Den 6574:de dagen av mitt liv nalkas

Så.
Nu släpper vi "dethär". Det gör ingen nytta alls och jag ska inte grubbla och älta något mer. Fast det kommer jag göra, men jag ska inte skriva om det för hur kul är det att läsa grubblerier om huruvida man ska grubbla eller inte. En sista gång bara:

Fanfanfan

Färdigt.

Jag var inte duktig idag, man ska inte skippa lektioner, men ibland mår man bra av att stå högst upp i trapphallen och konstatera att man ser bort till havet, över Tröingeberg och så vidare. Hade det varit fönster på alla sidor hade man kunnat se bort till Glommen. Den här stan kan konsten att dra ner mej på bottnen, men den är ganska dålig på att dra upp mej igen. Det får jag klara på egen hand.

Imorgon fyller jag år. Jaha..?
Trevligt, typ. Men jag orkar inte stressa upp mej längre. Arton år. Jaha.
Det är bara ännu en dag.

Den sextusenfemhundrasjuttiofjärde.
Aj, det är mycket. 6574. Känn på den ni.
Ouch...

Jag vill ha ett mirakel i födelsedagspresent. Inte nåt stort mirakel, nödvändigtvis, men det vore trevligt om det hände något oväntat. Vardagsmirakel liksom. Kramar går bra det med. Jag ska nog önska mej det tror jag. Att alla kramar någon de tycker om men inte kramar så ofta. Bara för att sprida lite kärlek och värme i denhär kassa världen. Gör det, även om du bara är en förbipasserare här i bloggen. Skicka vidare liksom.

Adjö.