Sista dagen på Laxen idag, iallafall på ett djävla tag. Blandade känslor faktiskt. Slutet på en femdagarsvecka som varit allt annat än slapp, och tröttheten sen i fredags dök upp igen så fort det körde ihop sej det minsta. När jag inte hann med, och inte kunde fokusera ville jag bara dra därifrån, direkt, utan tvekan, det var bara 100% skitjobbigt. Jag hatar att inte hinna/orka med.
Fast det var ännu jobbigare att säja Hejdå. Jag kommer sakna allihop, och några kommer jag sakna helt löjligt mycket... jag antar att ni vet vilka ni är. Det är trots allt personer jag har träffat åtminstone ett par dagar i veckan sedan i somras, och vissa längre än så. Och nu ska jag överleva i 18-20 veckor utan dom?! Det låter helt galet, men det är så det är, och det är bara att intala mej själv det, om och om igen att "I'll Be Back!".
"We'll Be Back."
Det är aslöjligt, och det är antagligen väldigt få som verkligen fattar det, men jag kommer sakna det. Okej, kanske inte dom obekväma skjortorna, eller spazziga överstressade kunderna, men allt det andra kommer jag sakna. Alla andra.
Fick en Tumme av CC, och den kan jag behöva. Ett resesällskap.
Och Russin, du kanske har rätt, vi kanske borde sagt hejdå där och då.. trötta och flummiga, men det skiter jag i. Det är jobbigt, men jag ska ha så djävla skoj därnere, jag ska fixa dethär. Så det är värt att det suger att säja hejdå. Även om jag inte orkar tänka på det just precis nu.
Vi ses till våren.
Drick mycket Oboy.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar