Kan man inte pausa tiden?

Idag har varit en ovanligt bra dag. Det har inte hänt så mycket speciellt, men när det flyter på i replokalen, skateboarden är där den ska vara (under mina fötter alltså) och solen skiner till allas glädje, utom möjligen mina axlar, då är det bra. Jag har inte tänkt på vad klockan är en enda gång, och jag önskar att jag inte hade varit så trött, för då hade jag fortfarande varit nere vid cisternerna.
Så nu sitter jag här, helt inkletad med HTH och känner mej allmänt klistrig, syntetisk och trött. Men jag mår bra. Mycket mycket bra.

Så varför överdriva?

Idag har jag:

• Lärt mej 50-50 på tvåpallscurben. Och det blir inte sämre av att killarna (och Cissi & Mimmi) applåderar även om att de är mycket bättre än mej. Det är därför skateboard är så speciellt fint och finurligt.
• Repat, diskuterat och drömt en smula. Och fnissat åt den mycket konstig låt som spelades i replokalen vägg i vägg. Obekrivligt underlig bara.
• Ätit spagetti och köttfärssås
• Bränt axlarna i solen
• Hittat en vilsen liten tant, och tillsammans med Mimmi kommit underfund med var hon kom ifrån, samt bidragit till hennes upphittande. Hildur hette hon. Mycket trevlig, mycket förvirrad och jättesöt, på ett vis som bara nittioåriga små tanter kan vara.
• Kollat på fotboll. Ointresserad, men jag hade inget bättre för mej.
• Suckat åtskilliga gånger över det faktum att jag ska jobba imorgon. Men det kanske är bra. Åtminstone tycker mina axlar det.
• Ätit en halv Marabou Mjölkchoklad och druckit mer än två liter vatten.
• Skruvat på Jonis knäckta bräda, jag gillar att skruva brädor. Det är fridfullt.
  

Damn, jag skulle vilja leva denhär dagen en gång till. Om jag kunde.