Så, jag kan inte hålla liv i mina krukväxter. Utan mamma hade de mött döden för över ett år sedan, det är jag alldeles säker på. Lite märkligt då att jag klarat av att ha två marsvin med bravur. För även om de egentligen bara vill ha gurka hela tiden, bits när de blir tjuriga och måste städas oftare än jag vill så är de väldigt trevliga.
Jag satt och pratade med Virus innan. Envägskommunikation alltså, jag pratade och Virus satt och gnagde på ett höstrå och var allmänt marsvinsintrovert. Jag undrar om hon saknar Compaq. Compaq var marsvin nummer ett som flyttade in i buren den andra januari 2001. För att hon inte skulle känna sej ensam fick hon sällskap av Virus vecka nio och till dags dato. Compaq var ett speciellt marsvin. Ungefär lika lång som tjock, abnormt långhårig och med ett temperament som skulle få vilken lättretad mammut som helst att verka fredlig. Fast egentligen var hon mest av allt lättskrämd. Compaq fick cancer vintern 2004, och dog på våren. I maj.
Usch, jag hade varit hos mormor i Uppsala och mamma mötte mej på flygplatsen i Halmstad och berättade att Compaq slutat äta och att vi skulle köra till djursjukhuset påvägen hem. Hon satt i en korg i framsätet på bilen, i sin favorithandduk och nästan blundade. På bilgolvet låg en skokartong lagom stor för ett litet djur och en handduk. Jag klappade henne på näsan och paratade tyst med henne, jag undrar om hon hörde. Hon knorrade så tyst att det nästan inte hördes.
Vi planterade sallad på hennes grav jämte cykelskjulet.
Hon tyckte väldigt mycket om sallad.
Virus var ovanligt tyst hon med i några veckor, jag undrade om hon skulle dö av ensamhet eller något, men hon vande sej rätt fort. Virus har alltid varit mer lättadministrerad. När hon var liten var hon det mest sävliga djur jag någonsin träffat. Om jag satte ner henne och Compaq på köksgolvet sprang Compaq runt en massa. Virus satt still och tittade förskräckt omkring sej, hoppade jämfota in i närmsta hörn och satt där och väntade på antingen räddning eller mat. Hon var som en klump med massa päls och skära öron. Hon har blivit mer och mer bestämd med tiden. Nåde den som tar hennes mat nu. Eller klipper hennes klor. Då hamnar man i långsint marsvinsonåd.
Varför sitter jag och kortar ner mina marsvins livshistoria?
Därom tvista di lärde.
I marsvinens himmel är det fullt med grönsaker, gräs och saker att sitta och kura under. Det tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar