Val Thorens

det ar varning for ras
ga sa forsiktigt du kan
dina ogon kan krossa min varld
som stenar mot glas
varning for ras

Uppbrott.

Det ar dags att aka hem.
Nu nar hemlangtan val gatt over, nar jag hittat en plats i tillvaron dar jag trivs. Det ar snart inga fler tvamansefterfester med Anna, Oboy och Winnerback. Inget hangande pa Saloon och Tango, inga fler utbrott over stolpskott i liftkon, definitivt ingen mer burkbolognese.

Som jag sa inatt nagon gang..

Jag hade en valdigt stor ryggsack pa mej darhemma, men jag lamnade den pa Mc Donalds parkering vid femtiden pa morgonen den forsta december 2007, och jag tanker inte ta pa mej den igen.

Som jag kanner det har jag blivit den jag redan borde ha varit. Jag kastade mej ut fran tiotusen meters hojd, och jag landade. Det tog ett tag. Men jag landade.
Klarade mej sjalv.
Har ar jag en valdigt fristaende liten enhet, och att komma hem till vardagen later inte langre lika underbart som det verkade i januari. Nu ar det snarare skrammande. Det har hant sa mycket har som dom dar hemma knappast lar forsta.

Bara det att alla man umgas med teoretiskt sett ar vuxna, men lever ett "ta dagen som den kommer"-liv som jag aldrig sett nagon annan stans.


Alltsa, Falkenberg skrammer mig.