Johanna kom hem!
Jag saknar dej.
Jag saknar våra tvåmansgitarrkonserter utan någonsomhelst publik så jag kan dö. Jag saknar den obegripliga indiepopen, jag saknar alla kloka saker du säjer, jag saknar dej.
Jag har ingen att tokdansa med längre, Falkenberg är kallt och dött, Bratt är en kyrkogård. Och Skottland är alldeles för långt bort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar