Stolpar och nät

När tio timmars sömn knappt är nog, och frukost känns överskattat, hoppas över och blir till en lunch som ännu inte ätits, när jag inte vet om jag ska skriva med stora ord eller små, och min noggrant hoppusslade dagsplanering spricker i sömmarna as we speak kan det bero på att jag är..?

Trött?
Rastlös?
Velig?

...eller att det är hjärnan, inte kroppen, som behöver vila?

Solen skiner ju fan.
Men jag orkar bara göra ingenting.
Då kanske det är värt att lägga alldeles för mycket pengar på en veckas surfcamp i Frankrike? Så jag har någonting att sikta mot.

Innan var det jobbat jag siktade mot, när jag gick i skolan. Nu jobbar jag, men sorry, det är sällan helgerna i Falkenberg gör mej tillräckligt glad, oftast är det bara kommunikationskollaps, krångel, kö till Bratt och en sista cider som jag skulle struntat i att dricka, för att avsluta med en kebabrulle som jag vet är mycket godare när jag kan se rakt och stadigt.
Jag vill ha nåt att sikta på.

Det funkar inte att vara målinriktad utan mål.