Tvålintolerant?

Eller kanske bara impregnerad?

Jag har tvättat händerna tre gånger sedan jag kom hem och de luktar fortfarande lax. Märkligt. Men men, det går nog bort snart. Förhoppningsvis innan tvålen tar slut. Men då kan jag övergå till lillebrors Fructis-schampo. Han har tre likadana flaskor, allihopa med ytterst lite kvar i, stående på badkarskanten. Varför då? Kan han inte ta slut på en innan han tar nästa? Detta mysterium kräver en lösning. Alltså, jag frågar mamma. Imorgon, nu är hon och spelar spel hos några andra tossiga vuxna. Jag är den enda losern som sitter hemma en valborgsmässoafton. Har liksom missat dethär med att vara full och galen. Eller inte, men jag orkar inte vara social, jag är trött men kan inte sova. Och det är försent att telefonterrorisera folk.

"Hej, jag har inget att göra så jag ägnar mej åt telefonterror. Är du upptagen med något jätteviktigt eller har du tid med mej?"

Funkar, oftast. men inte tolv på natten. Oj, shit, om fem minuter är det måndag. Det är lite häftigt. På ett logiskt och egentligen fullkomligt meningslöst vis.
Eftersom jag försöker överbelasta intresseklubben så mycket som möjligt kan jag tillägga att jag lyssnar på en låt som jag gillade redan i ettan. Inte ettan på gymnasiet, utan ettan ettan.

Walking on Broken Glass - Annie Lennox

Min musiksmak är ungefär lika bred som Dick Cheney är elak.
Jätte, alltså!

Heliumhuvud

Jag har inte så mycket att säja mer än att jag har jobbat idag, och är sjukt trött. Jag har ont i fötterna och har precis avslutat ett två timmar långt telefonsamtal med Mimmi.

"Tänk positivt, denhär helgen har du tjänat ihop till två par Converse-skor"

Precis. Me likes. Jag tycker faktiskt att det är kul att jobba, men jag är oftast en väldigt lättroad människa. Och det känns skönt att ha ett sommarjobb. Jag har ett sommarjobb. Det är grymt bra. Slippa vara pank hela hösten.
Jag borde sova nu. Men det känns som om jag borde skriva något intressant, men det kommer väl, senare. Typ imorgon. Vilket inträffar om 21 minuter om min klocka går rätt. Men man ska leva i nuet. Sådeså. (Duktig Hedda, klappar på huvet)

• Hold Fast Hope - Thrice
• Fucker - The Flying Dandruffs
• Antidote - The Hives
• You Own Me - Sense Field
• Good Thing - Reel Big Fish

Keep it true, keep it real, stay alive.

Counting Clicks

Enligt bloggtoppen.se har jag haft 396 unika besökare denhär veckan. Enligt min räknare på susnet har jag haft 66. Eftersom jag inte har en aning om vilken som har mest rätt lägger jag in en till mätare i bloggen, för att se vad den räknar. Spännande.

Gonatt.

Full Rulle

Idag har det verkligen varit full rulle hela tiden. Provjobbat på Laxbutiken, och det kanske låter knäppt, men jag tycker att det var kul. Men nu är jag astrött och inte ett dugg blogginspirerad. Hela jag luktar lax, och jag tänker inte duscha föränn imorgon bitti, innan jag cyklar ut till Heberg igen. Hoppas att det inte regnar.

Snackade med Lovisa på msn nyss, hon skickade över bilderna som Viktor tog i tisdags. Dom blev ritkigt bra. Men jag har konstaterat att det är svårt att fota fyra personer samtidigt. Det är alltid någon som gör en störd min eller två.


Ursäkta o-inspirationen, shit happens. Nu ska jag nog fortsätta med DaVinci-koden. Det är lagom oansträngande.

Tandvärk

Nu har det känns som om mina tänder i underkäken sitter fel i en vecka snart. Det är jättejobbigt, det spänner och ibland gör det ont. Jag tror att jag behöver tandställning eller nåt, jag har alltid haft trångt i munnen. Som om popcornskal och äppelskal kilat in sej mellan mina tänder och inte går bort, men det är inga popcornskal där. Och det går inte bort. Jag har testat allt, en dag borstade jag tändena sju gånger. Jag bli galen!

Som tur är ska jag till tandläkaren på tisdag, på såndär "en gång om året"-koll. Hoppas att de vet vad det är så det går över nån gång. Jag har haft det en gång innan, skolavslutningskvällen förra sommaren, men det var bara en dag. Nu har det vart i fem dagar. Det är synd om mej. Och nu måste jag snart sova.

Jaja, läsa lite först..
Jag läser i genomsnitt 300 sidor/dag, skolböcker och internet inte inräknat. Böcker, mest på svenska, och tidningar, rätt mycket engelska skateboardtidningar, och svenska med. Och jag läser tidningen varje morgon, för jag har bestämt att jag inte får läsa serierna föränn jag läst resten av tidningen också. Herregud, vad är jag för en tönt egentligen? En bokstavstokig sjuttonåring som dessutom skriver om det. Intresseklubben sprängs väl snart, och jag ägnar mej åt offentlig töntförklaring.

Det är nog bara trötter...

Kryper

Nu har jag en obehaglig, krypade känsla i kroppen igen. Som att någonting fattas eller oroar mej och jag vet inte vad det är. Jättejobbigt. Men det försvinner väl snart, alla är vi stirriga ibland, det ingår i paketet.

I need something to hold on to, something stable, something true.
I need to know I'm alive even though the sun sets and the stars appear.
This world might be fake, and I'll never be able to tell.

Dammit, jag är verkligen superpatetisk, och supersentimental och egentligen bara löjlig. Och egocentrisk och självkritisk också. Ett elände.
Blä!

Inte ens Death Cab hjälper, då är det fanimej illa.

Självkritisk

Den senaste tiden har jag varit ohyggligt självkritisk. Kanske inte utåt, men jag granskar allt jag säjer och gör noga, noga inne i huvudet. Och det är märkligt. För jag tycker att man ska vara nöjd med sej själv och so on, men det gäller inte mej. Åtminstone tycker inte jag det. Jag har tusen fel och brister, och jag hoppas att det bara är jag som ser dom.

Och Maria har upptäckt att jag har ett tal-tics. Så fort jag säjer nåt på engelskan i skolan börjar jag alltid med "I don't know, but..."

Usch. Jag är verkligen crap.

Och imorgon ska jag provjobba. Hur döläbbigt är inte det på en skala? Eeek, jag vill inte! Jo det vill jag, jag vill jättejättegärna ha sommarjobb. Men det är likförbaskat läskigt. Jag kan vara så klantig ibland. Klantig deluxe. Och jag vill inte klanta mej, it's no good, you know. Och jag ska sluta skriva på svengelska, för det är otroligt irriterande.

Mina skivor kom på posten idag iallafall. Förutom Anberlin-skivan, den var restad. Undrar när den dyker upp? Jag gillar att få brev. Nån gång tänker jag bränna ett gäng bra låtar på cd-skiva och skicka till alla mina vänner, bara för att pigga upp lite.

Inspirationen dog just.

Länk

Dethär är en jävligt bra iakttagelse angående feminism, kvotering och resten. Håller med.
Och jag är feminist.

Kort information

Engelska nu. Eller om typ tre minuter. Whatever. Vi ska ha nationella uppsatsen på onsdag så vi kommer väl mest skriva antar jag. Och det gör jag så mycket ändå så...

Hoppas att vi får intressanta ämnesval åtminstone. Gonatt.

Tajming, det handlar om tajming

Idag åkte jag longboard till skolan. För jag gör det när det är varmt nog och jag kan känna på mej att det inte kommer börja regna innan jag ska hem igen. Longboard plus regn är en dålig idé. Men idag skiner solen.

Världens godaste skolmat också, kycklingschnitzel med potatisgratäng, stekt potatis, morötter och nån mystisk artificiell jos. Jag har inte ätit så god skolmat sen sist vi fick köttfärssås, minst. Men schnitzel slår köttfärssås. Och det suger verkligen att blogga i skolan. För att jag inte ska drabbas av dåligt samvete, och se lite allmänt upptagen ut, sitter jag och läser om scientologi och kabbalah på Wikipedia parallellt med bloggandet. Jag känner mej mycket splittrad och förvirrad av det hela. Oerhört. Scientologi, föressten, är något av det mest flippade jag någonsin läst om. Massa grejs om rymdvarelser och inre själar och grejer. Plus att de verkar tro att psykologer är det ondaste som finns. Hmm, intressant...

***
Nu har jag suttit här i över en halvtimme, jag dör av tristess.
Hejdå.

Meet the...

...Jimmy Eat Nerd

Det är jag. Jättemycket Jimmy Eat Nerd. Jag kom på det imorse och jag känner mej hysteriskt fyndig. Och det är inte bara dålig ordhumor, det är ett såinihelveteshjärtskärandebra band också. Nu ska jag borsta tänderna, sova och läsa en bok. Inte i den ordningen.

Dagens J.E.W-låtar är: Night Drive och Blister.

C for Creepy

Få kändisar skrämmer mej lika mycket som Carola gör. Jag bara klarar inte av henne. Hon är jättebra på att sjunga, och det finns vissa låtar som även jag kan nynna med i, de gamla klassiska, typ Stormvind och dom. Men allvarligt talat, om vemsomhelst förutom allas vår skönsjungande frälsarinna hade ställt sej på en scen och sjungt treminnutersplågan som folket skickar till Aten hade det blivit fiasko.

Skit samma. Men creepy alltså. Carola är mitt slutgiltiga bevis för att gud antingen inte finns, eller inte bryr sej. Och jag gillar smått ironiska överdrifter, bör jag kanske tillägga.
Hon hade gärna fått sjunga om hon inte bestämt sej för att frälsa världen och blåsa håret under tiden.

I Love Indie

Implementeringskomplikationer

Den som kommer på vad det betyder får en glass. Jag lovar. Men Johanna, du får inte vara med, för jag vet att du vet vad det betyder, din tok.

Idag har vart en dag, som alla andra dagar. Jag har inte gjort nåt speciellt tror jag. Förutom att jag hade spegelträning på insån. Att se sej själv i en spegel när man sjunger är något av det vidrigaste jag har varit med om. Men det är bara att bita ihop. Nyttigt. Som grönsaker ungefär. Fast på det psykologiska planet. Alltså, musikundervisning är lika med psykologisk broccoli. Heja mej!

Och förresten, jag lyckades undvika socialt självmord. Nästan.

Jag hatar när jag inte vet vad jag ska skriva om. Jag kan skriva att om solen skiner imorgon ska jag och min longboard åka till skolan. Gula Faran kan behöva lite semester. Jag var ute och åkte i tisdags också. Underbara nyasfalterade cykelbanor vid rondellen uppe vid Willys. Solnedgång. Mycket mycket trevligt.

Äsch, jag kommer ingen vart.
Da Vinci-koden...

Jag bara undrar...

... när får jag egentligen mina skivor som jag beställde i förra veckan? Morr!

Velpotta

Jag är så velig.

Ska jag eller ska jag inte spela upp min låtjävel på mukon imorgon? Om jag gör det tänker jag inte säja att den är min egen föränn jag har spelat den, bara för att vara på den säkra sidan. Om den skulle visa sej låta precis som nåt som redan finns alltså. Och det vore kul, faktiskt.

Om jag inte gör det kommer jag.. tja.. vara besviken på mej själv i flera dagar. Och det är lätt att köra småsnack till en egen låt, jag kan ju snacka om den, på riktigt liksom. Tanken. Och så. Social suicide, here I come, alltså. Halleleluja. Och Malin fixade en skiva till mej, så jag ska inte glömma hundringen tills imorgon. Fast studiebidraget kommer då, så det är ingen panik egentligen.

