Jupp, kära snokare, så är det.
Hedda beger sej söderut, till snön.
Jag kommer, databeroende som jag är, försöka hålla er uppdaterade om mina bravader, men kanske inte jätteofta. Finns även på Resedagboken, nickname Heddious.
Det var väl allt, tror jag.
Nu ska jag försöka sova någon timme eller två.
Och inte tänka på alla jag redan saknar.
30 november 2007
29 november 2007
28 november 2007
SGH, how I hate it.
Jag höll nästan på att glömma.
Säsongsavslutning på Grey's Anatomy.
Frustration.
Big Time.
Skoj att dom skriver in Lexie också.. det kan bli kul.
Meredith är ju så bra på det där med familj.
Inte.
Mindre skoj att George flunkade. Och att Callie blev befordrad.
Och att dom inte gör slut.
Uuusch. Jäkla cliffhangers.
Säsongsavslutning på Grey's Anatomy.
Frustration.
Big Time.
Skoj att dom skriver in Lexie också.. det kan bli kul.
Meredith är ju så bra på det där med familj.
Inte.
Mindre skoj att George flunkade. Och att Callie blev befordrad.
Och att dom inte gör slut.
Uuusch. Jäkla cliffhangers.
Det är inte resfeber, det är separationsångest.
Denna text är även publicerad på Resedagboken, så ni som har läst den där behöver ju inte läsa den här också, och vice versa. Oh well, Hedda goes omtänksam.
Jag är å ena sidan helt kolugn, och å andra sidan helt hyperspazzig.
Jag åker om två dar.
Två dar.
Det är, typ ingen tid alls.
Och jag har inte ens börjat packa.
Inte ens funderat på att börja packa.
Det enda jag har funderat ens lite på är hur jag ska få ett jobb så fort som möjligt, för jag måste ha ett jobb, för då får man rabatt på säsongsliftkortet, och det verkar synnerligen jobbigt att förklara för en fransman att man undrar om man kan få retroaktiv rabatt.
Äsch.
Det löser sej.
Det gör ju alltid det, på ett eller annat sätt.
Får väl se liten och borttappad ut och säja "hjälp!" om inget annat fungerar.
Jag vet inte ens vad "hjälp" heter på franska.
Toppen.
Egentligen lider jag nog mest av separationsångest.
Major separationsångest.
Oh, well.
Jag har iallfall slutat noja över projekt Lära Mig Åka Snowboard. Jag tror att det kommer gå alldels utmärkt. Betänk att det inte är sportlovsträngsel i backarna denhär gången, och förhoppningsvis inte slask heller, så risken att krocka med hjälmfotingar är hyfsat liten. Tyvärr har alperna, till skillnad från fjällen, en rätt hög stolliftstäthet, vilket min skidåkarhjärna inte har något alls emot, medan min Lära Mig Åka Snowboard-hjärna hade tyckt mycket bättre om en gammal långsam ankarlift.
Toto, we're so not in Duved anymore.
Ehe?
Imorgon ska jag till Willys, dom har extrapris på choklad. Projekt "Gå Upp I Vikt, Eller Iallafall Inte Ner" går sådär.
55.2, som vanligt.
Men jag äter hela tiden. Nästan. Oh well, jag ska hursomhelst köpa en ny burk hårgelé också. Och ansiktskräm, för min hy blir torr och flagar om det blir kallt. Efter köldknäppen förra sportlovet (-25 grader) betedde mitt ansikte sig som om det hade mjäll. Hur jag samtidigt lyckades få tusen nya finnar är för mig ett mysterium. Jag menar, torr hud och finnar? Det är väl en motsägelse?
Och det har inget alls med skibummande att göra. Håll ut kära släkt, vänner och andra sneaky filurer, snart kommer jag bara tjata om snö, vädret överhuvudtaget, misslyckade försök till matlagning, våndan över att inte ha jobb än/ha ett jobb och känna mej askass på det, blåmärken på knäna, festande vs social fobi och annat relevant. Då kommer ni sakna tjatet om ansiktskrämer, tro mej.
Ska vi räkna timmar?
52 timmar kvar i Falkenberg.
._.
Jag är å ena sidan helt kolugn, och å andra sidan helt hyperspazzig.
Jag åker om två dar.
Två dar.
Det är, typ ingen tid alls.
Och jag har inte ens börjat packa.
Inte ens funderat på att börja packa.
Det enda jag har funderat ens lite på är hur jag ska få ett jobb så fort som möjligt, för jag måste ha ett jobb, för då får man rabatt på säsongsliftkortet, och det verkar synnerligen jobbigt att förklara för en fransman att man undrar om man kan få retroaktiv rabatt.
Äsch.
Det löser sej.
Det gör ju alltid det, på ett eller annat sätt.
Får väl se liten och borttappad ut och säja "hjälp!" om inget annat fungerar.
Jag vet inte ens vad "hjälp" heter på franska.
Toppen.
Egentligen lider jag nog mest av separationsångest.
Major separationsångest.
Oh, well.
Jag har iallfall slutat noja över projekt Lära Mig Åka Snowboard. Jag tror att det kommer gå alldels utmärkt. Betänk att det inte är sportlovsträngsel i backarna denhär gången, och förhoppningsvis inte slask heller, så risken att krocka med hjälmfotingar är hyfsat liten. Tyvärr har alperna, till skillnad från fjällen, en rätt hög stolliftstäthet, vilket min skidåkarhjärna inte har något alls emot, medan min Lära Mig Åka Snowboard-hjärna hade tyckt mycket bättre om en gammal långsam ankarlift.
Toto, we're so not in Duved anymore.
Ehe?
Imorgon ska jag till Willys, dom har extrapris på choklad. Projekt "Gå Upp I Vikt, Eller Iallafall Inte Ner" går sådär.
55.2, som vanligt.
Men jag äter hela tiden. Nästan. Oh well, jag ska hursomhelst köpa en ny burk hårgelé också. Och ansiktskräm, för min hy blir torr och flagar om det blir kallt. Efter köldknäppen förra sportlovet (-25 grader) betedde mitt ansikte sig som om det hade mjäll. Hur jag samtidigt lyckades få tusen nya finnar är för mig ett mysterium. Jag menar, torr hud och finnar? Det är väl en motsägelse?
Och det har inget alls med skibummande att göra. Håll ut kära släkt, vänner och andra sneaky filurer, snart kommer jag bara tjata om snö, vädret överhuvudtaget, misslyckade försök till matlagning, våndan över att inte ha jobb än/ha ett jobb och känna mej askass på det, blåmärken på knäna, festande vs social fobi och annat relevant. Då kommer ni sakna tjatet om ansiktskrämer, tro mej.
Ska vi räkna timmar?
52 timmar kvar i Falkenberg.
._.
26 november 2007
Amazing Because It Is
Jag har raderat flera gånger.
Det blir aldrig riktigt som jag vill.
Det är åtminstone väldigt svårförklarligt.
Vad hade du känt, om du stod ensam vid toppen av sexstolsliften i Duved och det var strålande solsken, 25 minusgrader och drygt trehundra fallhöjdsmeter ner till byn? Inte en kotte i backen, inte ett spår, bara nypistad snö.
Det är häftigt.
Att vara först.
Inga snöhögar storlek puckelpist, inget skrapljud från tröttsamma isfläckar.
Bara jag.
Och fyfan vad man kan stå på när man vet att backen är perfekt.
Backen man åkt hundratals gånger, så många sportlov, och äntligen har för sej själv. Vågar stå på över sista lilla krönet, där man alltid tvekat och kört nedanför förut. Jag vet att det bara är Mullfjällsbacken i Duved, den är inte ohemult brant eller en mil lång, men ändå.
Det är häftigt.
Det är värt frost på framsidan av jackan och halsduken.
Det är värt en timme i värmestugan med.
Domdär första fyra-fem åken, detdär flinet liftnissarna gav mig när jag dök upp för femte gången, och dendär tokgalna känslan som dyker upp ibland, när allting bara klickar. Dendär "jag skulle förmodligen orka springa till Göteborg eller simma till Danmark"-känslan. En helt överväldigande lyckokick.
Det var häftigt.
Det blir aldrig riktigt som jag vill.
Det är åtminstone väldigt svårförklarligt.
Vad hade du känt, om du stod ensam vid toppen av sexstolsliften i Duved och det var strålande solsken, 25 minusgrader och drygt trehundra fallhöjdsmeter ner till byn? Inte en kotte i backen, inte ett spår, bara nypistad snö.
Det är häftigt.
Att vara först.
Inga snöhögar storlek puckelpist, inget skrapljud från tröttsamma isfläckar.
Bara jag.
Och fyfan vad man kan stå på när man vet att backen är perfekt.
Backen man åkt hundratals gånger, så många sportlov, och äntligen har för sej själv. Vågar stå på över sista lilla krönet, där man alltid tvekat och kört nedanför förut. Jag vet att det bara är Mullfjällsbacken i Duved, den är inte ohemult brant eller en mil lång, men ändå.
Det är häftigt.
Det är värt frost på framsidan av jackan och halsduken.
Det är värt en timme i värmestugan med.
Domdär första fyra-fem åken, detdär flinet liftnissarna gav mig när jag dök upp för femte gången, och dendär tokgalna känslan som dyker upp ibland, när allting bara klickar. Dendär "jag skulle förmodligen orka springa till Göteborg eller simma till Danmark"-känslan. En helt överväldigande lyckokick.
Det var häftigt.
25 november 2007
Jag: Någon
Egentligen är det väldigt enkelt.
För 1½ år sedan kände jag inte en djävel där, och jag var blyg som satan och vågade knappt prata med folk.
Idag har jag fått fler kramar än jag kan räkna.
Jag är liksom inte så osynlig längre.
Trevligt.
För 1½ år sedan kände jag inte en djävel där, och jag var blyg som satan och vågade knappt prata med folk.
Idag har jag fått fler kramar än jag kan räkna.
Jag är liksom inte så osynlig längre.
Trevligt.
Jätteförvirrad Hejdå-Laxenblogg
Sista dagen på Laxen idag, iallafall på ett djävla tag. Blandade känslor faktiskt. Slutet på en femdagarsvecka som varit allt annat än slapp, och tröttheten sen i fredags dök upp igen så fort det körde ihop sej det minsta. När jag inte hann med, och inte kunde fokusera ville jag bara dra därifrån, direkt, utan tvekan, det var bara 100% skitjobbigt. Jag hatar att inte hinna/orka med.
Fast det var ännu jobbigare att säja Hejdå. Jag kommer sakna allihop, och några kommer jag sakna helt löjligt mycket... jag antar att ni vet vilka ni är. Det är trots allt personer jag har träffat åtminstone ett par dagar i veckan sedan i somras, och vissa längre än så. Och nu ska jag överleva i 18-20 veckor utan dom?! Det låter helt galet, men det är så det är, och det är bara att intala mej själv det, om och om igen att "I'll Be Back!".
