Knaster

Känns som om jag skulle skriva något vettigt här...

Haha, ibland tvivlar jag på om jag kan, eller borde det. Sist jag skrev ett jättelångt blogginlägg kom det aldrig upp. Sen dess har jag passat mej för att skriva långt och seriöst, jag tror inte att servern, eller vad det nu är för något, tycker om det. Och jag är på list-humör idag. Så jag ska göra en till lista på låtar alla borde ha hört, med motivering till varför. Bara för att det är kul, tänka sej!

Nåväl

A Praise Chorus - Jimmy Eat World: En ösig glad låt med en väldigt vettig text. Handlar i stort sett om att leva i nuet, att inte älta. Som de flesta låtarna från Bleed American-plattan är den grymt catchy, men samtidigt svår att tröttna på. Crimson & Clover-biten i slutet är fin.

Welcome Home - Coheed & Cambria: Börjar med ett akustisk intro som låter medeltida. Vräker på som satan sen, och då är iallafall jag fast. Den medeltidsaktiga gitarrslingan sätter sej och ibland känns enminutsintrot som en liten ödessymfoni. Speciellt när det är mörkt runtomkring.

Indie Rock & Roll - Killers: Kanske en av världens snyggaste låtar. Tuggande envist komp, och sång och text som är så ...ååh. Galet bra helt enkelt. Klurig text dessutom. "Don't be shy, lets cause a scene. Like lovers do, on silverscreens..." Så fint!

Lover I Don't Have To Love - Bright Eyes: Fruktansvärt. Sorglig. Låt. En berättelse om en musiker, drogberoende, och väldigt ensam fast han är en i ett band. Låttiteln säjer endel, jag säjer inte mer. Lyssna. Bara gör det.

Teenage Wasteland - The Who: Ett synthintro som är fruktansvärt irriterande, men ändå rätt bra. Iallafall när det kommer på lite fler instrument och det bara tuggar i bakgrunden. Jag vet inte varför jag gillar denhär låten, men det gör jag. Kan bero på textraden; It's only teenage wasteland.." Passar bra in på det mesta

Näh, klar för idag. Får se, jag kanske börjar skriva om en eller annan låt varje dag nu, det är kul, fast kanske inte för den dåre som behöver läsa det. Men egentligen är jag den som är dåren. För jag ägnar min sovmorgon åt att försöka skriva om musik som är så bra att det inte behövs skrivas om den. Bara lyssna.

Men å andra sidan skrev jag ju en bokrecension på en bok jag läst tusen gånger igår. Sent på kvällen. Och sen mejlade jag över den till skolan. Inte bra Hedda. Jag ska inte skriva klart arbeten halv tolv på natten, de blir oftast lite lätt osammanhängande. Speciellt när jag skriver på engelska. Men jag är lite osammanhängande ibland. Och nu kom jag på ett par låtar till.. men nej, det får bli till senare. Annars kommer ingen orka läsa nånting jag skriver. Orka med en sjuttonårig låtanalyserare som skriver med både stor bokstav och punkt. Men jag stavar Riksdagen "Rixdan", när jag har bråttom.

Faktiskt.