Svammel, som vanligt

Skitdag följs av skitdag som följs av skitdag...
Ni fattar. Inte är det mycket att göra något åt heller. Det finns bara en sak som fungerar.

Skateboard.
Jag fattar inte, jag är världshistoriens segaste skejtare och ändå är det så att när allt annat trasslar, eller jag bara är tje, spelar det ingen roll. Kanske för att jag lever i ett vakuum, jag är med killarna, men inte fast i trickhetsen som de kan drabbas av. Visst jag blir förbannad om jag inte törs något jag vill, eller inte sätter nåt jag brukar, men det är bara ilska mot mej själv, inte skateboarden.
Den är min vän.

Nu ska jag lämna, dags för vad som förmodligen blir ännu en skitdag, eller åtminstone en lång håltimma som kommer att ägnas åt projektplan, förmodligen vid någon dator i samhällsstudiehallarna. Ysch och fy.

Även det tråkiga bör göras, men vad gör man om inget är kul?

Hoppet lever, Håkan på lördag.