Dödstail, det blir aldrig som man tänkt sej...

"Har du dödstail?"

"Nej, jag nar både dödstail och dödsnose"

"Åfan"

Dödstail är när tailen är nernött genom så många lager att den är smal och jättejättespetsig, som en vass smörkniv, flisig sådan. Alla som fått en dödstail i vristen eller smalbenet vet hur kul det är, inte.
Men Humlan är en sparsam jävel, och när tailen är nernött tar hon loss truckarna och byter plats på dom och har på så vis skapat sej en ny och o-nött tail (nose). Men hon börjar bli lite småarg, hennes vrist är mer än småarg och både tail och nose är snart fyrkantiga. Jaja, en månad och två dagar till födelsedagen. Man ska tänka positivt.

Säjer hon som inte vill fylla arton.

Eller fylla år är väl okej, det är vuxen jag inte vill bli.

Musique Eminente:

• Kiss & Control - AFI
• Dope Nose - Weezer
• Sugar We're Going Down - Fall Out Boy
• Österns Röda Ros - Imperiet
  
• Camisado - Panic! At The Disco
• Tapetklister - Jumper
• Vi Två 17 År - Håkan Hellström

Det är egentligen skräcken. Trettonåring sitter i sängen och lyssnar på Håkan "vi är förlorade..."
Inte fan är jag förlorad, inte ett dugg. Tyvärr.
Desperado, you better let somebody love you, before it's too late, och det gör ingenting om dina händer är här, vems händer? Jag vet nog vems men det är avlägset, det är inte på riktigt, inte nu. Och jag tänkte att det är länge, länge, och visst var det det. Fyra år, jag hade inte känt igen mej om jag träffade mej från då idag.
Men trettonåringen som funderade på att vara förlorad finns kvar någonstans, för själen är alltid samma.
Förlora.
Förlorad.
Försvinna.
Förälskelse.
Det är fan inte lätt att vara jag.

"Ingen kan älska dej föränn du älskar dej själv."
Då är jag körd.
Väldigt körd.

Den Lille höll med mej, vi var i samma klubb. Jag tror inte att vi är det längre, och det är bra. Men en ensamklubb är inget att ha.

Jag är inget att ha,
jag är ingen... mer än mej själv.
Problemet är att jag ganska ofta tror att det är väldigt dåligt.
Att vara jag.

Var är du??!!

Vem är jag??!!