Jag kommer nog aldrig att förstå Håkan Hellström. Jag vill nog inte förstå heller, för om jag förstod varför låtarna är så bra skulle magin försvinna. Ungefär som när man var liten och fick reda på att varken tomten, påskharen eller rumpnissarna fanns på riktigt. Det blev aldrig lika fint igen. Låt mej vara oförstående, men förundrad. Det är inte mycket som gör mej sådär glad och trasselvarm som Håkan Hellströms låtar. Världen behöver lite mer trasselvärme.
(Och ja, jag ska försöka hitta någon annan artist att tjata om, jag lovar.)
Men om jag lyckas det vette faen.
Makaroner, som sagt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar