Dagens åstadkommande: Jag gjorde laxmousse utan att göra fel en enda gång. Å andra sidan gjorde jag alla möjliga, och omöjliga, misstag förra gången, och det var pinsamt och jobbigt, så jag koncentrerade mej djupt nu. Det funkade, uppenbarligen. (Fast antagligen kommer jag till jobbet imorgon för att upptäcka att skiten vägrat stelna, eller nåt annat dumt.)
Recept som innefattar filéade tomater är, enligt mej, en gnutta överskattade.
En för dagen inlånad spring kommenterade det hela med ett "sånt där skulle jag aldrig klara av", och jag svarade med att det gör jag inte heller, egentligen.
Imorgon ska jag ta reda på hur det blir i höst. Det kan ju vara bra att veta, liksom. Hoppas-hoppas-hoppas-hoppas.
Innerligt.
Men, jag är trött.
Ska sova nu.
Innan jag drar tänkte jag påpeka att jag saknar någonting som jag inte vet om jag egentligen saknar.
Alltså. Och på flera plan. Tvetydigt. Sotis är jag kanske också, men ändå inte. Daah, knepigt är vad det är, alltihop.
Och två kvadratcentimeter kostar vadå? Tjugofem spänn?
"Hej, du har kommit till SalmonStore, personalen kan tyvärr inte svara just nu, för dom sittstrejkar och når inte telefonen."
Så rolig kan jag vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, det är på riktigt nu. Och det är första gången som jag har haft det så riktigt med någon, så det är fortfarande väldigt skrämmande. Men så värt det :)
Skicka en kommentar