25 januari 2006

Barn Av Vår Tid

Åh, Nationalteatern.
Kärlek.

Vaktbolagen kommer snart
Då blir det en djävla fart
Dom har betalt för att jaga ungar
Gården är stängd för länge sen
Snuten jagar tonårsgäng
Natten är så hård
För betongens kungar


Känns det igen, månne?

Vår skatehall står nerplockad på en parkeringsplats vid stranden, i hela Falkenberg finns vad jag vet bara två fritidsgårdar, och om man inte gillar lagsport är Falkenberg lite smått hopplöst. Men bara lite.

Barn av vår tid. Jag är väl ett barn av min tid. Jag har missat mycket, men inte allt. Endel trevligheter jag upplevt är:

Tamagotchis: Haha, var och varannan unge hade små äggformade datahusdjur när jag gick i mellanstadiet. Inte jag. Fast jag lyckades ta livet av några när jag vaktade dom åt kompisar. Inte kan väl jag komma ihåg att mata ett litet pipande plastägg?
Pojkbandseran: Herregud, ja. Aj mina öron. Vem är sötast, Nick eller A.J? Ett tag kändes det som om pojkbandsplågan skulle vara för evigt, men den försvann lyckligtvis strax efter millenieskiftet. Eller var det bara mina klasskompisar som slutade prata om dom? Kanske var det dokukändisarna och Popstars/Idols fel? Ingen aning faktiskt.
Sverige går med i EU: Dumfan. Exakt vad har blivit bättre för oss vanliga knegarungar sen dess? I min värld, ingenting alls. Men det handlar inte om min värld, tror jag. Inte din heller, antagligen. Förmodligen hadlar det om Deras Värld. Politikernas, de fina människornas. De som har Makt och Bestämmanderätt över oss vanliga dödliga. Sverige ut ut EU. Nu! Tack och lov, vi slapp euron. [ävron] [joron] [äurån] [sameshit differentnames]
9/11: Min första tanke var faktiskt "Jävlaskit, hejsan tredje världskriget!" Inte så illa pinkat av en trettonåring. Tysta minuter överöste mej från alla håll, men när jag frågade om vi kunde ha en tyst minut för alla som dött av svält samma dag, då blev det byte av samtalsämne. Tyst minut för alla oskyldiga som dog i Afhganistan gick som tur var igenom. Verkar för tillfället som om terrorn är här för att stanna, tyvärr. Undrar om det kan bero på att vi lever i en orättvis värld?
Irakkriget v 2.0: En svag härskare, eller en med problem inrikes har en tendens att vilja starta krig mot någon för att rikta folkets uppmärksamhet åt ett annat håll. 'Nuf said.
(Åsne Seierstad ska ha en eloge för att hon vågade vara i Bagdad hela tiden)

Håhå jaja. Vi är barn av vår tid.

Inga kommentarer: