Jag och Mimmi åkte pulka efter skolan. Nerför backen, ett gupp, flygtur, ett till gupp, flygtur och stannar rakt in i Jönssons trädgård. De buskarna får vad de tål varje vinter...
Och upp igen. Mimmi vann pulkacrossen, jag blev vimmelkantig.
Sockerbullar, sockersmulor och snålblåst utan vantar, lite smått kyligt. Men kul. Jag mår bra av att vara barn. Men bäst var nog ändå minerna alla fjortisar påväg hem från skolan. De såg ut att tänka "Men asså hallå, ni är typ äldre än oss och ska åka pulka. Guuud vad piinsamt!" Egentligen är dom pinsammare. Fast mest är det synd om dom. Man måste våga vara barn för att vara verkligt vuxen. Enkelt men sant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar