Gräv ner mej, jag vill inte.

Det här är fan inte enkelt.

Man måste vara besvärlig för att få som man vill, men hur lätt är det när man inte vet hur besvärlig man kan vara, eller ens om man kan vara besvärlig. Egentligen orkar jag inte, jag borde gå och sova eller dra något gammalt över mej. Men det är ingen idé för då är det definitivt helt kört.
Det är bara att inse att i vissa situationer har jag noll och inget självförtroende, tyvärr.
Jag hatar tisdagar.
Jävla skitdagar.
Jävla skitsceniska.
Så, nu var det sagt. Fast det känns inte bättre.

From First To Last är rysligt effektivt när man inte vill lyssna på lillebror som bara sjunger Jamie Cullum. Fast det blir en del dörrsmällande förstås.