"We'll Be Back."
Det är aslöjligt, och det är antagligen väldigt få som verkligen fattar det, men jag kommer sakna det. Okej, kanske inte dom obekväma skjortorna, eller spazziga överstressade kunderna, men allt det andra kommer jag sakna. Alla andra.
Fick en Tumme av CC, och den kan jag behöva. Ett resesällskap.
Och Russin, du kanske har rätt, vi kanske borde sagt hejdå där och då.. trötta och flummiga, men det skiter jag i. Det är jobbigt, men jag ska ha så djävla skoj därnere, jag ska fixa dethär. Så det är värt att det suger att säja hejdå. Även om jag inte orkar tänka på det just precis nu.
Vi ses till våren.
Drick mycket Oboy.
Fast det var ännu jobbigare att säja Hejdå. Jag kommer sakna allihop, och några kommer jag sakna helt löjligt mycket... jag antar att ni vet vilka ni är. Det är trots allt personer jag har träffat åtminstone ett par dagar i veckan sedan i somras, och vissa längre än så. Och nu ska jag överleva i 18-20 veckor utan dom?! Det låter helt galet, men det är så det är, och det är bara att intala mej själv det, om och om igen att "I'll Be Back!".
"We'll Be Back."
Det är aslöjligt, och det är antagligen väldigt få som verkligen fattar det, men jag kommer sakna det. Okej, kanske inte dom obekväma skjortorna, eller spazziga överstressade kunderna, men allt det andra kommer jag sakna. Alla andra.
Fick en Tumme av CC, och den kan jag behöva. Ett resesällskap.
Och Russin, du kanske har rätt, vi kanske borde sagt hejdå där och då.. trötta och flummiga, men det skiter jag i. Det är jobbigt, men jag ska ha så djävla skoj därnere, jag ska fixa dethär. Så det är värt att det suger att säja hejdå. Även om jag inte orkar tänka på det just precis nu.
Vi ses till våren.
Drick mycket Oboy.
23 november 2007
Sponge Head
Dagen till ära iklädde jag mej Svamphatt.
Det råder delade meningar om huruvida det var ett bra drag, eller inte.
Det var hursomhelst gulligt.
Imorgon kör vi omröstning, m'key?
Det råder delade meningar om huruvida det var ett bra drag, eller inte.
Det var hursomhelst gulligt.
Imorgon kör vi omröstning, m'key?
Hysteriskfredag
"Du är ju alldeles vild i ögonen!"
Nej, jag är inte vild, jag är bara beyond sönderstressad.
Jag hatar fredagar.
Det är ungefär allt jag har att säga om idag. Var konstant efter och vi började städa fem i sju. Herregud. Förhoppningsvis är det lugnare imorgon. Men jag tvivlar.
Lönehelg.
Mer behöver jag väl knappast säja?
Bara hoppas att det finns fler än jag som får lönen på måndag.
Men det kommer bli en bra helg.
Det ska bli en bra helg.
Sista helgen på Laxen ju, ja jisses, iallafall på ett bra tag.
Ibland börjar jag nästan undra.. är dom så beroende av mej som dom kan få det att låta..? Ja, jag ställer alltid upp, ja, jag försöker alltid vara flexibel.. men, det är jag inte ensam om väl? På sätt och vis är det väl trevligt om jag vore lite svårersättlig, men allvarligt talat så har jag svårt att tro det. Men damn vad jag kommer sakna detdär stället ändå.
Löjligt mycket.
Så nu sitter jag här och filar på min sista mixskiva (svåårt!) och tänker tillbaka litegrann. Jag glömde säja ordentligt hejdå till Jenny idag, vilket är synd, för hon är en rolig jäkel. Hon var nog den första därute som fick mej att fatta att jag inte var helt hopplös ändå. Det var häftigt, när jag faktiskt fattade att jag var bra på något som jag aldrig trodde att jag skulle kunna lära mej. Att jag ens hamnade där är rätt otroligt, jag som alltid sett mej som en ensamjobbare.
Det var bra.
En välbehövlig nystart.
Tänk om jag börjat jobba på Ge-Kås istället?!
Tänk om jag aldrig hade lärt känna Sofie, Emelie, Minelli, CC och alla dom andra?
Eeeeh, scary.
En sak är säker.
MmmBop är given. Precis som A Man From Argentina.
Och - säja vad ni vill - Älskade Ängel.
Godnatt.
Nej, jag är inte vild, jag är bara beyond sönderstressad.
Jag hatar fredagar.
Det är ungefär allt jag har att säga om idag. Var konstant efter och vi började städa fem i sju. Herregud. Förhoppningsvis är det lugnare imorgon. Men jag tvivlar.
Lönehelg.
Mer behöver jag väl knappast säja?
Bara hoppas att det finns fler än jag som får lönen på måndag.
Men det kommer bli en bra helg.
Det ska bli en bra helg.
Sista helgen på Laxen ju, ja jisses, iallafall på ett bra tag.
Ibland börjar jag nästan undra.. är dom så beroende av mej som dom kan få det att låta..? Ja, jag ställer alltid upp, ja, jag försöker alltid vara flexibel.. men, det är jag inte ensam om väl? På sätt och vis är det väl trevligt om jag vore lite svårersättlig, men allvarligt talat så har jag svårt att tro det. Men damn vad jag kommer sakna detdär stället ändå.
Löjligt mycket.
