16 september 2006

Rooftops

Det är en underlig känsla att hänga i stupröret och samtidigt sväva en meter ovanför skorstenen..

Och det går ju inte att göra något åt det heller.
Dammit.
Jag tvingar explosionerna att implodera, fattar du inte det. Det finns en massa överblivna ord och ögonkast som bara väntar. Och väntar.
Fan.

Men samtidigt inte.
Det är det som gör mej så förvirrad.
Fan hursomhelst.

Det ska bli kul ikväll. Sjukt kul.
Men likförbannat mörkt när jag går hem.

Inga kommentarer: