Drömma lite, glömma lite...

Bror tyckte att jag skulle lyssna på Hansons gamla platta "Middle of Nowhere". Ibland skäms jag nästan över musik jag stöter på. Hanson faller nog in i den kategorin. Gulligt, catchy och väldigt radioglatt. En relik från tiden när den enda som hade uppklippt hår var Robert Wells, och de hetaste diskussionerna i skolan gällde enkla saker som:

• Vem som var sötast i Backstreet Boys
• Vilka som sett Titanic, trots elvaårsgränsen
  
• Vem som skulle räkna på pantgömme

Det var, tro det eller ej, innan Britney Spears, Idol, Anna Lindh, 9/11 och krigen i Irak och Afghanistan. Expedition Robinson fanns, och var faktiskt ett ganska sevärt program. Harald Treutiger var programledare. Det är rätt länge sedan nu, ur en sjuttonårings perspektiv.
Själv byggde jag med Lego, läste fantasyböcker och lekte riddare, eller rymdfarare.

Ibland behöver jag Hanson. När jag fått en klump i halsen av Bright Eyes snuftarlåt Lover I Don't Have To Love, när min cd-spelare tröttnat på Fairytale of New York på repeat, när jag bara vill glömma lite, drömma lite, och minnas mina älskade hängslebyxor som mamma skarvade på längden för jag växte bara åt ett håll. Då behöver jag Hanson.
Och allvarligt talat, I Will Come To You är fin.

Mmm Bop på dej lille bror.

Åter till sökandet efter nuärejävlarimej-julstämningen.