Det är sjukt skumt.
Jag får nästan precis samma känsla i kroppen av Jag Är En Vampyr, som av 747.
Det är väldigt märkligt faktiskt.
(Jag ska bespara omgivningen mitt eviga dravel om att 747 är ett "episkt mästerverk" och att om Kent, som dom sa i en intervju i Okej för typ tusen år sedan, nu ville lägga av när de gjort den perfekta låten skulle dom aldrig ens ha gjort Hagnesta Hill och så vidare, ni har hört det förut..)
Anyhow, Krunegård.
Coolt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar