Anxious

Idag har jag ätit en massa, och varit med Sofie & Sandra. Och återvänt till tegelklumpen mitt i city, motvilligt, I tell you.

Stantons lasagne är supergod. Och väldigt mättsam.
Precis som Stålboms kladdkaka. Men, min egen hemmagjorda är faktiskt bättre. Jag tror att det handlar om hasselnötterna. Vi säger så. It's all about the nuts.

Ursäkta att jag är så otroligt disträ, men jag sitter och läser hyresvillkor för en pyttelägenhet i Val Thorens. Fatta, Val Thorens. Jag kommer nog faktiskt lämna den här hålan i vinter (med blåljusen på!), och hamna i Frankrike, alldeles ensam med en massa människor jag inte känner. Sheisse.

Har suttit och kollat filmer på YouTube. Snowboard. Jag ska lära mej, it's a fact, jag ska. Allt känns sådär lagom surrealistiskt nu. Om en dryg månad kommer jag nog befinna mej trehundra mil hemifrån, utan jobb, utan vänner, utan det mesta. Jag tror att det kommer bli värt det. Verkligen.

Jag kommer åtminstone få uppleva riktig vinter.

Wohoo!

Men åter till Russinlunchen. Det var bra. Det fanns mycket att säja, och jag är väldigt stolt över att jag inte tvärvände när vi skulle in på skolan och hämta Sofies plånbok. Sjukt läskigt ställe att vara på, särskilt när man inte hör dit längre. Blicken i golvet. Stenhårt.

Precis som då.

Det här är en bra dag.