Så nu sitter jag här och filar på min sista mixskiva (svåårt!) och tänker tillbaka litegrann. Jag glömde säja ordentligt hejdå till Jenny idag, vilket är synd, för hon är en rolig jäkel. Hon var nog den första därute som fick mej att fatta att jag inte var helt hopplös ändå. Det var häftigt, när jag faktiskt fattade att jag var bra på något som jag aldrig trodde att jag skulle kunna lära mej. Att jag ens hamnade där är rätt otroligt, jag som alltid sett mej som en ensamjobbare.
Det var bra.
En välbehövlig nystart.
Tänk om jag börjat jobba på Ge-Kås istället?!
Tänk om jag aldrig hade lärt känna Sofie, Emelie, Minelli, CC och alla dom andra?
Eeeeh, scary.
En sak är säker.
MmmBop är given. Precis som A Man From Argentina.
Och - säja vad ni vill - Älskade Ängel.
Godnatt.
21 november 2007
Of Greetings And Goodbyes
Jag börjar samla på mej "hejdån" nu.
Det känns sådär.
Lite ynkepynkigt om jag ska vara ärlig.
Och veckodagsförvirringen fortsätter. Idag har jag trott att det varit måndag, tisdag och torsdag. Imponerande. Inte en siffra rätt. Jag tror fortfarande att det är torsdag, faktiskt. Det känns så torsdagsaktigt idag på något vis.
Imorgon är det torsdag på riktigt.
Torsdag och "knäcka ryggen"-dagens.
We say Yay!
Men jag tror att jag får träffa en av mina Starfishes imorgon.
Och den andra Starfishen har nästan fått mej att gilla Snook. Stod i helveteshörnet idag och fuldansade till Såpbubblor, och småflinade. Jag kanske har blivit mottaglig för positiva vibbar, eller något?
Det känns sådär.
Lite ynkepynkigt om jag ska vara ärlig.
Och veckodagsförvirringen fortsätter. Idag har jag trott att det varit måndag, tisdag och torsdag. Imponerande. Inte en siffra rätt. Jag tror fortfarande att det är torsdag, faktiskt. Det känns så torsdagsaktigt idag på något vis.
Imorgon är det torsdag på riktigt.
Torsdag och "knäcka ryggen"-dagens.
We say Yay!
Men jag tror att jag får träffa en av mina Starfishes imorgon.
Och den andra Starfishen har nästan fått mej att gilla Snook. Stod i helveteshörnet idag och fuldansade till Såpbubblor, och småflinade. Jag kanske har blivit mottaglig för positiva vibbar, eller något?
20 november 2007
High School
Det senaste halvåret har min relation till skolan varit hundra procent obefintlig. Jag gick ut därifrån den åttonde juni, och jag har inte saknat det en sekund.
Fast det är nog lite lögn, inser jag nu.
Precis hemkommen från åttanföreställningen, och jag är för det första sjukt imponerad.
Och för det andra ganska avundsjuk.
För det finns en grej jag saknar.
Jag saknar att spela med andra, och slita, bli osams, hata allt och sedan få den där underbara känslan av "yes-vi-klarade-det", när allting väl klaffar.
Det saknar jag.
Även om jag såhär i efterhand inser att gymnasiet inte gav mej vänner för livet fick jag uppleva väldigt mycket med dom jag delade de tre åren med.
Och det är ju också värt någonting, på sitt sätt.
Och jag fick en gruvlig revansch på tvivlarna, fast det tror jag inte att de någonsin förstod.
Why don't you come to your senses?
Fast det är nog lite lögn, inser jag nu.
Precis hemkommen från åttanföreställningen, och jag är för det första sjukt imponerad.
Och för det andra ganska avundsjuk.
För det finns en grej jag saknar.
Jag saknar att spela med andra, och slita, bli osams, hata allt och sedan få den där underbara känslan av "yes-vi-klarade-det", när allting väl klaffar.
Det saknar jag.
Även om jag såhär i efterhand inser att gymnasiet inte gav mej vänner för livet fick jag uppleva väldigt mycket med dom jag delade de tre åren med.
Och det är ju också värt någonting, på sitt sätt.
Och jag fick en gruvlig revansch på tvivlarna, fast det tror jag inte att de någonsin förstod.
Why don't you come to your senses?
19 november 2007
Veckodagar är egentligen mest förvirrande.
Idag är det lördag. I min hjärna är det lördag. På onsdag kommer det vara måndag. Och lördag är torsdag, fast ändå inte, för helgerna är jag plågsamt medveten om.
Men när helgen är över börjar Hedda-helgen. Måndag-tisdag bara sover jag. Sover, sitter och kollar filmer från ValT på YouTube och käkar mackor.
110% helg.
Och därför blir jag jätteförvirrad på onsdagarna (som jag tror är måndagar) när det är mycket att göra och jag bara "va, det är ju måndag!?"
Juppsåäre.
Men när helgen är över börjar Hedda-helgen. Måndag-tisdag bara sover jag. Sover, sitter och kollar filmer från ValT på YouTube och käkar mackor.
110% helg.
Och därför blir jag jätteförvirrad på onsdagarna (som jag tror är måndagar) när det är mycket att göra och jag bara "va, det är ju måndag!?"
Juppsåäre.
...and if it's a speciall occation, buy it @ Marks&Spencers
Tjejkväll i förrgår, Bruce, Håkan och Avril, choklad och cider.
Väldigt trött igår morse, vissa transportkomplikationer, ut till jobbet.
