldrig är folk som undviker varann som pesten. Det får mej att må bra, att min omgivning mår bra.

Lycka till imorgon lilla Vims, så kan vi kasta papper på varann i skåphallen om några månader. Det är du värd.

Men någon har försvunnit..?

Tegelstensinspiration

Ooh baby, do you know what that's worth?
Ooh, heaven is a place on earth!

Jag drabbades just av inspiration, den trillade ner i huvudet som en annan tegelsten. Varför inte göra en punkcover av den gamla dängan Heaven Is A Place On Earth? Belinda Carlisle spelade in den för ungefär nitton år sedan, på axelvaddarnas och benvärmarnas tid. Den skulle behöva en Dandruff-makeover. Om jag kör lite intensiv övertalning så kanske de andra går med på det, för den är rolig, och alla känner igen refrängen.

Idag har jag gjort nationella engelskaprovet, reading och listening. Reading var inte jobbigt alls, bara att göra skiten liksom. Det tog väl en halvimme drygt, ovanligt länge för att vara jag, men alla andra tyckte att jag gick astidigt. Iochförsej hann jag gå till Pressbyrån och nästan tillbaks i sakta mak samt leta efter skateboardtidningarna, för de hade bytt hylla, innan jag mötte nån annan. Listening är alltid pain in the ass, och det blir inte lättare av att de i klassrummet jämte startade en halv minut senare så när våran bandspelare blev tyst hörde man deras upprepa allting. Lite småjobbigt, men jag tror att det gick bra.

Nu är jag hungrig, och jag borde försöka få tag på lillebror, men han har väl inte slutat än kan jag tro. Jag skulle ju inte slutat föränn halv tre jag heller om inte Jimmy vart snäll mot oss för att vi gjort prov.

En macka till min kurrande mage, pronto!

Walk Down Memory Lane

Råkade klicka här, och helt plötsligt blir det översvämning i hjärnans minnesavdelning.
Jag kollar låtlistor och minns första gångerna jag kollade på Voxpop. Små bitar av musikvideor studsar förbi, och några skivomslag far förbi. Låtar jag glömt bort, hittat igen och glömt ännu en gång.

Jumper. De hade en musikvideo där de stod i ett garage eller nåt och sjöng om Tapetklister. Jag vet verkligen inte varför, men jag tänker alltid på Picassostatyn i Halmstad när jag hör den låten. Det är helt flippat. Men antagligen är det en kombination av bilradio och parkeringssvårigheter eller nåt.

Scatman John. Jag gick på dagis, Kompisen, avdelningen Gröna Fjärilen. I kuddrummet som låg mellan alla alvdelningarna brukade fröknarna spela musik och Scatman gick på högvarv samtidigt som vi lekte Turtles. Fast jag fattade aldrig Turtles, så kan det bli när man inte har Barntrean. På avdelningen Bamse hade de en fröken som var kille, men han var fröken ändå. Det är lite lustigt.

Walking On Broken Glass med Annie Lennox och Anywhere Is med Enya är lite fina de med. Jag lånade skivorna av min kusin Hanna när jag var kanske sex eller sju år. Sen tänkte jag inte mer på de låtarna föränn nu i vintras när jag av en slump hörde en annan Annie Lennox-låt och kände igen rösten. Och jag vet precis hur omslagen till de skivorna ser ut, fortfarande. Herregud, det är tio år sedan. Om det känns så otroligt länge sedan, hur ska det då kännas när man är femtio eller sexti och hittar nåt som påminner om när man var liten. Hjälp! Jag vill inte bli stor...

Ungefär tretusensexhundrafemtio dagar, det känns så mycket längre än vad det ser ut när man ser det i siffror.
Jag cyklade idag, det var härligt. Medvind nerför hela Tröingeberg, och det är vid sånna unika tillfällen som växlarna inte räcker till. Jag märkte inte hur fort det gick för medvinden utplånade fartvinden och helt plötsligt gick det inte att växla upp mer.

En Vacker Dag - Jumper
Man snubblar över en text och den bara är sådär, ungefär, alltså den passar in. Här. Nu. Och den passade in någon annans tonårsförvirring för nästan tio år sedan. Det är det jag älskar med musik. Den är så otroligt tidlös.

Jag bortser från att jag har nationellt engelskaprov imorgon, bip-test och Bach-uppspelning på onsdag och ska sjunga (begå socialt självmord) på Inså-uppspelningen på torsdag och avfyrar ett bländande leende.
Slänger även in ett gäng låtar som kanske är temporärt glömda, men som alltid kommer finnas i mina barndomsminnen.

• Sleeping In My Car - Roxette
• Jag Mötte Lassie - Ainbusk
• Flickan Ovanpå - Orup
• Wannabe - Spice Girls
• Sommartider - Gyllene Tider
• När Hela Världen Står Utanför - Jumper
• Dancing Queen - Abba
• Do You Really Want Me - Robyn
• Everybody - Backstreet Boys
• Upp eller Ner - Wilmer X

Tjejsnack v.19

Vecka nitton, Sant eller Falskt?

Jag är alltid välorganiserad: Nej, inte det minsta, falska alltså. Försök gå in på mitt rum bara, där ligger det två sönderskruvade skateboards, en elbas, och tre års samlade skateboardtidningar tillsammans med gitarrläxor och kläder över hela golvet.
Jag gör en budget för hushållsutgifterna och lyckas fördetmesta hålla den: Jag har ju inga hushållsutgifter direkt, men jag är väldigt sällan luspank heller, kanske luspank på fickpengar, men jag har alltid pengar på mitt egna konto på banken (inte det som mamma har koll på utan mitt).
Jag har gott lokalsinne: Ja, det har jag.
Jag älskar måndagar: Älskar är väl en överdrift, eftersom dagen börjar med sovmorgon, som jag inte alls gillar, och sedan kulturhistoria, men det är väl en dag som alla andra. Typ. Ska man tycka sämre om måndagar?
Jag ljuger aldrig, inte ens vita lögner: Pah! Ingen är så felfri, och om någon säjer att de är det då kan man vara helt säker på att de ljuger.

Länk till Tjejsnack

Fullt Ös Fridfullhet

Cisternerna, locals only och Falkenbergs bästa skateställe.

När jag cyklar hem utmed ån, med halvt skrapade handflator och skoskav är det bara bra. Det enda jag ätit på hela dagen är mackor, skorpor och jordgubbsfil, allt innan klockan ett. Nästan sex timmar senare bubblar magen av en och en halv liter vatten och hundratals ollies. Brädan är nysliten på ett enda ställe, och hur mycket jag än försökt satte jag bara boardsliden en gång. So what, solen skiner, jag skejtar i medvind och det är alldeles jättemycket för varmt med jeans.

Rull rull, jag bara flinar!

Tjötröv

Ibland känner jag mej fruktansvärt bitchig och gnällig, men vafan ska jag göra då? Jag har liksom ingen aning. Ska jag hålla käften och le litegrann eller vadå? Det gör varken till eller från. Skit helt enkelt.

Nu ska jag ut i solen. Jag och min bräda.

Långben på grönbete

Nu är hela marken i skogen bakom Willys täckt av vitsippor, det är som att traska runt i en liten sagoskog. Fast jag tror att bäcken har blivit övergödd eller nåt, för förra våren var det inte ett enda sjögräs i den, och nu är den helt full med grönt slem. Undrar om det försvinner, för jag vill inte plaska med fötterna i grönt slem. Är det så det ska vara? Att de små sagoskogarna, och de stora med, blir förstörda för att folk använder dom som soptipp och för att det rinner ner kemikalier och skit i bäckarna? Förmodligen, även om jag hoppas på motsatsen.

Det låter som en klyscha, det är en klyscha, men jag tycker faktiskt att om det finns en återvinningscentral vid Willys så ska man slänga soporna i containrarna, inte i skogen som börjar två meter bakom. Och har man med sej skit som uppenbarligen inte ska slängas i nämnda containrar får man väl masa sej ner till soptippen. Jag vet inte, men det är ungefär lika dumt som att lägga råttgift på en lekplats. Många av de som lämnar sopor på återvinningscentralen vid Willys bor på Vindilen eller Sloalyckan. Gruebäck rinner först genom dungen vid Willys, sen under vägen och under marken en bit för att komma ut nedanför Vindilen. Fortsätter sedan jämte hela Sloalyckan för att rinna ut i Ätran nedanför gamla lasarettet. Alla ungar som bor i det här området (och det är många) leker mer eller mindre ofta kring bäcken, och vissa har det som daglig vana att trilla i. Åtminstone hade min bror det när han var liten. Exakt hur bra är det att ungar leker vid en bäck som faktiskt verkar vara förorenad? Hmm, jag borde kolla upp med kommunen hur bäcken verkligen mår.