Nyss hemkommen från biltur med Tove föressten. Hon ville äta glass och köra bil, och ajg kände mej pratsam. Tur att vi lagt ner pet-leken, det hade blivit olidligt annars. Den orsakar bara rivsår och trams. (Pet-leken går ut på att man ska peta varann i magen och tjoa "pet!", och egentligen inte så mycket mer, men den är farlig.) Nu ska jag äta lite till och sen ska jag sova. Imorgon är det scientologi som gäller, gäsp!

Vart tog du vägen?
Var är du?
Saknar. Lite.

Faller

Ibland drömmer jag att jag kastar mej ut i livet utan kontaktnät och verklighetsanknytning. Det slutar alltid på samma sätt.

Jag faller...

Faller...


Fattar ni, jag behöver er. Allihop. Ni är fina!

Eskilstuna, UngVänsters riksting eller vad det hette. Jag och Tove ska välta den stan på kristiflax, haha. Och hon är ordinarie så hon får ta ansvar för allt knäppt jag säjer vid officiella tillfällen. Men det ska bli kul, det ska det. Och det vore finurligt att känna att man påverkar, for once. Inte ofta det känns som om jag lyckas med det. Jag bara pratar och pratar. Ideérna flyger fortare än låtarna i mitt huvud, de jag aldrig lyckas fånga in.

"I always believed in Futures, a hope for better in November." Nu fattar jag, mitt tröga nöt vad Jimmy Eat World ville med den textraden. Låten, och albumet, släpptes 2004. I november 2004 var det val i den stora demokratin i väst. Tyvärr blev det inte som de hoppades, men det gör inte en bra låt sämre, tvärtom.

Så dagens låt är alltså: Futures - Jimmy Eat World

Julgran

Den är kanske inte mycket att hänga i julgranen, vad vet jag? Men det är likförbaskat texten till min första hela låt. Jag har texter som blivit bara det, texter, som varit för mycket, för svåra att hitta toner till, men denhär är lite mera lagom. Och den handlar mest om att famla efter verkligheten. Inte veta om man vill stanna i det hemtama eller ut i äventyret.

Running around in the same old circles
Walking down the same old streets
Oh, this road you've known forever
It could be a way to set you free
Don't take it to serious, it's just
A walk down memory lane

You've gotta smile again my friend
I wanna see your smile again
You've gotta play a while my friend
Be a child again

Are you afraid of what you're missing?
Are you scared your memories will fade?
It's alright, you want a future
But you need your past to feel safe
Don't take it to serious, it's just
A walk down memory lane

...och Hjältar

Lucas brors band spelade för oss i skolan idag. Jag visste inte vart jag skulle bli av. Känslopop så inspirationen sprätter ur öronen på mej. Det kändes så bisarrt på nåt vis, att sitta där på stolar i fina rader i den fula aulan. Ge mej gräsmattor, gräsfläckar och en sommarblå livehimmel. Så bra var dom. Oförtjänt okända. Kanske kända, jag vet inte, jag har noll koll på svensk musik tror jag, men de förtjänar artiklar i Sonic och så vidare. Damn vad bra dom var!

Jag är luspank, men jag bryr mej inte. Den skivan ska jag ha.

Jonathan och Hjältar, kom ihåg det.

Och jag är nog lättflörtad, men Håkantexter, scennärvaro och underbar pop får mej att smälta. Så är det bara.

Hög på livet

Jag blir fnattig av solsken.

Idag har jag ätit årets första Magnum, i solen vid Stadshusets vägg. Delade en flaska svartvinbärsmer med Alex och pysslade med svenskan, vi skulle skriva en betraktelse. Det blev väl som ett vanligt flummigt blogginlägg, fast oläsligt. Min handstil är inte att leka med.

Nästa onsdag ska vi ha nationellt engelskaprov, uppsatsdelen. Hoppas att ämnena inte är helt hopplösa bara, förra årets var ju hur bra som helst. Skriv om en ägodel som betydermycket för det. Easypeasy liksom. Brädan, rakt av. Dom stackars lärarna fick dessutom in över tjugo stycken om "Min gitarr", "Mitt trumset" och så vidare. För att gå i en musik/bildklass tycker jag att jag är ovanligt nyskapande. Haha.

Och apropå bildarna (bildeleverna, vi kallar dom så). Dom ska till Barcelona i tio dagar och åker nu i helgen. och visst, dom ska ju plugga där nere och gå på dötråkiga museum och det är ju inte jättekul men Barcelona. Macba. Parallel. Fondo. Behöver jag säja mer? Skejtaskejtaskejta! Fast det verkar ju som om det inte går längre för nån ny lag. Men ändå. jag borde få åka med, tycker jag.

Lovisas kompis Viktor fotade när vi repade idag. Han har fottat våra kära små terrorister (Chronic Sickness) också, inte så konstigt, de går i samma klass. Men det var en annan gång.

Det kliar i mitt öra.

Läslus i högform

Jag är omänskligt trött. Det är i och för sej alldeles självförvållat, men likförbaskat irriterande. Jag gick kanske och la mej lite sent igårkväll, klockan rotade sej mot elva. Så tänkte jag läsa lite, en bok som jag inte läst på tusen år. Klart som fan att jag inte kunde släppa den. Bara lite till, bara lite till. Så sitter man där klockan tjugo i två på natten och konstaterar att väckarklockorna ringer om fem timmar. Men det är en ruskigt bra bok. Det är väldigt länge sedan jag läste den, när jag tänker efter. Jag är en omläsande människa, jag har böcker som jag läst över tio gånger och fortfarande tycker lika mycket om. Just denhär boken har jag inte läst på över två år... den blev kvar när jag flyttade. Och först nu är den återhämtad. Eller hur man nu ska säj.

Engelska om en halvtimme. dags att borsta håret och tänderna kanske. Fast håret.. jag ser ändå ut som en rotborste så fort jag tar av mej mössan. Och min lugg är nästan inte för lång heller, det är bara det att om man är en shoegazing kind of person så faller den ner i ögonen. Gravitation, vettu.

Är det jag som ska ha fika på repet? Isåfall får det bli bullar. Fast har jag lite tur är det Lovisas tur. Men turen och jag kommer oftast inte alls överrens.

Ängel i Grön Klänning, läs den, läs den, läs den!

Måndag, jisses

Helskum dag. Jag har varit helt avig hela dagen, verkligen. Men men, ibland har man bara såna dagar. Jag sov dåligt inatt. Det var ett mystiskt tjutande ljud någonstans i huset, som tur är har vaktis fixat det nu, så jag ska nog kunna sova ordentligt inatt. Tack. Jag försökte filma innan när jag skejtade, ställde kameran på gräset. Usch säjer jag bara. Man kan ju tappa både popp och pepp för mindre. Självförtroendehöjande med sökert minus trettio procent. Whatever.

Nu lyssnar jag på Simon & Garfunkel, det hjälper mot det mesta. Sounds of Silence är fin. Jag är inte trött, men jag får väl gå och lägga mej för mamma är trött. Gonatt.

Tjejsnack v.17

Vecka sjutton, Läsvanor:

Läser du mycket? Håhå jaja, alldeles för mycket egentligen. Jag äter fantasyböcker och skateboardtidninagr till frukost, ungefär.
Nämn tre av dina favoritböcker: Sagan om Belgarion, Jag Ser Mej Själv i En Stulen Spegel och Liftarens Guide Till Galaxen. Men det finns så himla många bra böcker. Allt av Astrid Lindgren, Sagan om Ringen, Da Vinci-koden och tusen till.
Har du nån gång funderat på att skriva själv? Kanske när jag var liten, men jag har inte tålamod. Jag håller mej till bloggen, för tillfället.
Är du med i nån bokcirkel/bokklubb? Nej. Inte alls.
Köper du oftast pocket eller inbundet? Det går jämnt ut ungefär Finns boken i både och så blir det pocket, för det är blilligare. Jag är ju en fattig student. Men om en bok jag verkligen vill ha bara finns som inbunden så köper jag den ändå.

Länk till Tjejsnack.

Stavningskontroll

Idag är en dag när jag inte vill göra någonting, och inte kommer göra någonting heller. Inga överentusiastiska telefonsamtal kan få mej att bli engagerad.
Det är en slappdag idag.

Bloggdag.

Imorgon är det skola igen, halleluja.

-How do you spell AC/DC?
-Ehm...A-D-C-D?

(Internskämt)

Reminder

Jag har ju haft ett par brädor nu. Och på alla utom de tre första har grippan blivit lite av ett klotterplank. Första veckorna, när den är ny tänker jag alltid att jag ska låta bli att kladda på den, jag vet ändå vad som är bak och vad som är fram. Men sen lyssnar jag på någon låt och hittar en text och tänker att "detdär måste jag skriva". Men bara det, inte mer. Jag skriver aldrig framför de främre truckskruvarna heller. Vet inte varför förutom att brädan känns helt obalanserad då. Tyngden ska ju vara på tailen liksom. Helst ska eventuellt kladd vara jäms med baktrucken eller på tailen. Så är det bara. Och det ska inte vara kladd, det ska vara lite halvgenomtänkt. Den aktuella plankan har blivit besudlad med refrängen ur Hear You Me. Som delvis återfinns högst upp här på sidan. På precis rätt ställe dessutom. Jäms med truckskruvarna. Hur artsyfartsy får man bli? Jag är knäpp.

Men mitt grippkladd, om det är genomtänkt och något klokt, får mej att koncentrera. Reagera. Och sålänge det funkar, vem bryr sej? Välkommen till bloggen som avhandlar ämnena som får intresseklubben att sprängas.

Nattliga Promenader

Hmm ja.

Efter ett lösryckt meddelande på msn igår om fest i Daniels stuga nere på stranden funderade jag en stund, åt lite tacos och stack dit. Jag blev ganska stolt över mej själv, jag kan skippa sånt hur lätt somhelst bara för att "tänk om de har stuckit när jag kommer dit, och tänk om där bara är en massa jobbiga människor" och så vidare. Men eftersom vissa människor tycker att vattenpipa med äppelsmak är festens epicentrum, och en vattenpipa inte är sådär extremt flyttbar så kändes det lugnt. Lite virrig blev jag iallafall när jag cyklade ner till standen och hittade en stor hög med fjortisar vid Grottan. Vattenpipan var iallafall där den skulle vara, och folket med. Jag lyckades hamna mitt emellan Moa och Anders i en ilsk debatt om exakt hur töntigt det är att feströka. Tog Moas parti, för det är töntigt att feströka, men det är å andra sidan ett frivilligt val, sålänge folk runtikring inte blir offer för passiv rökning. En eld hade tillfixats, den hette Jasmine, och det fördes loggbok över den och folklivet i stort. Haha. Det var ganska kallt, men först gick jag på promenad med Sandra, och sen skulle hon av nån dum anledning sova och jag hade inget att göra så Alex tyckte att jag skulle promenera med honom också. Okej, efter lite tjat. Han var lite halvlullig så jag tänkte att vi går nog inte så långt. Det gjorde vi inte heller, för allting är relativt, men från Beach House hela vägen utmed strandkanten till bryggan, ut på bryggan, in igen och in bland badstugorna vid Knölaberget. Gå i beckmörker utmed staketet längs hålan som är där och sen asfaltsvägen utmed stranden hela vägen tillbaka. Det var ingen kortpromenad egentligen. Vi passerade dessutom fjortishögen tre gånger, och det var fler poliser där för varje gång. Trevligt iallafall. Alex är schysst, och jag är lättpratad.

-När man har druckit öl kan man gå hu långt som helst. Man blir inte trött.
-Jag behöver inte öl, jag kan gå hur långt som helst bara jag är inne i en tillräckligt intressant diskussion.

Det är lite Hedda i ett nötskal. Intressanta diskussioner. Sen satt jag i en våningssäng och pratade med Anders och spelade gitarr tills jag höll på att somna klockan ett och cyklade hem. Då hade Jasmine (elden) blivit en halv liten påskbrasa, fast en vecka försent.