Dagen verkligen sniglade sej fram.
Från klockan tre gick den nästan baklänges, så sakta gick det.
Fast jag var trött ändå. Men det var nog sömnbrist, inte jobbtrötthet.
Jag och mamma kollade på Kalenderflickorna, fullkomligt underbar film!
"I never thought broccoli could be so intriguing!"
Sen somnade jag, fast jag tvingade mej själv att läsa GP först, bara för att säkert få lite prettopoäng. Drömde skumma grejer om först Liseberg (Balder gick sönder, asläskigt!) och sportloven i Duved. På något mystiskt sätt hade jag lärt mej att raila och hoppa riktigt snyggt, jag som aldrig provat ett par twintipskidor ens. Tur att det var en dröm.
Vaknade halv åtta, läste tidningen, somnade om och vaknade halv tolv. Helt emot mina principer, men jag antar att det var välbehövligt. Nu funderar jag på om jag ska ta och äta frukost också. Och göra av med pengar, för jag behöver en digitalkamera.
Måste ju fota all snön därnere, liksom.
Väldigt trött igår morse, vissa transportkomplikationer, ut till jobbet.
Dagen verkligen sniglade sej fram.
Från klockan tre gick den nästan baklänges, så sakta gick det.
Fast jag var trött ändå. Men det var nog sömnbrist, inte jobbtrötthet.
Jag och mamma kollade på Kalenderflickorna, fullkomligt underbar film!
"I never thought broccoli could be so intriguing!"
Sen somnade jag, fast jag tvingade mej själv att läsa GP först, bara för att säkert få lite prettopoäng. Drömde skumma grejer om först Liseberg (Balder gick sönder, asläskigt!) och sportloven i Duved. På något mystiskt sätt hade jag lärt mej att raila och hoppa riktigt snyggt, jag som aldrig provat ett par twintipskidor ens. Tur att det var en dröm.
Vaknade halv åtta, läste tidningen, somnade om och vaknade halv tolv. Helt emot mina principer, men jag antar att det var välbehövligt. Nu funderar jag på om jag ska ta och äta frukost också. Och göra av med pengar, för jag behöver en digitalkamera.
Måste ju fota all snön därnere, liksom.
16 november 2007
Scally Wag!
Soundtracket till Pirates of the Caribbean är mäktigt.
För er som inte redan visste det alltså.
Ladda ner spåren "Barbossa Is Hungry" och "Skull & Crossbones".
Instant gåshud.
För er som inte redan visste det alltså.
Ladda ner spåren "Barbossa Is Hungry" och "Skull & Crossbones".
Instant gåshud.
15 november 2007
Fånga En Solkatt
Tiden går, som sagt, väldigt fort just nu.
Jag försöker låta bli att räkna dagarna, men snart är det så få kvar att det blir ofrånkomligt. Oh well. Det ska bli skönt att komma bort från allt ett tag, fast allt och allt, det är inte så mycket. Jag gick från Slättenrondellen, och tänkte telefonterrorisera folk, men kom bara på en handfull nummer att ringa. Ingen svarade, såklart.
Jag tänkte ringa Johanna, men hon är som bekant i Skottland, och det är inte jättebilligt att ringa Moa i Oschlo heller.
Det är inte så mycket att åka ifrån, särskilt inte om man vet att man kommer tillbaka.
Fast det var inte det jag skulle skriva, egentligen. Jag är ju så bra på att tappa ämnet, enda gången jag inte gjorde det fick jag ett MVG på uppsatsen i SvenskaB. Men det hör inte hit.
I bilen hem från jobbet hade dom på en skiva med låtarna från svenska Mamma Mia-musikalen. En ganska okänd låt egentligen, någonting om att fånga en solkatt i en bur.
Det var fint.
Det var väl allt, tror jag.
Jag försöker låta bli att räkna dagarna, men snart är det så få kvar att det blir ofrånkomligt. Oh well. Det ska bli skönt att komma bort från allt ett tag, fast allt och allt, det är inte så mycket. Jag gick från Slättenrondellen, och tänkte telefonterrorisera folk, men kom bara på en handfull nummer att ringa. Ingen svarade, såklart.
Jag tänkte ringa Johanna, men hon är som bekant i Skottland, och det är inte jättebilligt att ringa Moa i Oschlo heller.
Det är inte så mycket att åka ifrån, särskilt inte om man vet att man kommer tillbaka.
Fast det var inte det jag skulle skriva, egentligen. Jag är ju så bra på att tappa ämnet, enda gången jag inte gjorde det fick jag ett MVG på uppsatsen i SvenskaB. Men det hör inte hit.
I bilen hem från jobbet hade dom på en skiva med låtarna från svenska Mamma Mia-musikalen. En ganska okänd låt egentligen, någonting om att fånga en solkatt i en bur.
Det var fint.
Det var väl allt, tror jag.
12 november 2007
Det Snöar!
Visserligen inte här, men i Val Thorens, och det är fan så mycket viktigare.
Shit, jag längtar.
Längtar och är vettskrämd på samma gång.
Wohoo!
Shit, jag längtar.
Längtar och är vettskrämd på samma gång.
Wohoo!
Pratkvarnens Måndag
Är man innehavare av ett busskort kan man göra onödiga saker.
Om det tillexempel är minusgrader och mörkt när man skuttar av 351:an vid stationen och passerar 556:ans skylt och inser att den går om fem minuter, och tar mig mer än halvvägs hem, då väntar man på bussen.
Verkligen.