Tjejsnack v.18

Vecka arton, Kvinnofrågor:

Har du någon gång känt dej diskriminerad på grund av ditt kön? Det beror väl på hur man ser det, jag har säkert blivit sorterad tusentals gånger, men vad jag kan komma på just nu (mitt i natten) har det aldrig vart nåt speciellt stort.
Isåfall, gjorde du något åt det (anmälde etc.)? Nej.
Finns det en kvinnojour på den ort där du bor? Jag, det tror jag att det gör. Var nåt i lokaltidningen om det för ett tag sen.
Är sex timmars arbetsdag viktigast för män eller kvinnor? Det är väl lika viktigt för alla, hoppas jag. Har man ett krävande jobb är det väl jobbigt oavsett om man är kille eller tjej.
Bör föräldrar dela på föräldraledigheten? Ja. Så lika som det går, och som man kan åstadkomma. Det är visserligen upp till var och en, men det verkar dumt att inte dela den om man har möjlighet till det.

Länk till Tjejsnack.

Dagens Filosoferande

Dagens Outfit

Knappast, snarare "vad jag alltid har på mej, oavsett tillställning, väder eller humör". Jag är fruktansvärt enformig när det gäller kläder, egentligen. Eller fruktansvärt bekväm.
Jeans och t-shirtmänniska ut i tånaglarna liksom. Alltid, alltid jeans och t-shirt. Och skejtskor alternativt Converse. Me likes.
Jag är så speciell som person så jag behöver inte se så speciell ut. Tycker jag. Men det är min åsikt och det finns säkert tusen människor eller mer som har fördomar och åsikter om en pinnartad tös med skateboard och en ryggsäck full med skräp och ideér. Fast det gör mej inte så mycket längre, för om jag skulle bry mej om vad alla tyckte och tänkte om mej skulle jag få så fullt upp med det att jag skulle missa allt annat. Det handlar om prioriteringar. Prioriteringar, vilja och en liten bit mod.

Så jag skippar mina outfits, för jag ser ganska ofta ganska likadan ut, och ägnar tiden åt böcker, livet och att samla solskenspartiklar.
Boktips föressten, Momo - eller Kampen om Tiden av Michael Ende. Fullkomligt underbar saga med mycket verklighetsförankring. Rekommenderas till alla, särskilt stressade människor. Sätt dej ner med den boken och drick en kopp varm choklad. Det hjälper mot det mesta. Jag vet inte riktigt, men jag tror att man måste stanna upp ibland. Bli förundrad av något självklart, snubbla runt i oviktigheten för att kunna slappna av. Gå barfota över en gräsmatta eller lyssna efter speciella ljud. Ta hissen upp på ett parkeringstak och fotografera andra tak, inte för att det är fint utan för att göra något oviktigt. Ibland blir allting så stort och okontrollerbart att fötterna famlar som om marken gick i vågor. Då måste man hitta ner på jorden igen. Skratta inte åt den som kan ligga och lyssna på vinden och ljudet av bilbrus, egentligen är det avund, längtan efter de små detaljerna som man springer förbi när livet går för fort. Det är inte lätt att bromsa, och ingen kan göra det åt dej heller. Andra kan säja att "du borde nog sakta ner nu", men den enda som kan trycka ner bromsen är du. Kom ihåg det.

Läs: Momo - Michael Ende

Lyssna: Shine On You Crazy Diamond - Pink Floyd

Gör: Lyssna efter suset, det finns där nånstans.

Audiovisuellt

Dagens Musikvideo är:

On Top Of Your World - Sahara Hotnights
Kolla in den här.

Jag är egentligen inte mycket för musikvideor, jag kollar aldrig på dom längre. Mitt musikvideointresse dog ungefär när Voxpop lades ner. Voxpop, ja. Det är väl för de sena åttiotalisterna och de tidiga nittiotalisterna vad Svensktoppen är för våra morföräldrar. Voxpop var ju lite speciellt, det handlade egentligen om vilken musikvideo som var bäst, men eftersom det ofta var tråkiga Backstreet Boys-videor i topp så spelade musiken in en hel del också. Och glöm inte, ring och rösta.

Typisk fredag

Mamma har startat en antipajrevolution. Nåt mystiskt mummel om att man inte kan äta paj när det är tjugofem grader varmt ute och mutter mutter..
Nu försvann hon iallafall iväg för att dricka whiskey och snacka skit med en hög med folk i Mogens trädgård, och jag ägnar mej åt en typisk fredagssysselsättning. Sitta ensam och glo med lite choklad, en dator och tusentals underbara låtar. Jepp, jag är lite lätt asocial. Men vad ska man göra då? Mimmi är på stranden med sina jämnåringar, alltså är hon i fjortishögen vid grottan. På samma ställe som min lille bror.. håhå jaja. Johanna är i Tormorup och Moa är ochså i tjottahejti någonstans. Hedda är här, och sitter och dagdrömmer.

Jag skulle vilja sitta på en filt vid havet, eller kanske på Vallarna, med en gitarr, lite mat och några trevliga människor. Jag får se till att organisera det någon gång. Fast jag är väldigt o-organisatorisk, eller inte egentligen. Jag har bara svårt för att dra ihop folk. Jag är mer en som hänger på det andra redan har organiserat, jag är nog lite halvt konflikträdd.
Om jag skulle ta och fira min artonårsdag i förskott eller nåt, och så. För i oktober är utomhusvistelse ungefär lika trevligt som misslyckade nageltrångsoperationer. Men nej, jag vill fira när jag fyller år. Och i år ska jag fanimej ha fest, första födelsedagsfesten på sex år eller nåt blir det isåfall. Man fyller ju bara arton en gång liksom.

Fast varje gång man fyller år är det den enda gången man gör det. Om man inte är Jesus, kanske, för de debatterade ju det, om de räknat fel och han egentligen fötts redan fyra år före år noll och att millenieskiftet egentligen var mellan år 1996 och 1997. Människor har ett onödigt stort behov av att dela in tiden i bitar, för tiden är så stor att den är ogreppbar, och vi måste plocka sönder den tills den blir åtminstone en aning begriplig. Tid är så otroligt osynlig, så skör och flyktig att om vi inte sorterade den i lådor som "idag", "igår" och "nästa vecka" skulle den falla ihop som ett korthus och ge oss allihop svåra existentiella problem och ångest utöver det vanliga.

Ibland tycker jag att jag har jävligt snygga smalben. Det bor en narcissist även i de mest självkritiska av hjärnor, jag ser mej själv som ett potentiellt bevismaterial.

Befogat

Shorts var en bra idé. Mycket bra.

Mim har prestationsångest, sånt är livet. Jag ska bota henne imorgon, försöka iallafall. Vi får se hur det går.

Det känns helt värdelöst att det är fredag. Jag vill inte sitta inne, men jag vill inte ner till stranden, det är inte en sån dag idag. Orkar inte vara översocial. Bara några pers och en gitarr hade varit helt perfekt, men jag tror inte att jag är rätt person att organisera en dylik sammankomst.

Hatar helg,
just nu iallafall.

Och min lille bror har blivit stor, han ska ner till stranden. Och antagligen dricka folköl, hoppas att han inte kräker.

Barbent?

Jag funderar allvarligt på att ha shorts i skolan imorgon, bara för att testa om det är varmt nog för det än. Om inte, so what, jag har ändå bara en lektion och det är att kolla på en av mina absoluta favoritfilmer. Star Wars. Mer underbara rymdäventyr åt folket!

Och de nya filmerna är inte hälften så bra som de gamla. De är helt okej, även den hårt kritiserade ettan, men ingenting slår Yoda i Empire Strikes Back, när han spelar helt förvirrad. Och R2-D2 är den absolut coolaste roboten någonsin, alla kategorier. Utan honom och C3PO vore Star Wars helt lost. Deras konversationer kan få ett ordfreak som mej att falla ihop i en liten hjälplöst fnissande hög.

