Brännö Serenad

Litet plåster på det underliga såret.

Man måste tänka framåt. Jag med. Jag ska tänka framåt när jag inte orkar med allting. Det finns ju en sommar, och vi ska springa barfota överallt, fast det gör ont, och vi ska spela gitarr i klitterna på kvällen. Vi ska vara så mycket bättre än alla de nya, och käka glass fast man inte får.

Det är sjukt att man kan börja tokflina fast insidan är som en orkan av förvirring och ångest, men sån är sommaren ibland.

Och cruisa längs stranden med longboard. Kanske barfota det med, bara för att.

Jag ska ta mej dit.
Jag ska.

Det kallas Juli.