Idag är det halvmulet. Bs Boardslide, anyone?

Musique

Dagens:
Talkin' Bout A Revolution - Tracy Chapman
Shame - Jimmy Eat World
The Sun Will Always Rise - Heather Nova

Älskade sommardagg, frihetsrus, fartvind...

Har skejtat sen jag skrev sist, en hel dag ute i solen, med bara mackor och jordgubbsfil i magen. Men jag bryr mej inte. Det var allra bäst när jag, Anton, Joel och Jonis körde någon fruktansvärt bohemisk form av skate på en bank vid Tullbrogården. Det var ungefär så oseriöst och lekfullt det kan bli, bara några minuter, ett ögonblick eller två. Och när de andra inte såg gjorde jag dagens skönaste frontside Ollie. Jag gör aldrig snygga trick när nån ser på.

När jag cyklade hem tog jag omvägen förbi Vallarna. Jag kunde inte köra förbi där innan idag, för då hade jag inte pallat att skejta. Jag hade tappat peppen så inihelvete, det vet jag. Det funkar så med mej, att jag har ett par riktiga passioner i livet. Vissa har jag alltid haft, som att läsa, sjunga och att vara utomhus.
Men den första passionen jag medvetet fastnade i var mountainbiken. Våren i sjuan, och jag hade funderat på det länge, länge, sen fyran när jag såg ett reportage om mountainbike på Lilla Sportspegeln. Jag är egentligen för räddhågsen för att hålla på med sporter där man kan slå sej ordentligt nästan hur lätt som helst. Men cyklingen funkade ändå, för jag var envis, och framförallt hade jag kul. Varenda lördagmorgon och onsdagkväll var jag ute, både i skogen och på bmx-banan. Nu när jag tänker på det var det något av det bästa jag någonsin velat. Jag hade det tufft i skolan och ingen jag kände cyklade. Lite av en nystart. Det är så mycket minnen, jag vet inte hur jag ska få ut dom i ord. Sommarmorgnar med glitterdagg i högt gräs, skrapade smalben, fartvind, jag älskar fartvind! Frihet. Mitt cykelår, mitt riktiga cykelår var 2003. Och det började så bra som det någonsin skulle ha kunnat göra. Vallarnaracet. Hemmatävling, och innan dess hade jag bara kört Hallandsserien mot de andra tjejerna i Falkenberg, och en tjej från Varberg och jag var alltid sist. So what, jag har aldrig varit nån tävlingsmänniska. Men den morgonen stack jag iväg när det smällde, och jag fick leda ända fram till broarna. Det är inte långt, men jag var iallafall längst fram. Sen ble jag omkörd såklart, men jag var inte sist, det ropade dom till mej. Och jag tänkte inte vara sist om jag hade chansen att slippa. Den kalla morgonen när jag kom i mål som trea, lång efter ettan och tvåan, men inte sist, den glömmer jag inte. Det var speciellt, iallafall för mej. Jag tävlade rätt mycket den sommaren. Åstorp, Götalandsmästerskapen (Landsväg) som också var på hemmaplan, U6-dagars, Götalandsmästerskapen i MTB någonstans i Skåne, typ Kristianstad, Snapphaneturen och Mölndal. Och Hallandsserien.
Sen kom hösten och livet blev ett helvete. Och sen dess har jag inte fått upp farten. Men jag saknar sommardaggen så jag inte vet var jag ska bli av, och det är bara en sak jag kan göra åt det...

Övriga passioner avhandlas i framtida blogginlägg. Nu ska jag ut.

Tråkig Sysselsättning

Jag är felkonstruerad.

Jag sitter vid datorn och lägger in bildfiler på alla mina iTunesfiler, de som inte är tjuvade från nätet iallafall. Solen skiner och det är nästan femton grader varmt.

Ich bin eine rötegg.

Nu ringde Johanna också, hemkommen från solen, och jag hade glömt att messa henne om att vi inte skulle repa för att Vims har dansuppvisningar. Usch, nu känner jag mej elak. Skärpning Hedda, ta en dusch, plocka ihop tvätten och ut i solen med dej.

Nattliga Undringar

Kom just på att jag inte informerat mjällen om att jag inte kan repa nästa helg, eftersom jag har lyckats få provjobb på laxbutiken. Toppe, verkligen. Men depp eftersom vi inte repat på hela denhär veckan eftersom Johanna har varit på Lanzarote. Hon borde komma hem nu inatt, hoppas att hon inte är jättebrun. Då är jag den enda av oss som inte är solbrun eftersom Lovisa redan har varit på Teneriffa och Mimmi fortfarande har solbränna kvar sen evighetsvistelsen i Argentina i julas. Hursomhelst, rep var det. Inget repande i helgen heller, som det verkar för Mimmi har dansuppvisningar och Johanna är säkert allmänt restrött. Och sen kan inte jag nästa helg. Fast det är förståss mindre fel att repa utan basist än utan trummis eller gitarrist. För jag är liksom mer en förstärkning och ett komplement. och en jävle på att baka kladdmuffins, men et låssas vi inte om. Alltså är jag mindre nödvändig. Visst, det låter jättetunt utan bas men det går åtminstone att repa. Vi har försökt repa utan trummis en gång och det gick inte, och vi har inte ens försökt utan Johanna.

Jag är oviktig. Ynk.

Fast det är bara ett av mina nattliga "jag är värdelös"-anfall. Jag får såna ibland. Botas enklast med Simon & Garfunkel och avslagen Sprite sen förra helgen. De senaste två dagarna har mitt sockerintag varit helt enormt, och jag får fan dåligt samvete mot mej själv. Det vore så kul att kunna se sej i spegeln utan att ögonen direkt dras till tusen röda prickar i ansiktet. Och jag får inte färre finnar av att äta en massa choklad och dricka läsk. Från och med nu är det Jordgubbsfil som gäller. Jag hatar fil, och jag gillar inte youghurt men jordgubbsfil är mums.

Hatar min hud. Hatar, hatar, hatar. Hade jag varit en karaktär i en bok eller tonårsfilm hade jag antingen varit den underliga tjejen som alla tyckte var skrämmande, mobboffret, eller den fula med glasögon som blir snygg om hon fixar håret och slutar ha pösiga jeans (se She's All That). Bortsett från att jag inte har glasögon då. Jag skulle få göra en hudtransplantation istället.

Jag är ytlig jag vet, men jag är trött på alla mina jävla finnar nu. Kan jag inte slippa dom efter sju år? Förihelvete! Det spelar ingen roll om jag låter bli att pilla på dom, så sårpillare jag är, de försvinner ändå aldrig.

Note to self: Lyssna aldrig på Håkan Hellström mitt i natten, leder bara till självkritiska blogginlägg och högt sockerintag.

Två dagars godiskonsumtion:

• En halv påse Riesen-kolor
• En halv 200 grams chokladkaka
• Lite av mammas mörka lyxchoklad
• Två glas jätteavslagen Sprite
• Överblivet påskgodis

Skäms på mej.

Dagens häftiga intro: Hold The Line - Toto (som föressten har världshistoriens absolut töntigaste bandnamn näst efter Galta-Göstas Dansband. Toto? Vad tänkte dom på? Antagligen hunden i Trollkarlen från OZ, men det är inte ens ett ynka uns roligt. Frågan omformuleras till vad sjutton hade de rökt? Jag får fråga lillebror, när jag har benådat honom. Är det nån som vet onödiga saker om musik så är det nog han. Viss sorts musik. Typ pop och klassisk rock som Stones. Godnatt.)

Word Verification: puzluhgq

Segerdans

Yes, jag är inlagd på Bloggkartan och är den första bloggen från Falkenberg som är det. Jag är så himla häftig!

(Hoppar runt i städskrubben där vi har datorn och framför en segerdans iförd fleecetofflor och myskläder, en syn för gudar alltså)

Nu ska jag fortsätta att vara euforisk och lyssna på hemska punkcovers av Take Me Home Country Roads och Brown Eyed Girl. Cheers!
Föressten, sjukt snygg word verification idag: zybzrp. Det låter som ett ord på marsianska eller nåt.

Dagens tönt, förressten

Peter Settman. Jag kan inte släppa det. Han är liksom så...ja.. jo..
Finns inga bra ord verkar det som.
Förutom töntig.
Och det känns okej, och jag kollade på hela Så Ska Det Låta. Mest för att Sara Löfgren är übercool men men. Och sen började jag kolla på GoldenEye, men jag gillar bara en Bondfilm och det är Living Daylights. Fast Pierce Brosnan är snyggare än Timothy Dalton, egentligen. Eller så är det kanske bara det att han känns lite mer nutida. Dalton är så megamycket åttiotal.

Nu lyssnar jag på Tracy Chapman, ibland ska man göra det tror jag. Bara för att Talkin' Bout A Revolution är soft.

Mygod. Ytlig blogg. Snart kommer jag börja lägga upp "Outfits" också.

Och för eventuella intressenter kan jag upplysa om att jag har på mej smutsiga, halvpösiga blåjeans från Crocker, en långärmad t-shirt som är grön med vita ärmar och en mycket för stor blå collegetröja med ketchup och tandkrämsfläckar. Vita strumpor med gröna prickar, nyinköpta igår, och gråa fleecetofflor med blå insida. Yay!

Kortfattat och ilsket

S n o r u n g e !

Låtfel

Otroligt irriterande.

jag kommer på en jättebra början på en låt, både melodi och text, och sen hänger det sej bara för att jag inte kan komma på ett vettigt ord som rimmar på "then". Och det blir ju inte bättre av att vi helt plötsligt inte har någon mick till datorn. Nu ska jag ringa min lille bror och om det är han som har tagit med den hem till pappa är mordvarning utfärdad.Om inte kan jag ju åtminstone beklaga mej en aning.

Kurr

Jag är hungrig.
Dags att åtgärda?

Sällan, jag har en bok att läsa.

Bokmalarnas Förenade Frihetsfront, det vore nog nånting för mej. Håhå jaja. Nej, mat var det ja. Hungrig som sagt. Pffft...

Skicka Vidare?

Jag är sjukt oteknisk. Kan någon tala om för mej vad ett rss-flöde är, och varför jag inte har det. Jag vill ju finnas med på bloggkartan.

I övrigt kan dethär bli en underbar hemmakväll. Mamma spelar in Pay It Forward och därför kan jag inte kolla på video. Och Pay It Forward vill jag inte se, jag gillar inte slutet. Vem gör det föressten? Men bortsett från slutet är den underbar. Önskar att världen kunde vara sån. Önskar att jag kunde vara sån.

Sådär osjälvisk.

Visst, jag är inte värsta egiosten, egentligen är jag ganska osjälvisk, men vad gör det? Jag menar, bara jag kan ju inte göra skillnad, man måste vara många. Man skulle starta en "skicka vidare"-sekt. Bara för att bevisa att det kan finnas vettiga sekter.

Dagens bok: Pirater! - Celia Rees
Dagens ljud: Monsters - Matchbook Romance

Bloggkartan

Okej, here we go. Se om dethär funkar, jag är monumentalt oteknisk, men om det funkar blir jag den första registrerade bloggaren i Falkenberg.

Jag har placerat min blogg i Falkenberg på bloggkartan.se

Knåp.

Musikalisk Avkrok del Två

Beklagade mej lite innan över den musikaliska avkroken Falkenberg. Nåväl. Idag på Ge-Kås köpte jag Imperiets hits 83-88, Alltid Rött, Alltid Rätt. Universums snyggaste skivomslag, tillsammans med Death Cabs Transatlanticism och Jimmy Eat Worlds Futures. Och antagligen några till som jag inte kommer på förutom Second Helping dårå. Lynyrd Skynyrd, föressten. Hursomhelst klickade jag in på cdon.com bara för att rota lite. Och då hittar jag Jimmy Eat Worlds Bleed American, fast den omdöpta efter 9/11 versionen som bara heter Jimmy Eat World. De har till och med döpt om titelspåret till Salt Sweat Sugar. Halva priset. Vill ha. Köper. Och dessutom Anberlin, Death Cab och Thrice. Till fullpris. Maha, jag är ruinerad. Men jag bryr mej inte, jag orkar inte vänta på att de ska bli gamla och billiga.