Och Johanna, förresten, för du läser nog dethär. Är det bara Sagan om Ringen du inte orkar med eller gäller det Star Wars också? För isåfall är det synd om dej.

Scientologi är i grund och botten baserat på lite psykologi, lite hittepå och rätt mycket usel sci-fi. Läs Stiftelsetrilogin för sjutton gubbar och elva rymdmonster! (Och en liten grön och lurvig varelse som enbart lystrar till namnet Spiff.)
Jess, jag veeet, nu är jag oerhört intrasslad i min egen väldigt säregna humor, och jag har dessutom en oerhörd förkärlek för överdådigt pompösa och smått ironiska meningsuppbyggnader. jag ska sluta med det. Genast.

Bums!

Nu!

Duktig Hedda. Ut och lek med dej, såååja, snäll Humla...

Skejtskor och Självkritik

De hänger ihop, om man är som jag.

Johanna medelar att mina "reliker till tofflor borde få ersättare, mohaha". Ohyes, du har helt rätt, de borde få det. Speciellt efter de senaste dagarnas strapatser. I tisdags trillade jag i en bäck. Med relikerna till tofflor. De var inte i närheten av torra igår när jag stack ut och skejtade. Vad gör man då, om solen skiner och det spritter i benen?
Man letar upp ett par andra skor. Och nu har jag lärt mej att det inte är en sådär jättebra idé att skejta i tygskor, även om det är Vans. Det kanske funkade på Dogtown-tiden, men då gjorde man inte flatland ollies. Och det kanske funkar om man har spons och kan få ett nytt par varje vecka. Sorry, men jag är inte Tony Trujillo.
Anyhow, idag var skorna torra och jag har skejtat runt lite på skolan. Några andra tjejer (fjortisar) vid entren glodde på mej som om ögonen skulle ploppa ur huvena på dom när jag knatade förbi med brädan under armen, men vem bryr sej? Roliga var dom iallafall. Egentligen borde jag skaffa nya skor, det tar en vecka eller två innan dom är ingådda* och bekväma. Men jag orkar inte masa mej bort till InterSport. Dels för all jag är lat, dels för att de nästan aldrig har skejtskor i storlek 6, de flesta affärer tar bara in från 7 och uppåt, och dels för att jag borde supporta skejtscenen och handla i en riktig skejtaffär. Men jag orkar verkligen inte åka till Halmstad. Plus att jag har kärat ner mej i K6-dojorna som finns på InterSport. Och jag tycker på nåt vis att jag som är en fullkomlig katastrof på fyra hjul inte borde slösa pengar på dyra fina skor, jag menar, hur bra är jag egentligen? Det går att skejta i nästan vilka skor som helst, även om det kanske inte är lika gött. Jag kanske är självkritisk men sån är jag. Jag är inte bra, och varför ska jag då ha en jättefin bräda och jättefina skor? Även om det är lite uppiggande. Men jag är inte materialistisk, egentligen, det är bara det att jag verkligen gillar skejtskor.

• Bekvämt
• Snyggt
• Heddigt

Är lika med en rätt bra ekvation. Åthelvete med det här nu, jag kommer ingen vart, som vanligt. Nu ska jag och mina reliker till tofflor ut i solen och rulla en stund. Vem vet, jag kanske råkar göra en halfcab igen. (Haha, mycket troligt, not!)

*ingådda - att man har gått in dom så att de är gosiga och inte skaver. Dumbass.

Värme

Nu är tillochmed vindarna varma. Därav inget bloggande igår. Stack ner till stranden med en hel hög människor och skejtade istället.
Jag satte halfcab. Jag är häftig.

Och mina dumma Vansdojor bestämde sej för att gå sönder litegrann, men whatever, nu är mina vanliga skejtskor torra igen. Det trillade ner i Gruebäck i förrgår med mej och de hade inte torkat igårkväll. Shit happens.

Deprimerande skolmat equals makaroner i hemmamiljö. Det är 20 grader varmt ute och imorgon har jag bara en enda lektion. Filmkunskap, och vi ska kolla på StarWars. Hur bra kan det bli? Livet leker, typ.

Matdax.

Plurr

Påväg hem från replokalen trillade jag i bäcken. Och det var verkligen inte avsiktligt. Hela jag blev lerig och blöt, men cykeln trillade inte i, och inte basen heller, som tur var.

