Om jag sitter inomhus, och solen värmer upp mattan på mitt golv så den blir alldeles varm.
Då tänker jag, hmm, jag går ut. Solen skiner. Men när jag kommer ut är det inte varmt, för fastän solen värmer är luften kylig längst inne. Som om den låssas vara varm, försöker hålla kvar en sista rest av sommaren, som alltid känns för kort. Den sista sommareftermiddagen, som jag tillbringade i en badstuga med trilskande lås och Radio Wake-Up.
Men höst är väldigt trevligt. Lika färgglatt som våren, men inte lika varmt. Och om det regnar kan man lyssna på November Rain utan att känna sej lurkig. Det är svårt att göra det på Skrea Strand, hur bra musik det än är.
För att citera min favoritpoet, allas vår Håkan Hellström.
"Vi skulle stjäla allt, och slänga bort det igen.
Nu finns det inget värt att stjäla, men du - du sätter höstsolen i eld.
Jag går igenom löven, som faller ifrån träden.
Känner mej som en främling, ingen ser, ingen ser längre.
Sitter på ett stängsel, håller takten med foten.
Barnen leker, leker i eftermiddagssolen.
Jag vill se dom där skyarna igen, jag vill försöka igen.
Den här gången, den här gången, kanske världen förstår oss."
/Rockenroll, blåa ögon - igen
Den är fin.
Murvelmurvel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar