Sånt där är slöseri med tid... men då slösar vi bort våra liv!

Jag får inte tänka längre framåt än två dagar i taget just nu. Tänker jag längre än så blir jag galen. Det är mer än mycket som ska göras, om man säjer så.
Troligtvis fixar det sej. Troligtvis.

Äuööh.

Annars tänker jag mest på våren.
Vååååren!

Och den bittra och kritiska delen av mej vill bara kräkas på alla lyckliga par som dyker upp överallt. Visserligen är de paren jag känner åtminstone hyfsat etablerade, men still, lyckliga.
Jag blir glad av solskenet, jag blir jätteglad av att kunna cykla hem utan jacka på kvällen.
Men eeew för alla puttenuttiga par.

Hedda goes avundsjuk.
Avundsjuk på någonting hon inte ens vill ha.
Vågar ha.

För om sanningen ska fram så finns det nog ingenting som skulle kunna få mej att freaka så mycket som om någon råkade få för sej att jag var den ultimata människan. Jag menar, hallå, då inleder man ett beroende. Man ska anpassa sej efter någon annan, kompromissa och vara rädd att inte räcka till, inte vara tillräckligt bra.
Eller?
Det kan ju vara tvärt om också.
Att det är obesvärligt, och till och med bra för självförtroendet.
Men näh.

Eeeew för alla lyckliga par.

Klart som fan att iTunes ska djävlas då, och spela Håkan, så att alla trasselnerver trasslar in sej igen. Mentalt känner jag mej som en berg&dalbana. Jag far hit och dit, och jag är inte helt hundra på att jag hänger med alla gånger. Det är väldigt kort väg mellan lycklig och jättesorgsen just nu.

Minnen Av Aprilhimlen, och visst skulle det vart vi, du&jag.
En gång brukade jag jaga dej, men så tog det stopp för jag trasslade in mej i mej själv, och jag tror att jag ångrar det, precis som jag ångrade så mycket annat som jag aldrig gjorde.
Man står på tröskeln till någonting och svajar sådär omärkligt och klart som fan att svajet ska få en att backa tillbaka.
Stänga dörren. Jag tänkte att jag behövde något. Jag behövde sortera ut mej själv, och jag tänkte att det blev bäst så.
Förlåt.

Isch,
jag vet inte vad jag vill.
Jag har blivit så konstig. Jag, som aldrig brukar bry mej, nojar över sommaren. Jag vill att den ska bli bra. Det är dags nu. Jag vill aldrig mer ångra saker. Jag menar allvar. Aldrig Mer. Heddious ska bli världens egoist, hon ska ta alla chanser och göra allt hon vill och inte vågar.
Jag ska ändra bilden av mej själv som den är i alla andras ögon.
Våga leva.
Våga chansa.
Våga bli sårad.
Våga leva, förfan!