Jag är verkligen klantig, och jag har dålig balans.
Mimmi lossnade lite idag, och det var riktigt riktigt trevligt.
Vi skrev en låt också.

Och annars har det inte hänt ett dugg.

Konsten att fatta beslut

Antingen tar jag samma jeans som jag hade igår. Men dom är förmodligen lite smutsiga eftersom jag skejtade. Fast det är inget större problem, förra veckan hade jag jeans som inte var tvättade på en månad. Eller så tar jag ett par rena jeans, men då måste jag värma upp dom, det tar tid innan dom blir mjuka och gosiga. Och att ha helstela jeans är inte kul alls.

Och vilka skor ska jag ha? Inte Converseskorna, eftersom de har skavt hål på mina lilltår. De är i onåd just nu. Skorna, inte lilltårna. Och dom rutiga har jag haft så mycket. Och skejtskorna, tja, om dom inte har lagat sej själva, helt mirakulöst under natten, så är dom inte sådär överdrivet tjusiga direkt. Jag borde skaffa nya. Snart. Men jag gillar mina skor. Även om dom är sönder, och ser ut som tofflor ungefär.

Jag ska vara hos tandläkaren om ungefär en halvtimme, så nu ska jag och mitt ego förflytta oss från datorn.

I eftermiddag är det rep igen. Johanna har nyckeln, undrar när hon slutar. För om jag har lite tur så slutar jag tidigare idag. Och jag borde ha kommit ihåg att säja tll nån i klassen att jag ska till tandläkaren, för vi börjar typ nu. Men det löser sej.

Ut i solskenet!

Att riva upp riktigt gamla sår

När allting känns som mest okomplicerat och jag bara flyter runt i stillsamheten är jag övertygad om att jag är lycklig. Är jag lycklig för att himlen är blå, eller för att jag är utomhus och andas frisk luft? Kanske för att jag inte tänker så mycket, att jag bara överfalls av tusen intryck som hoppar på mej utan att röra sej ur fläcken? Vårhimmel, vårkväll och tusentals vitsippor i en dunge som glittrar om man inte särskådar ögonblicket. Bara tyst.

Ibland önskar jag att jag sluppit bli hjärntvättad. Hela låg och mellanstadiet fick man höra det, dag ut och dag in. "Alla ska få vara med, om ni ser någon ensam på skolgården så fråga om den vill vara med. Ingen ska behöva vara utanför, och alla kan samsas. Det är viktigt att bry sej om andra och se till att alla är glada och mår bra."

Jag vet, jag vet, herregud. Hela min skoltid har varit mer eller mindre som en färd på en ovanligt instabil räkmacka. Läsa, skriva och räkna kunde jag ju redan när jag började i skolan hösten -94. Fast jag kunde inte skriva små a:n. Jag minns när jag fick min allra första mattebok. Jag tittade igenom den. Massa fina sidor med färgglada bilder, och rutor. På vissa sidor skulle man rita av siffror, för att få dom rätt. Det var bra, jag gjorde så krokiga siffror så jag behövde öva. Man skulle räkna tåg. Tågen hade alltid tio vagnar, och om sju vagnar syntes på bilden och några var i en tunnel, hur många var det då i tunneln?
Jag kunde inte rå för att det var enkelt. Att jag redan visste svaret.
Mina svårigheter i skolan var inte att lära mej läsa, skriva och räkna. Det jag skulle lära mej var att inte glömma att skriva kr efter alla tal som handlade om att räkna pengar, att inte sätta bindestreck så fort en mening blev längre än en rad i skrivboken och att hoppa på ett ben.
Jag har alltid haft obefintlig motorik.
När jag gick i tvåan hjälpte jag några i ettan som inte var så bra på att skriva än, det skulle skrivas meningar i en egentillverkad bok. Ungefär samtidigt läste jag hela Narnia-serien. När jag gick i trean hade vi små orangea böcker som innehöll grammatikuppgifter. Jag jobbade med dom, även om jag utan att veta varför visste att jobba stavades med två b. Och att alltid alltid stavades med två l och att aldrigaldrig gjorde det. Senare, i fyran eller femman kanske det var, lärde jag mej alla gångertabeller upp till 16 i huvudet, och jag ägnade en bilresa till fjällen åt att lära mej USA:s delstater utantill. Och Kanadas. Inte för att det var någon som sagt "Hedda, du ska lära dej USA:s delstater", utan för att jag ville kunna dom. Det kändes viktigt. Jag skulle kunna säja det. Jag kan alla delstaterna utantill. Inte för att någon någonsin brydde sej. Men jag ville ju lära mej saker, inte upprepa det jag redan visste. Jag var lite som en växt utan vatten, en bokmal utan böcker. Helt utan utmaningar, speciellt i fyran och femma. Jag gjorde verkligen ingenting. Jo det gjorde jag, men jag minns inte att jag lärde mej någonting.
När jag gick i mellanstadiet lekte vi pantgömme nästan varje rast. Det var jättekul, tills det var så många som var med att man inte kunde namnen på alla. Folk från andra klasser och så. Men man kunde ju inte säja att de inte fick vara med, att det lev för många, nej alla skulle ju vara med. Hur skulle man kunna veta vem man skulle välja bort då? De från andra klasser som man inte visste namnen på, "pant vad-du-nu-heter", eller de från ens egen klass som kom med senare. Vilket dilemma.