I övrigt har dagen varit lugn, om man bortser från att jag råkade ha sönder fyra vinglas och en kaffekopp. Det är livsfarligt med lugna dagar. Min arbetsmoral blir extremlåg, och jag nästan skapar ursäkter för att få stå inne i Kallis och prata. Jag kan inte hjälpa att jag faktiskt blivit social. Det är ju jobbets fel det med.
Nästa vecka får jag stå där inne och både prata och jobba, det blir ännu bättre. Jag har saknat det.
Och apropå det, thanks to gymnasieskolans öppethus-dag jobbar jag hela helgen. Eller ja, söndagen kan jag kanske inte skylla på det, men iallfall lördagen. Alla spring går ju i skolan, och vem är ledig och saves the day?
Så nu är det back to basics på riktigt. Håhå jaja.
Slipper iallfall skjortan till förmån för mina älskade tenniströjor.
Och kommer inte ha drickan på söndag heller, snacka om traditionsbrott.
(Hedda har alltid drickan. Och definitivt alltid på söndagarna. Det är okej. Drickan på veckorna är värre, för då är det ihopslaget med toaletterna. Usch!)
Om det tillexempel är minusgrader och mörkt när man skuttar av 351:an vid stationen och passerar 556:ans skylt och inser att den går om fem minuter, och tar mig mer än halvvägs hem, då väntar man på bussen.
Verkligen.
I övrigt har dagen varit lugn, om man bortser från att jag råkade ha sönder fyra vinglas och en kaffekopp. Det är livsfarligt med lugna dagar. Min arbetsmoral blir extremlåg, och jag nästan skapar ursäkter för att få stå inne i Kallis och prata. Jag kan inte hjälpa att jag faktiskt blivit social. Det är ju jobbets fel det med.
Nästa vecka får jag stå där inne och både prata och jobba, det blir ännu bättre. Jag har saknat det.
Och apropå det, thanks to gymnasieskolans öppethus-dag jobbar jag hela helgen. Eller ja, söndagen kan jag kanske inte skylla på det, men iallfall lördagen. Alla spring går ju i skolan, och vem är ledig och saves the day?
Så nu är det back to basics på riktigt. Håhå jaja.
Slipper iallfall skjortan till förmån för mina älskade tenniströjor.
Och kommer inte ha drickan på söndag heller, snacka om traditionsbrott.
(Hedda har alltid drickan. Och definitivt alltid på söndagarna. Det är okej. Drickan på veckorna är värre, för då är det ihopslaget med toaletterna. Usch!)
11 november 2007
Fars Dag @ Camp Gulag
Dagen kunde börjat bättre. Fast samtidigt inte. Som Sam säger, i Garden State: "I look forward to a good cry". Det känns ju bättre efteråt, om inte annat. Och jag orkar inte alltid hålla allt inuti. Jag orkar inte vara vuxen. Jag behöver bara prata lite ibland.
Tack och lov finns det underbara jobbarkompisar som tröstar och fixar Oboy.
En färsk mixskiva, med just nu-musik.
"Jag heter inte Knappen!"
Förlust, och sedan seger i Skitgubbe/Vändtia på lunchen.
Tiotusen randomfaces i kö.
Inga lediga bord.
Tiotusen randomfaces som lyckats missa lapparna med texten "Kära Gäster, reservera gärna sittplatser innan ni beställer mat."
Det är söndag, klart att jag får drickan. Klart jag ska stå och le och fråga om ni har hittat någonstans att sitta och få nollställda, oförstående ansikten som svar.
Tiden går så jäkla fort nu. Nästa helg är jag ledig (!), och helgen efter det är min sista på mycket mycket länge. Det dröjer till försommaren innan jag kommer jobba med Lummentuss igen, tillexempel. Och det känns sjukt, för det är ansikten jag är van vid att se varje vecka. Jag tror till och med att min långsemester ("jag slutar inte!") kommer skapa ett hål. Vem ska dricka obegripligt mycket Oboy? Vem ska bränna schizofrena mixskivor? Vem ska kasta gurkskivor på väggarna? Vem ska få ryck när S lämnar använda strumpor i skåpet?
På sätt och vis är det trevligt.
På flera sätt.
Det ska bli väldigt kul att komma iväg, spännande. Se någonting nytt, träffa nya människor, uppleva 100% vinter, klara mej helt och hållet själv.
Och det känns rätt bra att bli lite saknad.
Something new and different.
Mjo.
Raspberri!
Tack och lov finns det underbara jobbarkompisar som tröstar och fixar Oboy.
En färsk mixskiva, med just nu-musik.
"Jag heter inte Knappen!"
Förlust, och sedan seger i Skitgubbe/Vändtia på lunchen.
Tiotusen randomfaces i kö.
Inga lediga bord.
Tiotusen randomfaces som lyckats missa lapparna med texten "Kära Gäster, reservera gärna sittplatser innan ni beställer mat."
Det är söndag, klart att jag får drickan. Klart jag ska stå och le och fråga om ni har hittat någonstans att sitta och få nollställda, oförstående ansikten som svar.
Tiden går så jäkla fort nu. Nästa helg är jag ledig (!), och helgen efter det är min sista på mycket mycket länge. Det dröjer till försommaren innan jag kommer jobba med Lummentuss igen, tillexempel. Och det känns sjukt, för det är ansikten jag är van vid att se varje vecka. Jag tror till och med att min långsemester ("jag slutar inte!") kommer skapa ett hål. Vem ska dricka obegripligt mycket Oboy? Vem ska bränna schizofrena mixskivor? Vem ska kasta gurkskivor på väggarna? Vem ska få ryck när S lämnar använda strumpor i skåpet?