Dagens låt: Never Take Friendship Personal, och jag säjer inte vilket band för jag vill inte att de ska bli poppis. Jag är en riktig jävla musikegoist ibland.

Our Sundown

Jag och Mimmi, de obotliga och olyckligtvis obotade romatikerna. Knabbtänkta är vi också. Nästa vecka blir det skejt. Och jag håller med Lovisa, Mimmi. Hon kommer nog lyckas tossa ihop dej med någon, mohaha!

Milstolpar och vårkvällar

Över sjuhundra unika nu. Det känns fint. Visst, jag kommer aldrig att bli någon Silverfisk eller Glamourprinsessa, men det bryr jag mej inte om. Hej, du som uppenbarligen har hittat hit. Här skriver jag. Jag är Hedda, sjutton år, 177 centimeter över havet och en salig röra av musik, romantik och självkritik. Mycket trevligt att du vill läsa. Vill du inte det har du nog redan klickat vidare. Kommentera gärna mina förvirrade funderingar.

Idag har varit en bra dag. Ge-Kås på morgonen, uh, jag verkligen hatar det stället. Det var noll kö, men redan vid skivhyllan (enda inköp Imperiet - Alltid Rött Alltid Rätt) blev jag irriterad över två pyttesmå småländska tjejer med dialekt som Lena Ph och Charlotte Perelli tillsammans som stod och diskuterade hur längesen det egentligen var som Simple Plans andra skiva släpptes (2004?). Okej, de kan inte rå för att jag verkligen avskyr Simple Plan, men ändå. Bannlys skiten. Nu var jag elak, so what? Två påsar Riesen, fyra par strumpor och en låda Toffifee senare står jag i kassa 53 bakom en halvgammal med en kundvagn full med korvbröd. Hon ska av någon jävla anledning ha upp det som ligger i bottnen av vagnen först, och jag står där och väntar i tusen år. En av hennes tvättmedelsflaskor läcker och den lilla kassörskan måste göra rent bandet, stackaren. Jag byter kassa efter en kvart och när jag köat, betalat och slängt ner mina saker i kassen kollar jag bort och ser att hon med korvbröden fortfarande håller på och krånglar. För en gångs skull fattade jag ett vettigt beslut. Och jag hann med bussen.

Jag och Mimmi leker resten av dagen. Vi åker longboard, kollar på moln, gungar, äter chokladglass. Sen sitter vi på järnvägsbron och pratar i tusen timmar. Efter ett tag kommer ett tåg och det känns som om bron inklusive gångbana är påväg att braka ihop. Fruktansvärt obehagligt, men vi sitter kvar. Tio minuter senare kommer ett godståg, riktigt långt. Bron skakar i en evighet känns det som och vi går därifrån. Jag är hyperhungrig och när vi kommer hem säjer Mimmi nånting och jag bara "Det är tur att du är så knabbtänkt". Dagens uttryck. Ingen tvekan.

Ringer mamma för att kolla vad som gäller angående födointag. "Det finns köttfärs så ni kan göra köttfärssås och spagetti." Jag bara "Vad bra, Mimmi kan lära mej laga mat" (Jag kan verkligen inte laga mat). Efter en dryg halvtimme, massa kladd och ett sammelsurium av kryddor är det kalrt. Helt ätligt faktiskt, riktigt gott. Jag är mycket stolt och diskar och städar mitt rum av bara farten medans Vims fördjupar sej i En Prinsessas Dagbok, bokversionen, mycket bättre än filmen.

Åtta ses vi igen utanför Smedjan, Mimmi har dansat och jag ska cykla med henne en bit ut mot Vinberg, för jag gillar verkligen att cykla. Det är rysligt fint, solnedgång över Stomma Kulle och även om hela platten mellan Stafsinge, Vinberg och stan är uppgrävd för järnvägsbygget är det vackert. Vi tramsar och pratar som vanligt och vid Vinberg ska jag vända. Orka uppförsbackar, det är en halvmil hem om jag vänder där. Mimmis kedja bestämmer sej för att hoppa av och efter diverse lagningsförsök som inte funkar går hon vidare och jag vänder hemåt. Tiny Dancer i hörlurarna och solnedgång, jag cyklar på en lite vindlande väg med nya jeans, en jättestor blå tröja och palestinasjal. Det är nästan inte kallt och om en vecka kommer det att börja bli grönt på riktigt. Just då, just där, mitt i ingenstans mellan Vindilen och Vinberg är jag kung. Lite osäker, ganska skraj för världen men jag och min gamla cykel är kungar den sekunden.

På Scrubs idag sa Carla till Elliot att "Ingen kommer att älska dej föränn du lärt dej att älska dej själv", eller nåt i den stilen, minns inte ordagrant. Både jag och Mimmi konstaterade att jaha, då är det kört. Jag är nog för osäker för denhär världen. Dammit.

Best of Artonhundraåttiofem, eller att leva i en musikalisk avkrok.

Imorgon ska jag till köpenskapens mecka på morgonen. Ingen aning om vad jag behöver faktiskt, mer än strumpor och sånt tråkigt. Så går det när man skejtar. Skorna äter hål på hälarna på strumporna.

Vad jag tror att jag kommer köpa på Ge-Kås:

• Strumpor
• Trosor
• Minst en låda Toffifee
• Kanske cd-skivor, om det finns några bra.
• Nåt mer som jag inte behöver

Sen ska jag leka med lilla Vims. Jag har inte träffat henne på över en vecka och det är ovanligt länge för att vara oss. Vi ska åka longboard, om det inte regnar lika mycket som det gör nu, för just nu öser det. Inte mej emot. Då kan jag tända stearinljus och lyssna på Death Cab For Cutie innan jag somnar. Damn, jag vill verkligen ha ett sommarjobb. Om jag får ett jobb vet jag precis vad jag ska bränna första lönen på. Cd-skivor. I massor. För på Ge-Kås har de mest hits och föredetta hits, och tusen olika "Best of Artonhundraåttiofem" och eftersom jag är bosatt i en musikalisk avkrok (på skivfronten, inte på bandfronten) kan man i övrigt bara köpa skivor på Coop. Och där har de Darin, Darin, Sebastian, Agnes, Melodifestivalen 2006 och kanske Carola. Alltså. Massorder från internet, massa roliga, underliga, underbara importskivor! Det är ju inte förbjudet att drömma, menar jag.

Dyrgripar i cd-hyllan:

• The Photo Album - Death Cab For Cutie. Man ska inte släppa lös Heddor med pengar på Megastore i Stockholm. Timmar av rotande och tusen skivor man vill ha. Efter många om och men inhandlades min hittills enda Death Cab-skiva. Jag är ett offer för folklig illegal verksamhet ska ni veta. Fy mej.
• Clarity - Jimmy Eat World. Bästa skivan de gjort, den är fin som nysnö. Men egentligen kan jag inte uttala mej för jag har aldrig hört något från Static Prevails och debutskivorna brukar vara bäst. Vad var det jag sa om import.. hrmpff...
• Känn Ingen Sorg...-Håkan Hellström. Jag och Johanna hade värsta filofosofiska utläggningen om den skivan för ett tag sen. Fullkomligt sönderlyssnad, och jag är inte trött på den alls. Knotigt.
• Jennie Bomb - Sahara Hotnights. Megaös, megaös, megaös! Galet cool skiva, jag blir alltid hoppigt, ilsket jätteglad. Punkt.

Nu ser mamma arg ut, så jag borde skriva färdigt. Finns tusen andra bra cd-skivor, men tyvärr äger jag inte allihop. Så jag får väl fortsätta med folksporten vars mest kända biverkningar är dåligt samvete och musarm. Nedladdning alltså. Ge mej ett jobb, jag vill inte vara illegal!!!

Memorabilia

Jag sparar alla brädor. Både de som är knäckta och de som bara har så hopplöst utnött tail och nos att de inte är nån idé att köra på längre. Ibland när jag är trött eller har tråkigt plockar jag fram dom allihop från lådan under sängen och kollar på dom. Det låter säkert hur löjligt somhelst, men varje slitstreck och hack är ett minne. Ett satt trick, ett missat trick, ett skrubbsår och så vidare. Jag känner mej så nostalgisk.

Och jag är förmodligen den enda som verkligen inte begriper pop-shoveit. I blame it om my motorik, eller avsaknaden, snarare.
Min älskade Shortysbräda. Bästa brädan jag nånsin haft. Mest nerslitna också. Whatever, nu ska jag ut och skejta, sen ska jag äta, sen ska jag träna thaiboxning. Jag är hungrig hela tiden nuförtiden. Hela tiden, verkligen. Igår åt jag kvällsmat två gånger och vaknade ändå med en mage som mest känndes som ett hungrigt och väldigt ilsket djur. Jag rör mej för mycket.

Fisk

Nu har jag varit energisk. Jag gick upp klockan sju (och det är tufft, för jag har lov) och åt gröt, sen stack jag hem till pappa och hämtade min cykel. Max och jag skulle nämligen träna halv tio, men vi kom inte iväg föränn fem i för ventilen på mitt bakdäck krånglade. Iväg kom vi iallafall, men det var gräslig sid/motvind. Jag kände mej som Bambi på hal is mest hela tiden, landsvägscykel i sidvind är ingen höjdare om man inte cyklat ordentligt på nästan två år. Men det var rätt gött när det väl blidde medvind. Nu har jag ont i nacken, känner mej oerhört sund och nyduschad och ska strax äta fisk. Ganska bra början på dagen tycker jag.

Augustirufs

Angst

Spegeldjuret är tillbaka. Jag hatar henne. Jag hatar att se mej fast utan att det är jag. Jag hatar att försöka vara så äckligt positiv så att allt tillslut imploderar och kvar står jag, sönderriven och lessen utan ambitioner.

Ibland vill jag så mycket att jag skulle behöva tre liv för att hinna med allt. Jag vaknar på morgonen och känner att, wohoo, idag ska jag göra det och det och det. Kommer jag mej för med att göra en av de sakerna är jag rätt nöjd när dagen är slut, för man kan inte planera allting. Det dyker upp saker, man väljer bort och lägger till. Det suger. Jag hatar att välja. Jag vill göra allt, prova allt. Och nu är det vår, jag skulle kunna sitta i timmar på en sten och titta på himlen och molnen och allt. Men inte fan gör jag det. I huvudet yrar tankarna värre än hönsen i Pettson och Findus-böckerna och i verkligheten yrar jag runt och försöker åstadkomma saker men ingenting blir gjort.

(Måste bara skriva att precis nu fick jag upp en Jimmy Eat World-låt på last.fm från Static Prevails. Jag vill ha den skivan, var får man tag på den?)

Vad jag vill:

• Skejta
• Repa
• Köpa tusen cd-skivor
• Titta på våren
• Skratta med folk

Vad jag borde:

• Övningsköra
• Städa (jobba alltså)
• Plugga musikläxorna
• Spara pengar, än har jag inget sommarjobb
• Förverkliga mej själv

Just nu verkligen hatar jag mej själv. Jag vill krossa alla speglar. Och ändå är jag så jäkla lättpåverkad. Lättuppmuntrad. En bra låt som dyker upp och jag tänker "vad skriver jag för skit, det är inte synd om mej". Man måste väl ha lite perspektiv på livet antar jag.

Men likförbannat letar jag bara efter bekräftelse. Jag måste hela tiden veta att jag duger, att jag är bra. Tyvärr blir jag inte bekräftad så ofta, men det är nog mest det att jag inte lägger märke till det. Herrejisses vad jag känner mej komplicerad.

Tio Orsaker...