Ingen ska behöva vara utanför.

Såklart.

Man ska alltid bry sej om hur andra mår. Det är viktigt. Det sa dom alltid. De vuxna. Men kunde de inte sparat en lektion, där de bara pratat med de som alltid brydde sej om andra, de som hade förståt det, och förklarat för dem att det allra viktigaste var att man själv mådde bra, att sätta sej själv i första rummet. Att alla människor inte kan bli kompisar, visst, de ska kunna samarbeta och umgås ytligt, men att vissa inte passar ihop och att det inte spelar någon roll hur mycket man försöker. Det är klart att det är viktigt att alla får vara med. Men på vems bekostnad? Den som försöker få alla att dra jämnt? Och om denna någon är en elvaåring? Och som sedan när hon börjar på högstadiet inte förstår de nya reglerna. Starkast och populärast överlever, utan fortfarande tror på att "alla ska få vara med, ingen ska vara ensam eller utanför". Vad fan händer då?

Det var det jag trodde mest på. Att alla skulle få vara med. Länge, länge. Ungefär en vecka innan jullovet i nian rasade alltihop. Jag försökte få allt att funka, försökte pussla ihop ett pussel med bitar som inte kom från samma pussel, eller samma universum. Jag glömde bort mej själv. För ingen hade någonsin sagt att "det viktigaste är att du mår bra, Hedda". Möjligtvis "du ska inte ta på dej allt ansvar i grupparbetena" eller "du har för höga krav på dej själv". Och det hade jag behövt höra. För jag har alltid vetat att alla ska få vara med, men det tog nästan sexton år innan jag fattade att det allra viktigaste är mej själv. Kunde jag inte fått lite mer hjälp på traven?

Fan vad dethär svider. Åtminstone fyra år av mitt liv var ett helvete, och nu, när jag börjar komma bort från det och släppa taget fattar jag vad som blev fel.
Jag var sen in i puberteten, mentalt. När de andra pratade killar och discon läste jag fantasy och byggde rymdskepp i Lego.
Och jag fattade inte att spelreglerna ändrades. Jag var helt fast i det djävla mantrat "alla ska få vara med". Kunde ingen ha sagt till mej att vissa saker funkar inte, hur mycket man än försöker.

Någon?

Men ingenting går att göra ogjort. Och jag är fan starkare än de flesta! Men så har jag kämpat mer än de flesta också.

It Takes A Fool... - The Ark
Så jävla mycket Tångakorridorer.

Jag undrar bara vem jag hade varit om jag inte varit så fel ute..

Att komma till insikt...

Vissa saker kan man aldrig få.
Så är det bara.
Men vem bryr sej, solen skiner.
Egentligen.

...men jag vill ju ha allt...

Jonathan Lejonhjärta

Om denhär bilden inte säjer dej någnonting föreslår jag att du googlar på Wang Weilin eller Tank Man. Men jag hoppas verkligen att det inte ska behövas. Glad första maj, kamrater. Och kom ihåg att alltid stå för era åsikter, och delge dem till andra. Förihelvete!