Hej Grubblaren! Vi har verkligen saknat dej (under de tre och en halv minuterna som du inte ockupperade min hjärna alltså), har du haft det bra?
jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket jag tänker för mycket
Det är bara så. Aaaaargh!
Kom just att tänka på en några dagar gammal konversation som inte ska återges här av diverse olika skäl* och den stämmer fan nästan överallt. Jag borde bygga en tidsmaskin eller något, tvåtusentalet är fanimej helt outhärdligt. Femtiotalet var nog inte så tokigt, bra musik, fina klänningar och folkparksdans. Slå mej i huvudet, hur skulle jag klara mej utan min skateboard och min musik? Fast jag skulle kunna bli som Marty McFly, men tjej, och inte riktigt lika galen i Van Halen.
Har My Chemical Romance lyssnat för mycket på Queen? Det är inte bara Welcome To The Black Parade som är inspirerad, det är snarare hela plattan. Och The Sharpest Lives är lätt bästa spåret hittills. Just nu iallafall, ni vet hur det är, jag bytar favoritlåtar minst lika ofta som jag bytar humör.
Dags för en bit tacopaj.
* Nej, inte det skälet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja herregud, tänk om man levt på 50-talet. Det hade faktiskt inte varit fel på något vis.
Ni hade fått jobba rätt rejält för att inte dö av jämställdhetschocken bara ;)
Skicka en kommentar