Minns inte om det var Linn eller Sofie som sa det, men hursomhelst.
Vi satt och tjötade, våran maxihåltimma är inte nådig kan jag säja. Om ditt och datt, vi pratade om i-valet, dansen alltså, och de knepiga plié, snurr-på-tå sakerna. Massa knepiga stegkombinationer som vi gör på diagonalen. Så sa nån av dom ungefär såhär "Vet du, Hedda, det är så kul, för när vi går på diagonalen så går du sådär rakt och snyggt som en fotomodell och tittar på klockan" Jag får en smärre chock, för är det något jag inte känner mej som på dansen är det som en fotomodell. Snarare något långbent och instabilt, lite som Bambi kanske...
Men jag blev lite glad faktiskt. Jag vet egentligen att jag kan gå snyggt, det är bara det att ute i den verkliga världen är jag typen med tung väska full med böcker, mössa eller keps för ögonen och blicken precis vid tårna. Jag går rent ut sagt som en hösäck med dåligt självförtroende. I danssalen där jag vet att jag ska sträcka på mej, då gör jag det. Skulle jag gå som jag kan göra där ute i verkligheten skulle jag få snea blickar.
Apropå, nu tar jag text från The Rose:
It's the heart afraid of breaking that never learns to dance
It's the dream afraid of waking that never takes the chance
It's the one who won't be taken who can not seem to give
And the soul afraid of dying that never learns to live
Jag har letat lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar