25 september 2005

Emo var det ja...

Usch, nu känner jag mej jätteemo.

Så stereotypt.
Men skyll mej själv. Bara för att jag kom på att jag är en person som sitter ensam och spelar gitarr hela fredagnätterna. Det kan jag inte rå för. Och jag vill sitta ensam och spela gitarr, annars hade jag inte gjort det. Eller är det för att jag inte vill tränga mej på? Är det för att jag har nån läskig känsla inuti av att jag ändå skulle bli sittande i ett hörn, alternativt bli hispig för att jag blir rädd för att bli hispig? Kan det vara så elakt?

Yeah little girl, it can be hard for you to realize
That your confidence is holding you back
An attempt to protect you but it's a big failure
You can't keep hiding behind that cap of yours
So someone looked into your eyes, are you sure?
They won't try to hurt you
Do you really want to be asocialized?
Give them a chance, let them get to know you
Maybe you'll get free...

Inga kommentarer: