What Goes On

Jag har verkligen varit dålig på att blogga det senaste. Fast det kanske är ett positivt tecken, på att jag har viktigare saker för mej än att sitta och blänga på en datorskärm hela dagarna (kvällarna).
Eller bara ett tecken på att jag har så löjligt mycket att göra att jag inte orkar skriva. Hjärnan är som lite överbelastad. Tusen skoluppgifter kvar att göra, och att sceniska är avklarat gör inte det hela särskilt mycket lättare.
Sceniska ja.

Det vart visst kul.
Tusen flummiga kommentarer, och det smartaste jag lyckades kläcka ur mej var sorgligt nog "Vad som, om jag inte tvättar det, imorgon kommer att vara dreads." Hysterisk meningsbyggnad angående mitt hår, avsaknaden av vettig lugg och överkonsumtion av många olika sorters hårklet.
Det vart visst kul. Vi snackar om att tänja gränser, eller som jag konstaterade idag när jag satt i torrförådet strax efter den aldrig avtagande lunchruschen "Mitt liv har gjort en jättevolt och nu är min självbild upp-och-ner."
Jag kan faktiskt inte skriva om det. Ni som inte var där, synd om er, och ni som var där och kollade: hoppas ni hade kul. Till klassen: Nu går vi och äter.

Föressten, jag är övertrött.
Jag känner mej dålig. Alltså inte sjuk, men lite lätt hopplös. Fett rörigt på jobbet idag och jag var otroligt trött och förvirrad. Min vanligtvis organisatoriska hjärna var helt uppåt väggarna trasslig och jag hade ingen koll på någonting alls. Det var en bra dag, fast jag tycker inte om att inte vara på topp. Jag tycker inte om att inte göra bra ifrån mej. Ever.
Vilket dessutom hänger ihop med scenskräcken.

Jag vill aldrig göra bort mej. Eller jo, om jag gör det medvetet är det okej, men när jag gör bort mej på grund av att jag tappar kontrollen vill jag bara dö. Kontrollfreaket har talat.

Nu talar tröttheten: Godnatt.