Öde?

Nej,

Och jag lyssnar på Socker.
Den enda Kentlåt som aldrig sviker.
Datorn blev så tom, helt plötsligt.
Kudden ropar på mej, men jag kämpar emot.
För kylan från havet letar sej in i mitt rum.
Inte ens snön kan hålla mej varm.

Ja,

För orden blev fel och bakåfram.
Det blev ett hopp i min tidslinje
Nåt som försvann.
Kudden ropar på mej, men jag kämpar emot.
Jag vill ha snö som piskar mej i ansiktet.
Håller mej vaken, håller mej arg.

För när det är som kallast värmer ilskan bättre än du tror.


I en värld av idioter står han först i kön...
Jesus.
Tack Kent, för den låten.