Fick tillbaks den av Tove i fredags, så nu har jag äntligen sett den. Lite fantastiskt att jag klarat mej utan den i åtta månader eller vad det är. Heddas mysfilm nummer ett liksom.

Och Heath Ledger är snygg.
Okej, det är inte likt mej att vara fånig och skriva om snygga killar i filmer, men han är ett undantag. Han och Adam Brody, Johnny Depp och killen i Tjenare Kungen, dom är definitiva undantag. Fast Johnny Depp är lite gammal, men vem bryr sej? Han är hur häftig som helst i Pirates of the Caribbean.

Jag fick ett ösregn i huvudet innan...

Dagens låt: Even Angels Fall - Jewel

Det luktar sommarregn

Jag och Joel och Anton skejtade Tångas lastramp innan, för nu har de sopat bort allt grus. Tur det. Joels sopborste är ungefär den kortaste jag någonsin har sett. Jag återupptäckte ollie manual, och det var riktigt kul Sen att jag gjorde det flat och grabbsen gjorde det från lastkajen upp på ett picknickbord och droppa av, det är en helt annan sak. Vi hade lika kul ändå. Skrapade handen lite när jag råkade glida på noseslide. Det är meningen att det ska glida, annars hade det ju inte hetat slide, men jag brukar inte göra det så jag blev rätt förvånad och förvirrad. Joel och Anton tragglade backsideflippar och slog sej rätt mycket mer, iallafall Jolle. Sen började det regna. Det var synd, för jag hade lätt kunnat skejta en timme eller två till, men det som var underbart var att det helt plötsligt började lukta sommar. Först bara så lite att det knappt märktes, men sedan när det droppade mer på asfalten som äntligen var varm hade det lika gärna kunnat vara en åskdag i augusti. Jag ryser, det finns inget så härligt nästan. Sommarregn.

Att gå hem nerför en backe som man kunnat skejta om det inte regnat och brädan vart ny är tråkigt, men idag gjorde det ingenting alls. Men som sagt. Jag hade kunnat skejta ett par timmar till. Minst. Jag har en rullabstinens som det kommer ta halva sommaren att bli av med. Så blir det när man inte har nån skejthall.

Sentimentalt..

Jag blir så jäkla nojig av bilderna från gamla skejthallen. Jag har suttit och rensat en massa idag, vridit alla bilder åt rätt håll och ställt in ljus och färger och sånt. Hittade en hel hög bilder på Mimmi som jag tog när det var helt nya plattor i minirampen och precis samtidigt lyckas iTunes spela värsta sentimentala låten och jag får en klump i magen för jag saknar det så mycket, även om det äntligen är vår och jag har skejtat jättemycket de sista dagarna. Jag hade gärna tappat både Frontside Ollie och Fiftyfifty för att få ha skejthallen kvar. Men det är helt hopplöst. För några veckor sedan var det igång igen, ett rykte om att kommunen och styrelsen skulle kolla på nån lokal, och som vanligt är ytan för liten, golvet för dåligt eller något annat. Fortsätter det såhär får jag rymma till Malmö. Det har blitt sjukt mycket skejttjat på sistone känner jag, men jag tömmer hjärnan här och det som surrar i min hjärna nu är skateboard. Och musik och lite annat med, men framförallt skateboard. Skitsamma att jag är universums fegaste och mest antimotoriska människa, jag lever, jag känner att jag lever. Och det är huvudsaken. jag ska nog ut och skejta med Anton snart, vi får väl shredda lite här på Vindilen antar jag. Jag vaxade bort ett halvt klotljus på en kant vid en av parkeringarna igår, men man glider högts tre millimeter ändå. Och när jag testade med högre fart fick jag tvärstopp och jord i skorna. Sen rensade jag kullagrena på jord också. Mycket trevligt må jag säja.

Skatespots i Falkenberg:

Tångaskolan: En lite för hög (enligt mej) lastkaj, alltså trettio-förtio centimeter, med stålkant som är ganska dum. En fyrtrappa med halvracklig uppfart, träbänkar som går att grinda på och diverse trappsten och flatytor. Vaktis blir arg om man skejtar på picknickborden.
Willys: Liten lastkaj i jättelen betong, men man blir bortkörd om man skejtar där när de har öppet. Alltså endast skatebart efter sju på söndagar och efter nio alla andra dagar.
Lidl: Massa flat, helt jättelen flat. Och lite brunnar och gräsmattor att hoppa över.
Skrea Strand, Grottan: Basketplan där det står ett flatrail om ingen jävel har snott det sen förrförra veckan. Det fanns en curb med stans samlade rötägg har haft sönder den. Träcurbs, bänkar och åt Strandbadenhållet till finns stencurbs som är vaxade och fina. Varning för sand.
Skrea Strand, Klitte: En mystisk bänk och en liten backe mellan Klitterbadet och Strandbaden. Trottoarer och annat vanligt.
Höjners/Allmoge: En lastkaj som är ungefär lika hög som Tångaskolans, men fredligare på nåt vis. Man kan inte skejta där under arbetstid, det "bullrar så jävligt".
Woody: Asfaltssnakerunshistoria som egentligen är en garagenedfart. Hur mycket flat som helst, en jättelång uppfart som är grym att åka longboard nerför och på baksidan ner mot ån finns tre mycket låga curbs/manualpads och lite banks eller vad det nu föreställer.

Det var ungefär allt av intresse här. Och det finns ett gäng trappor inne i stan. Och en nia med rail vid Coop som ingen tatt än vad jag vet.

Mössa

Jag gjorde inte ollie över några vantar idag, det var för varmt för det, så det blev mössan itället. Easypeasy. Imorgon ska jag kolla om det är sopat vid Tångas lastramp, inte för att jag tror det men hoppas kan man alltid. Om jag ska sätta 180 där nån gång får jag nog börja öva nu, liksom. Kan ju börja på den biten som lutar så kan jag bestämma hur högt jag vill helt själv. Eller inte.. Damn, ibland skulle det inte göra nåt om jag var en decimeter kortare, fast då skulle långa människor kunna se ner på mej, och det vill vi inte!

Gonatt.

Pest eller Kolera?

Tänkte roa mej själv lite. Ni hajar nog vad det är jag gör. Varning, det är ytligt och jättefjantigt, men jag har tråkigt så here comes...

Per Gessle eller Tomas Ledin, då blir det Per Gessle. Tomas Ledin är det mest creepy Sverige drabbats av i inhemsk musikväg näst efter Carola och Christer Sjögren. Släpp hästarna fria och lås in Tomas i stallet istället. För helsike!

Höger eller Vänster? Vänster, vänster och åter vänster. Jag är impregnerad med humanism och jämställdhet och har ingen förståelse alls för kapitalism och folk som har mer pengar än vad de och deras släkt i åtminstone fyra generationer framåt nånsin skulle kunna göra av med och ändå inte delar med sej. Alltid Rött, Alltid Rätt som Pimme sa.

Stockholm eller Göteborg, det är lite hemskt att erkänna, västkusting som jag är, men jag gillar faktiskt Fjollträsk. Mest för att jag har lite släkt och så där, men det har jag ju i Götet också nuförtiden, och för att jag hittar där. I Göteborg hittar jag till SKF, via spårvagn, och till Nordstan. Och Liseberg/Scandinavium såklart, men det är ju ren instinkt. Men helst av allt skulle jag vilja bo i Malmö. Förklaring hittas här och här.

Age of Empires eller Settlers då? Settlers. Settlers har jättesöta små gubbar och jättegulliga små hus. Och mysig musik. Age of Empires är kul men inte lika kul som Settlers.

Nokia eller SonyEricsson? SonyEricsson. Jag har haft samma mobil i snart fyra år och även om jag ignorerar den nästan jämt så fungerar den riktigt bra. Jag gillar menyerna. Nokia är jobbiga. Tobbes mobil tillexempel, är ett jättebra exempel på dysfunktionalitet. Men den ska väl mest vara snygg antar jag...

Carola eller Tomas Ledin? Jag dör hellre. Det är som att välja mellan Bush den äldre och Bush den yngre. Det går inte, det är lika illa vilket som.

Solsken

Idag har jag inte gkort så mycket förutom att käka godis och skejta. Jag tror jag har skejtat i säkert fem timmar och det känns. Jag är helt mosig i kroppen nu. Fast vad gör det när man har fått solbränna på armarna? Just nu sitter jag och skelar av trötthet, så det blir säkert fel bokstäver, men det är sånt man får ta. Jag mår åtminstone bättre än mina skor.

Rostat bröd + varm choklad + film + grinig lillebror som kan leda till grinig mamma = Kanske en trevlig kväll... Den som lever får se.

Och föressten, No Comply är jättesvårt, jag fattar inte alls hur man ska göra. Det tar vi imorgon.
Longboarden fick lite motin också. Motvind tyvärr, och jag önskar att det fanns en bro över stora vägen mellan Tröingeberg och Östra Gärdet så man kunde åka från kiosken däruppe och hela vägen ner till gamla Lasarettet utan att putta fart, men icke. Falkenberg är staden med korta, alternativt obefintliga backar. Och cykelbanan ner till Vinbergs kyrkby är alldeles för smal för att vara värd besväret att ta sej från Vinberg och hem igen. Jag vill bo i Kalifornien. Morr.

Goalie, goalie...

Skateboardtrick jag ska lära mej:

• No Comply
• Backside 180 Ollie
  
• 180 No Comply
• Frontside Boneless
• Crooked Grind
• Pop Shove-it
• Indy
• Sad
• Kickflip

Fast först ska jag sluta fega på Fs Ollies och 50-50. Och föressten, är jag den enda som tycker att det verkar mindre obehagligt att göra No Comply uppför en trottoarkant än att göra ollie? Nåväl, jag ska ut nu, solen skiner och jag har ätit alldeles för mycket godis. Kanske borde försöka göra ollies över vantar igen, sist jag försökte gick det ju så väldigt bra. (Tvärstopp på bakhjulet, en angenäm flygtur, och en aningen mindre angenäm landning bör kanske tilläggas.) Jag måste bota min kantskräck. Och jag ska sätta frontside ollie nerför Tångas lastkaj, det ska jag. Och jag ska våga slå mej. Och jag ska sluta skriva fåniga "jag ska"-bloggar, för det är inte intressant för någon, utom möjligen mej själv.

Skejt is grejt.

Underliga Intressens Samfund

Eller "såhär spenderade jag min fredag".

Förmiddagen i soffan med filt och film, tills ett telefonsamtal fick mej att sätta fart. Thessan är i stan och ville ut och gå, hon har nån sorts schema för att hinna träffa allt folk på tre dar, jag är imponerad. Sjukt kul att träffa henne, det var länge sedan sist. I somras tror jag. Dumma smålänning, haha. Sen åkte jag skateboard, och var lite engagerad, fick tillbaka en efterlängtad favoritfilm och åkte mer skateboard.

Kvällsmat hos Mogens och där var en hög med vuxna som diskuterade mycket udda intressen. Flygsimulatorspel, som ledde till att gissa vilken stads flygplats som hette vad och det ena med resten. Hela tiden malde stereon konstig klassisk musik som Arvo Pärt (vilket namn!) och Matteuspassionen. Det skulle tydligen föresälla någon sorts påsktradition och helt plötsligt kändes jul och ramadan ganska lugnt och sansat. Fasta och julskinka kan jag förstå men Arvo Pärt? Den utlovade lammsteken vägrade att bli klar i tid, den blev en timme försenad ungefär. Det hade att göra med potatisen tror jag, men jsg hajade aldrig hela grejen. Jag var trött och cyklade hem sen, via Cancan.

Det var varmt, eller inte varmt, men inte så kallt så jag frös, och himlen var blåsvart. Hade jag inte vart trött hade jag nog bara stuckit hem och hämtat en filt och cyklat ner till havet eller något.

Lords of Dogtown. Bra film. Fast lite mer dialog hade inte varit så tokigt. Slutet var jättefint. Det kunde ha varit orginalversionen av Wish You Were Here men spelar roll? Inte idag. Det var fint. Efter allt strul och tjafs så var det tillslut bara fyra grabbar och en tömd pool. Ungefär som det började. Det var det som var viktigt. Jag tjatar jäkligt mycket om att det viktiga med skateboard är att ha kul tror jag, antagligen för att jag inte är bra på det men har kul. Och det är bara så. I mitt universum åtminstone. Det är asfalt, solsken och allmänt rufs. Det är livet.

Frihet på ett fotopapper

A wise man said...

We must travel in the direction of our fears...

Jag måste våga sikta högt och tro på mej själv. Utan att tankar som den jag tänkte nu precis ens kommer upp till ytan. "Herregud Hedda vad skriver du egentligen? Hur pretto får man vara?" Jag är inte pretto, jag är ärlig. Jag siktar hellre högt och faller än att stå kvar på samma punkt i tusen år och ha det lite trevligt. Och jag ljuger. Fyfan vad jag ljuger. Jag har vågat satsa, men inte ofta alls. Bara i min trygga egna värld, den jag brukar kalla skolan. Där kan jag chansa, för det är en chansning alltihop. Men utanför skolan är jag rädd för ganska mycket. Jag är rädd för att bli nekad, rädd för att inte få vara med, jag är konflikträdd och allmänt ynklig. Inuti. I skolan kan jag chansa för hur det än blir måste de andra i min klass ändå träffa mej varje dag. Även om jag gör bort mej. Så hur fel det än bli är jag inte ensam. Gör jag fel utanför skolan och säkerheten faller jag utan skyddsnät. Så känns det. Såklart att det finns saker att falla på i stora stygga världen. Barndomskompisar, de blir man inte av med så lätt. Släkt och sånadär. Men resten kan springa sin väg om de vill. Jag tror inte att de skulle göra det men jag vågar inte chansa.

Slutsats: Jag svamlar så jäkla mycket, det jag försöker säja (tror jag), är att jag hellre sitter framför datorn och låssas att jag har ett liv än att jag verkligen vågar leva, för jag är rädd för att bli ensam om det blir fel. Och där, kära vänner har ni det slutgiltiga svaret på varför jag inte dricker alkohol. Jag vet allvarligt talat inte om någon skulle plocka upp mej och ta hand om mej om det skulle bli fel. För det kanske händer något roligare någon annanstans.

Jag hatar att jag inte kan lita på att jag vågar lita på någon. För om det går åt helvete finns det alltid vänner där. Även om jag aldrig vågar tro på det föränn livet blir lite halvt fucked up.

Så den egentliga slutsatsen är väl att jag tycker så mycket om så många att jag inte vill göra ett enda felsteg. Och att jag aldrig kan tro helt på mej själv. Jag behöver nog en spark i baken tror jag, så blir det säkert folk av mej med.

Solar Plexus

Moa missade mitsarna igår på thaiboxningen. Och sparkade mej rakt i magen. Jag la mej ner på golvet, för annars hade jag nog kräkts. Undrar vilket som var värst, att bli sparkad och tappa andan och se prickar en stund eller att ha sparkat någon som liksom faller ihop litegrann? Visserligen inte med mening men ändå. Moa, jag lider med dej.

Ibland är allting mest grått.

Håltimman på torsdagar, speciellt när det regnar, kan få vem som helst att dö av tristess. Man kan ju försöka sova på en hård träbänk uppe vid ensemblesalen och få knasiga sms av en kompis som ligger på bänken bredvid. Alex, du kan faktiskt fråga saker istället för att messa, haha.
Jag hatar känslan av att det inte är lov och att jag inte vet vad jag ska göra och att jag inte vill nånting fast egentligen vill jag nog för mycket så det knyter sej och ideérna sammanfaller aldrig med verkligheten. Jag har sett för mycket film, läst för många böcker, verkligheten lever inte upp till fantasin eller är det jag som är på kant med mej själv?

Helt plötsligt blir det så att orden bara flyter, som nu, och nyss och jag skriver utan att veta vad det är jag vill säja, det blir som feber, som medicin som allt på en och samma gång. Det är som klister som limmar ihop någonting som inte finns och som gör att det känns helt ändå. När jag skriver så fort och utan koll skriver jag aldrig bokstäverna i fel ordning. Precisionspanikpoesi.

• Påsklov
• Tveksam till det mesta
• Särskilt mej själv
• Sysslolös
• Musikberoende

Jag drömmer så mycket skumt hela tiden. Jag hänger inte med. Och jag hatar att drömma för det blir så förvirrande när man vaknar. Igår drömde jag att det var nyårsafton så vaknade jag och tänkte att "men åh, nyårsdagen, då ska jag kolla på backhoppning och Ivanhoe".

Slå mej så jag vaknar, slå mej så jag vet att jag lever!

Du skola icke hoppas på det omöjliga, ty du skola blifva besviken.

Igår hade jag en dålig dag, och jag hade förhoppningar om att idag kunde bil bättre. Jag hade fel. Mycket fel. Igår sken solen, idag regnar det, och är dimmigt.

Vaknade halv sju av att båda mina väckarklockor ringer samtidigt. Det känns bra att de har valt att samarbeta i sina överentusiastiska väckningsförsök. Duschar och äter frukost och allt detdär vanliga och cyklar iväg till skolan. Tänker för mej själv att vi ska få nya ensemblegrupper, och jag var pigg och glad. På gympan är typ halva klassen borta och vi har helsal för första gången på över ett år för samhällarna som brukar ha den ena halvan är någon annanstans. (Lokalbrist, anyone?) Då bestämms det med en persons marginal att det ska spelas fotboll nu när vi har två mål. Alternativet var innebandy. Jag har svårt för fotboll inomhus för bollen studsar mot väggarna och vissa förstår inte att folk kan vara bollrädda. De flesta av tjejerna konstaterade att antingen står man i ett hörn av planen och undviker att få en boll i skallen eller så går man in på gymet och lyfter tråkiga plåtbitar. Jag valde det senare. Dötrist, men vad gör man inte för att slippa konfrontera sin bollskräck?

Rundbadmintonen efteråt var mycket roligare även om Hanna lyckades slå mej mitt emellan ögonen med sitt rack när jag stod en meter bakom henne och hon fick en sne boll.

Efter det hade vi ensemble och det skulle bli roligt, nya grupper och allt. Men två grupper var inte klara med sitt så det fick skjutas upp till efter lovet. Inget fel med det det har hänt förr. Men när de i nästa andetag mumlar om "skriftlig utvärdering" blir den halvan av klassen som inser att det inte blir något spelande för deras del idag minst sagt upprörd. Men vi har världens bästa lärare så det slutar i en muntlig diskussion om ämnet, betygsättning och vad som är bra, och kan förbättras. Så det var inte allt igenom hemskt.

Lunch. Påsklunch, alltså femton köttbullar, fyra prinskorvar och två mackor. Och två glas juice. Och på nåt underligt vis lyckas jag hamna i den gamla diskussionen "supa Hedda under bordet". Anders och Alex (och Mikael, men han var inte med idag) verkar se det som sin livsuppgift. So what? Egentligen? Jag kan ha kul utan alkohol, och den enda gången jag druckit mer än en milliliter av nåt annat än lättcider blev jag yr och mådde illa. (Nyår, Moa glömde upplysa mej om att det var alkohol i välkomstdriken, och naiv som jag är trodde jag att det beska var grapejuice eller nåt.) Hursomhelst fortsatte det malandet hela matrasten som var en och en halv timme lång, drygt. Inte blev det roligare av att Niclas och Emil som också är ickedrickare var på Anders och Alex sida. Uppenbarligen var det "mobba-Hedda"-dagen. Toffe har dessutom sagt "tyst!" till mej så fort han sett mej i tre dagar nu. Jag undrar vad jag har gjort. Det är nog min existens, tror jag.

Kulturhistoria + filmkunskap = Zzzzzzz

Toppendag, not. Men Thaiboxning ikväll, alltid något.

Word Verification: mqvcepgv

Karaktärsbeskrivning

Jag är den sortens människa som lagar mina vantar med maskeringstejp.

Vad säjer det om min karaktär, va?
Förövrigt gick det skit att skejta innan, och jag drog en sträng på Johannas gitarr på repet. Redovisningen gick lite halvt åt helsike den med. Jag kan mycket bättre, egentligen.

Aaww, imorgon måste bli en bättre dag för då ska vi åtminstone ha nya grupper på ensemblen. Och de har lovat att jag ska slippa Michelle Branch. Finns ingen tråkigare. Eller jo, typ Barbados.
Fina éS K6 på Intersport, synd att det är emot min religion att köpa skejtskor där.

Men jeansen passar iallafall.
Dagens ljuspunkt alltså.

Google

Folk hittar hit på mycket underliga sätt ibland. Här kommer några av de senaste sökorden som folk har hittat mej med.

Ditt och Datt: Bra beskrivning på vad jag skriver om hörru...

Androgyn: Borde du inte sökt på "Rickard Engfors" eller "David Bowie" istället?

Hur gör man en ollie: Jomenserru, det vet jag. Men eftersom många finner den informationen totalt ointressant så föreslår jag att du kollar tricktipsen på skateboarding.com istället.

Tumvantar: Vilka tumvantar var du intresserad av? De jag lagat med maskeringstejp, de som inte är sönder alls, eller kanske dom med en snöflinga på varje?

Bokrecension på Harry Potter och Halvblodsprinsen: Slöhög. Har du fått det som läxa får du skriva den alldeles själv. Det gjorde jag och det var förmodligen så du hittade hit.



Observera att allt ovanstående är skrivet med åtminstone en gnutta humor.

Tjejsnack v.15

Vecka femton, Påskpynt:

Målar ni ägg hemma hos er till påsk? Näej, men vi gjorde när jag var yngre.
Äter du mer ägg än vanligt till påsk? Inte alls. Jag äter inte ägg, bara nerblandat i saker och som sås till Spaghetti Carbonara. Jag har aldrig förstått ägg.
Går du i kyrkan i påskhelgen? Nej, jag är aktiv ateist/deist. Enda gångerna jag går i kyrkan är skolavslutningarna och sist jag var i kyrkan lyckades jag och Sofie låsa in oss i predikstolen. Jag och kyrkor går inte ihop,
Äter du lamm till påsk? Lamm?
Vad betyder påsken för dej, en religiös högtid eller en mysig inledning på våren? Ingetdera. Påsk är lika med lov, lov är lika med ledigt, och eftersom våren äntligen börjar hitta hit betyder ledig skejta. Mycket. Jag längtar.

Länk till Tjejsnack

Dubbelfnuttar

Johanna det lilla krehket har haft dubbelt så många besökare som mej i sin blogg idag. Inte för att det gör så mycket, för hon skriver sjukt bra, men morr, är hennes vänner mer läsbegivna än mina? Urkipurk isåfall.

Men visst, det kan vara svårt att få folk att fatta att dagboken på lunar är död och begraven. Oj, förlåt. Det heter visst "blogg" nu. Ordet inom dubbelfnuttarna bör uttalas med tvivel och ironiskt tonfall. Och föressten, jag ska sluta gnälla över Lunarstorms "blogg" nu. Jag har kommit över den. Ja.

Borde sova, men jag ska nog spela lite Age of Empires först.

Jag är så jääääävla trött på Australienarbetet. Läsa om Australien är skitkul. Skriva stödord är inte skitkul. Snarare skitapdötrist!

Adieu!

Word verification: hluhgx

Dammigt

Allt det som var jag, för länge sedan är täckt av damm. Och jag orkar inte städa upp, och jag vet inte om det är så bra heller.
Falska förhoppningar.

Det som var hemma är inte det längre, och det hade kännts bättre om det inte var så dammigt. För man vill inte städa det första man gör. Om jag inte var en pank sjuttonåring med noll framtidsdrömmar skulle jag dra.

I need a place of my own

Börja om, igen.
Som om jag inte gjort det en gång redan.

För om jag börjar om en gång till har jag en orsak att ta allt under dammet och sortera det. Lägga det på en neutral plats. För det är väl inte meningen att jag ska få dåligt samvete för att en väckarklocka stor som två tändsticksaskar byter adress? Varje sak som jag tar upp ur dammet får mej att känna mej elak. Och det passar inte att prata om att det är mitt eget val. För val är ett fult ord, i vissa öron. Ordet val kan vara en utlösande faktor, som skotten i Sarajevo, fast på ett personligt plan.

I'm gonna have to move on...

Even

Nu har min blogg haft femhundra unika besökare. Och 436 av dom har kikat in någon gång mellan början på mars och idag, för det var ungefär då jag skaffade räknare och la in mej på bloggtoppen. Vill man bli läst är bloggtoppen nog rätt bra. Men mest skriver jag för min skull ändå. However, fint med jämna tal.

Fanta Fläder

Jag håller mej vaken med Fanta Fläder och Matchbook Romance till ingen nytta alls. Kan ju bifoga de tio senaste låtarna som snurrat upp i högtalarna, bara för att säkert inte ha varit helt meningslös. Föressten, det är bakvänd ordning, senaste låten kommer först. (Intresseklubben blir extatisk och springer tre varv rung Kaknästornet)

• Monsters - Matchbook Romance. Sprutt på hög nivå, introt borde kunna göra vem som helst nervös. Inte Teenage Wasteland-nervös, men nåt i den stilen...
• Whirlwind Reaper - Sahara Hotnights. Snygg låt. Mycket snygg. Osedvanligt låg bpm tycker jag, men det är ett bra underfundigt experiment mellan ilsk ballad och ilsk låt i övrigt. Jäkla flummare jag är va?
  
• Yearbook - Hanson. Jävla snyftare. Jag blir alltid så sjukt sentimental av Hanson, och det är inte bra mitt i natten. Borde radera låtfan, men det kan jag inte med.
• Hold The Line - Toto. Måste jag ens säja något? Hold. The. Line. Om man inte känner igen det introt har man nog aldrig liksom rotat igenom musikhistorien ordentligt. Och då bör man göra det. Bums!
  
• Soul Meets Body - Death Cab For Cutie. Dom ska till Roskilde. Jag är pank. Kombinationen av de två faktorerna gör mej jäkligt upprörd. Plus att mamma inte skulle släppa iväg mej dit. 'Nuff said.
  
• Overkill - Colin Hay. Ett av de bästa Scrubs-avsnitten jag sett. Och den låten är med där. Det var anledningen till att jag började lyssna på Colin Hay, och jag är nog inte den enda som hittat honom den vägen.
• Celebration - Koll and the Gang. Uj. Uj. Uj! Jag förstår inte. Hur hamnade den här? Den är okej mitt i natten på avslutningsfester i nian och liknande. Inte mitt i natten när man sitter ensam och blogar för att inte somna. Burr!
• The Infanta - The Decemberists. Jag ryser! Jag ryser och hela ryggraden skruvar och snurrar ett helt varv i ren extas, jag älskar denhär låten. Den manglar mej, den krossar och existerar!
• Bara För Mycket - Tjenare Kungen. Okej, det är väl Pimme som har skrivit låten tror jag, eller minns jag fel? Hursomhelst. Fin låt, och den känns på riktigt, det är inte en plattityd i punkförpackning. Filmen är grym.
• Stay - Alison Krauss. Ensemblelåt som jag faktiskt inte hann tröttna på, och den är fin. Riktigt fin. Framfördes på Mukon i torsdags också, i en pianovariant, vette tusan om inte den var ännu bättre. Mycket fin countryballad iallafall.
  

Blåsorkester

Jag hittade just något som gav mej lite av en chock, Brown-Eyed Girl med Van Morrison. I ska-punk-version med Less Than Jake. Less Than Jake är vlä positiva och glada, och bra ibalnd. Men den covern var dagens kräkmedel. Huvva!

Försöka duger

Jess, eftersom jag inte fattar modebloggar, mest för att de inte håller med mej om vad som är snyggt och så vidare kan jag ju klargöra vad jag gillar, en gång för alla. Jag gillar:

• Jeans. Jag har aldrig andra byxor än jeans, förutom på sommaren, när det blir shortsväder. Jag gillar massa sorters jeans, stuprör, pösiga, halvpösiga utsvängda och manchesterjeans. Det enda som krävs för att de ska bli gillade är att de ska vara låga i midjan och inte tajta vid knäna, alternativt stretch. Det är meningslöst att köpa jeans som inte går att skejta i när de börjar bli slitna, nämligen. Och för att skejta måste man kunna böja knäna mycket, savvy?
• Skejtskor. Nähä? Shit, nu blev jag verkligen förvånad. Finns hursomhelst inget bekvämare, med ett enda undantag, som vi kommer till senare, jag lovar.
• T-shirts. För att det är bekvämt. Och snyggt. Och bekvämt. Bandtröjor uppskattas maximycket. Speciellt dom två som det står Sahara Hotnights respektive Jimmy Eat World på. Tenniströjor är inte helt fel det heller.
• Converseskor. Det var undantaget från skejtskorna det. Jag fick mina första Converse av mormor när jag gick i åttan, då visste jag bara en till som hade sånna. Nu har nästan alla minst ett par Conversedojor men jag gillar dom ändå, för de är toksköna. Och de vita kan man rita på. Fast man ska inte använda vattenlösliga tuschpennor, egentligen.
• Mössor och militärkepsar. Och jag tänker inte ens förklara varför, det ni.

Tänker bifoga en bild på ett par sjukt snygga skor som jag såg på en hemsida innan idag. Och till alla posers därute som riktat in sej mot brädsportsvärlden, ni har missat det viktiga. Friheten. Det är grundbulten, kläderna är det inte. Hah!

Grattis, föressten

Till Silverfisken som vann pris på nån gala av nåt slag (förmodligen ett glammigt ett) för årets bloggare. Jag kan inte med ord uttrycka min glädje över att det blev en bra blogg och inte en av alla hopplöst jättetråkiga modebloggar som alla utom jag verkar tycka så otroligt mycket om. Men de tycker förmodligen inte om hjärta & smärta heller, så det jämnar nog ut sej. bra iallafall.

The Flying Dandruffs

Johannas kompis Hampus har inget att göra på webbdesignskursen, så han undrade om han kunde få göra våran hemsida, och det är klart att han får. Och nu behöver han saker att lägga in på sidan, så vi hade min bror till att fota oss i repan idag. Kortet här är i och för sej taget precis utanför replokalen, men det var det anonymaste av dem. Jag vet ju inte om de andra girliesarna vill bli publicerade på internet. Johanna är det lugnt med, det vet jag ju, men sheet the sejm.

Flying Dandruffs, ja, vi är en söt liten konstellation av antihjältar. Jag, den grönsaksanklagande, filosoferande och i övrigt rullbrädetokiga basisten. Johanna, gitarristen som är liksom klister, hon håller ordning på oss, när jag och Lovisa tjafsar, och hon får ihop låtarna när det hänger sej. Mimmi vår högst olycksdrabbade trummis som alltid är glad och inte kan tro på sej själv, och sist och förmodligen vildast, Lovisa. Lovisa sjunger, och har en väldigt speciell dans.

Just nu har vi föressten fem låtar som vi kör ofta, och två på gång.

• Fucker (Egen)
• Hot Night Crash
• Summer of '69
• Mad (Egen)
• Better Off Alone (Egen)

• Pressure
• I Will Always Be Your Soldier

Mimmi och jag kollade på en Bondfilm igår, den enda jag kan se utan att somna, den med cellofodralet. Living Daylights. Sen tjötade vi en massa och sen sov vi. Här följer ett utdrag ur en konversation som olyckligtvis faktiskt har ägt rum.

H -Oj, förlåt. Mördarfis.
M -Tack för upplysningen du...
H -Jag fångade den under täcket, hoppas jag.
M -Det gör inget, den sjunker ändå uppåt. Varm luft gör så.

Tilläggas bör, för att få det hela att bli begripligt, att jag låg i min säng och Mimmi låg på en madrass på golvet, en halvmeter längre ner.
Och ja, dethär är ett lågvattenmärke deluxe, men jag är sysslolös och ensam med ett självupptaget marsvin.

Kvadratmeter

Fördelen med att bo på liten yta är att man kan blogga och laga mat samtidigt. Men jag kan inte laga mat, så jag kokar makaroner och värmer med saker och ting. Idag blir det makaroner och äpplekorv, för jag är bättre på att koka makaroner än vad jag är på att koka ris. Imorgon ska jag göra klart Australiengrejen, och äta med pappa, farmor och Oscar, och förhoppningsvis skejta lite. Det skulle jag behöva.

Sheet, det kokar över..!

Fattar du vad jag menar?

Talkshow Soundalike

Scenariot är följande: Jag påväg till Liljedahls med en bas på ryggen och sittandes på Alex pakethållare var jag lite allmänt tjoig och tjoade nåt i stil med "go ES go ES!". Alex suckar och säjer; "Du är som Ricki Lake, fast lång". Jag fnyser och påpekar att han ska vara snäll för att i nästa sekund komma på att jag inte förstår vad han menar.

"Jo alltså, det är såna saker de skriker i publiken där"

Jag suckar i mitt stilla sinne, ångrar att jag frågade, och tjoar vidare, och får in envägsdiskussionen på Ellen Degeneres som min lille bror kollade på varje dag när vi var i fjällen. Jag är ett gullpucko. Verkligen.


(ES, alltså Estet. Det enda vettiga gymnasieprogrammet om man är kreativ, sprallig och en blyg pratkvarn, som jag. Sen att éS är ett skateskoföretag, det är en helt annan veva. Jag har såna skor. Dom är bruna och lite luddiga. Väldigt trevliga, dock. Föressten, få cyklar har bekväma pakethållare, min cykel har en gul låda, Alex cykel har en bekväm pakethållare.)

Tappade jag tråden nu?

Handstil

Om jag skriver slarvigt (inte på datan nu alltså) så att de små n:en nästan ser ut som små h:n då tänker jag alltid att de ska uttalas helt nasalt, och jätteläbbigt. Som ett mellanting mellan h och n och i näsan. Brr.

Apropå.

Han krullhåret i BWO kan verkligen inte sjunga annat än i näsan. Dubbel-brr!
Intresseklubben antecknar.

Slappa släppollies i vårsolen

Om man cyklar genom Falkenberg, förbi bibblan, upp bakom Lusthuset, vidare över Coops parkering och till Tångaskolans bussparkering en kväll i april när solen skiner, då kanske man förstår varför det är bra med småstäder.

Kanske, om man är en sån människa som får alla sina öron att vara på helspänn när man hör nåt som kanske är små hårda hjul mot asfalt och betong. Kanske om man är en sån som tycker att surret i fötterna är härligt. Kanske om man är Hedda och står och pratar med Joel och Anton som bubblar över ett roofgap och hardflippar. Hedda som aldrig satt en enda flip, men som ändå älskar det. Skateboard, det är det konstigaste jag vet. Jag kan hata det, men när jag gör värsta fula släppollien med förkylningströtta ben och helt fel skor så kan det vara härligt. bara för att det är på skoj. Kravlöst. Solsken i nacken. Och det får mej att känna att jag lever.

Det gick bra på repet idag med, tillochmed det eviga krånglet, Fucker-låten satt. Och ja, den heter Fucker-låten. I brist på bättre. Fan vad jag skrek, Lovisa hade glömt sin mick så hon sträckte den till mej och jag bara vrålade "I Hate You!" och jag drev med allt och hade basen långt ner och lekte skatepunkare, och det var kul, allting. Vi är de flygande mjällen och vi är bäst. På att ha kul.

