Synkroniseringssvårigheter

Det är bara att inse att jag är i osynk med omgivningen.

Jag har ett jobb som jag trivs löjligt bra med, som jag funderar på att lämna ett tag för att min fritid är ungefär lika rolig som repriserade avsnitt av Professor Balthazar.

Minelli var förbi som hastigast idag, och saknaden blev helt plötsligt som att få en tegelsten kastad i magen. Det ska ju vara vi som står och småsnackar när det är lite att göra, vi som diskuterar böckerna som ingen annan har brytt sej om, eller orkat läsa. Damn, I miss you!
Och jsg måste ge mej av, för jag kan inte leva som jag gör nu. Det fungerar inte att ha vänner man aldrig hinner träffa, och som inte hinner träffa en heller. Möjligen på sommaren, för då hittar man varann i sommarnatten ändå, på ett eller annat sätt, men nu?

Effing hopplöst om du frågar mej.

Jag ska lämna den här hålan med blåljusen på, jag ska långt långt bort härifrån!