På sätt och vis är det trevligt.
På flera sätt.
Det ska bli väldigt kul att komma iväg, spännande. Se någonting nytt, träffa nya människor, uppleva 100% vinter, klara mej helt och hållet själv.
Och det känns rätt bra att bli lite saknad.
Something new and different.
Mjo.
Raspberri!
9 november 2007
Diesel?!
"Dillkokt och malibusås är nästan gott ihop."
Fast vin är dricka-efter-matendricka för mej. Sorry, men det passar inte till mat.
Vi hade alltså vinprovning på jobbet igår. Cidermänniska som jag är kände jag mej väldigt malplacerad, men jag var inte ensam. Tror att jag och dom två samhällarna bildade någon sorts "vi som inte förstår vin"-klunga, men försöker ändå.
Fusklapparna gjorde mej ännu mer förvirrad. Hur i hela häcklefjäll ska jag kunna känna en smak av lätt rostade ekfat?! Någon driver med mej. Vad smakar ett ekfat? Vill man att något ska smaka rostigt ekfat? Unsolved mystery.
Och jag frångick mina principer big time. Min kallishalva blev djupt olycklig, men jag åt en stor laxtallrik. Eller, nja, delar av den. Varmrökt och dillkokt, och en bit najad som var ungefär lika stor som min lillfingertopp. Jag förstår inte detdär med slemlax, det är helt obegripligt. Jag tänkte ge kallrökta en chans också, men jag såg plastlådorna framför mej, så det gick inte. Ingen GLS heller, aldrig i livet.
Kom Ihåg:
Fast vin är dricka-efter-matendricka för mej. Sorry, men det passar inte till mat.
Vi hade alltså vinprovning på jobbet igår. Cidermänniska som jag är kände jag mej väldigt malplacerad, men jag var inte ensam. Tror att jag och dom två samhällarna bildade någon sorts "vi som inte förstår vin"-klunga, men försöker ändå.
Fusklapparna gjorde mej ännu mer förvirrad. Hur i hela häcklefjäll ska jag kunna känna en smak av lätt rostade ekfat?! Någon driver med mej. Vad smakar ett ekfat? Vill man att något ska smaka rostigt ekfat? Unsolved mystery.
Och jag frångick mina principer big time. Min kallishalva blev djupt olycklig, men jag åt en stor laxtallrik. Eller, nja, delar av den. Varmrökt och dillkokt, och en bit najad som var ungefär lika stor som min lillfingertopp. Jag förstår inte detdär med slemlax, det är helt obegripligt. Jag tänkte ge kallrökta en chans också, men jag såg plastlådorna framför mej, så det gick inte. Ingen GLS heller, aldrig i livet.
Kom Ihåg:
- Vin luktar inte, det doftar.
- Isenbourg är en långkörare som passar till lax.
- Dessertvin är gott.
- Jacob's Creek är mesigt, lite blaskigt.
- Willowglen var en positiv överraskning.
- Riesling var knastertorrt.
- "Va? Jag trodde dom var syskon!!"
8 november 2007
Dagens Playlist.
- Switchfoot - Awakening
- Lars Winnerbäck - Gamla Fria Nord
- Louis Armstrong - What A Wonderful World
- Alphaville - Forever Young
- Lillebror - Belief
- Cary Brothers - Blue Eyes
- Joshua Radin - Only You
- Damien Rice - 9 Crimes
- Oasis - Don't Look Back In Anger
- The Ark - Absolutely No Decorum
- The Killers - When You Were Young
- Oh Laura - Release Me
- Joni Mitchell - River
- Marit Bergman - Tomorrow Is Today
- Shout Out Louds - Tonight I Have To Leave It
- Motorhomes - Into The Night
- Håkan Hellström - Minnen Av Aprilhimlen
- Kent - 747
- Remy Zero - Fair
- My Chemical Romance - Famous Last Words
- Jimmy Eat World - Big Casino
End of the world.. as we know it.
Nu har jag precis sett klart bombavsnitten.
Back to the beginning, med andra ord, eftersom det första avsnittet jag någonsin såg var det som kommer efter dom två.
Jag blir sådär lagom cryface.. jäkla Grey's Anatomy.
Och jäkla Damien Rice som jag lyssnar på nu.
9 Crimes.
Lite lagom hjärtslitande.
Back to the beginning, med andra ord, eftersom det första avsnittet jag någonsin såg var det som kommer efter dom två.
Jag blir sådär lagom cryface.. jäkla Grey's Anatomy.
Och jäkla Damien Rice som jag lyssnar på nu.
9 Crimes.
Lite lagom hjärtslitande.
6 november 2007
Hedda samlar tjejpoäng.
Ibland har man gjort sej förtjänt av att parkera i soffan med en Marian Keyes-bok och ett halvt paket chokladglass.
Frågan är vad jag har gjort för att förtjäna det?
Äh, petitesser!
Frågan är vad jag har gjort för att förtjäna det?
Äh, petitesser!
5 november 2007
Spend 'Em!
Imorgon ska jag hosta upp pengar till en ny mobiltelefon.
Och eventuellt en digitalkamera. Lika bra det, så jag har lärt mej den innan jag drar till alperna. Men usch vad det känns tungt. Det är mycket arbete bakom dom där pengarna. Oändliga timmar av bakelser, GLS-bägare, pling och pensionärer.
Det är det värt.