Rockerimage, fan heller!

Btw, släppollie är när man gör ollie och bakfoten släpper kontakten med brädan och bakänden inte hänger med ändå. Det är fult. Och lite nybörjaraktigt. Ollie Onefoot är en annan sak, då släpper man framfoten, och det är rätt mycket svårare. Om man är kille kan man få brädan på fel ställe, och är man långbent slår den i på insidan av knät, och det gör ont. Tro mej.

Dagens önskelista:

• Att Sahara Hotnights ska släppa ett nytt album, annars kommer jag snart ha spelat sönder de tre som redan finns. Så sjukt bra. Jennie Bomb är absoulut bäst.
• Att jag vinner ett års gratis inhandlande av cd-skivor. Men då skulle jag nog få problem att få plats med nåt annat på mitt rum. Bred musiksmak är ett gissel. Speciellt när man snackar med väldigt nischade personer som bara "men man kan ju inte gilla både Beatles och Thrice" och jag bara "be openminded".
• En fin lagom hög betongcurb någonstans i närheten. Och gärna en kicker eller liten quarterpipe också, tack.
• Att alla puckade makthavare får bölder i öronen och att George W Bush inser att hans svenska påbrå kräver en mer miljövänlig politik och skriver under Kyotoavtalet.
• Mer rättvisa, progg och jordgubbsfil.
  

Den ansiktslösa massan

Idag mår jag nästan bra, jag har ont i halsen och så men jag har inte feber iallafall. Nu ska jag ta en dusch tror jag, så jag slutar känna mej så jäkla sunkig, och sen ska jag baka muffins till repet i eftermiddag, och så måste jag komma på nåt till Australienarbetet. Det känns som om alla kommer göra så jäkla piffiga powerpointredovisningar, men jag tänker inte bry mej. Har jag tur får jag tag på en bra karta över OZ, annars får det vara. Vill nån se hur det ser ut kan dom kolla på Wikipedia förtusan.

Men jag måste nog skriva upp en massa stödord på en lapp.

Blä.

Mad-låten börjar bli riktigt bra föressten, Oscar kom på ett trumkomp som inte verkar så toksvårt och Mimmi behöver bara ha gipsskena tills på söndag, sen får hon trumma om två veckor igen. Lagom tills Johanna kommer hem från Teneriffa om jag inte räknar fel. För påsklovet är väl nästa vecka va? Typiskt att hon ska bort, då blir det minimalt med rep på lovet, men Lovisa ska ju iofs lära sej spela gitarr så då har hon en vecka att öva. Man ska se det positiva.

Yikes.

Sandpapper

Nån som har nån kur mot halsont som inte innefattar te eller honung? Mottages med värme och ytterlig tacksamhet. Upplysningsvis.

Jag är lite halvt paranoid idag, tror jag.
Skitsamma.

Saker jag ska/borde/måste göra:

• Läsa klart Sagan om Tamuli
• Baka minst tio muffins
• Ta ut pengar till de nya jeansen
• Bli frisk
• Lära mej att laga mat
• Fixa en blandskiva med bra musik

Jag har trillat dit. Äuööh! Det är fruktansvärt hemskt, egentligen. Jag har beställt Cheap Monday-jeans. Dom är billiga, och verkar toksköna. Men ack så mycket "wannabe-rocker"-signaler de sänder ut. Men jag borde ses som immun, jag hade converse två år innan det blev inne. Om min personliga ovana att vara mellan ett och två år före vissa trender stämmer kommer hela världen gilla emorock om ungefär ett halvår. Snälla, låt den underbara musiken gå den stora massan förbi! Jag skulle förmodligen dö om jag hörde Sunny Day Real Estate på Rix eller Nrj.

Nu ska jag dricka varm choklad, sen ska jag sova. Fast först ska jag läsa en hundra sidor eller så. Jag kan aldrig släppa en bok om det är spännande. Det är en defekt jag har. jag kan gå med näsan långt ner i en pocketbok i korridorerna och undvika att krocka med folk med millimetermarginaler. Det är besvärligt att vara bokmal ibland.

Tjejsnack v.14

Vecka fjorton, Just Nu..:

Är det något speciellt du längtar efter nu? Hmm, jag vill sluta ha ont i halsen, för jag hatar att vara sjuk, lyckligtvis har vi hemstudiedag imorgon. Men vad jag längtar efter, det är svårt, det finns massa sorters längtan. Men just precis nu längtar jag efter en skateboardramp, helst ute i sommarsolen, eller nåt. Jag har inte skejtat ramp på så väldigt länge. Och såklart längtar man alltid efter glädje och värme och sånt.
Hur är vädret hos dej just nu? Fyra grader varmt, lite småmulet, det har både regnat och varit solsken idag, men jag har bara suttit i soffan och haft feber så jag bryr mej inte.
Vilken hemsida kommer du besöka härnäst? Blir nog nån av favvobloggarna, eller skate.nu, tror jag.
Önskar du att du vore nån annanstans just nu? Skateboardrampen i sommarsolen, som sagt. Eller kanske i fjällen eller alperna så jag kan åka skidor och snowboard. Jag satte aldrig 180 på sportlovet, dammit. Men det kanske är löjligt att försöka tricksa efter tre dagar på snowboard? Nu kan jag ju iallafall fs 180 på skateboard så...
Önskar du att du vore nån annan, isåfall vem? jag vill vara jag, men jag hade gärna varit en mer självsäker och tillfreds person, även om att jag verkar så jäkla framåt är jag inte det. Jag hatar min spegelbild, och jag hatar att gå ensam (de få gånger det händer) för det känns som om alla stirrar. Någon som vill sälja lite självförtroende?

Länk till Tjejsnack.

Muffinsterror

De senaste dagarna har min besöksstatistik "farit i höjden", åtminstone jämfört med innan. Från två eller tre besök om dan till tjugotre igår och femton hittills idag. Tänkte bara säja att jag tycker att det är trevligt, så nu är det sagt.

Idag har jag inte gjort så mycket annars. Repade i förmiddags, vi är det enda bandet som är tokiga nog att vilja repa på söndagmornarna. Men eftersom ingen av oss är vare sej religiös eller sjusovare så kan man lika gärna passa på. Det är mycket bättre på mornarna för då repar inga andra så man slipper alla störljud från de andra lokalerna. Och eventuella terrorattacker med vårat fika som huvudmål. Ta med eget förtusan. Vi behöver energi, ju mer vi äter desto bättre blir våra låtar.
Men idag låg det i och för sej bananskal och josförpackningar över hela golvet i entrén så trenden kanske sprider sej. Häftigt. Vi är trendsetters. Oooh.

Ja, vi har fika på tisdagar, vi kommer direkt från skolan då och är hungriga. The Flying Dandruffs, världens mest "anti-rock-image"-band. Det är min tur på tisdag, så jag ska baka chokladmuffins imorgon, för det är det enda jag kan baka. Jag är verkligen urusel på allt som har med mat och bak att göra. Utom chokladmuffins. Fråga min klass, haha.

Nu ska jag sova, och hoppas att min hals inte har inneboende sandpapper imorgon. Hoppas, hoppas! Och föressten; klicka här, tokbra band!

Det var dagens reklamkupp det, pussohej gonatt på dej.

Giv oss idag vårt dagliga gnöl...

...och fräls oss ifrån snuva.

Anledning: Min hals känns som ett jäkla sandpapper.
Så idag blir bloggandet gnälligt, sparsamt eller både och tror jag.
Nu ska jag spela Rollercoaster Tycoon.

Stjärnklart

Fler låtar som passar med öppet fönster och stjärnhimmel:

• Superman - Five For Fighting
• Nightswimming - REM
• I Will Follow You Into The Dark - Death Cab
• Tiny Dancer - Elton John
• The Wind - Cat Stevens
• Night Drive - Jimmy Eat World
• Wake Up - Coheed & Cambria
• Rain Song - Sunny Day Real Estate
• America - Simon & Garfunkel
• Iron & Wine - The Postal Service
• Back To Stoneberry Road - Lisa Miskovsky
• Främmande Fågel - Lisa Ekdahl
• 747 - Kent
• Nu Kan Du Få Mej Så Lätt - Håkan Hellström

Barfotahumlan ska sova nu.

May Angels Lead You In

Kom på att jag inte ägnat en rad åt det som står under "Solskenspartikel" överst i bloggen. On sleepless roads the sleepless go...

Det är något av det finaste jag vet. Den låten är det.

Hear You Me heter den, och är snyftaren framför alla andra på Jimmy Eat Worlds tredje platta Bleed American. Fast de bytte namn på skivan efter nine eleven så nu heter den Jimmy Eat World istället. Jag skulle gärna vilja ha ett ex med orginaltiteln, men skit samma. Hear You Me alltså. Jag kan inte ens komma på vad jag ville skriva om låten när jag började nyss, det är helt bortfluget. Men ska du någonsin lyssna på den på riktigt ska du sitta ensam i ett rum på natten med vidöppet fönster, det ska vara stjärnklart, och tänd ett enda stearinljus. Det hugger. Åtminstone i mej. Mycket hugger det.

May angels lead you in
Hear you me my friends
On sleepless roads the sleepless go
May angels lead you in

Det känns som om jag går sönder. Och jag vet inte varför. Men på de sömnlösa vägarna vandrar de sömnlösa. På de sömnlösa vägarna vandrar såna som jag. Gör du?

Dethär blir bara konstigt. Jag kan inte hjälpa det, det är bara en sån natt inatt. Och det drar vidare till Almost Famous. I slutet, när Russel sitter och pratar med en av de ursprungliga Band Aids, jag minns inte vad hon heter och hon säjer nåt som är ungefär "De vet inte hur det känns, att älska ett band eller en fånig liten låt så mycket att det gör ont". Det är Hear You Me för mej de nätter när jag är ensam med stjärnhimlen.

Godnatt alla änglar och älvor.

Finding Neverland

Den bästa film jag sett på länge. Det är så livet kan te sej för mej ibland, att fantasin får lite frispel och jag tappar fotfästet. Hur förklarar man det? Det kändes bara så bra, som att filmen hittade rätt på nåt underligt vis. Och balansen mellan verklighet och fantasi, men hur vet man egentligen vad som är verkligt? Är våran värld den verkliga verkligheten? Och om den inte är det? Det är fel tidpunkt på dygnet att diskutera existentiella frågor med sej själv, jag vet. Men jag kan inte låta bli att undra.

Förundras.

Och snälla låt mej vara barn alltid, inuti. Varför är det alltid så? Att det som hugger tag i mej är fantasin, drömmarna, evigheten? Jag kan inte räkna upp allt, Belgarion, Ronja Rövardotter, Bröderna Lejonhjärta, allt som är vilt och fritt och märkligt.

Längst inne i hjärtat kommer jag alltid att vara ett barfotabarn. Barfotabarnet jag ville vara, barfotaflickan jag sent omsider blev. Hon som kan gå barfota i en iskall bäck bara "för att fötterna ska veta att det är vår". Hon som satt i ett klätterträd på skolgården och önskade med hela sin själ att trädet lyssnade och att den andra världen fanns. Flickan som satt med öppet fönster mitt i vinternatten och helt plötsligt mindes luften efter ett åskregn i augusti. Hon som drömmer, drömmer, och aldrig glömmer. Som letar efter andra vilsna vantar i universum, och vill att allt ska gå att laga med en kram, och lite maskeringstejp. Och väntar på dagen då hon ska gå rak och våga se något annat är sina fötter. Det är jag.

Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet.

[050822] När man åkt longboard en sommarkväll kan man drabbas av skrivmani, då slutar det alltsomoftast såhär:

Du kan kalla mej barnslig, liten och naiv.
Jag lever hellre i min drömvärld
Än i verklighetens torra plastfantasi.
Jag vill gå genom sommarnattsmörkret
När bara sysrsorna hör mej och månen är blå.

Och jag tänker fanimej inte be om ursäkt!