Feels Like Home

Jag vet inte om jag hör hemma någonstans. Jag som alltid vandrat omkring lite lagom gänglös.

Vill jag ens höra hemma?
Jag står i mitten, och allt snurrar kring mej, och samtidigt står jag utanför och tittar på. Det är antagligen så bra det kan bli, om man inte vill välja.

Jag vill inte bli sorterad, jag vill passa i alla pussel, få plats i alla lådor.

Eller?

Vill jag det för att det alltid blir så, eller för att jag faktiskt vill det?
Så många frågetecken.
Så få svar.