Det är inte resfeber, det är separationsångest.

Denna text är även publicerad på Resedagboken, så ni som har läst den där behöver ju inte läsa den här också, och vice versa. Oh well, Hedda goes omtänksam.

Jag är å ena sidan helt kolugn, och å andra sidan helt hyperspazzig.
Jag åker om två dar.

Två dar.

Det är, typ ingen tid alls.

Och jag har inte ens börjat packa.
Inte ens funderat på att börja packa.
Det enda jag har funderat ens lite på är hur jag ska få ett jobb så fort som möjligt, för jag måste ha ett jobb, för då får man rabatt på säsongsliftkortet, och det verkar synnerligen jobbigt att förklara för en fransman att man undrar om man kan få retroaktiv rabatt.

Äsch.

Det löser sej.
Det gör ju alltid det, på ett eller annat sätt.

Får väl se liten och borttappad ut och säja "hjälp!" om inget annat fungerar.
Jag vet inte ens vad "hjälp" heter på franska.
Toppen.

Egentligen lider jag nog mest av separationsångest.
Major separationsångest.

Oh, well.

Jag har iallfall slutat noja över projekt Lära Mig Åka Snowboard. Jag tror att det kommer gå alldels utmärkt. Betänk att det inte är sportlovsträngsel i backarna denhär gången, och förhoppningsvis inte slask heller, så risken att krocka med hjälmfotingar är hyfsat liten. Tyvärr har alperna, till skillnad från fjällen, en rätt hög stolliftstäthet, vilket min skidåkarhjärna inte har något alls emot, medan min Lära Mig Åka Snowboard-hjärna hade tyckt mycket bättre om en gammal långsam ankarlift.

Toto, we're so not in Duved anymore.

Ehe?

Imorgon ska jag till Willys, dom har extrapris på choklad. Projekt "Gå Upp I Vikt, Eller Iallafall Inte Ner" går sådär.
55.2, som vanligt.
Men jag äter hela tiden. Nästan. Oh well, jag ska hursomhelst köpa en ny burk hårgelé också. Och ansiktskräm, för min hy blir torr och flagar om det blir kallt. Efter köldknäppen förra sportlovet (-25 grader) betedde mitt ansikte sig som om det hade mjäll. Hur jag samtidigt lyckades få tusen nya finnar är för mig ett mysterium. Jag menar, torr hud och finnar? Det är väl en motsägelse?

Och det har inget alls med skibummande att göra. Håll ut kära släkt, vänner och andra sneaky filurer, snart kommer jag bara tjata om snö, vädret överhuvudtaget, misslyckade försök till matlagning, våndan över att inte ha jobb än/ha ett jobb och känna mej askass på det, blåmärken på knäna, festande vs social fobi och annat relevant. Då kommer ni sakna tjatet om ansiktskrämer, tro mej.

Ska vi räkna timmar?

52 timmar kvar i Falkenberg.
._.