Pengar är till för att förverkliga saker, inte för att bara ligga och skräpa.
Och även om jag trot att dom inte riktigt tror på det: Jag kommer tillbaka. Långhårig, med pandabränna, jag kommer tillbaka. Det är faktiskt bara semester.
Och fan vad kul jag ska ha det.
Och eventuellt en digitalkamera. Lika bra det, så jag har lärt mej den innan jag drar till alperna. Men usch vad det känns tungt. Det är mycket arbete bakom dom där pengarna. Oändliga timmar av bakelser, GLS-bägare, pling och pensionärer.
Det är det värt.
Pengar är till för att förverkliga saker, inte för att bara ligga och skräpa.
Och även om jag trot att dom inte riktigt tror på det: Jag kommer tillbaka. Långhårig, med pandabränna, jag kommer tillbaka. Det är faktiskt bara semester.
Och fan vad kul jag ska ha det.
Saker jag inte förstår #1
Hur kommer det sig att det är sex knivar men bara tre gafflar i diskmaskinen?
Vem äter med bara kniv?
Lillebror?
Vem äter med bara kniv?
Lillebror?
4 november 2007
3 november 2007
Tunnelbanetankar
Världens Bästa Julsång
Jag gillar julpyssel.
Jag gillar julgodis.
Och apelsiner med nejlikor i, fast inte när de möglat ett tag.
Jag gillar hackspetten i Kalle Anka.
Och Toker.
Jag har inget alls emot hysteriska mängder gröt.
Men jag gillar inte julen.
Bara allt runtikring.
2 november 2007
Feels Like Home
Jag vet inte om jag hör hemma någonstans. Jag som alltid vandrat omkring lite lagom gänglös.
Vill jag ens höra hemma?
Jag står i mitten, och allt snurrar kring mej, och samtidigt står jag utanför och tittar på. Det är antagligen så bra det kan bli, om man inte vill välja.
Jag vill inte bli sorterad, jag vill passa i alla pussel, få plats i alla lådor.
Eller?
Vill jag det för att det alltid blir så, eller för att jag faktiskt vill det?
Så många frågetecken.
Så få svar.
Vill jag ens höra hemma?
Jag står i mitten, och allt snurrar kring mej, och samtidigt står jag utanför och tittar på. Det är antagligen så bra det kan bli, om man inte vill välja.
Jag vill inte bli sorterad, jag vill passa i alla pussel, få plats i alla lådor.
Eller?
Vill jag det för att det alltid blir så, eller för att jag faktiskt vill det?
Så många frågetecken.
Så få svar.
Oturen, den omöjliga oturen.
Fan också.
Det var inte denhär helgen jag skulle få feber och må som ett ösregn.
Inte denhär.
Sjutton veckor.
Sjutton jävla helger att bli sjuk på.
Men nej, inte jag.
Nu.
Fucking feber.
(Fucking jobbat för mycket, jag vet att det är delvis därför.)
Inget Malmö för mej alltså.
Grey's Anatomy på DVD, något slags plåster på såret är det väl.
Men ett väldigt litet och fult ett, som sitter löst och inte hjälper väl.
Oh, well...
Det var inte denhär helgen jag skulle få feber och må som ett ösregn.
Inte denhär.
Sjutton veckor.
Sjutton jävla helger att bli sjuk på.
Men nej, inte jag.
Nu.
Fucking feber.
(Fucking jobbat för mycket, jag vet att det är delvis därför.)
Inget Malmö för mej alltså.
Grey's Anatomy på DVD, något slags plåster på såret är det väl.
Men ett väldigt litet och fult ett, som sitter löst och inte hjälper väl.
Oh, well...
1 november 2007
Kakmonster
Idag misslyckades jag totalt med att vara hälsosam.
Men tro mig, jag försökte.
För det första åt jag ordentligt med mat till lunch. Både potatis&purjolöks-soppa, potatisgratäng och bröd. För det andra drack jag bara en kopp Oboy på morgonen. För det tredje dissade jag min standardfika (Oboy & pannkakor) till förmån för tre uppskurna äpplen och lingondricka.
Men, jag föll offer för miffade praliner.
Eller, jag och Mini, för vi delade på dom.
Nötplattor är gott, och mättsamt, och man kan inte prata om man äter halva på en gång.
Men jag åt inte en endaste liten Limeskylt. Tragiskt egentligen, med en pralin där bara skylten är god. Marsipan och mandelmassa är så obegripligt överskattat.
Imorgon drar jag till Skåune, jag och min rullbräda. Antagligen kommer jag hem rätt blåslagen, men vadfan.
Skejta bör man annars dör man.
Men tro mig, jag försökte.
För det första åt jag ordentligt med mat till lunch. Både potatis&purjolöks-soppa, potatisgratäng och bröd. För det andra drack jag bara en kopp Oboy på morgonen. För det tredje dissade jag min standardfika (Oboy & pannkakor) till förmån för tre uppskurna äpplen och lingondricka.
Men, jag föll offer för miffade praliner.
Eller, jag och Mini, för vi delade på dom.
Nötplattor är gott, och mättsamt, och man kan inte prata om man äter halva på en gång.
Men jag åt inte en endaste liten Limeskylt. Tragiskt egentligen, med en pralin där bara skylten är god. Marsipan och mandelmassa är så obegripligt överskattat.
Imorgon drar jag till Skåune, jag och min rullbräda. Antagligen kommer jag hem rätt blåslagen, men vadfan.
Skejta bör man annars dör man.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
